Klara Kenttälä - 18-åringen som jagar sitt fjärde SM-guld

Klara Kenttälä har så här långt vunnit tre SM-guld. Då ska vi ha med oss att hon ännu bara är 18 år. Fostrad i Täby kom hon via spel i SDE till Luleå för just tre säsonger sedan, men resan var från början inte helt enkel att som 16-åring lämna Stockholm för att flytta till Luleå. 

Nu har hon kommit in i allt på ett helt annat sätt än i inledningen av tiden i Norrbotten och har också en inställning som understryker att hon vill ha en stor roll i stjärntäta Luleå/MSSK. 
– Till en början var jag lite försiktig och hade väldigt mycket respekt för storstjärnorna i laget. Jag ville inte ta allt för mycket plats, berättar Klara Kenttälä för hockeysverige.se och fortsätter:
– Nu har jag växt till mig lite och inser att jag måste armbåga mig framåt lite mer. Inte visa någon respekt på träningarna utan visa att jag vill. Sedan har jag utvecklats genom att ha fått ett annat förtroende då vi bytte tränare. Det har också hjälpt mitt självförtroende. Desktop ad in article Mobile ad in article

Tuffa starten: “Bröt foten”

18-åringen från Täby har också tagit stora kliv i sin utveckling på isen senaste säsongerna. 
– Det jag utvecklat mest är att ta tag i situationer. Att inte vara avvaktande utan agera i stället för att reagera. Också att lita på mig själv i situationerna. 
– Vilja ta pucken framåt. Lita på mig själv att jag kan lägga den där passningen och ta emot pucken för att jag kan. 

Klara Kenttälä var 16 år när hon flyttade upp till Luleå, vilket var ett stort steg för henne socialt. 
– Jag tycker att det gått väldigt bra. Jag är en väldigt social person och tycker det är roligt att ta mig an utmaningarna. 
– Sedan har det absolut varit tufft också. Jag bröt foten första veckan jag kom hit upp. Då blev det till en början en väldigt lång uppförsbacke. Dessutom var det coronan. Då var det tufft att vara själv i den lilla lägenheten, men det har bara blivit bättre för varje säsong som gått, vilket känns bra. 

Säsongen 2022/23 svarade Klara Kenttälä för två mål och totalt fyra poäng på 31 matcher. 
– Det har varit en kurva som gått uppåt. Jag har utvecklats mycket individuellt med tekniken, skottet och min fart. Jag har känt att min fot blivit bättre vilket gjort att jag har blivit snabbare på isen. 
– Till en början hade jag en liten osäkerhet kring det. När jag nu känner att foten inte sviker mig kan jag trycka på ännu mer. 

Hur ser du på lagets prestation senaste säsongen?
– Klockren. Vi hade det inte lätt då det blev ett coachbyte, men vi tog oss an den utmaningen väldigt bra. Det var nästan att vi fick en nytändning där, vilket kan vara svårt när vi är ett så pass rutinerat lag, att tävla hela tiden. 
– Jätteroligt att vi då kunde göra det hela säsongen och också föra varandras utveckling framåt.  Desktop ad in article Mobile ad in article

Blev det turbulent i gruppen när klubben valde att, av personliga skäl, byta tränare mitt under säsongen?
– Nej, jag skulle inte säga att det blev så turbulent. Klart vi var frågande om vad som skulle hända och allt sådant, men jag tycker att vi gjorde det bra.
– Vi tog oss samman och sa gemensamt att vi skulle lösa det där eftersom alla visste hur pass duktig grupp vi är. ”Det spelar inte någon roll vad som kommer hända härnäst, vi kommer lösa det”, vilket vi också gjorde. 

Storstjärnornas betydelse 

I Luleå finns också en mycket rutinerad skara spelare som Emma Nordin, Anna Kjellbin, Ronja Savolainen, Jenni Hiirikoski, Lisa Johansson, Sara Grahn med flera.  
– Jag skulle säga att dom betyder jättemycket. Jag kan ta ett exempel från nu då vi har försäsong och fystester. Då kommer de in med sin rutin, sitt lugn och stressar inte upp oss unga som kanske tycker att tester egentligen är jättejobbiga. 
– Då säger dom ”Det här är individuellt, vi kör bara”, vilket gör att man själv inte får någon inre stress utan bara hakar på dem. 
– Samma sak med hur man ska uppträda på träningarna eller ska hitta sitt egna lugn inför en match. Jag kollar själv jättemycket på hur jag ska hitta det där, så det känns jättebra att de är med i det här laget.

Klara Kenttälä har redan vunnit tre SM-guld. Givetvis är det svårt för henne att plocka ut vilket som betytt mest för henne, men en liten fingervisning bjuder hon på. 
– Andra säsongen var vi väldigt få i gruppen. Det var säsongen när Brynäs nästan var självklara ettor. Vi kom trea i grundserien. Just det guldet skulle jag säga nästan kändes bäst att vinna för att det inte var självklart att vi skulle göra det då. Där visade vi verkligen att vi är ett vinnande lag då det verkligen gäller. Det var väldigt mäktigt att få uppleva det. 
– I år fick jag lite mer förtroende i slutspelet och det var absolut roligt att känna att jag bidrog. Inte då bara i båset utan även på planen. 

Hur ser du tillbaka på finalspelet mot Brynäs tidigare i år?
– Det var ett väldigt roligt finalspel. Jag tyckte att vi behöll lugnet under alla tre matcherna och det var väldigt coolt att få uppleva den känslan trots att det var avgörande finaler. 

“Såg nästan bilden av att jag skulle mista min lagkamrat”

I final två fick Jenni Hiirikoski en skridsko över halsen, vilket skar upp ett fult jack. Tack och lov gick allt relativt bra, men givetvis blev spelarna i båda lagen chockade. 
– Jag tyckte att det var jättejobbigt. Jag såg nästan bilden av att jag skulle mista min lagkamrat där ute på planen, säger Klara Kenttälä som tystnar en stund innan hon fortsätter:
– Jag försökte bara agera så snabbt som möjligt genom att ge några tröjor och handdukar. Sedan var det andra lagkamrater som nästan fick lugna ner mig. ”Du, det här löser sig, man har kontroll”. Då kändes det lugnt igen. 
– Det blev ändå en väldigt tuff kväll eftersom några av oss juniorer åkte direkt till B-hallen för att spela i Juniorcupen mot MoDo. Det var lite tufft att ställa om sig från den incidenten till att spela match igen. Det var något jag fick lära mig, att koppla ifrån mina känslor och bara köra. Desktop ad in article Mobile ad in article

Ganska snabbt fick spelarna i laget att det var okej med deras lagkapten. 
– Ja, och det var några spelare som hjälpte henne på planen och sedan kom till omklädningsrummet och sa att Jenni var okej. Då fick vi som ett klartecken att vi inte behövde fokusera allt för mycket på det där nu. 
– Det föll några tårar, men vi försökte samtidigt hålla oss varma i omklädningsrummet. Inte tänka så mycket på det, vilket också var tufft eftersom alla kände ett sådant medlidande med Jenni. 

“Bara att tuta och köra”

Om vi blickar framåt, vilka personliga målbilder har du inför kommande säsong?
– Att vara mer framåt och vara rakare i mitt spel, skjuta när jag får chansen… Ett mål jag absolut har är att inte tveka när jag kommer till skottsituationer. 
– Våga vilja göra mål kommer jag ha som mål, men också att lita på mig själv i situationerna jag hamnar i. 

Finns det tankar på landslagsspel hos dig?
– Just nu försöker jag inte tänka på det utan mer på min utveckling. Landslagsspel är inte något jag kan påverka mer än att visa upp mig, men självklart hade det varit kul om jag fick chansen.  Desktop ad in article Mobile ad in article

Nu kommer Frölunda upp till SDHL i stället för Göteborg, vad tror du det betyder för SDHL som liga?
– Jättemycket. Jag tror att det kommer öka intresset eftersom det är ett nytt lag som kommer upp. Det är också många som har ett Frölunda-hjärta där ute så känslan är att intresset för hela ligan kommer öka. 
– Sedan är det kul att Frölunda kommer upp och tänker satsa. Då blir det ytterligare en motståndare att se upp med, vilket blir kul. 

Vad talar för att du tar ditt fjärde SM-guld våren 2024?
– Allt! Vi har en bra lagsammahållning och vet våra mål så det är bara att tuta och köra, avslutar Klara Kenttälä.