LEKSAND (Hockeysverige.se)
Att Mantas Armalis har gjort succé sedan han kom till Leksand är en underdrift. Hans prestationer har under säsongen spelat in många poäng åt laget. Just nu ligger han tvåa i SHL:s målvaktsliga med en räddningsprocent på 92,5. Bara Linus Söderström är bättre med sina 93,5 procent.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Även om Armalis har bott nästan hela sitt liv i Sverige och storspelat den här säsongen kommer det ändå aldrig bli något spel för honom i Tre Kronor eftersom har representerat sitt hemland, Litauen, i VM och är född i Plunge.
– Hockeymässigt är inte Plunge något hockeymecka direkt. Det är som i dom flesta litauiska städer att det i första hand är i basketen som gäller, berättar Mantas Armalis då Hockeysverige.se tar en promenad med honom, hans son och hund längst Solvändan i Leksand.
– Plunge är en liten ort. Ungefär som Mora. Lite mindre till och med. Känns ändå mer som än stad än vad Mora gör, men det kanske har med lägenhetskomplexen där att göra. I vilket fall som helst har den ingen koppling till hockey överhuvudtaget.
– I Litauen finns en riktig hockeystad, Elektrenai, som ligger strax utanför Vilnius. Det är därifrån hockeyspelarna dyker upp. Jag tänker då på (Darius) Kasparaitis, (Dainius) Zubrus och dom här killarna som spelat i NHL.
Föräldrarna flyttade till Sverige – för orienteringens skull
Mantas Armalis var bara runt fyra månader gammal då han och familjen flyttade från Plunge till Haninge söder om Stockholm.
– Nu åker jag oftast över till Litauen om det är hockey-VM eller landslaget. Vi brukade åka dit varje sommar med familjen för att träffa lite släkt, men det blir inte så mycket nu då jag blivit äldre och flyttat hemifrån.
– Anledningen till att mamma och pappa flyttade hit är att dom var orienterare (Pappa Vidas var VM-orienterare för Litauen) precis likt en annan som har jagat idrottens alla geografiska hörn. Orienteringen i Sverige ligger i världstoppen och dom ville utvecklas på så sätt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur bra är du själv på orientering?
– Det var ingenting jag trivdes med, säger Leksandsmålvakten med ett skratt.
Nämnde Darius Kasparaitis var 46 år då han spelade VM för Litauen. Målvakt i turneringen var Mantas Armalis.
– Hockeyn i Litauen är inte så mycket mer än Zubrus och Kasparaitis. Precis som på så många andra platser känns det ändå som hockeyn växer där. Det byggs upp ett intresse, men det är helt klart ganska nischat.
– När jag spelade med Kasparaitis i landslaget var det ganska länge sedan var aktiv. Han spelade ändå under ett antal år några matcher i en litauisk liga för att komma tillbaka till landslaget. Då var det hemma B-VM i Kaunas.
– Han gjorde helt klart nytta och körde över några även fast han var nästan 50 år gammal. Även om han gjorde nytta så höll han inte hela turneringen och mot slutet blev det inte att han spelade så mycket.
"Från varje målvaktstränare finns det minst en nyckel jag tagit med mig"
Mantas Armalis har spelat för Haninge, Djurgården, Mora, Tranås, San José Barracudas, Dinamo Riga, Skellefteå och Leksand.
– Det är svårt att säga hur det har påverkat min utveckling som målvakt. Man kan se det på både positiva och negativa plan. Jag har fått spela i olika miljöer, olika typer av försvarsspel och spelfilosofier i olika lagen. Visst, det går ut på att stoppa pucken, men jag har såklart fått anpassa mitt spel efter dom olika lagen.
– Jag har haft olika målvaktstränare olika lång tid. Det ser jag ändå som något positivt för varje gång jag träffat en ny målvaktstränare har dom haft något eget som dom tillfört. Något som dom ser med sina ögon i mitt spel som jag sedan kan utveckla och använda. Från varje målvaktstränare finns det minst en nyckel jag tagit med mig.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du saknat kontinuiteten?
– Lite kanske. Att under fler år kunna utveckla ett samarbete med tränare, lag och allt vad det nu är. Samtidigt har det varit kul att åka runt och utmana sig själv på det sättet.
Blir det även en social utmaning?
– Ja, så är det. Inte bara för mig utan min familj också.
När du spelade i Tranås eller var utlånad till Söderhamn eller Borlänge, var det aldrig nära att du skulle ge upp karriären?
– Nej, jag har aldrig haft dom tankarna. Det är andra som haft dom tankarna åt mig, men själv har jag aldrig haft det.
Blev modell i Milano
Hur menar du då du säger att andra haft dom tankarna åt dig?
– I Söderhamn var det bara en match. Samma sak var det i Borlänge. Om jag ser på tiden efter det och antalet klubbar i SHL… Just nu är det två, men det hade kunnat vara fyra om Mora och Djurgården varit kvar uppe.
– Det är också olika perioder av livet och jag tycker inte att jag hoppat fram och tillbaka som en galning mellan olika klubbar. Det har ändå varit två år i taget.
– När jag spelade i juniorerna… Det är inte många som tar sig från juniorerna till seniorerna och kan leva på sin idrott. Jag tyckte själv att jag var tillräckligt bra och hade den potentialen, men det var kanske inte alla som såg det.
– Då jag höll på med allt modellandet var det flera som sa ”varför lägger du inte bara av med hockeyn och håller på med det i stället?”. Jag kände aldrig att det var ett alternativ.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Såg du modellandet mer som en hobby vid sidan av hockeyn?
– Ja, men just då mest som en inkomst. Ett extraknäck.
Hur fick du det jobbet?
– Det var en slump. Jag jobbade även i en klädbutik. Det här var året efter gymnasiet. En säljare till ett av märkena vi hade i butiken och som var före detta modell som scoutade mig. Några månader senare stod jag på ett golv i Milano och visade underkläder. Helt galet.
"Leksand har många likheter med Mora"
Förra säsongen spelade Mantas Armalis för Djurgården. En säsong som slutade i moll och med nedflyttning till Hockeyallsvenskan.
– Det var väldigt mycket som hände och inte fungerade. En väldigt turbulent säsong. Det finns inte en enstaka sak att peka på som inte funkade. ”Det här var anledningen till att vi åkte ur”. Det var många smågrejer hela tiden och det höll inte i slutändan.
– Vi gjorde en riktigt bra avslutning av säsongen där vi tog igen ett extremt stort gap av poäng, men där det till slut ändå inte gick vägen. För många i laget blev det luften ur eftersom man jobbat så hårt, så hårt för att slippa det där kvalet. När vi väl kom till kvalet var Timrå några nummer större.
Känner man tomhet, besvikelse, är förbannad, ledsen eller hur var känslan då det stod klart att Djurgården fick lämna SHL?
– Lite av allt, men jag var mest förbannad över att vi tillät det gå så långt.
Fick du inte vara kvar eller varför valde du att lämna Djurgården?
– Djurgården var inte redo att erbjuda ett avtal där och då. När intresset var som det var fick jag kolla runt vart jag skulle ta vägen. Leksand var intresserade. Det var egentligen inte konstigare än så.
Du har varit i Mora tidigare och känner såklart till Leksand som ort, hur mycket påverkade det ditt val av klubb?
– Klart att Leksand har många likheter med Mora. Vi visste att vi hade en liten på ”g” och att då flytta hit tajmade egentligen helt perfekt.
– Nu har vi lite annat att göra, men det hade nog varit lite jobbigare om det bara hade varit vi två. Både för henne och mig. Att hitta något att göra och få vardagen att gå. Klart att vi antagligen skulle ha gjort det ändå även om vi inte hade barn, men nu passade allt på ett bra sätt, säger Mantas Armalis samtidigt som hans hund behöver en kisspaus under promenaden vid vattnet samtidigt som solen når fram med lite värme ner till Solvändan.
“Kan bli hur bra som helst”
Nu har Mantas och Stina Armalis bott i Leksand under ett halvår och båda trivs bra så här långt.
– Vi trivs bra. Som jag sa har vi en liten att ta hand om. Allt är nära och inget är egentligen långt bort. Ska vi till Stockholm är det bara tre timmars bilfärd så är vi där. Det är ganska okomplicerat.
Så här långt har Mantas Armalis stått 32 av tabellsjuans 41 matcher.
– Min säsong har varit stadig, skulle jag väl säga. Inte för djupa dalar. Jag tycker att jag har hållit en ganska hög standard. Samtidigt har jag fått väldigt mycket och bra hjälp från mina lagkamrater.
– Jag tycker själv att jag är ute på en resa från det jag kom tillbaka till Sverige och från det jag gjorde ett ingrepp. Jag känner att jag har börjat komma tillbaka till min egen topp, men också att jag har utvecklas mycket under senaste åren.
– När jag till exempel tittar tillbaka på förra säsongen så tycker jag att jag har en bättre säsong nu. Mycket handlar också om vad man har runt om sig, stressen, pressen och liknande saker, men också att jag känner mig bättre i kroppen.
– Nu känner jag, som mot Örebro, att vi oftare har kapaciteten och möjligheten att vända en match på det sättet som vi gjorde. Vi har kapaciteten och möjligheten att göra fyra, fem mål i vilken match som helst även om det inte alltid blir så.
– Samtidigt har det varit stadigt bakåt. Förra säsongen var det många gånger jag kände att om jag släppte in mer än två mål var det jobbigt att vinna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det har varit en stökig säsong för Leksand med alla skador…
– Ja, men alla lag har mycket skador fram och tillbaka, men också bättre och sämre perioder så det är inget unikt.
Hur ser du på lagets prestation med tanke på att ni fått en del kritik under säsongen?
– Klart att vi har större krav på oss själva än att ligga där vi ligger. Det är inget att humma om att vi är en ganska dyr trupp. Vi har krav ställt till oss att vi ska vara högre upp, men det funkar inte alltid så. Det är sällan miljonerna som vinner SM-guld eller som placerar laget högt upp.
– Det har varit mycket upp och ner. Kanske framför allt innan jul där vi hade en tuffare ”strech”. Men prestationen… Klart vi önskar mer. Det gör alla förutom kanske dom som redan ligger på toppen. Vi har det i oss, det vet vi.
– Om vi nu kan integrera spelarna vi saknat till det här vi skapat senaste tiden tror jag att vi kan bli livsfarliga. Det här laget kan räcka hur långt som helst, vilket vi sa redan från början. Vi fann sätt att vinna matcher samtidigt som vi känner att det här är en väldigt speciell grupp. Om vi kan få ihop det mot slutet kan det här bli hur bra som helst.
Vinner Leksand sista matchen för säsongen?
– Det är målet, avslutar Mantas Armalis med ett leende innan vi promenerar bort mot Leksands Kyrka, Hildasholm, huset där Mattias Ritola bor och Tegera Arena.
Desktop ad in article Mobile ad in article
