- "När jag sedan kom ner i Frölundas omklädningsrum tänkte jag 'vart har jag hamnat?'”.
- “Jag passade inte i landslaget”.
Bengt Kinell är en av HV71:s största spelare genom alla tider. Han var med redan då klubbarna Husqvarna IF och Vätterstad slog ihop sina verksamheter 1971. Han spelade sin sista match för klubben 1986, men inför säsongen 1980/81 valde Bengt Kinell spel med Västra Frölunda som säsongen innan spelat SM-final mot Brynäs. Något han berättar om i OLD SCHOOL HOCKEY som du kan läsa i sin helhet under söndagen på hockeysverige.se.
– Det var en som inte satt i Frölundas styrelse som tog kontakt med mig eftersom det var känsligt att prata med spelare i andra lag då vi fortfarande spelade. Han ringde och frågade om jag skulle vara intresserad av att flytta ner till Göteborg och spela för Frölunda.
– Han som egentligen stod bakom sammanslagningen av Husqvarna och Vätterstad, Lennart Håkansson, hade berättat för mig under en bussresa då jag var med i Husqvarna IF A-lag och skulle åka ner till Nittorp att han spelade Munkfors och blev värvad till Färjestad. Han ångrade inte för där då fick han ett bevis på att han inte räckte till. Hade han aldrig tagit chansen hade han inte vetat det.
– Det här tänkte jag lite på då jag tackade ja till Frölunda, att det skulle vara intressant att se hur långt jag kunde komma.
– När jag sedan kom ner i Frölundas omklädningsrum tänkte jag ”vart har jag hamnat?” Där satt Mats Lindh, (Lars-Eric) Esbjörs, (Anders) Broström, Thommie Bergman, (Göran) Högosta… Där kom lilla jag och då kände jag mig faktiskt väldigt liten.
– Att Frölunda värvade mig var, vilket jag inte tänkte på, att Jörgen Pettersson gått till NHL. Dom trodde att jag kunde vara en ersättare för honom. Hade jag vetat det hade jag nog inte gått dit.
"Jag åkte in och lade mig på golvet i båset"
Det blev två säsonger för Bengt Kinell i Västra Frölunda. Första säsongen svarade han för 10 mål och totalt 30 poäng på 33 matcher. Säsong två blev det åtta mål och totalt 25 poäng på 27 matcher.
– Det gick faktiskt över förväntan och mina bästa säsonger jag har gjort.
Vad är det som gjorde att du lyckades så bra i Västra Frölunda?
– Ny miljö, men också att det var ett snäpp till på spelarna jag spelade med. I Frölunda fick jag spela med Peter Gustavsson och Christer Kjellgren. Sedan hade vi (Thomas) Kärrbrandt och Göran Nilsson som backar. Det var konstellationen som gjorde att det gick bra för mig. Peter och Christer lyfte sig också.
– Jag var nere i Göteborg och spelade golf med Peter innan pandemin. Han tackade mig då för att jag spelade till honom och Kjellgren proffskontrakt med Colorado.
– Kärrbrandt, Christer och Peter fick spela med Vikingarna och Göran med Tre Kronor. I december då landslaget skulle samlas hade en MoDo spelare blivit sjuk. Då ringde man mig och ville att jag skulle vara med Tre Kronor i två matcher mot Västtyskland. Då fick jag stå på blålinjen och höra nationalsången. Sedan var jag nöjd. Det var stort.
Du hade Bengt ”Fisken” Ohlson som Förbundskapten och spelade i en kedja med Per Lundqvist och Lennart Norberg, hur ser du tillbaka på hur ni fungerade?
– Jag passade inte i landslaget. Jag är lagspelare och behöver ha spelarna runt om som kände förtroende för mig och att vi har spelat ihop en del innan. Att hoppa in i landslaget med nya spelare, nej det var inte min grej, men det är kul att fått ha spelat dom matcherna.
Vad ser du som höjdpunkten under din tid i klubben?
– Egentligen hela första säsongen. Vår femma fick ett enormt stort förtroende. Vi kunde ligga under inför tredje perioden. Då lät Berny (Karlsson) oss spela vartannat byte. Ofta vände vi då matcherna. Det finns supportrar i Frölunda som fortfarande nämner det här.
– Personligen, vi var tvungna att vinna mot Brynäs hemma för att gå till slutspel. På den här tiden var det bara semi och final. Det stod 2-2. Jag hade fått en passning men pucken gled ifrån mig. Wille Löfqvist slängde klubban – straff.
– Jag åkte in och lade mig på golvet i båset eftersom jag inte ville lägga straffen. Det fanns dom som var bättre än mig på det i laget, men domaren (Lars Henriksson) kom fram och sa ”Du ska lägga den Bengt”. Som väl var gjorde jag mål och sedan ett till.
– Tyvärr blev jag skadad i tredje perioden så jag kunde inte spela första semifinalen mot AIK. Ett ledband hade gått. Där sprack vår femma. Vi fick stryk borta mot AIK. Sedan försökte jag spela matchen hemma. Pelle Pettersson, läkaren, stod bakom mig i båset. Efter två perioder sa han ”Bengt du får inte spela mer”.
– AIK, som hade Dan Hobér, var starka. Dom var lite som HV71 varit. Ett spelskickligt lag, men som saknade den här snabbheten, vilket Hobér fick in där också.
Andra säsongen i Västra Frölunda
Andra säsongen i Västra Frölunda fick Bengt Kinell Len Lunde som coach. En före detta NHL spelare (drygt 300 matcher) som närmast hade coachat Mora i Division 1 och varit scout för Edmonton Oilers.
– Jag kom från en klubb med en bra organisation, bra träningar och med ordning och reda, alltså HV71. I Frölunda var det nytt folk och sommarträningarna var inte alls på samma sätt. Killarna skötte mycket individuellt.
– Första säsongen hade vi Berny, men det var en del killar som inte var nöjda med honom eftersom dom kanske inte hade fått lika mycket speltid som innan. Då kom Len Lunde in, tyvärr. Jag blev petad i en bortamatch och jag fick ingen förklaring. På kvällen gick jag in till Len för att prata med honom. ”Jag ville visa grabbarna att kan jag plocka bort dig Bengt så är det ingen som är säker.”
– Han kunde väl ha sagt det där till mig innan matchen. Jag trodde att jag hade gjort ett dåligt jobb eller något. Han var speciell. I hemvägen från bortamatcherna såg han till att det fanns två plattor öl i bussen. Ingen spelare tog någon öl. Säkert var det Frölunda som betalade och när vi gick av bussen tog Len med sig ölen hem.
