Det är en solig morgon i Destin, Florida.
Jacob Cederholmlåter nyvaken när hockeysverige.se når honom på telefonen, men rösten piggnar snabbt till när han uppspelt berättar om en strand han och hustrun Ashley besökte i området härom dagen. Kritvit sand, klart vatten och ljuvlig temperatur. Det är här, vid den mexikanska golfen inte långt från Floridas nordvästligaste punkt, som han planerar att leva sitt nya liv.
Livet som pensionerad hockeyspelare.
Det är bara några veckor sedan backen från skånska Jonstorp beslutade sig för att avsluta hockeykarriären blott 23 år gammal. En karriär som tog honom till en SHL-debut för HV71 redan som 16-åring 2014, ett U18-VM-silver som lagkapten för Småkronorna 2016 och gjorde honom till Winnipeg Jets draftval i fjärderundan samma år.
Efter tre säsonger i Nordamerika och 110 matcher i ECHL med Jacksonville Icemen kände Jacob Cederholm att han var färdig. När frågan ställs rakt ut varför han tog beslutet kommer svaret snabbt.
– Kort och gott har jag inte passionen kvar längre att åka in till ishallen och gymmet och vilja bli bättre varje dag. Det är någonstans där allting börjar; jag har inte det inre drivet längre som behövs för att ta mig framåt, förklarar han utan omsvep. Desktop ad in article Mobile ad in article
"MAN ÄR GANSKA MAKTLÖS"
Men det är egentligen inte kärleken till sporten som har dött. Det är uppoffringarna och riskerna som krävs för att ta sig någonstans i karriären som gjort att han beslutat sig för att tiden var mogen att göra något annat.
– Det är inte ishockeyn som är problemet, för det är en fantastisk sport. Men just livsstilen kring sporten och hur det funkar med kontrakt, att du kan bli trejdad när som helst... Det tilltalar inte mig. I AHL och ECHL kan det svänga snabbt och man är ganska maktlös på så vis. Det är svårt att hitta en permanent stabilitet i tillvaron.
– Nu har jag och Ashley gift oss och inom några år vill vi starta en familj och då vill jag har ett stabilt liv med en stabil inkomst för att kunna göra det. Som hockeyspelare här borta måste man spela i NHL för att få något som liknar det och jag har tyvärr inte drivet för att sikta dit längre.
Jacob Cederholm berättar att tanken på att sluta redan gjorde sig påmind för två år sedan.
– Jag tänkte på det redan då, men ville inte göra något impulsartat utan verkligen ge hockeyn en chans. Det har jag verkligen försökt att göra fram till nu, men ska man spela hockey på någon slags högre nivå måste man vara hundra procent inne i det, annars är det bara slöseri med tid, säger han.
– Jag visste att den här livsstilen skulle vara tuff och det är inte så att jag beklagar mig, utan den passar bara inte mig. Jag är säker på att många andra här borta känner som jag känner, men kanske väljer att köra på ändå. Desktop ad in article Mobile ad in article
Att leva i "hockeybubblan", som han kallar den, är att leva i en skyddad verkstad "där man inte vet hur verkligheten ser ut".
– Här borta får du allting fixat åt dig som spelare. Du blir servad med försäkringar och allting och behöver egentligen bara skaffa bostad och handla mat. Sedan kommer du ur den här bubblan och upptäcker vilken skillnad det är och hur mycket du måste fixa på egen hand. Det är ett fantastiskt liv om du trivs med det, men tuffare att komma någonvart om du inte gör det.
BLEV AVSTÄNGD – OKLART VARFÖR
Jacob Cederholm tog sitt slutgiltiga beslut innan säsongen 2020/21 var färdigspelad för hans Jacksonville Iceman. Han kände att han hade kommit till en gräns där han svek sina lagkamrater om han fortsatte att spela utan att vara investerad i lagets ambitioner.
– Vi hade fem-sex matcher kvar och hade kanske kunnat gå till slutspel om vi vunnit alla matcherna som var kvar. Jag gick till vår coach och sa att många i det här laget verkligen vill vara här och att många verkligen vill gå till slutspel och göra ett ärligt försök. Men som jag kände hade jag inte samma mindset som dem. Jag sa att det inte kändes rätt mot mig själv eller mina lagkamrater som vill ge det ett ärligt försök om jag inte har det inre drivet längre.
Coachen accepterade hans vilja att lämna klubben, men alldeles innan avskedet tillkännagavs lät ECHL via sin webbsida meddela att Jacob Cederholm stängts av. Han vet inte själv varför klubben valde att göra så, men misstänker att det beror på att de på så vis behåller hans spelarrättigheter i ligan – om han mot förmodan skulle vilja göra comeback. Desktop ad in article Mobile ad in article
Men några sådana planer finns inte över huvud taget. Tvärtom låter Jacob Cederholm till freds med sitt val, speciellt efter att ha fått ett par veckor på sig att smälta allting. Han har redan hittat ett nytt yrke som han ska förkovra sig i på sikt.
– Min frus bror renoverar hus här borta och har ett eget företag. Den businessen är jag ganska intresserad av. Just nu går jag igenom min green card-process och så fort jag får ett arbetstillstånd här borta kommer jag att börja jobba för honom. Då ska jag renovera hus; badrum, kök, vardagsrum – allt inom hus.
– Jag gillar att jobba med min kropp och det här blir ju någon form av motion också. Sedan är det ett ganska brett område. Man kan komma in i fastigheter, bli mäklare eller något sådant. Man får se vad man blir intresserad av helt enkelt. Det känns som en bra utgångspunkt i alla fall.
Det är något jag tycker kan vara rätt grumligt i Sverige, där alla vill ha samma roll. Här borta, om du inte vet din roll och gör ett misstag då finns det så många andra spelare de kan ta in. Du är bara en spelpjäs, en bricka i spelet.
Jacob Cederholm om rollacceptans.
Redan som 20-åring flyttade Jacob Cederholm över till Nordamerika. Winnipeg Jets farmarlag i AHL, Manitoba Moose, sajnade honom till ett tvåårskontrakt. Det blev bara tio AHL-matcher innan han skickades till ECHL – och blev kvar i Jacksonville IceMen i Florida.
– Jag har trivts jättebra med hockeyn, den har varit kanon för mig, Spelet här bort passade min spelstil bättre. Jag behöver inte så mycket tid med pucken, utan spelar enkelt och låter forwards göra det de ska med pucken.
– Det fick man verkligen lära sig här borta, vilken roll man ska ha. Det är något jag tycker kan vara rätt grumligt i Sverige, där alla vill ha samma roll. Här borta, om du inte vet din roll och gör ett misstag då finns det så många andra spelare de kan ta in. Du är bara en spelpjäs, en bricka i spelet. Speciellt det här året med covid och allt vad det innebar. Vi hade spelare som kom in och ut vecka efter vecka de första månaderna. Det laget vi började med såg helt annorlunda ut jämfört med det laget vi hade efter halva säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det där med rollförståelse var något han själv saknade när han kom till Winnipeg för att försöka slå sig in i AHL.
– Det är lätt att gnälla och säga att jag önskade att jag hade fått mer av en chans i Manitoba, men när jag tittar tillbaka på det var det här direkt när jag kom över. Jag hade nog inte insett riktigt vad de ville att min roll skulle vara. Då har de så mycket spelare att om du inte tar den är det nästa kille fram. Hade jag insett lite tidigare vad de ville att jag skulle göra hade de kunnat se annorlunda ut.
HJÄRNSKAKNINGARNA AVSKRÄCKER
När Jacob Cederholm nu avslutar karriären gör han det i samma ålder som den tre år äldre brodern Anton Cederholm gjorde. Den tidigare Rögle- och AIK-spelaren var också en storvuxen fysisk back som testade lyckan i Nordamerika efter att ha draftats av Vancouver Canucks. Det finns dock helt olika orsaker till varför bröderna lägger av.
– Han slutade enbart på grund av att han hade haft för många hjärnskakningar, förklarar lillebror Cederholm.
– Det är tyvärr ett väldigt stort problem här borta. Jag har spelat med många här som har haft sju, åtta hjärnskakningar och bara att höra vad de lider av dagligen och ändå fortsätter att spela... Jag förstår det inte. Men det är det där jag menar med att leva i en hockeybubbla. För många finns det inget annat liv än att spela hockey, då kan det vara svårt att ta sig ur det. Man spelar hockey tills man är 30-35 år gammal och har mer än halva livet framför sig efter det. Ska man då gå och lida för det resten av livet för att man inte kunde sluta i tid? Det är synd, riktigt synd för många. Desktop ad in article Mobile ad in article
Storebror Cederholms hjärnskakningsproblem och de men han drogs med första tiden efter karriären var över blev en varningsklocka för Jacob. Inte minst när han själv drabbades av en hjärnskakning härom året.
– Absolut, definitivt! Min fru sa till mig när jag fick den hjärnskakningen att "får du en smäll till mot huvudet, då spelar du inte mer". Hon vet ju vad Anton gått igenom och hon sa att hon förstår att det inte är någon dans på rosor att spela ishockey, men de är inte värt riskerna om man vill leva ett långt och lyckligt liv efter karriären.
Lyckligtvis har Anton Cederholm hämtat sig rätt bra efter sina problem och är i dag, liksom lillebror, bosatt i USA och är, liksom lillebror, gift med en amerikanska.
– Han är sales manager för ett företag som säljer mjukvara till olika företag. Han gick fyra år på college och tog sin examen, vilket var riktigt bra för honom. Han är väldigt disciplinerad och bra på skolarbete, något jag inte kan skryta med (skratt), Han är mer av en akademiker och väldigt smart. Han har hjälpt mig väldigt mycket sedan jag kom hit, sett till så att jag har rätt försäkringar och att jag inte begår några misstag medan jag är här i USA, säger Jacob Cederholm tacksamt.
Det första jag tänker på är redan när jag spelade hemma i Jonstorp och kunde ha matcher med tre olika lag – U16, J18 och J20 – under en och samma helg. Det var en fantastisk tid när hockey var väldigt enkelt och skoj.
Jacob Cederholm om tiden när hockeyn var ren och okomplicerad.
FINA MINNEN
Intervjun börjar lida mot sitt slut. Jacob Cederholm pratar om den långa green card-process han har framför sig, som han tror kommer att ta upp till sex år på grund av den amerikanska byråkratin som han behöver nästla sig igenom på sikt.
Innan samtalet avslutas finns det en uppenbar fråga kvar; vad ser han som sina absoluta höjdpunkter från karriären, som trots att den var kort blev händelserik. Den första delen av svaret förvånar en aning.
– Det första jag tänker på är redan när jag spelade hemma i Jonstorp och kunde ha matcher med tre olika lag – U16, J18 och J20 – under en och samma helg. Det var en fantastisk tid när hockey var väldigt enkelt och skoj, säger han och fortsätter:
– U18-VM i North Dakota (2016) där jag fick vara lagkapten för det svenska laget och uppleva en jäkligt häftig resa till silvret. Det är något som jag ofta kommer tillbaka till. Sedan var jag med 2017 när HV71 tog SM-guld. Jag hade väl inte spelat mer än fem SHL-matcher i grundserien, men fick ändå vara med i omklädningsrummet och delta i allt festande efteråt.
– Det är några av minnena som verkligen sticker ut och som jag förmodligen alltid kommer att komma ihåg. Det är många fina minnen där och även om det tar slut så här tidigt är jag jättenöjd med vad jag åstadkommit.
Ett slut som är en början på något annat. Desktop ad in article Mobile ad in article
FOTON:
Toppbild: Bildbyrån & Uffe Bodin
Jacob Cederholm i Jacksonville Icemen: ECHL.com
Jacob och Anton Cederholm: Bildbyrån/Ludvig Thunman
Jacob Cederholm och Christoffer Törngren: Bildbyrån/Stefan Persson
