LEKSAND/KÄRINGBERGET (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Varför slutade du med fäktningen?
– (Skratt) Vem har du träffat nu? ”Jeppe” Ollas? Du kan skicka med svaret till honom att den varit mer aktiv då jag var i Schweiz. Egentligen det enda jag gjort där.
– När var det fäktning som stod högst upp på din lista?
– Så här var det; Vi hade en svensexa i Göteborg för Andreas Carlsson, alltså inte han som spelade i Frölunda. Där var fäktning i en fäktningslokal en av grenarna som vi skulle ta oss igenom. Det här var morgonen efter vi hade haft en trevlig kväll i Göteborg. Jag var inte fullt fräsch och det var nog inte min bästa gren, men jag var fantastisk på det här man startar en fäktningsmatch med ”prêt” och ”Allez”. Det här har vi skojat mycket om och jag har fått leva med det länge.
Hockeysverige.se var på besök hemma hos före detta Olten-tränaren Fredrik Söderström vid Käringberget för en intervju. Innan vi hamnade i hockeyns värld kom vi som ni förstår av texten ovan in på hans korta och inte allt för lovande fäktningskarriär.
Besöket i det relativt nybyggda området där han bor i dag handlade inte enbart om att få fika med wienerbröd och fäktningsprat, utan även för att lyssna med 43-åringen varför hans klubb i Schweiz, Olten, valt att inte förlänga kontraktet med honom.
– Vi har haft diskussioner under stora delar av säsongen. Jag har själv knuffat på det lite grann och ville att vi först skulle spela klart. Även känna mig för om det var rätt plats och miljö för mig.
– Vi hade en märklig säsong som var väldigt upp och ner i prestation, men vi hade ett väldigt bra avslut. Jag hade en positiv känsla för egen del, men jag har också förstått under våra diskussioner att dom tittat på andra alternativ, vilket antagligen också hade med ekonomi att göra. Det är nog billigare med en lokalare lösning. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur motiverade klubben att dom inte skulle förlänga med dig?
– Att dom ville gå vidare och hitta en annan lösning, vilket jag respekterar fullt ut. Som tränare är det, så att säga, en del av spelet. Jag tycker att vi har haft en bra dialog och jag känner ingen besvikelse. Mitt avtal gick ut samtidigt som Olten ville lösa det på inhemskt vis.
– Det har också att göra med den språkliga delen, vilket vi inte helt ska vifta bort. På så sätt är Schweiz ett utmanande land. Jag har haft spelare som hade det svårt med engelskan, som för mig fungerar alldeles utmärkt. Dessutom i ett land som har tyska, franska, italienska och rätoromanska som språk – även om jag inte hade någon rätoroman i laget. Kommunikationen kan kantra lite grann när man inte kan språket fullt ut. Tyskan kan jag förstå, men franskan är svårhanterlig.
– Den utlösande faktorn tror jag trots att var ekonomin, att man ville ha en billigare lösning.
Du är säger att du inte är besviken, kan du ändå känna att det hade varit kul att vara kvar ytterligare en eller ett par säsonger?
– Jag tror i grunden på tid och har en historik att vara längre i klubbar. Jag sätter ett värde i det och tror att det många gånger är nyckeln till en bra prestation. Bland annat hade jag sex säsonger i Oskarshamn.
– Att dom spelar i SHL är inte på något sätt min förtjänst. Det jag hade en del av var att stabilisera en klubb som hade en bakgrund av sparkade sportchefer och tränare, men också hade haft ett enormt flöde av spelare.
– Under mina sex år där var jag, tillsammans med andra, med om att öka respekten och förtroendet. Det tror jag i sin tur attraherar spelare, ledare och finansierar så det leder till någonting bra. På så vi hade jag gärna varit kvar i Olten.
– När jag tänkt på att det kunde varit en praktisk och enkel lösning att vara kvar blev jag också lite oroad eftersom jag tror att man inte ska ta beslut utifrån dom grunderna. Det är för många som tar enkla beslut för att slippa kastas ut i något nytt.
– Med facit i hand, Olten gjorde det valet, vilket är helt okej för mig. Nu får det bli något annat. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur har tiden i Olten utvecklat dig som person?
– Den har tveklöst gjort mig bättre både som människa och tränare. I det mänskliga perspektivet, menar jag, att varje gång du lämnar din trygga, vana hemmiljö får du andra perspektiv. Jag vill tro att det gjort mig modigare.
– Erfarenheterna man får på det personliga planet av miljön du upplever, människorna du möter, kulturen du ser… Jag tror att du blir mer tolerant och öppen. Det är lätt att du blir insnöad om du sitter i en liten by under hela ditt liv, tittar ut genom fönstret och funderar vad det är för konstigt folk som går där ”dom har jag inte sett förut”.
"HAR TJATAT HÅL I HUVUDET PÅ FOLK"
Söderström menar också att han utvecklats en hel del på det sportsliga planet.
– Varje klubb och lag har sin unika utmaning. Jag tror det är farligt om man som tränare tror sig sitta på en sanning som fungerar oavsett om du är i Olten, Storhamar, Oskarshamn eller vad du än befinner dig. Det handlar i stället om att läsa in klubbens tradition och historik, men också vara beredd på att göra förändringar.
– I Schweiz behövde jag göra vissa åtstramningar i spelarnas frihet när det gäller hur vi tränar, spelar eller vad konsekvensen blir om man inte gör som vi har sagt. Du kan kliva in genom dörrarna med en smäll, vilket oftast resulterar i ett smärre kaos, eller så kan du på någon av form på diplomatiskt sätt och smartness göra dom här förändringarna. Jag kan känna mig stolt över att vi gjorde det i Olten.
– Olten vill gå i rätt riktning och det första ordet jag lärde mig var ”die Geduld”, vilket betyder tålamod. Jag tror att tålamod är en nyckel, så jag har tjatat hål i huvudet på folket i klubben och spelarna att det är nödvändigt. Jag menar att det ger resultat. Därför tror jag också att tre eller fem säsonger där för samma människor ger resultat, men…, säger Fredrik Söderström med en axelryckning samtidigt som pappa Dan Söderström hör av sig och vill ta en fika med sin son under dagen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Har det varit lika lätt att ha en dialog och utveckla spelarna i Schweiz som det är i svenska lag?
– Nej, det är avsevärt svårare i Schweiz. Av flera skäl. Det finns en helt annan respekt för en tränare där som gör att distansen mellan spelare och ledare är större. Du ska inte närma dig.
– Det vi har i Sverige, vilket är naturligt för mig, med en dialog och relation där man är rak och ärlig finns inte riktigt där. När jag kallat en spelare till tränarrummet för ett möte har det nästan känts som dom velat ha med sin advokat.
– Jag har alltid sagt att spelarna ska fråga om dom inte förstår. Innan jag åkte ner pratade jag med några tränare som varit i Schweiz innan. Nästan alla sa ”Dom kommer aldrig erkänna att dom inte förstår eller har fel”. Det finns i deras mentalitet och schweizarna mer individualister.
– Svenskar är mer ett kollektiv och vana vid att någon pekar och sedan följer vi efter då litar på det. I Schweiz är man mer ifrågasättande, men den utsträckta handen jag haft i mitt ledarskap har med tiden blivit uppskattad. Däremot upplevde jag i början att man hade svårt att förstå varför jag skulle fråga spelarna någonting.
Jag var tidigt tydlig med att en tränares roll är inte att kapa spelare offentligt och slänga dom åt hajarna. Det har jag aldrig trott på.
Fredrik Söderström om sitt ledarskap.
Till viss del fick Fredrik Söderström en del uppmärksamhet för sitt ledarskap.
– Jag fick åtminstone höjda ögonbryn. Under min första säsong gjorde jag en del korrigeringar i spelet. Efter det gjorde jag en tv-intervju. Hela den gick ut på hur spelarna reagerade på att jag ändrade någonting. ”Är inte det ett misslyckande för dig?”
– Först kunde jag inte ens förstå frågan. Sedan kände jag ”Aha, här nere ska man ha en linje och stå för den. Går det åt helvete är det spelarnas fel”. Jag var tidigt tydlig med att en tränares roll är inte att kapa spelare offentligt och slänga dom åt hajarna. Det har jag aldrig trott på.
– Visst, jag kan vara väldigt tuff. Det finns en missuppfattning om mig att jag är en snäll och sympatisk person, vilket jag hoppas att jag är i mitt privata liv. I min roll som tränare har jag såklart mina svagheter. En är att jag blir förbannad och känslomässig. Däremot är jag inte långsint längre, vilket jag var förr.
– Det här klimatet har jag behövt korrigera lite grann. I Schweiz är det mer ett skådespel. Du ska bli förbannad och agera på ett sätt som jag anser var ganska genant. Där har folk tänkt ibland ”Hur ska den här mannen kunna leda det här laget?” Jag skulle säga att det här inte varit något problem överhuvudtaget.
– Det ska vara rakt, ärligt och man ska ha hårda nypor, men jag tar det hellre ”face to face” än står i tv och kallar folk fula ord.
Samtidigt som det skymtar lite sol mellan dom tunga molnen bortåt Siljan till konstaterar Fredrik Söderström med ett lätt leende att han sedan några timmar är klubblös.
– Ja, så är det. För det första så hade jag utgått från att jag skulle ha en lugn period som trädgårdsmästare, morbror, farbror, brorsa och kompis eftersom det är något jag saknat. Det har varit nio månader utan fysisk närhet till människor jag tycker mycket om.
– Nu är det här ett sent besked och jag vet att många jobb redan är tillsatta, men jag är en sådan person som inte ligger sömnlös i onödan. Jag tänker att saker och ting kommer att lösa sig. Jag är öppen för det mesta och sätter ingen prestige i mina val.
– Jag har också gjort några val under min resa som tränare vilka kan anses som okonventionella. När jag lämnade Oskarshamn och flyttade till Norge fanns det folk som fnissade åt det, men där fick jag två fantastiska år.
– När jag lämnade var det norrmän som sa ”Vad ska du ner till Schweiz och göra?” Där fick jag fantastiska upplevelser. Nu sitter jag på Sturbåtsvägen, funder över livet och tänker att det kommer något gott ur det här också. Desktop ad in article Mobile ad in article
ÖPPEN FÖR HEMKOMST
Under senaste tiden har också Fredrik Söderström fått en del förfrågningar från andra klubbar om hur han ser på sin framtid i hockeybåset.
– Jag har hållit undan några lösa förfrågningar från bland annat Schweiz. Skulle Schweiz vara aktuellt för ett annat uppdrag så skulle jag definitivt vara öppen för det. Jag har fått en lätt förälskelse för landet och sättet att leva där.
– Jag ska vara noga med att säga att svensk hockey är på absolut högsta nivå. Alltifrån struktur, ordning och redan i klubbarna, men också spelarnas både skicklighet och förmåga. Jag saknar svensk hockey.
Det har bara gått några timmar, har telefonen gått varm sedan det här blev officiellt?
– För det första får jag många reaktioner. Det där måste jag någon gång reflektera över, vad det är som gör att jag berör. Framför allt tänker jag då på att det var väldigt många schweizare som gjorde slut på batteriet i min telefon igår. Det var önskningar om lycka och välgång, vilket är mer värmande än att jag jagas ut ur landet. Jag ska också säga att jag inte gör det här för att få en klapp på ryggen.
– Det är inte så att jag är nedringd av klubbar, men när man är tillgänglig på marknaden är det kanske någon som tänker till ”han vore rätt för oss”. Sedan är jag inte den som sökt mig till jobb. Jag brukar tänka vad man får det man förtjänar här i livet. I alla fall i ens yrkesliv. Är det någon som tycker att jag är lämplig för en viss uppgift så kommer dom höra av sig.
– Jag vill såklart in i det igen och har inte tappat kraft eller ork. Samtidigt blir jag bättre och bättre. Jag fyller 44 år i sommar och för det första blir du aldrig komplett eller fullärd. Samtidigt tror jag att tid och erfarenhet gör dig till en klokare tränare och ledare samtidigt som du är bättre rustad.
– Nu klarar jag regnig dag bättre som tränare än vad jag gjorde för tio år sedan. När man inte hade erfarenheten var det lättare att trycka på panikknappen. Nu vet jag att det blåser förbi. Jag kan också gå i gång på perioderna när man har besvärligheter. Det är då man som tränare behövs lite mer.
– Som tränare kastas du ofta från ett uppdrag till ett annat. Du får aldrig riktigt tid att reflektera och fundera. Nu kan jag traska runt i trädgården, klippa häcken och fundera över ett sätt att spela i försvarszonen eller tänka till över hur jag på ett bättre sätt kan hantera spelare. Jag tror att man mår bra av att andas lite grann ibland. Desktop ad in article Mobile ad in article
Du kanske ska ta upp fäktningskarriären igen?
– Den tror jag vi ska avvakta ytterligare en stund med. Jag ska bjuda hit, till mitt orangeri, mina hockeyvänner som var med och fäktades och diskutera om vi ska ta upp det igen, avslutar Fredrik Söderström med ett skratt.
FOTON:
Toppbild: Ronnie Rönnkvist
Första bild: Marc Schumacher/freshfocus/Bildbyrån
Andra bild: Sergio Brunetti/IMAGO/Bildbyrån
Tredje bild: Ronnie Rönnkvist Desktop ad in article Mobile ad in article
