Lars-Gunnar Pettersson inledde sin hockeyresa i IFK Luleå, men hade faktiskt sina största framgångar under sina sju säsonger med Björklöven. Där var givetvis guldet 1987 kronan på verket. Han spelade i Umeå-klubben mellan 1980 och 1987.
– Jag var 27 år och hade just vunnit SM-guld med Björklöven så läget att vända hem kändes väl tajmat. Luleå hade varit på och tjatat allt sedan dom gått upp i elitserien 1984 och nu kände jag att tillfället var det rätta. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad är ditt starkaste minne från dina sista sju år som ishockeyspelare då du tillhörde Luleå HF?
– Det var många fina år och vi låg nästan alltid på övre halvan av tabellen. Höjdpunkten kunde ha blivit 1993 då vi ledde SM-final serien mot Brynäs med 2-0 i matcher, men förlorade med 3-2. Visst var riktigt tråkigt att vi förlorade, men samtidigt gjorde vi en riktigt bra säsong.
Du spelade tre VM-turneringar, med guldet i rutiga kostymer 1987, som kronan på verket. Vad var storheten med den upplagan av Tre Kronor som kunde ta er ända fram till VM-guldet?
– Det var många bra ledartyper i laget som Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob, Anders Eldebrink med flera. Vi hade också det där lilla flytet som behövs om man ska vinna ett VM-guld.
– Sedan var det den här historien om tysken Sikora som hade spelat med polska landslaget som junior. Det har blivit en klassiker nu, skrattar Lars-Gunnar Pettersson. Desktop ad in article Mobile ad in article
”Aldrig varit med om något liknande”
Det gick så långt som till civilrätt innan det blev klart vad som gällde inför slutspelet.
– Vi fick nog inte reda på allt, men det jag minns var att vi ena stunden var klara för slutspel och i andra stunden var det Finland som var klara i stället. Vi killar kunde inte göra så mycket åt situationen, men det slutade i alla fall bra för våran del och vi vann i sista matchen mot Kanada med hela 9-0 i en underlig match.
– I den sista och avgörande matchen mellan Sovjet och Tjeckoslovakien avgjorde (Vladimir) Krutov, har jag för mig, matchen så vi blev guldmedaljörer.
Hur upplevde du hyllningarna när ni kom hem till Sverige?
– Det var något helt enorm. Jag hade aldrig varit med om något liknande förut och vi i laget fattade ingenting. Det var nästan en helt sjuk känsla.
– Idag är det vanligare att man hyllar Tre Kronor då dom vinner guld, men då hade det inte varit något liknande tidigare så vi blev överrumplade. Jag känner mig väldigt stolt över att få ha varit med om det. Desktop ad in article Mobile ad in article
Gjorde mål mot Kanada
Du spelade Canada Cup -87 samt OS -88. VM, OS eller Canada Cup, vilket var roligast att spela och uppleva?
– Sportsligt sätt är det Canada Cup. Framför allt att Kanada hade alla sina bästa spelare med då. Jag minns matchen mot just Kanada ganska väl. Vi förlorade med 5-3 och jag hade flytet som fick göra ett mål. Kanada hade ett skapligt lag då med (Wayne) Gretzky, (Mario) Lemieux och dom här grabbarna.
Trots vinst i elitseriens poängliga 1989 så fanns du inte med mera i Tre Kronor efter OS -88, hur kom det sig?
– Det skulle du nog ha frågat Tommy Sandlin om (skratt). Jag vet faktiskt inte, men han ansåg väl inte att jag var tillräckligt bra
Du var draftad av Edmonton Oilers i NHL, var det aktuellt att åka över och spela någon gång?
– Jag var först draftad av Edmonton. Sedan tog väl Vancouver över rättigheterna på mig, men jag hörde aldrig att det skulle ha varit riktigt nära för mig att bli proffs i NHL. Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
