SICKLA/STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
Filip Larsson gjorde stor succé då han som 19-åring åkte över till USA och spel i USHL för Tri-City Storm. Bland annat utsågs han till ligans bästa målvakt, men avslutet i Nordamerika två säsonger senare var betydligt tuffare. Efter att fått sparsamt med speltid återvände han hem och efter ett par riktigt fina säsonger i Sverige kommer han kommande säsong spela för en klubb där hans barndomskamrats pappa är sportchef.
– ”Tjomme” (Thomas Johansson, sportchef Leksand) var min tränare i Boo under många år. Jag växte upp i Saltsjö-Boo med hans son, Simon Johansson. Jag är ett år äldre än Simon, men han spelade med oss 98:or, berättar Filip Larsson som varit hemma hos sin nya sportchef och spelat landhockey ett antal gånger.
– Ja, det har jag gjort. Vi spelade mycket innebandy och hade innebandyturneringar nere i deras källarrum. Även FIFA-turneringar med grabbarna i Boo.
Nu kommer dessutom Filip Larsson få spela med Simons lillebror, Anton Johansson, i Leksand.
– Exakt (Skratt). Han var en liten knatte som åkte runt på isen i Boo när vi var små. Han har nog skjutit en del på mig då jag var yngre.
Men aldrig gjort mål eller…?
– Jo, ibland fick jag låta dom som var mindre bli lite glada också, säger Leksandsmålvakten med ett leende.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“Behandlade mig nästan som en världsstjärna”
Om vi backar bandet, hur utvecklade tiden i USA dig som målvakt?
– Den har betytt mycket med tanke på att jag fått med mig många erfarenheter därifrån. Första två säsongerna gick extremt bra, men sedan blev det en väldigt tung sista säsong innan covid kom.
– Allt gick väldigt enkelt där ett tag. Sedan fick jag möta lite motgång. Det blev lite svårt den sista säsongen och säsongen där efter.
– Det var också där jag tog steget in i seniorhockeyn samtidigt som jag fick börja om lite och kämpa med den biten. Givetvis var det viktiga år eftersom jag hittade både min högsta och lägsta nivå under den perioden.
Vad betydde utmärkelsen, USHL:s bästa målvakt, för ditt självförtroende?
– Allting gick så otroligt bra den säsongen. Jag vet inte om jag hade någon dålig match. Allt kändes så enkelt att vara målvakt när jag fick stå hela tiden och fick extremt mycket förtroende. Det var dessutom den högsta nivån på juniorhockeyn. Att det då gick så himla bra gjorde att jag fick en självförtroendeboost.
Blev det extra mentalt tufft tredje säsongen i och med att dina två första varit väldigt framgångsrika?
– Jag kom in lite fel i den säsongen och hittade inte rätt förrän mot slutet. Därför var det lite synd att covid kom. När det går bra är det, som sagt var, lätta att vara målvakt, men när det går lite emot gäller det att verkligen hitta det mentala hur man ska komma tillbaka.
Största stödet i den processen hade Filip Larsson av sin flickvän, Sara.
– Min flickvän bodde med mig i USA. Jag är nog sådan som person att jag vill lösa allting själv, vilket kanske inte alltid är det bästa.
– Det var tufft när allt gått så bra och plötsligt… Det blev som två olika världar. Jag visste att jag inte skulle få samma förtroende i Grand Rapids som jag fått innan när jag stod nästan varje match då jag var ombytt.
– Från det till att inte riktigt få chansen. När jag väl fick chansen tog jag den inte heller. Det var tufft där och då. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur trivdes du socialt?
– Otroligt bra under min första säsong (Tri City). Då bodde jag hos en värdfamilj som tog hand om mig. Dom gjorde i princip allt för mig och behandlade mig som, jag vet inte vad, men nästan som en världsstjärna.
– Jag fick välja vad vi skulle äta för mat och åt ofta ute på restaurang. Dom köpte en Xbox åt mig… Ganska sjukt hur snälla och givmilda dom var mot mig. Det var väldigt speciellt. Vi har kontakt än idag och hörs av då och då.
“Hela den säsongen blev bortkastad”
Andra säsongen spelade och pluggade Filip Larsson på University of Denver.
– Jag trivdes extremt bra med själva hockeyn på college. Det var hög nivå på allt. Vi flög till bortamatcherna och allt sköttes extremt professionellt. Sedan trivdes jag inte så bra med att bo i ”dorm” med dom andra i laget på en extremt liten yta. Det var ingenting för mig.
– Jag hade bra betyg i skolan, men kände samtidigt att om jag skulle få chansen att satsa enbart på hockeyn så skulle jag ta den eftersom det inte var det optimala upplägget för mig utanför hockeyn. När jag då fick chansen att skiva ett NHL-kontrakt bestämde jag mig direkt att jag skulle ta den. Jag kände mig också redo att hoppa på nästa steg.
– Det var också lätt för mig när allt hade gått så enkelt och tänkte inte att jag kanske behövt lite mer tid. Jag var ung, allt gick så lätt och jag tänkte att nästa steg också skulle vara lätt.
Under sin tredje säsong i USA spelade han inledningsvis för Grand Rapids i AHL.
– Jag var på Detroits camp, men visste att jag skulle börja säsongen i AHL, vilket jag också tänkt och ville, för att få spela mycket matcher.
– Första två matcherna spelade jag riktigt bra. Efter det fick jag inte spela så mycket. Sedan gick det utför och jag fick inte så många matcher samtidigt som jag inte heller presterade, vilket jag köpte.
– Då blev jag nedskickad till East Coast (Toledo Walleye, ECHL). Där spelade jag bättre match för match. Det var en annorlunda hockey, men jag tyckte det gick bra mot slutet. Sedan kom covid och det blev ett ganska snabbt slut på den säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Varför återvände du till Sverige inför säsongen 2020/21?
– Det var inte mitt beslut. Inför den säsongen sa dom att jag skulle ha någon roll mellan East Coast och AHL. Man skulle ha två målvakter i AHL och jag skulle börja i East Coast för att sedan jobba mig upp till AHL igen. Det var jag beredd på att göra och ville inte ge upp så snabbt.
– Jag hade börjat hitta något mot slutet och ville börja i East Coast. Det är många målvakter idag i NHL som gjort just den resan.
– Det var också därför jag tränade med Almtuna den säsongen. Jag kände ”Zackes” (Patrik Zackrisson), bror Mattias Zackrisson sedan tiden i Djurgården. Almtuna hade redan tre målvakter på kontrakt så vi var fyra som tränade där. Samtidigt väntade jag hela tiden hemma i Sverige på att East Coast skulle dra igång så jag kunde åka över, men det sköts upp hela tiden.
.jpg)
I oktober kom beskedet att ECHL skulle ställa in sin säsong fram till jul.
– Då började spela med Almtuna, men det blev inte optimalt eftersom dom, som sagt var, redan hade tre målvakter på kontrakt. Jag var såklart tacksam över att jag fick komma dit och träna.
– Sedan blev det aktuellt att jag skulle vara med och spela, men det blev inte så bra uppstyrt. Hela den säsongen blev också bortkastad eftersom jag inte kom in i någon rytm alls. Jag visste inte vart jag skulle vara från början till slutet av säsongen. Det kändes som att allt blev pannkaka. Desktop ad in article Mobile ad in article
Värvades av HV71: “Jäkligt roligt”
Säsongen 2020/21 fick Filip Larsson chansen i HV71 och fick där vara med om att ta laget tillbaka till SHL.
– Att jag fick den chansen är jag extremt tacksam för. Många skulle tittat på mina två säsonger innan och säga ”Det där är nog ingenting att ha”.
– William Rahm, målvaktstränaren i HV71, hade sett vad jag har i mig, att jag var bra skolad…
Hittade du tillbaka lite till den målvakt du ville vara?
– Ja, jag hade kommit bort från mitt spel som jag var trygg med i AHL. Där såg dom saker jag behövde ändra på samtidigt kunde jag inte riktigt komma in i det spelet och inte klara det sättet dom ville jag skulle spela.
– Jag har alltid spelat på det sättet jag är bra på och tror på. Egentligen, sedan jag började spela hockey har jag spelat på mina styrkor.
Fick du göra det i HV71?
– Ja. Vi satte oss ner på våren redan innan säsongen, gick igenom vad som gått snett och hur jag spelar när jag spelar som bäst.
– Det är också så att svenska målvaktstränare är mer ”Du spelar på det sättet du är bäst på och sedan hjälper jag dig att förbättra dom sakerna”. Det för att jag ska känna mig trygg i det sättet jag spelar på. Det är också då man spelar som bäst.
– I AHL ville dom ändra på hur jag spelade och gillade att göra, men dom sa att mitt spel aldrig skulle funka i AHL.
Hur upplevde du resan med HV71 tillbaka till SHL?
– Det var extremt kul. Redan från början fanns det inget annat utan det var självklart redan från första mötet vi hade att vi skulle upp.
Var hela resan så?
– Ja, verkligen. Det fanns egentligen inga tvivel. Samtidigt blev det ganska märkligt eftersom vi kände att vi skulle gå upp i slutändan oavsett vad vi gjorde just nu.
– Det var jäkligt roligt att vara med där och jag började hitta mitt spel igen. Roligt också att få hoppa in i finalen och spela matcher trots att jag inte hade stått på ett bra tag innan. Samtidigt gör det fortfarande lite ont att vi inte vann på hemmaplan när jag stod. Desktop ad in article Mobile ad in article
“Att ta nästa steg känns extremt bra”
Trots fint spel i HV71-tröjan blev det inget SHL-spel med klubben för Filip Larsson.
– Jag visste att (Jonas) Gunnarsson var på kontrakt och hade förberett mig lite på slutet att det skulle bli att jag lämnade. Det brukar vara så när ett lag går upp, samtidigt som jag visste vilka förutsättningar HV71 har, att dom skulle ta in en etablerad och riktigt bra målvakt i SHL-klass som förstamålvakt. Dessutom hade HV71 Gunnarsson som backup. Det var lite så jag hade föreställt mig det inne i mitt huvud.
– Jag frågade inte ens hur det skulle bli utan jag hade redan börjat sikta på vad jag skulle säsongen efter. Det var i stället för mig att hitta ett allsvenskt lag där jag verkligen skulle få spela. Jag fick 18 matcher i HV71, men jag ville få chansen att stå lite mer för att utvecklas ännu mer och känna att jag kunde spela mitt spel på allsvensk nivå ännu bättre än vad jag gjorde i HV71. Jag kände att jag hade det i mig.
Nya Leksandsmålvakten valde spel i Kristianstad där han klev fram och var en av HockeyAllsvenskans bästa målvakter.
– Jag hade några olika alternativ och jämförde dom mot varandra. Jag kände att Kristianstad skulle vara en ganska bra ”match”, att jag skulle få spela lite mer, vilket var nummer ett för mig. Kristianstad skulle dessutom få ihop ett hyfsat bra lag.
Är du själv nöjd med din säsong i Kristianstad?
– Jag är nöjd med att jag hittade hur jag vill spela och kände mig väldigt trygg med det. Däremot är jag inte nöjd med hur det slutade för vårt lag. Vi hamnade i ingenmansland, vilket var en besvikelse med tanke på vår försäsong och hur vi startade HockeyAllsvenskan. Vi hade tre eller fyra raka vinster inledningsvis och spelade en extremt bra hockey. Jag tycker att vi visade tendenser på att vi kunde vara ett mycket bättre lag än vad vi var.
– Efter jul kom vi inte riktigt upp i nivå och det är den besvikelse jag känner, att vi inte gjorde mer av säsongen. Desktop ad in article Mobile ad in article
När blev Leksand aktuellt?
– Omkring januari eller februari. Jag blev såklart glad att den här chansen dök upp efter att jag kämpat och kommit tillbaka efter en tuff period. Jag har nu haft två bra säsonger och att nu få möjligheten att ta nästa steg känns extremt bra.
Vad visste du om Leksand som klubb innan du skrev på?
– Inte så mycket, men att det är en anrik förening med en lång historia.
Klubben har under åren även svajat lite ekonomiskt.
– Leksand har även svajat lite mellan SHL och HockeyAllsvenskan. Jag tycker sedan ”Tjomme” (Thomas Johansson) kom in att Leksand fått ett lite större lugn och blivit ett bra SHL-lag.
“Vet att jag får jobba mig uppåt i Leksand”
När Filip Larsson spelade juniorhockey i Djurgården hette klubbens seniormålvakt Mantas Armalis. Alltså den målvakt som han nu ska konkurrera med i Leksand.
– Vi hade aldrig pratat eller träffats personligen tidigare. Jag kommer inte ihåg det, men har nu fått bekräftat att jag var i J20 och J18 samtidigt som han var i A-laget.
– Jag har bara positiva känslor för Mantas efter att jag varit uppe i Leksand och träffat honom.
Mantas Armalis kommer med stor sannolikhet vara uttalad förstamålvakt kommande säsong, men det är inget som Filip Larsson känner oro kring när det kommer till sin speltid.
– Mantas går in i säsongen som den etablerade SHL-målvakten. Han fick ett stort förtroende den här säsongen och kommer såklart gå in med det även nästa säsong.
– När en målvakt tar steget från HockeyAllsvenskan till SHL vet man att han får jobba sig uppåt. Det måste man räkna med, vilket jag också gjort. Det är ett steg uppåt för mig och det gäller att jag presterar bra när jag får mina matcher. Jag förstår såklart att han kommer få lite fler matcher i början. Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det viktigaste att ni blir ett bra team?
– Ja, det tycker jag. Man har det alltid som roligast på träningarna när man pushar varandra och tycker det är kul med den andra målvakten. Jag tror det hjälper båda att ha en bra relation. Att man kan byta lite tankar, men också att man tävlar mot varandra och ändå bibehåller relationen, att man samtidigt hoppas på det bästa för den andra. Om båda presterar bra tror jag det i slutändan blir väldigt bra för laget.
Hur ska det bli att bo i Leksand?
– Det återstår att se. Efter att jag varit där nu så har jag fått en väldigt fin bild av Leksand. Jag tycker det känns väldigt trevligt och lugnt där. Det känns skönt att få komma till en miljö långt ifrån stressen.
– Jag ser verkligen fram mot att komma upp dit och bo där på fulltid, kunna promenera lite överallt, avslutar Filip Larsson.
