Därför kliver Hugo Styf ner i Hockeyettan: “Det är min förhoppning”

Trots att han redan imponerat flera gånger om i Hockeyallsvenskan, kliver Hugo Styf ner i seriesystemet. För hockeysverige.se berättar han nu om tankarna kring Västervik-flytten.
– Jag vill växa som spelare, på alla sätt, säger 21-åringen.

Efter nedflyttningen till Hockeyettan slår Västervik på stort. För att ge sig själva bästa möjliga förutsättningar att klättra uppåt igen har man plockat in flera spelare med hockeyallsvensk erfarenhet. Bland dessa finns Hugo Styf. 

– Det känns spännande. De bygger ett väldigt intressant lag tycker jag. De var väldigt ambitiösa och jag kände att jag ville vara med på det, säger 21-åringen om Västervik när hockeysverige.se når honom. 

Den 21-årige backen skrev i förra veckan på ett avtal som ser till att han tar det lite oväntade steget nedåt i seriesystemet – trots att han redan gjort runt 200 allsvenska matcher. 

– Vi pratade en del och kände att det kan vara bra för mig utveckling att, förhoppningsvis, ta en lite större roll, få mer speltid och utvecklas ännu mer, förklarar Styf.

Fanns det intresse från allsvenska klubbar?

– Vi pratade lite grann, men sen vet jag inte.

Vad hoppas du få ut av säsongen där?

– Att jag blir en bättre spelare, att jag har tagit kliv på alla fronter. Jag vill vara mer rejäl och växa som spelare, på alla sätt. Det är min förhoppning. 

Den skicklige tvåvägsbacken är fostrad i MoDo, men har under de två senaste säsongerna varit ute på långa lån. Först blev det 19 poäng i Vita Hästen innan han i fjol stärkte upp Nybro under deras första år i allsvenskan. Erfarenhet som har tagit honom ett steg framåt - tillsammans med jobbet på den egna fysiken. 

– Jag tar med mig den mentala biten, att alltid kämpa på. Det var hård konkurrens där, men oavsett vad handlar det om att komma till hallen, bidra med gott humör och hjälpa lagkamraterna att bli bättre, säger Styf. 

Var känner du att du tog störst kliv?

– Definitivt det fysiska och spelet utan puck. Där tycker jag att jag tog stora kliv. Innan säsongen var det kanske inte min bästa gren, men jag tycker att jag utvecklads under säsongen i det fysiska - och framförallt det aggressiva, att ligga nära och gå hårt på spelare. 

Återförenas med brorsan: “Riktigt kul”

Även om det nu har gått nästan två år sedan Styf spelade sin senaste match för MoDo, innebär det hela även att han helt och hållet stänger det tidigare kapitlet. Tiden från U16 till genombrottet i Hockeyallsvenskan fick en punkt när han utryckte att det var dags för en permanent flytt. 

– Ja exakt. Det känns som att det väldigt längesen. Det var ganska tidigt som jag sa att jag ville göra en riktig flytt. Nu har jag haft två år med lån ändå, säger han och fortsätter: 
– På ett sätt känns det inte som att jag lämnar eftersom jag har varit ute på lån, utan att jag gjorde det i fjol redan. 

Hur mycket har tiden där betytt?
– Den betydde jättemycket. Det är där jag har utvecklats som mest.

En del av kommande säsong kommer dock ändå att vara bekant för Hugo Styf. I april stod det nämligen klart att den två år yngre brorsan, Helmer Styf även skrivit på för Västervik. 

– Det ska bli riktigt kul. Senast jag spelade med honom var några matcher i U16 eller J18, så det ska bli riktigt kul, säger Hugo. 

Får du täcka upp för honom bakåt nu då?
– Ja, kanske det (skratt), men det är jag med på. 

Hugo menar att lillebrorsan har varit på honom lite efter att han själv skrev på - och att de nu vill bidra på alla sätt och vis till att klubben klättrar igen. 

– Jag hoppas att jag kan bidra med stabilitet bakåt och hot framåt, en spelare som de kan lita på i alla lägen. Brorsan är lite likadan. Han går in och spelar tufft och hårt, men samtidigt vill han vara producera framåt, säger han. 

Ska ni inte locka dit Harry (tredje brorsan, född 2007) nu också?
– (Skratt) Vi kanske tar honom under säsongen, vi får se.

En sak är dock säker. Målet för 2024/25 är att ta Västervik till Hockeyallsvenskan. 

– Svårt att säga (hur det går). Det är en svår serie med många bra lag, men det är ju det som är målet, avslutar Hugo Styf.