Det är den 20 oktober 2020. Jonathan Granström spelar med sitt Mora en hockeyallsvensk match mot Västervik. Mora vinner efter straffar och den unge backen får 18:32 i istid.
Jonathan Granström var då 20 år, fem månader och tolv dagar gammal. Han har precis gjort sin sista hockeymatch.
*****
Som född i Visby är Jonathan Granström en av relativt få som tagit sig ifrån Gotland för att spela ishockey. Som junior spelade han både i Linköping och Skellefteå, men 2017 flyttade han hem till Gotland igen för att spela seniorhockey med Visby/Roma i HockeyEttan. Efter att ha tagit stora steg där belönades han med ett kontrakt av allsvenska mora 2019.
Det blev 41 allsvenska matcher under debutsäsongen - och för sitt fina spel belönades han med ett nytt kontrakt. När Johan Hedberg sedan kom in som ny huvudtränare visade han stort förtroende för den lovande backen, som spelade 19:22, 16:34, 20:39 och 18:32 de fyra första matcherna den här säsongen.
De fyra enda matcherna, som det visade sig bli.
I början, när jag åkte på den, kändes det knappt som en smäll. Det var en liten krock med en lagkompis
Under våren tog Granström beslutet att lägga skridskorna på hyllan. Inte ens 21 år fyllda. Med egentligen hela karriären framför sig. Desktop ad in article Mobile ad in article
Han åkte på sin fjärde hjärnskakning på fem år, och bestämde sig för att det fick vara nog.
– I början, när jag åkte på den, kändes det knappt som en smäll. Det var en liten krock med en lagkompis, och det var nog knappt någon som märkte något. Vi spelade fem mot fem på träning, och det kändes lite diffust när jag fick smällen. Sen gjorde vi "skattningen" och ja, då var det ju hjärnskakning, berättar Granström för hockeysverige.se.
Han berättar att han började komma igång och träna lite lätt ganska snabbt efter att smällen kom, och att han kunnat hålla igång kroppen egentligen hela tiden.
– Det är bra för huvudet att röra sig litegrann, och vi har ju gått enligt hjärntrappan hela tiden. Det blev lite bättre men gick väldigt sakta. Men när vi kom in på fjärde, femte månaden och det inte ville ge med sig så...då pratade jag med lite läkare och hur de såg på det och försökte få lite input därifrån. Då kom jag fram till att jag inte ville riskera att få en smäll till. Jag tog beslutet att lägga av för en månad sedan, eller så.
Foto: Bildbyrån
Ett beslut som var både enkelt och svårt att fatta.
– Det är lite tudelat. På ett sätt var det såklart enkelt. Jag måste tänka på hälsan och inte riskera att få men när jag blir äldre. Men samtidigt har det varit jävligt svårt, rent ut sagt. Jag älskar att spela hockey och har lagt ned så mycket tid på det genom åren. Och så måste jag ge upp den drömmen. Ge upp drömmen att ta sig vidare från allsvenskan och se hur långt man kunde gå i karriären.
Det var så otroligt sorgligt, det som hände honom, och det är ju ingenting man vill att någon ska hamna i
I mars berättade Nick Sörensen i en intervju med Helsingborgs Dagblad att han tvingas sluta efter upprepade hjärnskakningar. Sörensen åkte på sju hjärnskakningar på tio år och gjorde sin sista match som 25-åring - och berättade att han mått så dåligt att han haft självmordstankar. Den intervjun var bidragande till att Granström nu bestämt sig för att sluta.
– Den intervjun tog hårt, och gjorde att det blev enklare att bestämma sig. Det var så otroligt sorgligt, det som hände honom, och det är ju ingenting man vill att någon ska hamna i. Men risken fanns ju att man själv skulle ha hamnat där. Ju fler smällar man får, desto större risk är det.
Att det just skulle bli just "nästa hjärnskakning" som skulle bli droppen som fick bägaren att rinna över var ingenting Granström hade förberett sig på. Tankarna att lägga av hade egentligen aldrig funnits där riktigt seriöst tidigare.
– Jag har nog kunnat tänka bort det där ganska bra. Jag hade en hjärnskakning säsongen 18/19, när jag fortfarande var i Visby, och då var jag borta i två månader. Då tänkte jag litegrann på "Hur ska jag göra nu, ska jag våga spela igen?". Då fanns de där tankarna litegrann, men de har aldrig funnits där speciellt tydligt egentligen. Det tar så mycket mentalt att åka på hjärnskakningar, det är väldigt psykiskt påfrestande och jag ville inte må så igen. Men sen kände jag att "fan, jag testar att lägga ned all tid igen och se hur långt jag kan gå". Då ville Mora ha mig, och det kunde jag bara inte släppa på något sätt. Jag visste att det fanns en risk, det finns det alltid, men det blev mer att jag kände att jag ville testa. Jag hade åkt på tre hjärnskakningar, men det var egentligen den där i Visby som var den första riktigt stora. De andra var ganska lindriga och jag kunde spela igen väldigt snabbt.
Ångrar du idag att du fortsatte spela då?
– Jag försöker undvika att tänka så. I början, när jag fick smällen och mådde dåligt, tänkte jag såklart att "jag skulle ha gjort si eller så". Man kan spekulera hur mycket som helst egentligen och vara sur över det som hänt. Men jag ångrar ingenting. Jag är jätteglad att jag fortsatte. Jag fick komma till Mora och vara proffs i två säsonger. Det är något man alltid drömt om, när man hållit på så länge som jag gjort och gått på hockeygymnasium och allt sånt. Jag ville såklart ännu längre upp, men ångrar mig? Nej, det gör jag inte. Jag är glad att jag tog chansen och för alla fina människor jag träffade. I laget, tränarna, klubbledningen...Det kommer jag alltid bära med mig.
– Just den här sista hjärnskakningen...där satte jag mig i en lite dålig sits. Visst gjorde jag det. Men det är sånt som kan hända. Jag försökte läsa spelet bakom mål och trodde inte att det skulle stå någon mer där, eftersom det redan var två spelare där. Men han läste spelet bra och klev ned dit...han försökte till och med akta sig när jag kom så att vi inte skulle krocka. Så jag kan inte gå runt och vara arg på honom eller att det hände. Det är klart jag tycker det är tråkigt, men det hade kunnat hända på nästa match eller egentligen var som helst. Det är bara ren otur. Desktop ad in article Mobile ad in article
Om en person inte är beredd, men tacklingsbar, kan du inte "dösänka" honom. Du kan väl markera att du är där, och trycka till lite lätt, men gör du mer än så är det brist på respekt
Den här hjärnskakningen må ha varit otur. I ett par av de tidigare fallen menar dock den tidigare Morabacken att respekten saknats. Att hjärnskakningarna hade kunnat undvikas.
– Vissa klarar sig bättre, vissa har otur. Jag har frågat lite om det här, och vissa i Mora hade aldrig haft någon hjärnskakning. Exempelvis. Men om man ska titta på de jag har fått skulle jag egentligen bara ha varit inne på min andra om respekten funnits. Om respekten hade funnits där hade jag bara haft två hjärnskakningar, eller kanske bara den här krocken. Då hade jag klarat mig undan bättre, säger Granström.
Jonathan Granström i Moratröjan.
Tycker du att det är ett generellt problem i hockeyn?
– Ja, det är ganska tydligt om man ser till de huvudtacklingar som ändå görs. Eller...det är så många situationer per match så respekten finns nog där i grunden. Men den måste finnas de där sista två, tre procenten också. Så som jag ser det: Om en person inte är beredd, men tacklingsbar, kan du inte "dösänka" honom. Du kan väl markera att du är där, och trycka till lite lätt, men gör du mer än så är det brist på respekt. Det är helt onödigt att köra över spelaren i ett sånt läge. För så här är det: Du mår dåligt av att få hjärnskakningar.
Även om hjärnskakningarna varit många, och karriären är över, säger Granström att han ändå kommit relativt lindrigt undan på ett sätt.
– Man har ju gått ned i träningsnivå och sådana saker, och när man väl haft hjärnskakningarna har det varit påfrestande såklart. Samtidigt har jag mått förhållandevis bra jämfört med många andra, berättar han och fortsätter:
– Det som tär på en mest är att man går runt med ständig huvudvärk. Man känner sig lite "dissig" och lite yr, och kan inte göra det man vill. Man måste anpassa sig så man inte får den där ekande huvudvärken som kan komma av träning eller av vissa sociala sammanhang. Desktop ad in article Mobile ad in article
Känner du att kunskapen om hjärnskakningar är tillräckligt bra bland hockeyspelare?
– Jag tror absolut det finns utvecklingspotential. Men samtidigt...det är väldigt svårt. Man går liksom inte runt och tänker aktivt på det. Det är mer om det är nån tackling som sker, då kanske man tar upp det och pratar om det. Jag minns att vi hade en sån diskussion i vintras, exempelvis. Men det är som andra skador, man lägger inte så mycket energi på det.
Jag menar, om någon i 20-årsåldern åker på fyra hjärnskakningar på fem år...då är det något som är fel
Där behövs det göras mer, menar Jonathan Granström.
– Vi måste göra något. Det behöver komma upp på tapeten i ännu yngre åldrar, så folk verkligen förstår innebörden av hjärnskakningar. Vi behöver prata om det mer, och utbilda oss mer.
Foto: Bildbyrån
Nu hoppas han kunna vara med och bidra. Den tidigare Morabacken hörde själv av sig till domarprofilen Morgan Johansson som är projektledare för "nollvision", som går ut på att eliminera hjärnskakningarna från ishockeyn.
– Jag kontaktade honom eftersom jag åkt på så många smällar själv och nu tvingas sluta. Jag vill vara fortsätta vara delaktig i det här, och tycker det är väldigt viktigt. Jag menar, om någon i 20-årsåldern åker på fyra hjärnskakningar på fem år...då är det något som är fel. Även om det är otur eller måste det finnas saker att göra.
– Jag tog kontakt med honom och berättade min historia. Vi har bara pratat lite lätt, men jag hoppas kunna bli mer delaktig i det projektet med tiden. Det är inget som är klart just nu, utan jag har bara hört av mig och lyft det.
Är det något du kan tänka dig att engagera dig i även på längre sikt?
– Ja, absolut. Vi får se lite vart det leder. Jag vill komma in i det först och se hur det utvecklar sig. Vi har inte pratat så ingående, men jag hoppas på att jag får jobba med det här längre fram.
Och syftet, det är att hjälpa andra i liknande lägen?
– Precis. Jag vill kunna hjälpa till när det här händer andra och tycker de gör ett bra jobb med Nollvisionen där de nu jobbar med KTH och verkligen arbetar för att få mer kunskap i ämnet, och förmedla den, avslutar Jonathan Granström. Desktop ad in article Mobile ad in article
