GÖTEBORG (Hockeysverige.se)
”Välkomna. Tack för att ni kommit hit. Det har gått några år. Jag vill börja med att säga, många av er som är här, framför allt redaktionerna som är på plats, har jag fått nöjet att jobba med senaste 20 åren. Det tar rätt mycket tid av ens liv när man spelar, relationerna till media, alla intervjuer och reportage, så jag skulle vilja tacka alla er som på plats och era kollegor för det fina jobbet. Det blir lite att man berättar en historia tillsammans.
Varför vi är här idag är för att det är ett nytt kapitel i min historia. Jag har valt att lägga ner min ishockeykarriär. Det är väldigt mycket känslor och tankar så klart…”
Desktop ad in article Mobile ad in article
Så inledde Henrik Lundqvist gårdagens pressträff på Scandinavium i centrala Göteborg. Den arena där han en gång fick sitt genombrott, men också vann SM-guld med Frölunda.
Efter pressträffen fick hockeysverige.se en intervju med den näst intill ikoniska målvakten som nu räddat sin sista puck i NHL och Tre Kronor.
Henrik Lundqvist på pressträffen. Foto: Ronnie Rönnkvist
Efter att varit klar för spel i Washington senaste säsongen slog det ner som en bomb att Henrik Lundqvist tvingades till en hjärtoperation. Den gjordes i januari och efter det har han inte talat med media och väldigt lite information om hur han mått kommit ut.
– Det har gått i vågor. När operationen kom var jag väldigt fokuserad och frågade läkarna direkt:
–”Kan jag spela, kan jag ta mig tillbaka?”
– ”Jo, det kan gå, men det ska inte vara din första prioritet. Din första prioritet är att må bra. Det är en resa du ska göra.
– Jag hade ändå det i bakhuvudet. Sedan var jag på is redan efter sju veckor. Jag körde på och mådde bra. Sedan fick jag… Jag måste haft någon form av infektion i kroppen. Någonting var det, men oklart vad, berättar Henrik Lundqvist och fortsätter:
– Tre dagar innan jag skulle till Washington i april fick jag beskedet, eftersom jag hade haft ont ett tag, att jag hade fått en inflammation. Den tiden var tuff, den tuffaste antagligen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur hanterade ni det?
– Mediciner och noll aktivitet. Jag gick från att ständigt röra mig till att jag skulle ha under 100 i puls. Det är vad som triggar och ledde till det här beskedet. Under tre månader gjorde jag ingenting. Det var bara mediciner. Sedan började sakteliga att röra på mig.
– Efter det har jag varit i Cleveland för mer tester. Då pratade vi med experter där. Det var inte så att dom jublade då jag sa att jag ville försöka spela, säger 39-åringen med ett skratt och fortsätter:
– Det finns olika mediciner man kan ta, men det jag behövde känna och landa i var om det var värt att riskera. När jag säger risker menar jag att det fördröjer läkningen.
– Det är också vad jag har känt efter under dom här senaste tre veckorna jag varit på is. Jag har kunnat träna, men inte köra max. Då har det landat i att det är för mycket jobb som ska göras med handbromsen i och det går inte.
Hade du rent medicinskt kunnat spela vidare?
– Nej, inte som det är nu. Jag måste i så fall ner i medicin. Jag vet ännu inte heller hur kroppen skulle reagera om jag hade 180 i puls. Jag har inte tränat så hårt ännu och har redan haft ett par ”set backs” i våras. Då är det stor riska att det kommer tillbaka om jag trycker för hårt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”DET VAR RÄTT TUFFT FÖR THERESE”
En hjärtsjukdom är givetvis något som inte bara påverkat Henrik Lundqvist själv utan det har givetvis även varit en påfrestning för hans familj.
– Barnen har tagit det bra. Frugan har varit stark som bara den. Jag tror det var rätt tufft för henne i Cleveland eftersom hon var den som fick hålla kontakt med alla här hemma, familj och så vidare. Jag var väldigt fokuserad runt sjukhusvistelsen. Det var mer tufft för Therese att se hur jag fick kämpa. Jag var ganska svag där ett tag. Hon har varit fantastisk, säger Henrik Lundqvist som tystnar en stund innan han fortsätter:
– Klart att det också svetsar ihop oss som familj. Framför allt ett sådant här år då man inte kan ta något för givet. Vilket år det har varit. Det känns som att det varit ett år av reflekterande för många.
Henrik Lundqvist tillsammans med sin fru Therese. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
Hur har du upplevt stödet från New York Rangers, Frölunda, kompisar i Tre Kronor, fans, folk på gatan och så vidare under den här resan?
– Jag måste säga att det varit fantastiskt. Sedan har jag levt lite i min bubbla så mycket har jag inte märkt av. Jag har varit hemma mycket med familjen och närmsta vännerna.
– Klart att jag ändå känt av det. Inte bara nu utan även under min karriär. Jag uppskattar verkligen den supporten jag känt. Det har givit mig väldigt mycket.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det slut-idrottat helt nu?
– Nej, jag hoppas att kunna vara aktiv. Jag gillar att spela tennis och åka skidor. Mycket hänger på pulsen, att jag inte får ha för hög puls just nu. Dom tror att det kan ta något år innan det är helt borta.
Hur mår du idag?
– Jag mår bra, men klart att jag känt av det ibland då jag har kört lite för hårt. Jag har inte trappat ner helt på medicinerna och vet inte riktigt hur kroppen kommer reagera när jag går ner i mediciner. Det är också vad som varit lurigt med det här jämfört med operationen.
– Operationen var väldigt så ”Om en månad gör jag det här. Om två månader gör jag det där”. Nu är det mer att vänta och se. Det har varit mycket att känna efter och jag har suttit på passagerarsida (skratt).
– Det har varit ett långt år, men att kunna stå här inne idag i Scandinavium där allt började känns speciellt och fint på något sätt.
”EN DEL AV MIG KÄNNER EN SORG”
Henrik Lundqvist kände heller ingen press från hans nya klubb Washington om att komma tillbaka och spela. Tvärtom. Dom har varit fantastiska enligt Lundqvist.
– Dom har verkligen ställt upp och hjälpt mig genom det här med allt vad det innebar. Det var framför allt fram till operationen. Sedan ville inte jag lägga för mycket av deras tid på mig. Jag hade doktorer i New York som tog över lite.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du är enäggstvilling med Joel, har han kollat upp sitt hjärta?
– Ja, och det började egentligen för ganska länge sedan i och med att jag vetat om min klaff i 15 år. Sedan var det mycket som hände senaste två åren. Det eskalerade lite med trycket i hjärtat, aortan och så vidare, men han har kollat sig.
– Vi är 99,9 procent lika i och med att vi är enäggstvillingar, men det ser bra ut för honom.
Henrik och Joel Lundqvist i Frölunda 2002. Foto: Rickard Nilsson/Bildbyrån
När tog du beslutet att sluta och vad var den så kallade brinnande punkten?
– Beslutet ”Så här gör vi nu” tog jag i måndags eller tisdags. Jag har varit på is i några veckor och känt att det kanske går.
– Varje kväll har jag legat och känt efter ”Vad försöker jag göra här? Går det? Är det fysiskt möjligt? Är jag beredd att ta dom riskerna?” Sedan har det bara vuxit fram. Sista gångerna på is har det varit ”Det är för mycket jobb framför mig och det kommer inte gå”
– Samtidigt är det inte första gången jag känt så. Förra hösten då jag lämnade New York kunde jag inte se mig själv spela någon annanstans, men jag kände då att jag ville spela mer. Den här svängen har varit annorlunda och jag har lagt mycket tid på det. Jag känner att jag har hamnat rätt.
Är du bekväm med beslutet du tagit?
– Ja, det är jag. Sedan är det en del av mig som kommer känna lite sorg. Det är en stor del av mitt liv som tar slut. En del av mig vill tävla hela tiden. Den delen får jag… Som människa känner jag att det är rätt beslut.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du blev tårögd när du pratade om Joel, familjen och vännerna på pressträffen, vad har alla i din närmsta omgivning betytt för dig under karriären?
– Jag hade inte varit där jag är idag utan min familj och personerna runtomkring mig. Brorsan, det var bara tävling hela tiden. Vi sporrade och inspirerade varandra. Syrran likadant. Mamma och pappa har alltid ställt upp och min fru Therese har varit där under hela resan.
– Det är personer som betytt väldigt mycket för mig och hjälpt mig på vägen.
Hur tänker du idag på den dagen då ni satt på en hockeyträning i Järpen och Joel räckte upp din hand när tränaren frågade om det fanns någon som ville stå i mål?
– (Skratt) Man vet aldrig vart livet tar dig. Det är kul att tänka tillbaka på vart och hur allt började. När man är mitt i det gör man inte det så ofta. Det är mer då jag blivit äldre som jag börjat se tillbaka på det jag tyckte då var små grejer, men som så här i efterhand varit avgörande.
Det kanske påverkade hela din karriär?
– Ja, men det finns också andra saker som avgjort den.
Vad ser du som topparna i din karriär?
– Jag är otroligt stolt över alla åren fick i New York på den nivån. Enskilda händelser… OS, VM och sista matchen här (Scandinavium) minns jag med glädje. Att få vinna SM-guld sista matchen innan jag åkte över var något jag tog med mig och gav mig mycket energi då jag kom över. Att tro på sig själv.
– Just helheten är det jag ta med mig. Hela resan mer än en grej. Jag fick uppleva många av dom saker jag drömt om att få göra.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Henrik Lundqvist efter OS-guldet 2006.Foto: Bildbyrån/Daniel Nilsson
”KOMMER HA EN ÖPPEN DIALOG MED RANGERS”
Hockeysverige.se hade 2019 en omröstning där ett stort antal målvakter fick rösta fram vem som är Sveriges bästa målvakt genom alla tider. Vinnare blev Henrik Lundqvist. Men på frågan hur han ser på sig själv som förebild för många målvakter svävar han på svaret lite.
– Ibland är det lättare att ta till sig. Ibland är det svårare att förstå. Jag tror det beror på vilket humör jag är på den dagen.
– Tillexempel har jag hållit på med min hockeyskola i 16 år. Jag börjar känna sig gammal när jag tänker på hur länge sedan den startade (skratt). När jag ser på videoklipp, det blir som dom påminner mig om hur länge jag har hållit på. Det är väldigt kul. Jag ser mig själv också i många av dom här knattarna, hur målmedvetna dom är. Det är fint.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad tycker du egentligen om Benjamin Ingrossos musik?
– Innan vårt samarbete hade jag inte lyssnat mycket på honom. Han är överallt och gör väldigt bra musik.
– Jag hade inte riktigt koll på honom om jag ska vara ärlig, men hade hört den här schampo-låten han gjort. Vid inspelningen då han satte sig ner och började spela piano, vilken talang. Ett geni och väldigt skicklig på att uppträda. Man kan se att han gillar det och var väldigt trevlig.
Blir det en återkomst till Rangers för Henrik Lundqvist?Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
Vad händer nu i Henrik Lundqvist liv?
– Tillbaka till New York. Barnen ska tillbaka till skolan där. Jag har lite investeringar jag jobbat på både där borta och här som jag kommer lägga lite tid på. Sedan tror jag att jag hamnar lite inom hockeyn också.
Har du pratat med New York Rangers om att jobba inom organisationen?
– Vi hade samtal redan förra året. Vi kommer sitta ner igen. Sedan får vi se om det passar nu eller kanske längre fram. Vi kommer ha en öppen dialog.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ni kommer bo kvar i New York?
– Ja, sedan får vi se vart det landar.
Tack och grattis till en fantastisk karriär Henrik.
– Tack själv, Vi kommer med all säkerhet ses framöver igen.
