Det är en väg som inte många svenska spelare väljer att gå. Medan många talanger blickar västerut, mot spel i de nordamerikanska juniorligorna eller i collegeligan, så valde Leo Lööf att blicka österut.
I våras valde backtalangen att lämna tryggheten i Karlstad, hemstaden, och Färjestad, moderklubben, för ett finskt äventyr i Tammerfors. Med förhoppningar om ett genombrott på seniornivå skrev Lööf på för Liiga-klubben Ilves, där han under hösten slagit sig in som ordinarie på topplagets blålinje.
– Det har varit en vädligt bra säsong för egen del. Det har varit lärorikt och jag känner att jag har tagit stora steg. Det har gått väldigt bra för laget också, så jag är jättenöjd med mitt beslut att flytta, säger Lööf till hockeysverige.se.
Desktop ad in article Mobile ad in article
ST. LOUIS NÖJDA MED UTVECKLINGEN
Efter 30 spelade omgångar ligger Ilves på en andraplats i Liiga-tabellen, hack i häl på huvudstadsklubben IFK Helsingfors i tabelltoppen. 19-åringen har producerat sex poäng, jämnt fördelat på tre mål och tre assist, på 26 matcher och snittar en bit över 16 minuters istid per match.
– I början var det en omställning, men det gick ganska bra att komma in i det.
För en och en halv vecka sedan valde Lööf att förlänga kontraktet med Tammerfors-laget med ytterligare en säsong.
– Jag känner att jag har fått ett väldigt bra förtroende från dem och det har gått väldigt bra. Sedan har jag så klart bollat lite med St. Louis och de ville väldigt gärna att jag skulle vara kvar där.
Desktop ad in article Mobile ad in article
St. Louis Blues draftade Lööf i tredjerundan i 2020 års NHL-draft och är nöjda med den utveckling som backtalangen haft sedan flytten från Karlstad till Tammerfors.
– Jag hör väldigt mycket positivt från dem, så det är ju kul.
”DÅ HAR VI BRA CHANSER”
Lööfs satsning att flytta till Finland föll väl ut för den 19-årige backen. När förbundskapten Tomas Montén presenterade sin trupp till JVM-turneringen i Edmonton och Red Deer fanns Lööfs namn med bland de åtta uttagna backarna.
– Jag blev så klart väldigt glad när jag fick beskedet. JVM är något jag kollat på i alla år. Det är otroligt stolt och jag kände en enorm glädje.
Juniorkronorna landade i Edmonton i mitten av förra veckan och har sedan i helgen påbörjat isträningarna på plats i Red Deer efter två dagars karantän på hotellrummen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under natten till tisdag, svensk tid, skulle Sverige ha mött värdnationen Kanada i en träningsmatch som uppladdning inför JVM-turneringen. På grund av det rådande coronaläget ställdes den matchen emellertid in, men under natten till julafton får Juniorkronorna genrepa mot Österrike.
– Det är samma för alla lag, så det ska nog inte påverka jättemycket, säger Lööf om den något stökiga uppladdningen.
– Det är som det är och det är bara att gilla läget, men det är klart att det hade varit skönt att få någon till match inför turneringen. Det här är något jag sett framemot väldigt länge och det är klart att vi hoppas på att gå så långt som möjligt. Medaljplats vore fint, men då gäller det att vi kommer ihop som grupp. Då har vi bra chanser.
BILDAR BACKPAR MED BARNDOMSVÄNNEN
Under de inledande träningarna har Lööf bildat backpar med Joel Nyström, barndomsvännen från tiden i Karlstad. De två delar även hotellrum.
– Det blir mycket film och snacka skit, säger Lööf med ett skratt.
Inget tv-spel, alltså?
– Nej, ingen av oss tog med det. Vi ångrar oss rätt rejält nu. Det var ett misstag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Båda två är födda 2002 och är fostrade i Färjestads ungdomslag, vilket innebär att de följts åt under hockeyuppväxten i Karlstad. De har spelat U16-, J18-, J20- och till och med SHL-hockey tillsammans – nu ser duon ut att få patrullera den svenska blålinjen tillsammans i Red Deer och Edmonton.
– Vi känner varandra bra. Vi har spelat väldigt många år ihop. Det är så han (Montén) har ställt upp laget nu. Just nu lirar vi tillsammans i alla fall och det skulle vara väldigt kul att få spela med Joel.
Utifrån kunde det betraktas som att Leo Lööf tog en chansning som valde att lämna Färjestad och den potentiella exponering han kunde fått i SHL för en flytt till Finland. Med facit i hand kunde det nästan inte ha gått bättre, enligt honom själv.
– Det var en chansning, men jag hade bra samtal med klubben och en bra magkänsla. Det slutade ju ganska bra, eller hur?
