ENEBYBERG/STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
Vid Junior-VM 2017, 2018 och 2019 var Emma Forsgren en av lagets viktigaste kuggar på backsidan. Fostrad i SDE Hockey där hon spelade till och med säsongen 2018/19 då hon i stället valde att testa på spel med Brynäs. Det blev totalt tre säsonger i Gävle-klubben där hon varit med om att spela två SM-finaler och dessutom fått chansen att känna på spel i Damkronorna. Totalt kom Forsgren att spela drygt 100-matcher i Brynäströjan innan hon inför kommande säsong valde att återvända ”hem” till SDE.
– Jag var med i den här treårsplanen Brynäs hade där dom skulle bygga ett lag på svenska spelare med utländsk spets, utveckla spelarna i laget och vinna SM-guld tredje året. Det var målet, berättar Emma Forsgren då hockeysverige.se träffar henne i blåsten på Enebybergs IP för en intervju.
– Jag gick mina sista två år på gymnasiet i Gävle. Där blev jag utbildad och färdig väktare. Sista året jobbade faktiskt som väktare där uppe. Framför allt var det kul att göra något där jag kände att jag kunde hjälpa till och bidra. Det är ett yrke som gör nytta och behövs. Det är kul att även ha något annat som driver mig än bara ishockeyn. Desktop ad in article Mobile ad in article
Är det här ett yrke du kan tänka dig fortsätta med nu då du flyttat tillbaka till Stockholm igen?
– Jag har blivit erbjuden jobb här och tycker att det är ett jättebra extrajobb. Just nu vill jag fokusera på studierna jag inlett och såklart hockeyn, men kanske framöver.
Vad har du inlett för studier?
– Jag har kommit in på sjuksköterskeutbildningen vid Sophiahemmet i Stockholm. Det är också en stor anledning till att Stockholm just nu passar så himla bra. Det jag vill plugga finns här i Stockholm.
Emma Forsgren var 16 år då hon första gången lämnade Stockholm för att flytta hemifrån och då alltså till Gävle.
– Det passade mig utmärkt. Jag kände mig redo för det då. För mig var det en bra utmaning i den åldern.
– Jag gillar Gävle. Det är en stad jag kan tänka mig att bo i under en annan period av livet. Gävle är en fin stad och jag har efter mina år i den många kontakter där.
Du kom från lilla SDE till Gävle som är en genuin hockeystad, hur upplevde du det steget?
– Det är egentligen den största skillnaden mellan en större och en mindre klubb, att det är ett större intresse runt om i staden, fler människor som kanske inte kan hockey men kan sitt Brynäs.
– Här och i mindre föreningar är det mer dom hockeyintresserade som känner till laget. Desktop ad in article Mobile ad in article
Framtiden i Stockholm
Hur har du utvecklats hockeymässigt under dina tre säsonger i klubben?
– Det var bra utmaningar. Jag lärde mig att kämpa på ett annat sätt, att tackla med- och motgångar. Framför allt att mentalt hitta knep för att hjälpa mig själv att utvecklas.
– Under alla mina tre år i Brynäs har jag jobbat med en mental rådgivare och gör så fortfarande. Både av en privat anledning, att utveckla mig själv till en bättre människa och att använda det på ishockeyplanen för att optimera min prestation varje dag.
Har du nått fram i att utveckla dig själv mentalt både vid sidan av och på isen?
– Det är någonting man aldrig blir färdig med. Min mentala rådgivare, Ingvar Bengtsson som jag är stolt över, har jobbat med det här professionellt i säkert över 40 år, men han är inte heller färdig.
– Idag är ett av mina största intressen att jobba med mental hälsa och idrottspsykologi. Det är något jag vill fortsätta jobba med även om det inte är för hockeyn.
Är psykolog något du kan tänka dig fortsätta utbilda dig till på Sophiahemmet och senare jobba med?
– Kanske. Inte att jag nödvändigtvis behöver bli psykolog. Däremot är jag intresserad av att först och främst hjälpa mig själv i min hockeykarriär, men även kunna hjälpa andra med mental rådgivning och idrottspsykologi.
– Jag är också mycket intresserad av hur man får ett lag att samarbeta, vilken kultur som krävs för att nå framgång.
Fick du rollen du behövde i Brynäs för att utvecklas som hockeyspelare?
– Både och. Brynäs har bra förutsättningar i form av både fys- och isträning. Vi spelare fick hjälp med det vi behövde hjälp med.
– Nu ser jag fram mot att här i SDE få en större roll, få min röst hörd ännu mer, kunna vara med att påverka och bidra. Desktop ad in article Mobile ad in article
Två SM-finaler – två förluster
Emma Forsgren fick spela två SM-finalserier mot Luleå, men det slutade båda gångerna med förlust.
– Enligt min åsikt, framför allt senaste säsongen, var vi det bättre laget. Vi hade en bättre bredd och spets. Sedan går det inte att riktigt att veta vad som gjorde att vi inte nådde hela vägen fram.
– Jag ser mycket på det prestationsorienterade synsättet. Om vi uppnår lagets maxprestation får vi förhoppningsvis det resultat vi vill ha. Fokuset måste ligga på prestationen, det vi kan påverka.
Och anledningen till att Luleå och inte Brynäs vann?
– Vi kanske ville det för mycket. Att guldet var i fokus och inte prestationen bakom.
Enebybergs Idrottsplats ligger insprängt mellan villor och grönområden. Gräsplanen bredvid där vi sitter lyser grön, det är full aktivitet i tennishallen och ishallen är så där kall som den bara kan kännas i augusti då sommarvärmen inte riktigt gett över sitt grepp till hösten.
– Här var jag första gången då jag nog inte ens fyllt ett år. Min storebror (Emil) spelade också hockey på den tiden här i SDE. Då fick jag hänga runt här en hel del.
Vilket såklart gjorde att det blev naturligt även för Emma Forsgren att börja spela hockey.
– Ja, hockey har alltid varit favoritsporten. Jag har hållit på med mycket annat, men sedan liten har jag tyckt om sammansättningen av en grupp, att få flera individer att komma tillsammans och prestera som ett lag. Desktop ad in article Mobile ad in article
”Vet att jag är på rätt plats”
Sprang du runt med en lila tröja här på gräset och spelade fotboll också?
– Ja, jag har sett att den finns bilder på det, skrattar Emma Forsgren och fortsätter:
– Min storebror, Emil, seglar idag på heltid. Även jag var inne på det. Jag slirade dessutom om mellan konståkning och hockey ett tag här i Enebyberg. Sedan har jag även provat på gymnastik, simning och diverse olika saker.
SDE-backen var endast 14 år då hon fick chansen att debutera i klubbens A-lag.
– Jag kommer ihåg samtalet från Helene (Åström). Hon ringde mig då vi var i Västerås för att se på en hockeymatch som min bror spelade. Hon sa att jag hade fått en tröja inför nästa säsong, nummer 15 ”Hoppas det känns bra?”
%20(1).jpg)
Nu har Emma Forsgren valt att återvända till SDE Hockey. Givetvis har hon också fått tillbaka tröjan med nummer 15 på ryggen.
– Att återvända till SDE känns som det enklaste och mest naturliga val jag har gjort. Jag är hemma här och vet att SDE är ett lag som får mig att växa och kan få det bästa ur mig. Här kan jag bidra med så mycket som möjligt av mig själv.
Hur ser du på din roll i SDE Hockey jämfört med den du hade i Brynäs?
– Jag hoppas på att kunna ta många kliv i min personliga utveckling, att jag kan växa här, våga ta för mig och bygga självförtroendet.
Känner du ett lugn av att komma hem?
– Ja, oerhört mycket. Jag vet att jag är på rätt plats för att få möjligheter att utvecklas. Det ger mig ett lugn och en trygghet att kunna lita på min omgivning. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hockeyframtiden i SDE
SDE Hockey är kända för sin mängd av importer i lager, hur tänker du kring det?
– Jag tycker att det är roligt. Egentligen har jag ingen åsikt åt vare sig ena eller andra hållet. Jag ser alla som hockeyspelare med olika erfarenheter som jag vill ta del av och lära mig av.
Hur ser du på lagets kapacitet?
– Vi har spelat två matcher mot AIK och vunnit båda. Jag tror att vi kan gå långt. Framför allt tror jag vi kan nå ganska nära vår maxprestation. Vi har verktygen och medel för att kunna få ut det ur laget.
– SDE är laget som är berömt för att ta kliv varje säsong. Om jag inte missminner mig var SDE nära att ta sig till semifinal förra säsongen, men föll på målsnöret efter några förlängningar mot Linköping. Jag antar att vårt mål kommer vara att gå längre än så den här säsongen.
Hur ska det bli att åka upp till Gavlerinken och möta Brynäs?
– Självklart ska det bli roligt. Jag har många kontakter i Gävle som jag hoppas på att få träffa igen då. Brynäs har generellt haft svårt mot SDE så jag hoppas vi ska kunna ge dom en match.
Du var med i landslaget vid ett tillfälle förra säsongen, hur går tankarna kring att komma med i Damkronorna den här säsongen?
– Jag har varit med på en hel del camper, turneringar och matcher. Självklart vill jag vara med och representera Sverige. Det är en häftig känsla, men det är inget jag tänker på eller stressar fram.
– Jag trivs bra i min hemmamiljö och nöter på här för att bli det bästa jag kan. Sedan får vi se.
Det ska spelas ett OS 2026…
– Absolut att det lockar, men det är inget jag har i tankarna, avslutar Emma Forsgren samtidigt som SDE:s lagledare, Helene Åström, glider förbi i sin bil och vinkar. Desktop ad in article Mobile ad in article
%20(1).jpg)
