Jimmy Anderström: ”Har Fredrik Söderström som mentor”

Jimmy Anderström är en av flera nya spännande tränare som kommit fram senaste åren. Trots att han bara är 33 år har han coachat lag främst på juniornivå sedan 2008 då han tog över Ormstas J18. Den här säsongen kommer Anderström vara assisterande tränare i Almtunas lag i Hockeyallsvenskan. Än hur vi letade och letade hittade vi dock ingen förteckning över lag han spelat för.
– Jag skulle säga att det kan vara ganska svårt att hitta, säger Jimmy Anderström med ett leende och fortsätter:
– Jag spelade såklart hockey upp till det att jag var 17-18 år. Började i Vallentuna. Sedan var jag en sväng i Viggbyholm och efter det avslutade jag i Ormsta som är en farmarklubb till Vallentuna. 
– Det var så här att jag tyckte det var kul att spela hockey, men inte lika kul att träna. Två tränare, som betytt mycket för mig sa till mig då jag var 13, 14, 15 år att tränar jag kan jag bli bra. ”Då måste du träna”, men det gjorde jag inte. 
– Jag lekte på och tyckte hockey var kul, hade känsla för hockey, men jag var alldeles för otränad. Dom som säger att du slutat spela då dom var 18 år för att dom var skadade är ”bullshit” (skratt). Dom flesta slutar av samma anledning som jag gjorde, att dom var för lata och dåliga. Desktop ad in article Mobile ad in article

När Jimmy Anderström i slutet av spelarkarriären var i Ormsta fanns ändå tankar på att satsa på hockeyn som spelare. 
– Jag tänkte att jag ändå skulle göra en satsning och kanske spela i Division 2 eller 1. Så bra kanske jag hade kunnat bli med en väldig massa träning, men jag var inte någon naturbegåvning på något sätt. 
– Men, nej. Jag ville ändå hålla på med hockeyn. Då ramlade jag in på tränarbanan. Därför finns det ingen bakgrund på mig som spelare

Flera kallar Jimmy Anderström för hockeynörd och någonstans måste den ådran fötts och växt sig stark. 
– Så har jag alltid varit. Även då jag spelade som ung. Dels har jag alltid kollat mycket på hockey och alltid varit väldigt intresserad av varför saker händer. ”Vad hände tio sekunder tidigare?” Jag kan sitta och grotta ner mig i klipp. 
– Jag har ofta sagt till mina spelare att jag skiter i att det blir mål. Jag vill veta hur det hände för att vi ska kunna göra någonting åt det. Eftersom jag tänker så har jag också behövt sitta och titta mycket på hockey. 
– Varje sommar sedan jag var 20 år har jag varit i Furudal (Hockeyskola) som hjälptränare. Fredrik Söderström, som nu är på C More, är en mentor till mig. Så jag har pratat mycket hockey med honom. Framför allt har jag velat ta reda på mycket. 

Var det här analytiska en av anledningarna till att du tog steget in som coach?
– Ja, det skulle jag säga. Fysträning har jag ingen aning om. Klart att jag kan det grundläggande, men jag är inte intresserad av det och har inga ambitioner att bli det heller. Det skulle inte vara trovärdigt. 
– Grejerna jag är intresserad av har jag lagt extremt mycket tid på för att lära mig. Det analytiska, ledarskapet, människosynen, hur man får människor att växa, personlig utveckling… Dom delarna har jag lagt extremt mycket tid på. 
– Hasse Persson som jag jobbade med i både Vallentuna och Täby är den enskilt största anledningen till att jag sedan fortsatte som tränare. Mästerliga värderingar och enormt ödmjuk. Han lärde mig mycket. Desktop ad in article Mobile ad in article

Relationen med tv-profilen

På vilket sätt har Fredrik Söderström varit mentor till dig?
– Jag träffade Fredrik i Furudal 2010 eller 2011 då jag var runt 20-22 år. Jag hade precis börjat som tränare och bestämt mig för att satsa på det. Då var jag hjälptränare åt honom under en vecka. 
– Han var då runt 35 år då och hade gjort exakt samma resa som jag vill göra. Han slutade också spela tidigt. Sedan har han en känd pappa (Dan Söderström), vilket inte jag har på det sättet. Fredrik började med pojk och juniorlag, ner till Nynäshamn och så vidare. 
– Jag ville ha hans hjälp så vi började prata en del och höll kontakten. Vi körde sedan fyra eller fem somrar ihop där uppe, firade midsommar tillsammans och lärde känna varandra. I början var det mycket att jag frågade honom, men med åren har det även blivit att han frågat mig. 
– Ett år hade Oskarshamn problem med att dom förlorade många bortamatcher. Då bad han mig skicka tre viktiga saker om man ska vinna bortamatcher. Han använde en av dom och då vann Oskarshamn. Då skickad han tillbaka till mig ”Tack för hjälpen”.
– Vi har hållit kontakten och han är väldigt duktig på hur man hanterar människor, ledarskap och sådana frågor. 

Jimmy Anderström är självklart duktig på hockey, men många unga spelare som jobbat med honom säger att han är bra på att se personen under hjälmen. 
– Förra säsongen var första gången jag var med ett seniorlag. Annars har jag bara tränat unga spelare. Jag tror… Eller jag kan säga att jag vet eftersom jag hållit på så pass läge och fått fram flera bra spelare, att se människan är det absolut viktigaste. 
– Ska du få en människa att göra det du vill att han eller hon ska göra så kan den personen inte hata dig. Ni kan tycka olika och vara oense om saker, men det måste finnas en respekt gentemot spelaren. 

Hur jobbar du för att hitta den här ömsesidiga respekten?
– Jag vet egentligen inte, men kanske att jag har en naturlig fallenhet och känsla för det. Jag brukar säga att jag har en positiv människosyn och tycker om alla människor till att dom bevisat motsatsen. Det har hänt att jag krockat med spelare, men dom du säkert har pratat med innan är spelare som blivit bra och dom tycker självklart att det varit bra, men jag har alltid utgått ifrån att en glad spelare är en bra spelare. Det är basic mentalt. 
– I stället för att tvinga spelare… En målvakt jag haft som idag slutat ställde frågan; ”Får jag var ledig på söndag för att träffa min mamma och pappa som jag aldrig träffar annars?” Där kan jag välja. Antingen säger jag ”Nej, du måste träna” eller ”Självklart, vad kul. Vi ses på måndag”, eftersom jag då tänker att han är bättre på måndag. 

Upplever du att det här har fungerat?
– Ja, men vi måste vara överens om vissa ramar som vi ska hålla oss inom, men hela tiden i en positiv anda. Vi är här för att det ska vara roligt. Då måste vi se till att det blir så. 
– När man då behöver sätta ner foten och säga ifrån tar dom också det på ett bättre sätt än om du gör det hela tiden. Desktop ad in article Mobile ad in article

Det framgångsrika ledarskapet

Har det funnits spelare som sagt ”sluta rota i min hjälm”?
– Nej, ingen som sagt det rakt ut. Vissa spelare har jag märkt ganska snabbt på att dom inte gillar det. Det funkar inte för dom. 
– Jag tror att jag är ganska bra på att situationsanpassa mitt ledarskap. ”Okej, då jobbar jag i stället så här med dig”. Grunden i det här är att lära känna människan. Det tar lång tid och det kräver mycket. Många glömmer det och tror att det bara är att slänga ut en puck och köra. 
– Att ta den tiden att lära känna människan du ska jobba med och coacha gör att du kan hantera den personen på ett bättre sätt. Det är egentligen det första jag gör med alla lag jag tränar. 
– ”Vem är du?”
– ”Jag är bra på att skjuta”
– ”Det spelar ingen roll, jag vill veta vem du är, vad du gillar och inte gillar, hur vill du att jag ska vara mot dig”
– Jag vill involvera spelaren.

Nu är du ny i seniorsammanhang, men upplever du att det här ledarskapet tas emot annorlunda bland äldre och mer erfarna spelare?
– Nej, vilket är roligt. Det är samma princip. Jag märkte det redan förra säsongen, då jag varit med ett tag, att dom här spelarna behöver samma sak. 
– Visst, det är deras jobb och man kan ställa lite högre krav för sköter killarna inte sitt jobb blir dom av med det. Principen är ändå densamma. Robert Kimby kommer in med exakt samma tankar som jag har. Sedan har vi sjösatt det och har sett effekten.
– Det positiva med att träna vuxna är att man slipper ha med föräldrar att göra. Nu är det i och för sig agenter i stället. 

Jimmy Anderström var med och byggde det Täby-lag på juniorsidan som fått fram inte mindre än fem spelare som alla är NHL-draftade, Jonathan Myrenberg, Vancouver, Elliot Ekefjärd, Arizona, Oskar Jellvik, Boston, Jeremias Lindewall, Edmonton och Albert Sjöberg, Dallas. Lägg där till även o-draftade spelare så som Marcus Limpar Lantz, Hugo Frylén med flera. Anderström ser brister i tålamodet hos en del ledare och Svenska Ishockeyförbundet som en orsak till att det ibland tappas positioner på det internationella spelbordet. 
– Det måste sägas att jag kom lite till ett dukat bord i Täby. David Kangas och Pelle Lindeberg tillsammans med Niklas Lantz och Johanna Myrenberg som lagledare. Dom drog det här laget från hockeyskolan upp till U14 där jag kom in, berättar Jimmy Anderström i en längre intervju som kommer på hockeysverige.se och fortsätter:
– Mitt jobb vara att vidareutveckla det dom startat. Den största hemligheten, tror jag, var att dom hade en så stabil grund från start. I stort samma ledare från hockeyskolan till U16. Få ledare vilket gjorde att det inte blev någon ”polsk riksdag”. Sedan informerade vi föräldrarna ”Vi kommer träna så här och så här”. 
– Största anledningen till framgångarna var just att David, Pelle och Niklas fick killarna att tycka om att träna då dom var små, alltså träna extra och så vidare. 

Det här var också något Jimmy Anderström redan tidigt såg då han kom in i Täbys verksamhet. 
– Dom tränade jämt, spelade fotboll tillsammans, landhockey, allmänhetens… Var det någon som började hängde alla andra på. Lite som det var i Örnsköldsvik då ”Foppa” (Peter Forsberg), (Markus) Näslund och dom här triggade varandra, att om en tjuvtränade skulle dom andra också göra det. Så var mentaliteten. 
– Det här födde att bra spelare behövde bli ännu bättre eftersom det hela tiden kom spelare underifrån som ville om, viket gjorde att ganska många blev bra samtidigt som vi redan från start pratade om att vi skulle utbilda spelarna. Det skulle vara jävligt kul, men vi skulle också lära killarna någonting. Så var det hela vägen upp till U16. Desktop ad in article Mobile ad in article

”Då var det att jag skulle avgå”

Kan du känna att det finns en speciell kemi och känsla än idag kring den här gruppen oavsett om spelaren lyckats eller inte på isen?
– Ibland tänker jag tillbaka på den tiden, att jag ens fick vara med om det där. Det bara sprutade fram spelare från Täby som förening under åren jag var där. Och gör så fortfarande. 
– Nu ska vi inte mäta i vinster, men vi vann flera cuper och med 03:orna var vi i lilla Täby i stort sett Sveriges bästa lag under dom här tre åren. Det fanns även några andra som var bra, Frölunda, Almtuna och Göta/Traneberg…

Däremot var inte mottot att stressa fram snabba framgångar.
– Jag minns det här väldigt väl. Innan min första match med 03-gänget som hade vunnit allt. Jag sa: ”Jag skiter i om vi vinner eller förlorar nu, ni ska vara bättre än dom här borta”, säger Anderström håller ut armen så långt han kan innan han fortsätter:
– ”Vi ska satsa på att utbilda er”. Vi torskade mot Göta och Almtuna i första två matcherna. Då var det att jag skulle avgå ”Bort med honom”.
– Idag om vi tittar, vilka har flest spelare i Hockeyallsvenskan, SHL och flest draftade? Jo, det är vi. Det tror jag gjorde det här bandet så starkt. Mycket handlar det om att vi från dag ett sa att vi skiter i vad alla andra säger och tycker om oss. ”Vi kör på det vi kommit överens om”. Killarna var 13-14 år då som dom sa bara ”ja ja…”, säger Almtuna-tränaren med ett lätt skratt. 
– Vi gjorde som vi ville, inom rimliga gränser såklart. Vi toppade aldrig, rullade, flyttade spelare hit och dit, lärde killarna att spela backar. Tillexempel spelade Albert Sjöberg back i andralaget en hel säsong eftersom han ville lära sig spela på den positionen. Sedan spelade han forward i förstalaget. 
– David Kangas brukar säga att det var som en vargflock som var tajt. Kom det in någon ny som inte ställde upp på det vi gjorde så släppte man inte in honom. Det mest fascinerande är att flera av draftade spelarna har spelat i Täby sedan hockeyskolan och inga som var värvade dit. 

Flera av våra landslag visar ett det finns en brist någonstans i utvecklingen av spelarna, vilket inte minns synts på Damkronorna och resultaten i senaste Junior-VM turneringarna. Är vi för stressade att söka snabba resultat så att vi då missar själva utbildningen?
– Ja, 100 procent. 

Hur ska vi kunna knyta upp den knuten?
– Vi har tagit hit (Almtuna) David som föreläsare och jag har sagt till hockeyförbundet att jag gärna kommer dit och berättar hur vi gjorde i Täby, men förbundet har aldrig varit intresserade av det. Om dom vill veta så kommer vi vara helt öppna med hur vi gjorde. 
– Förbundet säger: 
– ”Vad duktiga ni var i Täby”.
– ”Vill ni veta hur vi gjorde?”
– Men, nej det verkar dom inte vilja.
– Jag tror det handlar mycket om okunskap, oftast bland föräldrar i klubbarna. Även här i Almtuna. Vi har ännu inte nått hela vägen fram här heller. Det tar tid. 
– Med fel föräldrar i fel lag är det kört. Jag är ledsen, men 30 ungar går åt för att det är felstyrning. Man måste bli bättre på förbundshåll att prata om det här. Nu försöker man med att minska planer, ta bort resultat och allt det där. Det är i viss mån bra, men jag tycker att vi måste utbilda våra unga coacher och tränare i just utbildning.
– Det får inte gå åt ytterligheterna åt något håll, inte bara bli lek för då blir dom inte bättre. Det får heller inte bli resultatstyrt för då är det många killar eller tjejer som blir lidande. Desktop ad in article Mobile ad in article

Tog med sig filosofin till Almtuna

Killarna och tjejerna måste ändå lära sig att tävla?
– Ja, det är vad jag menar. Därför får det inte bli som jag tycker, jag blir persona non grata om jag säger det högt, att förbundet gått för mycket åt lekhållet. 
– Det får inte vara att vi går för mycket åt lekhållet för då får inte dom som vill bli hockeyproffs sitt. Därför tycker jag att utbildning är ett bra ord, att utbilda spelarna där dom befinner sig idag. Det innefattar att då du kommer upp till 13, 14, 15 år blir lite nivåindelning. Vi har en filosofi att du ska spelade på en nivå där du klarar att spela ditt spel och vara bra. Då blir det ett jävla liv eftersom någon förälder tycker det är fel nivå. Däremot tycker spelaren det är jättekul eftersom han eller hon får ha pucken hela tiden. 
– Det här är utmaningen som man brottas med i klubbarna. Skulle då förbundet gå ut och säga ”Det här tycker vi är bra och det som fungerar” Då skulle varje enskild tränare eller klubb ha det att stötta sig emot. 

Hur har den här filosofin tagits emot här i Almtuna?
– Jag tycker att vi är på väg åt rätt håll i Almtuna. En sak vi gjorde i Täby var att vi tränade mycket på halvplan. Ett lag på ena halvan och andra laget på andra halvan. Sedan körde vi på små ytor med väldigt mycket spel. Det har vi sjösatt här. 
– Vi pratade ofta om skär per minut när man är på isen. Alltså hur många pucktouch du har på isen, inga långa köer… Jag tror också på mängdträning med kvalité. Ska du bli bra på något måste du göra det många gångar. Ska du bli bra på att vara bra måste du träna på att vara bra. 
– Det har jag lagt in här. I stället för två träningar i veckan ser jag gärna att vi har fyra halvplansträningar i veckan. Går du på tre av dom är det ”fine” och du kan gå på fotboll den fjärde, men missar du en om man har två träningar så missar du 50 procent. Sådana saker har vi börjat jobba in här.

Inför säsongen 2020/21 lämnade Jimmy Anderström Täby för att ta steget in i Almtunas juniorverksamhet. 
– Almtuna tyckte antagligen att jag hade gjort ett bra jobb med att utveckla spelare i Täby. Robban Lif, Hasse Johansson och Anders Leijon tog kontakt med mig och frågade om jag var intresserad av att komma hit på en intervju för typ hockeygymnasietränare/chef och J18-tränare i Almtuna. 
– Jag var här på intervju, tyckte det lät bra och fick känslan av att klubben har något spännande på gång. Återigen Fredrik Söderström, att jag förstod att det skulle var ett lagom steg för mig att gå från Täby hit till Almtuna som är en liten storklubb. 

Vilken potential ser du i Almtuna som klubb?
– Det jag fastnade för är det familjära, att vi är en liten grupp som jobbar väldigt hårt och vill att Almtuna ska bli bättre. Fostra bättre och fler spelare till vårt A-lag via vårt hockeygymnasium. 
– Målet från början var att vi skulle gå upp med J20 inom några år, vilket jag tyckte lät kul, och det fanns en plan för mig. År ett skulle jag träna J18, år två J20 och så vidare. Det var också vad jag såg, att vi kan ta steg på den här trappan i svensk hockey. Desktop ad in article Mobile ad in article

”Där har jag noll prestige”

Har det blivit som du förväntade dig?
– Det har gått mycket fortare och varit bättre än jag hade hoppats på. Vi hade som mål att gå upp med J20 förra säsongen och jag vet hur svårt det är att klara det där. Vi lyckades återigen få ihop en vargflock och gick upp. 
– Att jag sedan skulle hamna i A-laget så pass snabbt… Klart att jag har som mål att klättra och jag vill träna seniorer, men jag trodde aldrig att jag säsong tre skulle vara i A-laget. 

Du har hela tiden jobbat i lite mindre klubbar, trivs du bäst i den här lite mer familjära miljön?
– Jag vet inte eftersom jag inte provat det andra, säger Jimmy Anderström med ett skratt och fortsätter:
– Jag tror på det som Fredrik sa till mig tidigt, att ta små steg. ”Lär dig hantverket”. Många hoppar dit och det visar sig att man inte kunde någonting och blir synad. 
– Nu har jag tagit små steg och nästa klubb, om någon vill ha mig, får gärna vara en större klubb än Almtuna organisatoriskt. Att det skulle vara kul att prova idéerna jag här där. Om det funkar även i en större klubb. 

Vad är din roll kommande säsong?
– Jag ska vara assisterande tränare i A-laget, sportchef för juniorerna och hockeygymnasiet. Fokus är såklart på A-laget som tränare, men också att sy ihop verksamheterna mellan A-laget och juniorerna via vårt hockeygymnasium på bästa sätt. 

Känner du respekten från A-lagsspelarna då du står på bänken och ska coacha?
– Ja, det gör jag. Killarna brukar säga att jag är världens äldsta 33-åring i sättet. Jag tittar på På Spåret och läser böcker. 
– Jag tror det handlar om kunskap. Kunskap är makt, men också att jag är den person jag är. Att jag får respekt utifrån det. Jag är inte den som skriker för att få respekt. 
– Jag var med redan i slutet av förra säsongen. Efter det gjorde Tony (Mårtensson) och Björne (Danielsson) en utvärdering med spelarna. Alla var positiva till mig och jag kan tänka mig att det var därför jag fick fortsätta. 

Spelar det dig någon roll om du är headcoach eller assisterande?
– Nej, där har jag noll prestige. Framför allt då vi jobbar i ett team som vi gör nu. Jag, Robert Kimby, Tony Mårtensson och Fredrik Pettersson Wentzel, vi diskuterar allting. 
– Hade jag varit assisterande tränare till någon där jag inte fick säga någonting hade det varit ett problem. Men i en konstellation där egentligen inte titlar spelar någon roll utan vi går på den som har bäst idé då får det heta vad det vill. 
– Alla ska känna sig delaktiga och det gör vi verkligen nu. Jag har fått igenom idéer, men också fått backa för att Kimby eller Tony haft en bättre idé. Vi är ett dynamiskt team, avslutar Jimmy Anderström. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Anton Bengtsson om att nobba NHL och stanna i Rögle