STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Sedan Jonas Junland återvände till Linköping i början av 2020 har han av förklarliga skäl varit den givna ettan i backuppsättningen. Han har både varit viktig med sitt ledarskap och genom att vara lagets poängbästa back. Men med två toppförstärkningar i form av de svenska OS-backarna Linus Hultström och Oscar Fantenberg går Junland nu in i en säsong där hans roll som given etta kan vara hotad.
Lägger man sedan till utöver detta att Linköping har en av svensk hockeys mest spännande backlöften på väg fram i form av Mattias Hävelid, ja då är det inte svårt att se varför många pekar på att Linköping nu har en av seriens bästa backuppsättningar.
Junland menar däremot att de har en utmaning framför sig med att hitta rätt avvägning. Försäsongen gick inte helt som planerat. Sex matcher slutade med sex förluster. Och som lök på laxen blev det till slut ett tufft premiärresultat efter att Örebro kvitterat sent för att sedan avgöra i förlängningen.
– Det är andras grej att värdera. Har vi en rolig backsida? Absolut. Vi har sex, sju backar så jag tror man kan få mycket istid. Jag tror vi kommer ha kul på backsidan i vinter. Frågan är väl bara om vi kan hitta en bra avvägning. Kan vi fortfarande bibehålla ett bra försvarspel med en lite skickligare backsida? Vi får väl se. Har vi den bästa backsidan, det är upp till andra att bedöma, men vi har förlorat sex raka träningsmatcher, så vi kan avvakta med de kommentarerna, sade Junland på SHL:s upptaktsträff inför premiären. Desktop ad in article Mobile ad in article
Men just när det gäller den nya konkurrensen i backsättningen ser Junland egentligen inte något större problem.
– När det kommer till den backsidan vi har så är den bättre än vad vi har haft på många år och den behöver vara bättre för att vi ska ta ett steg. Så för mig är det bara positivt, alla behöver konkurrens. För min del, ja jag blir ju inte yngre. Jag är helt övertygad om var mina styrkor ligger och de förändras inte för mig. Sen är jag snart 35 år, jag söker inga nya kontrakt, jag är här för att spela för Linköpings skull. Det blir inte blir så mycket lättare än så för min del.
– Kommer Hultström in och ger offensiv spets, absolut. Kan jag vara lika bra i powerplay? Ja, men jag tror att jag kan vara minst lika bra i powerplay. Kommer Fantenberg in i boxplay och är minst lika bra som Jesper Pettersson, ja det är han. Men kommer Jeppe bara acceptera det? Nej. Det är den här inre konkurrensen vi vill ha hela tiden. Vi har unga killar som Mattias Hävelid som kommer komma upp och vara en powerplay-back i framtiden, när kommer han in? Det handlar om att sätta sig själv åt sidan för att få något bättre i laget. Har man varit tolva i några år så tror jag alla stryker under på att man hellre spelar mindre i ett jävligt bra lag än att spela mycket i ett dåligt lag.
“Gör mig till en bättre hockeyspelare”
Trots de nya förstärkningarna kommer Junland fortsatt vara den stabila stomme som laget kan luta sig tillbaka på samtidigt som de hittar rätt i spelet. För hans egen del är det inte rollen i laget som hamnar i fokus, utan hans egna kropp. Med en elitkarriär bakom sig som började redan säsongen 2005/06 i Linköping har den snart 35-årige Junland andra bekymmer och finner istället lugn i sin tro på sin egna förmåga och roll i klubben.
– Det är mitt jobb som spelare att vara så bra som möjligt för LHC? Vill jag spela mycket så måste jag spela en bra hockey när jag är på isen, jag måste visa för coacherna att de kan lita på mig, vilket jag inte behöver göra föra jag har gjort det här i hela min karriär. Jag har andra bekymmer. Hur mår kroppen? Kan jag återhämta mig mellan matcherna? Jag har tre småbarn hemma, så det är andra parametrar. Kommer man vara bra hela tiden? Nej, man kommer inte vara bra 52 matcher om året. Får man spela mindre någon match gör det absolut ingenting. Jag vet att det kommer komma matcher där jag får spela mycket mer för att jag kan pusha tempot, skapa målchanser och jag ser offensiva uppsidor, så det kommer bli hur bra som helst. Sen om jag gör tio poäng eller 30, det är skitsamma.
När Junland var i Linköping under sin förra sejour 2013 till 2016, var man med och utmanade i toppen av tabellen, men sedan dess har laget fastnat i bottenskiktet av tabellen. Placeringarna elva och tolva har blivit klubbens verklighet. Men efter två år i Schweiz kom Klas Östman tillbaka till “Cluben” och stabiliserade situationen förra säsongen. Nu går de in i det som ofta kallas för “det tuffa andra året”. Ett år som även blir det andra för Junland och Jesper Pettersson som det stabila backparet Östman kan bygga vidare på. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad säger du om tanken på att bygga vidare på samarbetet med Pettersson?
– Jag gillar Jesper väldigt mycket, vi har väldigt kul ihop. Jag är väl hans efterblivna storebror på något sätt. Vi har mycket bus för oss och vi har god stämning i backparet. Hockeymässigt tycker jag att vi spelar lite med ett dövöra ibland och går på känsla, det gillar jag. Vi kompletterar varandra. Det är lättare att spela bra i backparet första året. Nu är det år nummer två, många lag kommer sätta högre press på oss och vi måste leverera ett backspel som är dynamiskt, men jag gillar den tanken och jag tycker att Jesper gör mig till en bättre hockeyspelare.
"Vårt jobb att skydda honom"
Samtidigt som Linköping går in i en ny fas med Klas Östman i spetsen och en stark backbesättning med Hultström och Fantenberg som förstärkningar, står det även en stor utmaning framför klubben.
Även om det kanske är en utmaningen som i grunde är sprungen ut något positivt är lyftet av de egna talangerna in i SHL-truppen något som man har haft problem med.
Under ligans upptaktsträff berättade Klas Östman om hur han skulle se till att de unga spelarna tar en riktig roll i A-laget, istället för att endast bli breddspelare.
– Det vore roligt om någon av dem får gnistra. Jag ska ge dem kärlek, vattna dem och guida dem - men också försöka ge dem roller där de kan lyckas, uttryckte han det i C More's sändning.
Junland har själv gått igenom precis den processen när han i början av sin karriär plockades fram till A-laget. Nu står han själv som kapten med en viktig roll i att se till att nästa grupp stortalanger får tillräckligt bra förutsättningar för att lyckas. Inte minst när det gäller backtalangen Mattias Hävelid som efter förra säsongen inhopp vid 23 tillfällen nu ska försöka ta ytterligare steg.
– Det är lite orättvist att prata om sånt här egentligen med unga killar, men är det någon jag tror kommer komma in och ta för sig så är det han. Jag tycker han spelar på ett sätt där mycket är en självklarhet. Jag tycker han är stark på klubban för sin ålder, han har bra rörelseschema. Han har en pappa som defensivt kan säga åt honom vad han ska fokusera på och inte, han har ju en fördel som ingen annan har. Jag tror att han kommer komma in i SHL-kostymen snabbare än många andra unga killar. Sen är det vårt jobb att skydda honom. Han kommer kanske inte vara bra Luleå borta i oktober, november och då måste han kunna sitta lite på sidan och vi måsta ta in honom i gruppen igen och se till att han till nästa match levererar sina offensiva passningar. Så det är mycket upp till oss andra backar att få in honom och skydda honom på ett bra sätt. Men uppsidan med honom är att han kanske är den största av alla unga talanger i SHL.
Hur många steg tror du han tar i år?
– Det är det där som är svårt. Han kommer ta jättemånga fina steg, när de kommer? Kommer de direkt? Kommer de sent på säsongen? Kommer de nästa år? Kommer han vara en en bra NHL-back? Alla dagar i veckan. Hans rörelseschema är helt otroligt. Jag får ont i höfterna bara av att titta på honom när han rör på sig. Han är väldigt duktig, men han är ung och har massor som ska sätta sig. När det väl sitter? Vi får se. Desktop ad in article Mobile ad in article
