Rösten låter raspig.
Om det är resultatet av en taskig telefonlinje från Riga eller firandet efter en schweizisk mästerskapstitel ska låtas vara osagt.
Carl Klingberg har i alla fall anslutit till Tre Kronor inför hockey-VM efter att så sent som för en dryg vecka sedan varit med om att föra EV Zug till sitt första guld på 23 år.
– Det var rätt vilt alldeles efter såklart, men sedan har det varit så mycket coronarestriktioner i Schweiz att laget inte har kunnat göra något officiellt. Det har mer varit att vi spelare mötts upp och käkat middag, men sedan stänger alla ställen klockan tio så man har varit i säng i tid ändå. Jag firade i fyra-fem dagar, sedan gick jag på is för att förbereda mig för VM, berättar Klingberg från sin karantän på spelarhotellet i Riga.
30-åringens klubblag, som tränas av tidigare SHL-coachen Dan Tangnes, svarade för en dominant säsong. I grundserien var de 27 poäng före ligatvåan Lugano och gick in i slutspelet som storfavoriter. Till en början var favoritskapet en börda, men efter hand förvandlades det till en styrka, menar Klingberg.
– Det är klart att vi insett att chansen att inte vinna finns där. Man kan ju inte bara sitta och hoppas att man kommer att vinna per automatik bara för att man har varit överlägsen under grundserien. När vi kom till kvartsfinalen var det lite skakigt de tre, fyra första matcherna: "Shit, vi måste vinna, vi har så mycket press på oss". Sedan insåg vi att vi inte skulle vara rädda för att förlora, vi skulle göra vår uppgift och förtjäna att vinna. När vi började spela på det viset förlorade vi knappt en match. I finalen kände vi verkligen att vi bara hade allt att vinna, inget att förlora. Då släppte det.
TREDJE GÅNGEN GILLT
För Klingberg, som varit i klubben sedan 2016, var det på ett sätt extra mycket press. Han har varit med om att förlora finalserier både 2017 och 2019. Att lämna en tredje final som förlorare hade varit mycket att hantera.
– Vi har varit i toppen och stånkat och vetat att vi är på rätt väg, men aldrig fått tummen ur. Det har inte klaffat. Men i år när vi haft ett sådant bra lag och dessutom haft många spelare med väldigt bra självförtroende så har det verkligen känts som att det är på g, säger han.
– Av de här erfarenheterna man har fått av finaler har man känt att man inte vill bli den där som förlorar hela tiden. Någonstans la jag undan oron och spelade så bra jag kunde. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det var inte bara för Zug som lag det klaffade den här gången. Carl Klingberg själv har gjort sin individuellt sett bästa säsong i karriären. Han satte personbästa med 19 mål och 39 poäng i grundserien och följde upp det med tio poäng (6+4) på 13 slutspelsmatcher.
– Det är inte bara poängen som säger att det här varit min bästa säsong. Det kändes generellt som jag spelade bra även i början när jag bara hade en puck i tom kasse på de 13 första matcherna. Sedan lossnade även den delen, så det är mycket som har gjort att allt har stämt och att jag har varit på den nivå jag känner att jag kan vara på.
– Det är skönt att nå den potentialen man har även över tid, inte bara i några matcher här och där. Jag har väl en ganska hög lägstanivå egentligen, men att spela på en hög, hög nivå var kanske inte i går. Det var jäkligt skönt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det finns många parametrar som legat bakom hans egen utveckling. Sommarträningen med Kristian Skarphagen hemma i Göteborg lyfter han som en del i det. Sin egen strävan efter att hela tiden bli bättre på flera plan som en annan. Desktop ad in article Mobile ad in article
– Det handlar mycket om att bibehålla vissa kvalitéer och samtidigt förbättra andra. För tio år sedan var det många som ifrågasatte min klubbteknik. Det kanske fortfarande inte är det jag är bäst på nu heller, men det har blivit mycket bättre. Samma sak med blicken för spelet som också blivit bättre. Det är många små grejer. Sedan har jag såklart blivit hjälpt av att spela med många bra spelare. Det är inget snack om den saken.
FANSENS FAVORIT
Efter fem säsonger i Zug har Carl Klingberg fått en slags legendarstatus bland klubbens fans. Det märks inte minst via uppskattningen han får från supportrarna på sociala medier. Han medger själv att det är ett speciellt band som har byggts upp mellan honom och fansen.
– Det känns fantastiskt. Importer i Schweiz brukar mätas efter hur många poäng de gör, annars är man skit. Men jag har inte alltid varit en poängspruta, utan gör mina grejer med hårt jobb och sånt. Det har uppskattats av fansen att jag är en spelare som krigar för laget och det känns stort på något vis att få den sortens uppskattning i ett annat land, i en annan stad. Speciellt nu med utgående kontrakt då man har sett fans skriva på sociala medier att de vill att man är kvar och att de sätter upp banderoller med det budskapet. Det är otroligt smickrande. Desktop ad in article Mobile ad in article
Det utgående kontraktet skapar en del frågetecken inför framtiden. Själv säger Klingberg att han ärligt talat inte vet vartåt det lutar.
– Än så länge har jag inte så många bra svar. Det har varit ett ganska kaosigt år på det privata planet så jag kommer nog behöva tänka igenom allt efter säsongen. Jag trivs skitbra med klubben och hockeyn vi spelar, men kanske ska man testa något annat..., säger han.
Om han inte drar är vi plötsligt fem importer som ska spela på fyra platser. Då blir det rotation, och är det så kul efter ditt livs bästa säsong?
Carl Klingberg har ett svårt beslut att ta inför nästa säsong
Zug har öppnat för att förlänga hans kontrakt, men det är inte helt okomplicerat. Importregeln i Schweiz gör att klubbarna max får har fyra utlänningar i laget per match. I Zugs fall finns det oklarheter även kring den regeln som gör att Klingberg inte vet vilken fot han ska stå på.
– Vår forward Grégory Hofmann, som ska spela VM med Schweiz, kanske är på gång till Columbus Blue Jackets i NHL. Om han drar finns det en regel som säger att om en schweizisk spelare under kontrakt sticker till NHL får den klubben han tillhör spela med fem importer i stället för fyra, förklarar han.
– Nu har Zug redan Jan Kovar, som ska spela VM med Tjeckien, och sedan har de värvat Christian Djoosoch Niklas Hansson plus att de letar efter en center också (en center som blev Anton Lander, reds. anm). Det kommer alltså redan att vara fyra importer. De har sagt att de gärna vill behålla mig oavsett, men om han (Hofmann) inte drar är vi plötsligt fem importer som ska spela på fyra platser. Då blir det rotation, och är det så kul efter ditt livs bästa säsong? Det är lite sådana frågor jag ställer mig, så det är inte helt klart i min skalle heller. Desktop ad in article Mobile ad in article
Kommer du ha tålamod och invänta hans besked?
– Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan Hofmann bestämmer sig. Någonstans får jag ta ett beslut utifrån vad det finns för information där och då. Sedan får man ta hänsyn till sin privata situation. Och kommer det något jättebud från Ryssland får man ta ställning till det också. Men tänker man bort alla de här omständigheterna är jag väldigt lycklig i Zug.
"MAN SKA ALLTID HA DÖRREN PÅ GLÄNT"
Det betyder som ni säkert räknat ut vid det här laget att en hemkomst till Frölunda inte är på tapeten. Carl Klingberg medger dock att han har kontakt med Göteborgsklubbens sportchef Fredrik Sjöström.
– Vi har en dialog. De kikar på många Frölundagubbar som är ute i världen och kollar av läget då och då. Jag var ganska ärlig sist vi pratade och berättade hur jag känner. Man ska alltid ha dörren på glänt, men fullt aktuellt är det ändå inte nu. En återkomst till Frölunda när man nu kommit upp i åren känns som det kan hända, men om det händer nästa år eller om tre år... jag har ingen aning. Det enda jag vet är att Frölunda ligger nära hjärtat och är det någonstans i Sverige man ska när det är dags så är det dit.
När Lerumsonen valde att lämna Frölunda för Timrå under sin sista juniorsäsong 2010/11 var det upprört på sina håll. Men tiden har mer än väl hunnit läka de såren så här drygt tio år senare.
– Det är hur lugnt som helst. Det hade ingenting att göra med Frölunda som klubb, det handlade bara om att jag var ung och behövde spela. Jag spelade fem minuter per match där och då var det inget snack om att jag behövde röra på mig. Det handlade bara om tränarens förtroende. Vatten under bron är det definitivt från min sida och det var det ganska snabbt. Det tror jag till och med den dåvarande ledningen tyckte. Nu är det en ny ledning och de hade ju ingenting med det att göra. Jag tror alla är överens om att jag är Frölundait, slår han fast.
Han blev dessutom farsa för ungefär två månader sedan och har knappt hunnit träffa sin dotter (Elsa) eftersom han varit borta så mycket. Det har varit väldigt mycket så tyvärr funkade det inte.
Carl Klingberg om varför lillebrorsan John inte kommer till VM.
Innan ett beslut om framtiden kommer ska han delta i sin andra VM-turnering. Klingberg ingick i den upplaga av Tre Kronor som bärgade guld 2017. Trots att han har en lång och stundtals prövande säsong bakom sig fanns det aldrig några tankar på att tacka nej till att ställa upp i turneringen när frågan kom från förbundskapten Johan Garpenlöv.
– Nej, jag känner att VM är VM. Speciellt med utgående kontrakt och en chans att visa upp sig, men också för att chansen vinna guld känns bra. Det är ett bra läge för mig att åka helt enkelt.
– Att ha varit med innan och kunna erbjuda lite erfarenhet och kanske vara någon som kan leda laget på mitt eget vis, det känns som rätt tillfälle att åka. Ett VM-guld är alltid ett VM-guld. Det spelar ingen roll om man har 20 NHL-spelare eller sex. Det kliar i fingrarna ändå.
"ÄLSKAR ATT FÅ SE HUR DET UTVECKLAR SIG"
2017 fick han vara med om det speciella i att vinna VM-guld tillsammans med lillebror John Klingberg. Den här gången valde dock Dallas Stars-backen att tacka nej till VM-spel efter att ha deltagit i tre raka mästerskap.
– Jag tror alltid att man är sugen på att få spela ihop med och kanske till och med vinna något med sin brorsa. Men det var rätt tydligt efter att de åkte in i karantän i början av säsongen och fick spela ikapp alla sina matcher i slutet att det inte skulle funka, säger Varl Klingberg.
– Han blev dessutom farsa för ungefär två månader sedan och har knappt hunnit träffa sin dotter (Elsa) eftersom han varit borta så mycket. Det har varit väldigt mycket så tyvärr funkade det inte. Desktop ad in article Mobile ad in article
Med eller utan sin bror på plats i Riga har han stora förhoppningar inför VM.
– Det ska bli jäkligt kul. Innan resan kände man att det skulle bli segt att resa och sätta sig i karantän, men nu när man är här vill man bara ut och träna och sätta i gång. För mig själv är det ju jättehäftigt att redan ha vunnit något en gång i år och ha chansen att vinna en gång till.
Det blir en speciell turnering eftersom inga större NHL-stjärnor anslutit till vare sig Tre Kronor eller något annat land. Det ger en oviss känsla inför fredagens första nedsläpp. Carl Klingberg ser dock en charm i det.
– Det blir lite mer av Europamarknaden mot de NHL-spelare man har fått hem. Det blir väldigt intressant att se hur de bästa i Europa står sig mot de NHL-killar som är här. Håller vi måttet mot dem, och finns det kanske till och med spelare i Europa som är lika bra?
– Från min egen synvinkel som en väldigt hockeyintresserad person tycker jag att det är intressant. Göran, 60, som sitter hemma i tv-soffan och älskar när NHL-gubbarna kommer hem och spelar för Tre Kronor kanske inte tycker det är lika kul, men vi som spelar älskar att få se hur det här utvecklar sig. Desktop ad in article Mobile ad in article
FOTON
Toppbild: Bildbyrån/Kenta Jönsson
Erik Thorell och Klingberg: Philipp Hegglin/Imago/Bildbyrån
Klingberg lyfter trofén: Philipp Hegglin/Imago/Bildbyrån
Klingberg i Frölunda: Bildbyrån/Daniel Stiller
Bröderna Klingberg: Bildbyrån/Simon Hastegård Desktop ad in article Mobile ad in article
