Övergreppen på folket och kriget i Ukraina fortsätter. Civila människor dör, lemlästas eller tvingas fly från sina hem. Över 100 barn har enligt ukrainska myndigheter dött i kriget. Desktop ad in article Mobile ad in article
Många stannar ändå kvar och kämpar för att få behålla det som är deras. Ukrainarna är ett idrottsfolk och givetvis drabbas idrottare precis som all övrig befolkning av det fruktansvärda som händer i landet. En av alla dessa är Sokol Kievs målvaktstalang Nikita Pelensky som fortfarande är kvar i sitt hemland.
– Just nu befinner jag mig nära Kiev med min familj i en del där det just nu är lugnt, berättar Nikita Pelensky och fortsätter:
– Jag väntar just nu på att min blivande brud ska komma hit. Hon är i västra Ukraina. Hela min familj har tvingats att flytta tack vare det här kriget.
Pelensky berättar om ett liv som just nu består mest av skäck och att överleva.
– Min hemstad är Kiev och hela staden är under beskjutning. Ryssarna har skjutit så otroligt många raketer mot staden och fortsätter att göra så. Det här gör att folk i stan måste springa till en säker plats varje gång det hör flygsirenerna. Det här kan hända fem, tio gånger om dagen. Desktop ad in article Mobile ad in article
”Alla dagar ser likadana ut”
Förstod du innan Rysslands attack på landet att det här kunde hända?
– Jag tror alla var medvetna om att det här kunde hända, men när du känner samma press under åtta år tror man på något sätt att det här kriget som är nu ändå inte skulle hända.
Nikita Pelensky är 21 år och brinner för idrotten. Just nu är det inte aktuellt för honom att deltaga som militär i kriget.
–Nu har vi väldigt många frivilliga från vårt land, men även andra länder som försvar landet i kriget. Dessutom har vi en stark professionell armé.
– Jag har ingen militär utbildning och som det är nu kan jag nog inte vara till hjälp för vår armé. Men om fienden kommer till vårt hus kommer jag bekämpa honom med allt jag har och kan.
.jpg)
Hur ser dagarna ut för dig?
– Alla dagar ser likadana ut, säger Pelensky med ett nästan uppgivet skratt och fortsätter:
– Vi kollar nyheterna, går till affären för att handla vatten och mat. Sedan försöker vi jobba och när luftsirenen ljuder gömmer vi oss.
Går det att träna och är det någon idrott som fortfarande fungerar i landet?
– Nu är det bara två av ishallarna i Ukraina som ligger i ”safe zon”, men jag har ingen information om man tränar där nu.
– Varje gång sirenen ljuder måste alla ta sig till en säker plats så jag tror inte att det är någon som tränar när situationen är som den är. Desktop ad in article Mobile ad in article
”Viktigt att vi får känna stödet”
Kiev-målvakten har inte kunnat spela någon hockey den här säsongen, men ses som mycket lovande.
– Tyvärr skadade jag mig förra säsongen så i år har jag bara fått ägna mig åt rehabilitering, säger 21-åringen som spelat med många ryska vänner i Sokol Kiev.
– Nu har jag ingen kontakt med mina vänner från Ryssland, men jag vet att många ryska spelare är kvar här. Dom förstår inte varför Ryssland attackerar Ukraina.
Har du upplevt att ni har stöd från andra idrottare från olika delar av världen?
– Ja, verkligen. Det är så många professionella idrottare, klubbar, ligor och så vidare som visar sitt stöd för oss. I vår situation är det väldigt viktigt att vi får känna och förstå det här stödet från hela världen.
Tror du att sport/ishockey kan bli detsamma igen efter kriget är över och hur ser du på att ryska spelare spelar i ukrainska ligan i framtiden?
– Jag tror många ishallar i Ukraina kommer att förstöras under kriget så frågan är när vi kommer kunna spela hockey på samma nivå som vi gjorde innan kriget.
– Samtidigt har jag svårt att se att vi ska ha ryska ”legionärer” i ukrainska ligan framöver, avslutar Nikita Pelensky som också tackar för att vi vill uppmärksamma det som händer i hans hemland. Desktop ad in article Mobile ad in article
