Jan Ingman var under många år en av svensk hockeys mest underskattade spelare. Han ingick i en av svensk hockeys bästa kedjor genom alla tider tillsammans med Håkan Loob och Thomas Rundqvist.
– Jag tog rollen att städa framför mål och komma in i den jobbiga delen där. Dom två skötte det här yttre för att komma till bra situationerna, berättar Janne Ingman och fortsätter:
– Redan då, precis som idag, började man med en ”skymmare” som jobbade på returer och jag gjorde dom flesta av mina poäng där inne. Samtidigt fick Thomas och Håkan hjälp med skymningen, men skapade även situationer där ute.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Håkan Loob:
– Man får inte heller förringa det här med att dra på sig markering och allt det där som gör att det skapas ytor. Idag är det ett helt annat spel, men Janne var extremt bra på att hålla i backen och ”interferera” lite så vi fick mer utrymme. Idag gör man inte det. Gör du det så åker du ut.
– När jag sedan kom till NHL var min önskan hela tiden att få spela med två likvärdiga spelare. Jag fick också spela i nästan en exakt likadan kedja under många år. Även den säsongen jag gjorde mina 50 mål, med Gary Roberts och Joe Nieuwendyk.
– Nieuwendyk var väldigt duktig i uppspelssekvenserna, att driva puck och allt det där. I anfallszonen bankade Gary Roberts på backarna, höll i, var framförmål där han styrde och hade sig. Så jäkla komplicerat är det egentligen inte, men det gäller att hitta spelare som accepterar sin roll. Numera vill alla vara överallt. Om man har en skapande linje från ett till tio så ska alla idag vara sex på allting.
– Jag erkände att jag kanske var en trea i egen zon, men idag, vart finns spetskompetensen? Spelare som fanns framför mål, drog på sig markering och styrde in puckar, vart finns dom idag? ”Det moderna kräver något helt annat”.
Thomas Rundqvist:
– Vi hade en drivkraft, ville vara bäst och vinna. Idag sitter spelarna med sina egna i-pads och allt vad det heter under bussresorna. Ser egna filmer och så vidare. Vill jag honom något som sitter längre fram i bussen så skickar jag ett SMS.
– Vi hade tavlorna framme i bussen och kom på egna grejer. Eftersom vi jämt fick träna och spela tillsammans utvecklade vi ett spel som passade oss. Sedan tror jag att vi alla tre kunde läsa spelet bra och såg lite grann vart man behövde rycka in, men också hur dom andra tänkte.
– Alla vi tre var tvåvägsspelare. Även om Håkan var en målgörare hade han defensiva kvalitéer. Bland annat dödade han utvisningar. När vi skulle döda utvisningar ihop hade vi grejer för att även kunna anfalla i boxplay. Vi var inte nöjda med att bara försvara. Försvara först, men fick vi chansen skulle vi även vara kreativa.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Janne Ingman, som spelade i Färjestad mellan 1980 och 1991 har stött på ganska många tuffa backar då han varit inne framför mål för att skapa ytor åt sina kedjekamrater, men vilka har varit tuffast att möta? Hockeysverige.se bad Ingman lista sina topp fem.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Thommie Bergman
Från Munkfors. Gick via KB63 (Karlskoga), Södertälje och Västra Frölunda ut i proffsvärlden 1972. Blev där och då vår fjärde svenskfödde NHL-spelare efter Gus Forslund, Ulf Sterner och Juha Widing. Mellan 1972 och 1975 samt 1978 till 1980 spelade Bergman för Detroit. Däremellan spelade han för Winnipeg Jets i WHA där han vann Avco Cup två gånger. Var med i det första Canada Cup som spelades. Året var 1976, men innan dess hade han spelat VM 1971 och 1972 samt OS 1972. Thommie Bergman toppade ”Busligan” säsongen 1980/81.
Kommentar Jan Ingman:
– Jisses, jag får rysningar fortfarande när jag tänker på då han skulle mosa mig i Karlstad mitt första år i elitserien. Killen hade en enorm respekt med sig. Tuffare än tuff.
Foto: Arkiv
Ulf Samuelsson
Växte upp tillsammans med bland andra Tomas Sandström och Mats Lööv i Fagersta. Via tre säsonger i Leksand flyttade ”Samme” över till NHL och Hartford 1985. Fram till och med säsongen 1999/00 kom han att spela 1080 NHL-matcher. Det blev dessutom totalt 2453 utvisningsminuter under åren. I NHL representerade Ulf Samuelsson Hartford, Pittsburgh, New York Rangers, Detroit och Philadelphia. Han var dessutom med i två VM, ett OS och ett Canada Cup. Stanley Cup-mästare 1991 och 1992 med Pittsburgh.
Kommentar Jan Ingman:
– Jag har fortfarande känningar i ryggen efter hans klubba… Tuff som satan.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Mats Thelin
Fick smeknamnet ”Mördarn” av fansen i AIK. Uppväxt i Fagersjö och har FoC Farsta som moderklubb. Debuterade i elitserien för AIK säsongen 1980/81 och var med om att vinna klubbens senaste två SM-guld, 1982 och 1984. Inför säsongen 1984/85 åkte Thelin över till Boston som draftade honom 1981. Där bildade han i vissa matcher backpar med Raymond Bourque. Efter tre säsonger i NHL återvände han till AIK där han spelade till och med säsongen 1993/94. Mats Thelin spelade två VM, ett OS och ett Canada Cup. Jobbar idag inom AIK-bandy. Sonen Joakim Thelin spelar i SHL för Oskarshamn.
Kommentar Jan Ingman:
– Totalt oberörd när han fick en smäll och var nästan omänskligt hård. Han gav lika mycket som han tog emot utan att blinka. En skön kille.
Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv
Mats Lusth
Trefaldig svensk mästare. Två gånger med Färjestad och en gång med Malmö. Moderklubben är Mora, men redan 1983 värvades han till Färjestad. Inför säsongen 1988/89 presenterade Percy Nilsson Mats Lusth som en av spelarna som skulle ingå i klubbens resa mot SM-guld. Lusth kom också att bli en nyckelspelare under guldresan 1992. Spelade mellan 1993 och 1996 för Grasshoppers, Leksand och Västerås innan han återvände till Malmö. Avslutade karriären 2001 efter en säsong med Mora. Toppade elitseriens utvisningsliga 1998. Tränar idag Orsa.
Kommentar Jan Ingman:
– Kallades orättvist Överstegrisen. Jag spelade mycket hellre med Mats, som jag gjorde under fem säsonger, än dom tre emot honom när han var i Mif. En riktig tuffing, totalt orädd och grym i närkampsspelet. Man behövde ha ögon i nacken i spelet mot honom annars kunde det bli riktigt jobbigt.
Foto: Bildbyrån
Pekka Laksola
En av Tapparas stora spelare under delar av 1980 och 90-talet. Debuterade i finska högstaligan 1982 och gjorde som sista säsong där 1998/99. Gjorde även två säsonger i Berlin, en halv i Graz och en i franska Reims. Spelade tre VM-turneringar, vann fyra guld i finska ligan och avslutade karriären med att bli fransk mästare år 2000.
Kommentar Jan Ingman:
– Han är med på den här listan enbart för att han är enda spelaren som tacklat mig över sargen under en match. Pekka Laksola var en tuff spelare och svår att möta framför kassen som forward. Hård och oöm.
Foto: Arkiv
