Talangboomen ska ta Djurgården tillbaka: ”Alla är topp i landet”

• ”Det är en ynnest att ha en sådan verksamhet under som A-lagstränare”
• ”Det är bland det bättre som finns”
• Kritiserar klubbarnas talangrekrytering: ”Det kan jag tycka är lite fult”
• ”Jag tycker väl tyvärr att svensk hockey har utvecklats åt det hållet”

{{ PAYWALL LIMIT }}

HOVET, STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är en ny verklighet för Stockholmshockeyn.

Med både AIK och Djurgården i Hockeyallsvenskan är det, för första gången någonsin, en svensk högstaliga utan ett lag från huvudstaden.

Men det finns en anledning att se positivt på Stockholmshockeyns framtid, menar Djurgårdens utvecklingsansvarige Tobias Pehrsson.
– Jag tycker att vi står oss starka i Stockholm och Stockholm står sig starka i Sverige.

Är du orolig för Stockholmshockeyn?
– Nej, tvärtom. Jag är nästan mer orolig över att andra klubbar som har starka årgångar, starka hockeyfästen, ändå ska behöva rekrytera spelare från Stockholm för att åsidosätta någon av sina egna. Jag är lite orolig över att det är så viktigt att rekrytera de bästa här och nu att man tar en spelare och flyttar honom 30 mil. Det är jag mer orolig för. Stockholmshockeyn känner jag mig lugn och trygg med.

Kris för Djurgården – eller för hela Sverige?

Rubrikerna efter degradering handlade inte bara om kris för Djurgården – utan för hela Hockeysverige. Men är det verkligen så illa att en division hit eller dit för ett lag är avgörande för ett helt lands ishockeyutveckling?

Klart är att Stockholm fortfarande står sig starkt på juniorsidan, även om konkurrensen från övriga klubbar i Sverige har ökat.
– Jag tycker att hockeyn har växt i andra regioner i Sverige. Framförallt kanske i södra Sverige med starka ålderskullar i Småland och 02-kullen i Skåne var jäkligt stark. Man märker att hockeyn börjar få ett större fäste i landet. Samtidigt om vi kollar på U16-slutspelet så var både SDE, Täby och Djurgården med i semifinalen. Så Stockholm står sig rätt starkt fortfarande. Stockholmshockeyn är inne i ett uppsving.

Och visst finns det väl lite anledning att känna sig trygg med återväxten i Stockholm.

Trots en ständig debatt om talangflykt har Djurgården fått upp en gyllene generation av spelare, AIK plockar upp spelare till A-laget regelbundet och de lokala lagen står sig starka på ungdomssidan.
– Jag tror att det där är en sanning med modifikation. Det är inte så många spelare som flyr Stockholm, det stämmer inte. Framförallt inte i Djurgården där vi får behålla väldigt många spelare som vi verkligen vill behålla. Där lyckas vi väldigt bra. Sedan kan vi berömma andra klubbar som Nacka, SDE, Täby, AIK, Södertälje med flera som också gör det bra.

Centrerad scouting

Djurgården sitter också i en närmast unik situation när det kommer till att rekrytera nya talanger till sin verksamhet.
– Vi kollar nästan ingenting utanför Stockholm. Det är Stockholmsregionen som vi kollar primärt på. Sedan kollar vi mycket på karaktären och personligheten när vi scoutar och inte bara hur bra de är.

Till skillnad från många andra klubbar i Sverige kan föreningen koncentrera hela sin talangscouting på närområdet.
– Det kanske blir lättare för Djurgården när vi har så stort upptagningsområde. Det kanske är svårare i Växjö som är en mindre stad, eller Luleå och i andra klubbar. Jag tycker väl tyvärr att svensk hockey har utvecklats åt det hållet att man tittar jäkligt mycket på andra regioner och spelare som reser väldigt långt. Det blir ju sällan bra och jag tror man kan räkna på en hand hur många som har lyckats med större förflyttningar.

Djurgården hade en minst sagt tuff säsong i SHL – men det finns stora glädjeämnen att ta med sig. Under säsongen plockades talangerna upp en efter en och visade en hög, hög klass för sina ringa åldrar. Och efter degraderingen lyckades man behålla samtliga.

Joakim Fagervall, hur är det att ha sådana här spelare att jobba med?
– Jag skulle säga att det är bland det bättre som finns att ha killar som kommer från ens egna led. De är dels i verksamheten och vet träningen, vet tankesättet, vet spelsättet. Det är en ynnest att ha en sådan verksamhet under som A-lagstränare. Istället för att behöva värva in folk har vi kunnat flytta upp folk. Jag skulle säga att det är helt avgörande nu när vi har åkt ur SHL. Att få börja i allsvenskan med ett rent Djurgårdslag, svarar den Kirunabördiga huvudtränaren.

”Kan inte minnas senast”

Med Jonathan Lekkerimäki, Liam Öhgren, Calle Odelius och Noah Östlund i spetsen har föreningen några av Sveriges största talanger födda 2004.

Att få upp så många topptalanger samtidigt, i samma kull, är inte något som händer varje dag.
– Jag kan inte minnas senast en klubb fick upp så många spelare i samma kull. Jag kommer ihåg att 73-orna i Ö-vik hade många samtidigt men det är nog väldigt, väldigt ovanligt. Jag tror framförallt att det är väldigt ovanligt att de blir så många med så hög spets. Alla är topp i landet, säger Joakim Fagervall.

Med kullen väcks frågan om 04-kullen var ett undantag eller om det här något vi kan vänta oss kommande år.

Vad är “hemligheten” bakom den här kullen?
– Vi har haft en ganska bra scoutingprocess i många år i Djurgården. Där framförallt Magnus Welin och Robin Westerlund samt ungdomspersonalen med Jonas Jansson, Philip Fornes Nilsson och Nicklas Magnusson har jobbat mycket på det i slutet. Där vi är många som tittar på matcher och framförallt lär känna en spelare på djupet. Se vad de tänker om nutiden, framtiden, vad de har för värdegrund med mera, förklarar Tobias Pehrsson och fortsätter:
– Och då var det någonstans där vid ålderskullarna 02/03 och framförallt 03/04 där hela det tog fart med den scoutingen. Vi har många andra duktiga spelare som kom in ett år tidigare och hade en bra utveckling och sedan in på HG. Det fanns en bra bredd men också de här spetsarna. Sedan vem som blir bäst i slutändan - det vet vi inte. Det kanske blir någon helt annan än de man oftast pratar om.

Tidigare hade Tobias Pehrsson ett samarbete med den tidigare huvudtränaren Robert Ohlsson. Nu har kommit in och, tillsammans med Marcus Ragnarsson, utvecklat det samarbetet. Ett samarbete som gör att gränsen mellan juniorlag och A-lag blir lite otydligare.

Alla stannade kvar

När Djurgården nu går in i en ny säsong där målet är att ta sig tillbaka till SHL gör man det med samtliga talanger kvar i klubben.

Hur lyckades ni behålla samtliga?
– Alla spelare ville vara i Djurgården för att vi har en bra verksamhet. Vi jobbar bra med vår spelarutveckling, vår spelvision. Och vi har en bra framdrift där på alla nivåer. Så vi har inte behövt jobba någonting för att behålla spelarna. Men det är klart att om du tänker på spelarna som är lite längre fram i sin utveckling, och kanske hade kunnat gå till andra SHL-klubbar, så har de som spelare sett att det är en större anledning att vara kvar i Djurgården, säger Tobias Pehrsson innan fyller i:
– Det krävs nog mer än ord där, det är lätt att slänga med fina utvecklingsord. Djurgården har visat under längre tid att vi är skickliga på att utveckla spelare. Sedan har vi haft en bra dialog med grabbarna och att de har känt sig trygg med det Vi kommer inte att bygga igen det med så mycket extra folk att de inte kommer att få spela. Att de känner att här finns det möjlighet till istid, det är inte alla gånger nivåerna som är det viktigaste.

Nyckeln till att få behålla de största talangerna i Stockholm och att Djurgården fortsatt står sig starka är enligt Tobias Pehrsson den starka relationen man har byggt upp med de lokala klubbarna.
–  Du ser spelare, du bygger relationer med spelare. Då ser jag ingen fara i att vi, även i framtiden, kommer kunna behålla bra spelare och ha en bra framdrift i vår talangfabrik. Tvärtom kan vi se det positivt att klivet in till seniorhockeyn är kortare.

Längre ner i näringskedjan

För Djurgården väntar också en ny utmaning. Att som en Hockeyallsvensk klubb kunna konkurrera mot SHL-lagen om de största talangerna. En utmaning som blir absolut avgörande för hur klubbens framtida generationer kommer att se ut.
– Man får se skillnad på det också. Seniorhockey är seniorhockey och juniorhockey är juniorhockey. Det är lätt att man blandar ihop det som ung spelare när man ska välja HG, att man tittar på ett herrlag. Men vem vet, om tre år kanske Luleå är neddragen i skiten och Djurgården spelar en ny SM-final. Man får titta på fabriken och där känner vi oss trygga med det vi gör.

Har ni märkt av att andra klubbar söker mer intensivt efter talanger i Stockholm?
– Ja, det tycker jag att man känner av. Jag tycker att många klubbar i Sverige är ute i väldigt god tid, mycket tidigare än man får, och kontaktar spelare och föräldrar. Vilket jag kan tycka är lite fult för det sätter någonstans en stress på ålderskullen. I Stockholm har vi byggt upp en så pass bra dialog med klubbarna att många klubbar är måna om att behålla spelarna i Stockholm.

Vad kommer efter?

Vad finns då bakom den redan nämnda 04-kullen?

Djurgårdens U16-lag tog under säsongen ett SM-guld, precis som J18-laget. Samtidigt har klubben haft flera representanter i de olika juniorlandslagen.
– Jag tycker att om vi tittar på 05:orna så hade de bra framgångar i TV-pucken och flera som har varit bra i vårt J18-lag och krönte det med ett SM-guld. Så det tycker jag är en stark kull. Jag tycker också att 06:orna är en stark kull med tanke på att vi i Stockholm hade tre lag i semifinal i U16-slutspelet. Väldigt många spelare från de lagen kommer att komma in i vårt J18-lag till nästa år. Den kullen är stark både i Stockholm men framförallt i Djurgården, menar Tobias Pehrsson.

– Vi kommer ha ett yngre lag på seniorsidan men det finns spelare som vi har full koll på som kommer att kunna ersätta vid skador. Men att det skulle bli fyra eller fem stycken per kull som tar kliver är lite väl mycket att hoppas på, men det får det gärna bli, säger .

Vad är målet med er juniorverksamhet?
– Målet är att få upp spelare till herrlaget. Det är också att utveckla så många spelare som möjligt som kan spela hockey på en så hög nivå som möjligt och kanske vara redo för A-laget om fem-sex år. Slutligen är det att få spelare att älska ishockey. Att få Djurgårdsfamiljen att vara enade i det hela, det är det som ändå är målet, svarar Tobias Pehrsson.

Tycker du att ni uppfyller det målet?
– Jag tycker att vi är på en god väg, jag skulle inte säga att vi är där än. Jag tycker att vi jobbar för det varje dag och det märker vi väl längre fram i tiden. Det får bara inte bli på bekostnad av andra lokala lag. Att man blir så full av egenintresse att man slår sönder andra verksamheter. Det vill vi inte göra.
– Vi är måna om Stockholmsishockeyn och tar ett stort ansvar för den. Samtidigt har vi kommit väldigt långt i vårt arbetssätt, vilket gör att ledare och spelare vill komma till oss i alla ålderskullar, från ungdom till junior.