LINKÖPING (Hockeysverige.se)
Bröderna Hugo och Mattias Hävelid kom nyligen hem från Tyskland där dom varit med om att vinna U18 VM-guld. Hugo Hävelid kom dessutom med i turneringens All Star team. Bröderna har Linköping som moderklubb. Däremot kommer pappa Niclas Hävelid, som gjorde nio säsonger i NHL, från Enköping. En stad som till och från lever ett lite undanskymt liv i hockeyvärlden.
– Hockeyintresset var ändå ganska stort där då jag växte upp. Enköping var då en etablerad och bra Division 1-klubb. Roger Melin kom dit och det var genom honom jag fick chansen. Vi hade även en bra ungdomsverksamhet, berättar Niclas Hävelid då hockeysverige.se träffar honom och hans framgångsrika söner Hugo och Mattias i SAAB Arenas innandömen.
– Klart att det var mycket hockey efter skolan. En bra sak för Enköping var att alla Tre Kronors läger lades där, inför Canada Cup 1984, VM-turneringarna, junior-VM… Där var Leffe Boork en viktig del. Nu är man tillbaka dit och nu var grabbarna där och förberedde sig inför ”Hlinka”.
– Enköping ligger bra till centralt i Sverige. Jag tänker då på närheten till Arlanda och Stockholm. Jag tror att mycket av intresset föddes av att vi fick se alla bästa spelarna då jag var yngre ålder.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur har du följt sönernas hockeyresa?
– Jag har följt den genom att ha varit deras tränare sedan unga år till för ett par år sedan. Egentligen till det att dom gick in i juniorverksamheten. Dessutom har jag hela tiden jobbat på hockeygymnasiet så jag har kunnat följa dom flesta kullarna i klubben nära. Inte bara 04:orna.
Har du varit med och styrt sönernas utbildning inom hockeyn?
– Nej, det tror jag inte. Däremot kan mitt intresse smittat av sig. Det var mycket hockey i familjen eftersom jag även spelade här i Linköping.
.jpg)
Mattias, hur såg dagarna ut efter skolan här i Linköping och hur stort är hockeyintresset i stan?
– Det är som pappa sa, att han spelade första åren här. Vi kunde hänga med ner till ishallen på hans träningar. Då fick jag se och uppleva allt det här, blev ännu mer driven till hockeyn och tyckte det var roligt.
– Vi har spelat hockey länge och alltid kommit hit ner till hallen för att träna eller bara haft roligt med kompisar och hängt.
”Det beror antagligen på min pappa”
Tvillingar likt Hugo och Mattias brukar hålla ihop, men visst har bröderna haft sina duster genom åren.
– Det var mer förut och alltid en tävlan både på och utanför isen, säger Hugo Hävelid med ett leende och fortsätter:
– Det har blivit bättre nu då vi är äldre och mer att man sköter sitt eget, men det har alltid varit kul att ha någon att leka och busa med. Nu har det blivit lugnare med det där.
Har det varit en trygghet att ha haft brorsan med sig på matcher och turneringar?
– Ja, vi har spelat tillsammans hela livet så för oss känns det inte längre speciellt att spela med varandra. Det har alltid varit en trygghet.
– Samma sak är det med andra grabbarna från Linköping som följde med till VM, Filip Bystedt, Fabian Wagner och Alexander Tell. Man känner dom killarna väldigt väl också eftersom vi spelat tillsammans så pass länge.
Desktop ad in article Mobile ad in article
När och hur fick du för dig att bli målvakt?
– Som så många andra säger, jag tyckte utrustningen var cool när jag var liten. Det var lite annorlunda att vara målvakt. Man var ensam där bak, hade chansen att bli matchvinnare och allt sådant. Det var vad som drev mig att bli målvakt.
– Att vara utespelare är inte tråkigt på något sätt, men målvaktsrollen passade mig bättre. Jag har också varit utespelare fram till det att jag var U12 eller U13.
Mattias, har du varit målvakt?
– Nej, men jag har kanske testat på det någon gång då och då, men målvakt har inte varit min grej.
Du var back redan från början…
– Att jag blev det beror antagligen på min pappa, att han var back. Jag tittade mycket på honom, men sedan kan jag inte påstå att jag spelar som pappa gjorde. Framför allt är det väldigt roligt att vara back.
”Har alltid sett upp till vad Henke och Joel gjort”
Hur mycket känner du att pappa Niclas påverkat dig att börja med hockeyn?
– Jag tror att han påverkat mig jättemycket. Det känns som att han dragit båda oss in i det här. Vi har sett pappa spela sedan vi var jättesmå, vilket triggat i gång oss till att en dag vilja bli lika bra som honom om inte bättre.
Hugo Hävelid:
– Klart att det blev hockey då jag var liten eftersom farsan lirade. Självklart spelar jag inte bara för han gjort det utan för att jag tyckt det varit jättekul och fortfarande tycker det är lika kul.
– Sedan är det egna drivet som gjort att jag fortsatt, men pappa har hjälpt mig ganska mycket på vägen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ni har haft pappa som tränare, hur har det fungerat?
– Han har spelat i NHL och vet vad som krävs och vad som måste göras för att ta sig dit. Jag kan inte se det mer än som positivt att ha haft honom som tränare, säger Hugo Hävelid samtidigt som Mattias nickar instämmande.
Har ni haft tvillingarna Joel och Henrik Lundqvist som några förebilder under uppväxten?
Mattias Hävelid:
– Jag tror inte att jag har haft Joel som förebild någon gång. ”Henke”, även om jag inte är målvakt har jag alltid sett honom som en ishockeyikon. Alla vet vem han är och jag tycker det han gjort är väldigt häftigt, säger Mattias Hävelid som under den senaste säsongen ställts mot Joel Lundqvist framför Linköpingskassen.
– Ja, det har jag. Det var kul, men han var hård. Det gick inte att flytta på honom, han var tung.
Hugo Hävelid:
– Jag har haft ”Henke” lite som förebild. Det är som brorsan sa, att han är en ikon inom svensk ishockey. Jag har nog alltid sett upp till vad ”Henke” och Joel gjort, att dom tagit sig så pass långt i sina karriärer. Då tänker jag att vi båda också kan ta den vägen.
– Jag vill såklart lyckas, men jag vill även att min brorsa ska lyckas ta sig hela vägen. ”Henke” och Joel har säkert hjälpt varandra jättemycket och på det vis ser jag upp till dom.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vann VM-guld: ”Det var häftigt”
Några dygn innan vi träffades i SAAB Arena kom Mattias och Hugo Hävelid hem från U18-VM i Tyskland där Sverige besegrade USA i finalen.
Mattias Hävelid:
– Vi hade en halvknackig start mot Lettland där vi förlorade första matchen. Den matchen blev någon sorts ”wake-up call” för oss och jag tycker att vi efter det bara spelade bättre och bättre samtidigt som vi kom ihop mer och mer som lag. Det här gjorde att vi till slut kunde vinna hela turneringen.
Linköpingsbacken svarade för fyra mål och totalt åtta poäng på sex matcher.
– Jag är nöjd med min turnering. Jag tycker att jag avslutade bra här hemma i SM-slutspelet. För mig var det bara att ta med mig det spelet dit och det lyckades jag med.
Hugo, hur upplevde du sista minuterna mot USA i finalen då det milt sagt flög projektiler på och runt dig mest hela tiden?
– Jag tycker faktiskt hela matchen var stressig, säger Linköpingsmålvakten med ett skratt och fortsätter:
– Det var en svettig match, jobbigt fysiskt och mycket press. Jag var lite sliten i kroppen från matchen dagen innan mot Finland där jag också fick mycket att göra. Det är ändå dom här matcherna man tränar för och vill spela, semifinaler och finaler.
– Den här säsongen har jag fått spela två finaler. Dels här hemma i Sverige (J20-SM) dels på VM och det har bara varit kul.
Hann du reflektera något över den press som låg på dig som målvakt under finalen?
– Egentligen inte. Klart att jag kände press innan matchen, att jag skulle stå i mål under en VM-final. När domaren släpper pucken är det ändå samma sak, att jag gör mitt bästa för att hålla pucken utanför målet.
– Det är bara att köra och jag hinner inte tänka på någon press eller vad andra tycker och tänker. För mig är det bara att fokusera på nästa puck.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Kan du klä ord känslan då slutsignalen går?
– Det var lite lättnad efter att ha stått emot 60 minuter från amerikanerna. Jag har fått kriga hela säsongen med grabbarna och sedan få njuta den där stunden med hela laget var riktigt skönt.
Mattias, vad var det första du gjorde när slutsignalen gick?
– Jag stod i båset och det var som Hugo säger, ett lättnad. Att sedan få åka ur där på isen och bara kasta sina grejer… Det var häftigt. Dessutom att få göra det i landslagströjan…
Hur skulle du beskriva det här laget vid sidan av isen?
– Vi var en väldigt tajt grupp där alla kom överens bra, skönt tugg mellan alla och vi hade roligt. Det var ett skönt och härligt gäng.
– Jag tror också det var en stor bidragande faktor till att vi gick hela vägen, att vi var ett skönt gäng, alla litade på varandra, höll sig till vår spelidé och allt sådant.
Hugo Hävelid:
– Som brorsan sa, alla var lojala och vi var ett roligt gäng. Alla kunde vara sig själva och det var ingen som försökte göra något extra. Alla visste vad dom skulle göra på isen, gjorde det man var där för att göra och accepterade sina roller. En skitbra grupp.
Och du, Hugo, kom med i turneringens All Star team.
– Ja, det var kul. Jag ser det faktiskt mest som en bonus och det är alltid kul att få individuella priser. Det blir ett kvitto på allt hårt jobb jag lagt ner, att man då får något tillbaka.
”Det är något jag tränat för under hela mitt liv”
Bröderna har i sommar chansen att gå relativt tidigt i NHL-draften.
Mattias Hävelid:
– Klart att det är en stor grej för alla hockeyspelare. Den stunden är väldigt speciell och något jag verkligen har tränat för under hela mitt liv. Jag personligen, när vi varit i väg och under säsongen, har försökt tänka bort det, fokuserat på nuet och försökt bli så bra som möjligt. Sedan får vi se i sommar hur det går.
Hugo Hävelid:
– Speciellt senaste månaderna har jag gjort allt jag kunnat. Sedan får vi se om det går vägen. Klart att jag hoppas på att bli draftad, men det är inte hela världen om det inte går vägen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Oavsett om ni blir draftade eller inte, finns det tankar på att åka över till staterna redan i höst?
Hugo Hävelid:
– Nej, jag tror inte det. Vi vill helst gå klart skolan. Nästa år går vi i trean och fokus ligger på att bli klart.
.jpg)
Niclas, när förstod du att det kanske skulle kunna gå och livnära sig på hockey?
– Det var nog först då jag kommit till NHL. Jag hade åtta säsonger i elitserien innan jag blev NHL-spelare. Jag kunde livnära mig på hockeyn då, men löner och så vidare var vi inte där man är idag. När jag kom att spela där borta förstod jag att det var en annan nivå.
– Första två åren i elitserien jobbade jag halvtid. Då tränade vi på eftermiddagarna. Dom flesta spelarna jobbade på ett eller annat sätt. Det kunde vara som polis, snickare, på ett lager och så vidare. Efter två säsonger gick dom flesta spelarna över till att bli heltidsproffs. Det här var i eran 1993, 1994, 1995, 1996. Sedan var alla proffs.
Vad är det bästa råd du kan ge till en ung spelare idag?
– Ha tålamod. Det tar tid att bli bra och det gäller att jobba med processen varje dag. Det finns inga "quickfix" eller hemligheter, men det tar tid att bli bra. Lägg ner tiden som krävs och ge dig själv chansen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
