ULLVI/LEKSAND (hockeysverige.se)
På söndag får ni träffa Mattias Ritola i OLD SCHOOL HOCKEY. Som en liten försmak får ni här ta del av då han berättar om tuffa återkomsten från Fribourg till Leksand och känslorna kring avancemanget upp till SHL på skadade Tobias Forsbergs födelsedag.
Efter återkomsten till Leksand från Fribourg under säsongen 2016/17 åkte laget ut, men Mattias Ritola valde trots allt att stanna i klubben.
– Jag kände skam. Idag vet jag att det inte går att göra allt själv även om jag då fick extremt mycket skit och ta det mesta själv. Samtidigt kände jag att det bara skulle varit fel att gå. Jag hade kunnat gå vart som helst, men jag ville vara med på resan upp. Så var det bara, säger Mattias Ritola med en lätt suck. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur hanterade du den här kritiken, kände du själv att du gjort fel och att den var befogad?
– Nej, jag tänkte inte så. Det var tungt och allt gick från att vara hyllad till skyarna från att nästan vara död på tre månader.
– Samtidigt fattade att jag fick den mesta kritiken från några nötter som satt bakom en dator och som inte skulle våga säga hej till mig om han träffade mig på stan. Det här var också något jag fattat bättre nu då jag blivit äldre.
– Allt skit står ändå där. Även om hockeyspelare säger att dom inte läser var som skrivs är det du ändå medveten om vad som står.
Det fanns annars någon som berättade för dig antar jag?
– Ja, exakt.
"Jag hade så jäkla ont i röven"
Sedan började en tuff skaderesa för Ritola.
– Det började första säsongen i Hockeyallsvenskan. Jag hade så jäkla ont i röven och innan vi skulle gå på is i augusti åkte till Västerås för att röntga mig. Det visade sig att ett hade fäste gått av. Det där höll i sig under sex månader. Jag spelade ändå, men jag kunde inte åka eller röra mig riktigt. Då fick jag ännu mer skit, men det var inte så att jag ville gå ut och grina i media.
– Det läkte ihop, sakta, sakta, men säkert. I slutet av den säsongen kvalade vi och då var jag tillbaka hyfsat, men själva säsongen var hemsk.
Säsongen 2018/19 klev Thomas Johansson in som sportchef. Under säsongen fick Leif Carlsson lämna tränarjobbet efter en svag inledning. I stället fick trion Roger Melin, Jens Nielsen och Christer Olsson ta över.
–”Tjomme” kom in och gjorde ganska snabbt Leksand till en elitförening genom att ställa krav. ”Det här krävs. Så här gör vi. Så här tränar vi.” Den pondus han kom in med där betydde mycket.
– Roger kom in med sitt sätt att vara. Även om vi visste att det som snart skulle komma var stort fick han oss att leva lite i nuet och inte tänka så mycket. Han har ju den jargongen och kom in perfekt där.
– Det största tycker jag ändå var Christer Olsson. ”Crille” kom in och drev upp träningarna på ett sätt som gjorde att vi gick från att inte göra någonting till att tävla på elitnivå. Vad det gjorde för gruppen var helt fantastiskt att se. Vi blev bara bättre, bättre och bättre. Desktop ad in article Mobile ad in article
Ni var ändå väldigt många bra hockeyspelare redan från början.
– Så var det absolut. Något hade såklart gått fel då så många varit dåliga under en så lång tid. Det ”Crille” kom in med då var fantastiskt och hela ledarmixen blev bra.
– I kvalet kändes det i hela kroppen det inte fanns något som kunde stoppa oss. Det var en cool resa, men just det året spelade jag inte en match utan började igen då vi kom in i kvalet mot Mora.
Med tanke på den resa du varit på med både beröm och tuff kritik, blev avancemanget då det största du varit med om?
– Ja, så var det absolut. Det jag själv känner mig mest stolt över är att jag tog mig igenom det och lyckades spela på den nivån jag gjorde på ett ben. Det var egentligen slut redan. Läkaren hade sagt efter operationen att jag var färdig och inte kunde spela något mer. Jag hade inget brosk kvar och knäet var ”finito”.
– Att jag tog mig igenom där och då… Det är något av det stoltaste jag gjort för det hade varit ett helvete, säger Mattias Ritola samtidigt som hans blanka ögon visar vad just det här har betytt för honom.
Spelade för Tobias
Annandagjul 2019 satt Mattias Ritola på läktaren och såg matchen mellan Leksand och Almtuna. Då inträffade det nästan otänkbara då hans kompis Tobias Forsberg föll in i sargen och skadade nacken så pass illa att han till stor del blev förlamad.
– Jag satt på läktaren… Det var hemskt… När allt hände gick det så snabbt, men när vi fick se reprisen och hörde suset som gick genom hallen… 5000 åskådare fattade direkt att det där inte gått något bra. Det var något med domaren, att han försökte plocka upp Tobbe. Jag skrek från läktaren ”vad fan gör du!”
– Tiden efteråt var fruktansvärd. Vi visste inget och hörde inget utan. Vi i laget visste lika lite som alla runtomkring. Tobbes agent, Micke Reander, visste egentligen ingenting han heller. Det var aldrig så att vi fick ett rakt besked att han var lam utan vi fick höra om hur allt låg till lite här och då. Till slut fattade vi hur illa det var.
Sedan tog Leksand steget upp på Tobias Forsbergs födelsedag.
– Bara en sådan sak. Det blev då extremt mycket känslor för gruppen. Även om det hade hänt något så stort hade alla ”Tobbe” i huvudet och det var ganska många mixade känslor.
Inget ont som inte har något gott med sig, blev det att ni spelade för Tobias?
– Ja, så var det absolut. Han fanns absolut med i bakhuvudet.
Vilken kontakt har ni båda idag?
– Vi har träffats några gånger. Det som är skönt med ”Tobbe” är att han fortfarande är sig själv. Första gången jag träffade honom efter olyckan var jag skitnervös, men jag märkte snabbt att han var som vanligt.
– Han har gjort ett otrolig resan mentalt och det är underbart att han fortfarande bar är sig själv, att han är ”Tobbe”.
Hela intervjun med Mattias Ritola kommer under söndagen som OLD SCHOOL HOCKEY på
hockeysverige.se. Desktop ad in article Mobile ad in article
