Maria Furberg gick från SDHL-spelare till OS-domare: "Spännande resa"

Med tre VM-turneringar som domare och en JVM-turnering som spelare i bakfickan åker Maria Furberg på måndag över till OS i Peking. Så sent som 2015 spelade Maria Furberg för Sundsvall i SDHL. 

Tre år senare stod det klart att hon tillsammans med Gabriella Grahn fick åka till VM i Finland. Det går inte att säga något annat än att 27-åringen från Njurunda gjort en väldigt snabb resa till att vara en av världens bästa domare. 
- Det är en väldigt spännande resa som är gjord. Resan har varit ett äventyr och med lärorika år, berättar Maria Furberg för hockeysverige.se och fortsätter:
- Jag ser tillbaka på den resan med stolthet och ödmjukhet för den energi och det engagemang som ligger bakom den här OS-platsen. 

Vad var det som triggade i gång den dagen du dömde din första hockeymatch?
- Jag tror att det var utmaningen. Att hela tiden ta rätt beslut, vara på rätt plats. Sedan har jag alltid gått i gång på ledarskapsbiten. Jag tycker ledarskap är superkul och att vara domare är ett praktexempel på att få jobba med just sådant. 

Med tanke på ditt intresse för ledarskap, är det också därför du valt polisyrket?
- Ja, det ligger som hand i handske på något vis. Man ställs inför snabba riktningsförändringar i båda yrkena. Också att ha med människor att göra som i regel tycker att jag är ganska kass, skrattar Maria Furberg. Desktop ad in article Mobile ad in article

Kan du ha nytta erfarenheten som polis i domaryrket och tvärtom?
- Absolut. Jag får hela tiden träna på att vara auktoritär. Hade jag inte utsatts för dom situationer i jobbet som jag har gjort så hade jag nog inte tagit den auktoritära rollen på isen på samma sätt. 
- Samtidigt, kommunikationen. Att jag på isen ska förmedla ett beslut. På samma sätt ska jag göra i mitt yrke, att berätta för folk varför vi gör vissa saker, vilket lagstöd vi har eller bedömer något på ett visst sätt. 

“SUPERKOMPLEXT”

Maria Furberg har ett flertal säsonger bakom sig som spelare i Sundsvall/Timrå och kan känna att även lagsammanhållningen i ett domarteam skapar en liknande, bra och viktig lagkänsla. 
- Det är jättemycket likheter. Vi är det elfte laget i alla turneringar - eller om man så vill tredje laget på isen. Vi har en otrolig gemenskap och sammanhållning i domargruppen här i Sverige, men också internationellt. 
- Jag brukar säga att mitt lag är inte bara dom här 25 i landslaget utan jag har ett lag i hela världen. Var jag än åker kommer jag ha en kollega och kompis som jag har en relation till och kan hitta på saker med. Jag har en soffa att sova på vart jag än åker i hela världen. Det är jättehäftig och få förunnat. 
- Jag skulle också säga att det blir samma teamkänsla internationellt eftersom alla vet hur viktig den är. Alla vi är naturligtvis där som individualister till skillnad från lagen. Vi tävlar, precis som lagen om sista matchen, men på individbasis. För att jag ska vara ett alternativ för sista matcherna måste jag fungera i ett team. Vi måste vara ett team på isen, likriktade och ha samma bedömningar så spelare, ledare och publik förstår vad som händer från match till match. 
- Det är ett jättejobb och såklart superkomplext att ha nya kollegor varje match, olika kulturer, olika språk, olika sätt att se på hockey och allt vad det kan vara. Det här är en superutmaning och är det vi lägger mest energi och tid på, att få laget att bli en enhet utifrån ett gäng individualister. 

Har ni internationella domare dialog med varandra mellan dom olika turneringarna?
- Nu kan jag bara tala för mig själv och jag har mycket kontakt med domare från hela världen i olika sammanhang. Framförallt håller jag kontakten för att det är fantastiska människor som påverkat mitt liv på ett eller annat sätt. 

En av Maria Furbergs domarvänner, Jamie Huntley-Park, omkom i somras i en bilolycka. Hennes bortgång har påverkat hela domarvärlden enligt den svenska OS-domaren. 
- Det har blivit en stor viral sak eftersom hon var otroligt omtyckt. Det var hennes man, Ryan, också för den delen. Hon har betytt väldigt mycket för framförallt nordamerikanska ishockey. 
- Alla som har träffat Jamie en gång vet vilken fantastisk människa hon var. Hon var en som gjorde avtryck omkring sig och har påverkat oss jättemycket till det bättre. Vi har blivit tajtare på grund av det här.
- Någonstans blir man ändå ett i den här sorgen och det tycker jag har lyft vår grupp, vi som ska i väg på OS och hela den internationella domarkåren.  

“DET STÖRSTA SOM KAN HÄNDA”

Nu väntar alltså ett nytt äventyr för Maria Furberg, OS i Peking. 
- Det är en obeskrivlig känsla som är svårt att sätta ord på. Uttagningen är ett långsiktigt och rörligt dokument som naturligtvis pågått under flera år. 
- Det var först 2019 då jag blev uttagen som jag upplevde att jag kunde ha chans att komma med till OS 2022. Sedan dess har det egentligen varit mitt stora mål. Det är vad jag krigat för hela tiden.
- Även om jag var på senaste två VM-turneringarna och OS-kvalet är det inte definitivt innan man får samtalet från Internationella Hockeyförbundet, då dom ringer och gratulerar till en väl genomförd förberedelse.
- Fortfarande är det lite svårt att greppa (skratt) att det är verklighet. Det är ganska mycket med Corona och allt det där så det faktiskt fortfarande lite ogripbart och overkligt. Desktop ad in article Mobile ad in article

Det kommer vara en gigantisk Tv-bevakning jämfört med ett VM, ger det ändå bara positiva tankar eller även några destruktiva om att du får ännu flera ögon på dig?
- Jag tycker att det är positiva tankar. Det här är det största som kan hända. Allt jag kan göra är att lita på att jag förberett mig så gott det går och göra mitt absolut bästa. Jag är uttagen för att IIHF tycker att jag är topp tolv i världen. 
- Då måste jag lita på att jag klarar av att döma det här, att jag har den erfarenheten som krävs för att klara matcherna i OS. Jag försöker tänka så och gör jag mitt bästa får jag vara nöjd med det oavsett hur långt det räcker. 

Det är lite udda tider med pandemin, hur ser uppladdningen ut för domargänget inför OS-turneringen?
- Precis som för spelare och journalister för den delen är det ett superarbete med Coronan. Inte nog med att det är Kina vi ska till så är det en pandemi samtidigt. Det har blivit mycket förberedelser kring det, många möten, tester som ska göras, dokument som ska fyllas i. 
- Just nu är det mycket av allting annat förutom ishockeyn innan vi kommer på plats. 

Du har själv ett speciellt yrke där du träffar mycket folk, hur gör du för att undvika att bli smittat innan avresan?
- Jag har en bra arbetsgivare som låtit mig jobba hemifrån. Jag har haft arbetsuppgifter att göra på hemmaplan så jag inte behövt vara ute bland allmänheten och springa runt ute bland folk. Det är jag otroligt tacksam över. Desktop ad in article Mobile ad in article

SER HELLRE SIG SJÄLV ÄN SVERIGE I FINAL

Kommer ni domare bo tillsammans med lagen i OS-byn?
- Vi kommer vara på ett annat ställe, ett anslutande hotell. 

Sverige i OS-final eller att du dömer finalen, vad föredrar du?
- Jag måste säga jag i OS-final, säger Maria Furberg med ett skratt och fortsätter:
- Jag tycker det är jättekul att Damkronorna tog sig hela vägen och kvalificerade sig. Jag hoppas verkligen dom gör en bra turnering och är topp tio i världen, men också tar sig tillbaka till A-VM fortare än kvickt. 

Annons