En av division 1-seriernas mest spännande spelare är Marissa Graham. En defensiv back som kom till Färjestad inför senaste säsongen frånBrock University. Säsongen 2020/21 blev knappt av på grund av pandemin ochGraham fick endast chansen att spela två matcher. Nu har hon och Färjestadinlett säsongen 2021/22 och jakten på en plats i SDHL. Så här lång har lagetinkasserat två raka segrar.
– Jag kommer från ett ställe som heter Wetaskiwin. Detligger ungefär en timme söder om Edmonton. Man skulle kunna säga att det liggermellan Edmonton och Calgary, berättar Marissa Graham då hockeysverige.seträffar henne utanför skolan i Karlstad där hon jobbar.
– Wetaskiwin är en liten stad, men jag säger att jag är från Edmonton eftersomalla känner till Oilers och så vidare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Edmonton är en hockeystad, men intresset för sporten ärväldigt stor i hela Kanada.
– Hockeykulturen är väldigt stor i Kanada. Det är nästan så attbarnen där börjar åka skridskor trots att dom ännu knappt kan gå.
– Jag var lite äldre då jag själv började spela. Innan jag var runt åtta år varjag inte intresserad av hockey, men då frågade jag: ”Pappa, pappa, kan jag fåbörja spela hockey?”. Han ville verkligen veta att det var något jag varintresserad av eftersom det är ganska dyrt att spela hockey.
– Hela den sommaren gick. Jag väntade, väntade och väntade samtidigt som jag satill pappa att jag verkligen ville spela hockey. Han sa: "Okej, vi får skaffadig skridskor och utrustning så får du prova på”.
– Jag började alltså ganska sent, när jag var nio år, vilket är sent iKanada. Även för tjejer, men jag har aldrig ångrat att jag började spelahockey, säger 26-åriga Färjestadsbacken samtidigt som hon spricker upp i ettstort leende.
JOBBADE FÖR OILERS
För Marissa Graham var just idrotten en stor del av hennes livredan under uppväxten, men det var inte bara hockey som gällde.
– När jag var yngre spelade jag även softboll, volleyboll,basket och jag provade även på lite friidrott.
– Om du vill ta nästa steg i din utveckling inom en idrott, vilket jag villemed hockeyn, kommer du till en punkt där du måste släppa andra sporterna.
– När jag var 13 år bestämde jag mig för att jag ville spela collegehockey iKanada, vilket är en ganska tuff uppgift. Jag började träna hockey året runt.Efter vårsäsongen tog jag ett litet ”time off” för att sedan åka på camperunder sommaren fram till säsongen startade för att hela tiden bli bättre. Jagälskade det verkligen och skulle inte velat gjort någonting annat.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under uppväxten var hon dessutom en flitig besökare påEdmonton Oilers hemmamatcher.
– Pappa tog med mig på en match då jag var yngre. Jagälskade gå på Oilers matcher, atmosfären, fansen… Allt var galet och högljutt.
– Det var kul att ha ett NHL-lag så nära min hemstad. När jag var lite förstodjag inte att jag aldrig skulle komma till NHL, men det var kul att ha dom härspelarna att se upp till. Dessutom jobbade jag senare för Oilers.
– Jag jobbade med event för Oliers och var även med på ”ice crew” innan någramatcher. Det är förmodligen det bästa jobba jag har haft. Jag fick betalt föratt se och jobba med hockey samtidigt som det var en bra organisation och ensuperhärlig atmosfär.
Hon pushade oss väldigt hårt för att nå våra gränser, vilket jag är tacksam för idag.
Marissa Graham om OS-tränaren Margot Page.
Vilka förebilder hade du under uppväxten i Oilers?
– Det har ju spelat många svenska spelare i Oilers och gör så fortfarande.Till exempel (Oscar) Klefbom.
– En spelare som jag gillade att titta på när jag var yngre var Drew Doughty. Hanär ingen Oiler, men har spelat för Kanadas landslag och L.A. Han är en stabilspelare. Är det någon som jag skulle vilja spela som så är det han.
Marissa Graham gick först på Liberty University och sedanfyra år på Brock University. Där hade hon Margot Page som coach. Page harvunnit tre VM-guld som spelare och coachade Kanadas OS-lag 2006.
– Det var en bra upplevelse på så vis att jag lärde mig mycket.Framför allt lärde jag mig mycket om mig själv som person, hur jag skulle byggaupp mig själv. Det är superviktigt för om du vill komma någon vart så måste dubygga upp dig själv och din karaktär.
– Hon pushade oss väldigt hårt för att nå våra gränser, vilket jag är tacksamför idag. Du vet själv inte vart din gräns går innan du blivit pushad till den.Om jag klarade av att allt som jag gjorde på Brock så känns det som att jag kanklara allt idag.
– Hon var hård och förväntade sig mycket av oss och jag tror att det är bra attha höga förväntningar på sig.
Desktop ad in article Mobile ad in article
"VISSTE INTE ATT DET FANNS DAMHOCKEY I SVERIGE"
Inför säsongen 2020/21 hamnade så Marissa Graham i Karlstadoch Färjestad.
– Jag visste faktiskt inte att det fanns damhockey iSverige. I Kanada jobbar vi väldigt hårt för att komma till collegehockeyn.Alla tankar är på collegehockey, collegehockey… Du tänker inte ens på vad somhänder efter den.
– Efter att du jobbat så hårt för att nå dit och under åren du går på college,när du då har gått klart så kommer tankarna ”vilka möjligheter har jag nu?”Framför allt kan inte vi kvinnor göra oss en karriär på att enbart spelahockey. ”Ska jag sluta spela hockey, vilket jag gjort och älskat under såmånga år. Ska jag börja jobba och släppa hockeyn?”
– Jag stod i ett tufft vägskäl förra året efter tiden på universitetet och vartvungen att börja titta på hur arbetsmarknaden såg ut. Jag tog examen i juni2019 och CWHL (Canadian Women's Hockey League) lade ner i maj samma år.Jag hade hoppats på att få en try-out med laget i Calgary eftersom det varanära hem.
– Att CWHL lade ner gjorde att jag tog beslutet att jag var färdig med hockeyn.Det var ett väldigt tufft beslut eftersom hockeyn var det jag haridentifierades med under hela mitt liv.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Samtidigt hade Brock University ett samarbete med enhockeycamp i Sverige.
– Det roliga var att det året jag sagt att jag inte skullespela någon mer hockey fick jag frågan om jag ville åka över till Sverige föratt vara instruktör på en hockeyskola. ”Lära ut hockey i Sverige? Finns detens Hockey där?” Jag visste ingenting om Sverige, men jag svarade att jagskulle älska att få chansen att vara lärare på en hockeyskola där.
– Augusti 2019, efter att jag tagit examen och bestämt mig för att sluta spelahockey, åkte jag till Sverige tillsammans med två andra lagkamrater och jobbadepå hockeycampen under en vecka. Där mötte jag Niclas (Malmquist), den tidigarecoachen för FBK.
– När jag sa att jag slutat med hockeyn frågade han mig om vad jag skulle görai stället svarade jag ”jag kommer inte spela någon hockey eftersom det intefinns några sådana möjligheter för mig där hemma”. Han berättade då att hanvar coach för ett damlag. Eftersom jag inte visste mycket om hockeyn i Sverigeberättade han att det fanns ligor här och att dom var ganska bra.
– Han frågade om jag ville spela en träningsmatch, men jag sa att jag inte hadenågon annan utrustning än mina skridskor här. ”Det är lugnt, vi fixar det åtdig”.
Niclas Malmquist var nöjd med det han fick se av MarissaGraham under träningsmatchen.
– Jag fick låna all utrustning jag behövde och spelade dendär träningsmatchen. Efter matchen sa dom ”Du åker väl inte tillbaka utanstannar och spelar för oss?”
– Jag hade då ett bra jobb hemma där jag jobbade för ett professionelltbasketlag, Edmonton Stingers, och jag älskade det jobbet. Jag älskar hockeyn,men jag älskade också mitt jobb så jag visste inte hur jag skulle göra.
– Jag åkte hem, men strax efter jag kommit till Kanada upphörde mitt jobb.Organisationen tog beslutet att man inte behövde den positionen längre. Då hadejag inte något jobb längre. Det gav mig tid att verkligen tänka över vad jagvill göra i mitt liv.
– Då hörde jag av mig till en av mina gamla lagkamrater som spelade iFärjestad, Alex Finlayson. Det var så jag kom hit. Coachen mejlade mig ochskrev att han ville ha mig i laget så jag måste ha gjort ett bra första intryckdå jag mötte honom.
Desktop ad in article Mobile ad in article
VILL STANNA I SVERIGE LÄNGE
Säsongen 2020/21 blev, som sagt var, tuff för Färjestad ochMarissa Graham då coronan stoppade större delen av säsongen.
– Allt blev upp och ner tack vara Covid, men jag tyckte ommin första tid här, lärde känna tjejerna i laget, gillade träningen och stadenKarlstad. Jag älskar Karlstad, säger Graham samtidigt som hon ånyo spricker uppi ett stort leende innan hon fortsätter:
– Det här gjorde att det blev ett beslut för mig att åka hit. Den här säsongenhar vi bytt coach till Silje (Holøs). Hon är fantastisk och jag har så mycketrespekt för henne. Jag har haft så kul i Färjestad att var ett enkelt val förmig att komma tillbaka hit den här säsongen.
Har det varit en stor omställning vid sidan av isen?
– Första året var det som växtvärk (skratt) eftersom livet är så annorlundahär, men jag gillar det verkligen.
– Hemma är alla så upptagna och det är en väldig stress. Om du inte är upptagenså tycker man att du inte gör tillräckligt. Det är också därför jag gillarmentaliteten här, men det var också svårt att ställa om eftersom jag kommerfrån ett ställe där det hela tiden var något på gång.
– Att komma hit var som att komma till ett mindre stressat liv. Det är enhälsosam balans här och man är noga i laget att man har en god mental hälsa ochmår bra, vilket är annorlunda för mig. I början fick jag ett steg tillbaka ochta det lite lugnare, vilket jag har uppskattat.
Mamma sa innan jag åkte över hit ”du får inte hitta någon man där, jag vill att du kommer hem igen”
Marissa Grahams mamma är orolig för sin dotter
Hur ser du på nivån i svenska andraligan?
– Egentligen har jag inte mycket att jämföra med eftersom jag bara harspelat ett par matcher, men mitt lag, Färjestad, är väldigt bra, skrattar26-åringen och fortsätter:
– Mina lagkamrater är väldigt skickliga och snabba. Dom är verkligen bra ochjag älskar atmosfären här. Vi spelade under försäsongen mot SDHL-laget Leksandoch förlorade bara med 1–0. Vi gjorde det väldigt bra.
– Klubben vill ta steget upp och jag vill var en stor del och hjälpa laget tilldet. När vi spelade mot Leksand, det är den nivån jag vill spela på.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har det varit en stor skillnad hockeymässigt för dig?
– Det finns skillnader, men jag skulle inte säga att det är heltannorlunda. Det är samma spel, men större isar vilket betyder mycket för migsom back. Jag måste vara mer noggrann i min ”gap-control” och inte hamna iingen mans land.
– Dessutom är det mycket mer fysiskt i Nordamerika. Framför allt eftersargerna. Här är det mer skridskoåkning under matcher.
– Det här har gjort att jag lag om min träning. Hemma lyfte jag mycket vikteroch hade mer styrketräning medan jag här tränar med kondition och en annansorts styrketräning.
Foto: Stefan Eriksson/Färjestad BK
Hur länge blir du kvar i Sverige?
– Det är en väldigt bra fråga, skrattar Marissa Graham och fortsätter:
– Jag hoppas bli kvar längre i Sverige än bara den här säsongen. Minförhoppning är att vi kan komma fram till en lösning där jag kan stanna iSverige under sommaren och nästa säsong eller kanske två säsonger.
– Silje vet om det och jag tror att hon vill att jag kommer tillbaka. Jag villkomma tillbaka, men vi måste lösa det här med jobb, visum och sådana saker.
Samtidigt har du familjen kvar utanför Edmonton…
– Ja, vilket är den jobbiga biten. Mamma sa innan jag åkte över hit ”dufår inte hitta någon man där, jag vill att du kommer hem igen”, skrattarMarissa Graham och fortsätter:
– Jag trivs, som sagt var, här. Välden är så stor och det finns så mångaolika möjligheter så jag känner ingen press över att jag måste tillbaka tillKanada och bosätta mig där för resten av livet.
– Jag är öppen för vart hockeyn och mitt jobb tar mig, men nu är jag här iSverige och vill stanna här under några år till om det är möjligt, avslutarFärjestadsbacken.
[endif]
