KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Carl Dahlström är tillbaka i svensk hockey efter sju säsonger i Nordamerika. Totalt har det så här långt blivit 67 matcher i NHL representerande Chicago, Winnipeg och Toronto. Under uppväxten hade 28-åringen från Järfälla inte några direkta tankar på att en dag få chansen att spela i världens bästa liga. Idolerna och förebilderna fanns då främst på närmare håll.
– För mig var det att kom man upp i Järfällas A-lag i Division 1 hade man lyckats. Det var främst A-lagsspelarna där som jag såg upp till, berättar Carl Dahlström då hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Löfbergs Arena, Karlstad.
Dahlström fortsätter:
– Samtidigt var ”Kronwallarna” i taket där. Dom var lite längre bort och så himla exotiskt, men framför allt var just Niklas och Staffan Kronwall mina förebilder. Desktop ad in article Mobile ad in article
När började du sätta upp mål som att en dag komma till NHL?
– Ja du… När jag var mindre tänkte jag inte så mycket på att jag skulle bli proffs. Det var Järfälla som gällde och vi hade kul tillsammans där.
– Jag åkte ner till träningarna och tyckte det var mer roligt att träffa kompisarna, men jag har alltid också tyckt det varit roligt att träna och alltid kört extra. Inte med någon tanke att jag skulle bli proffs, utan för jag tyckte det var kul.
– När jag gick till Djurgården i U16 blev det mer på riktigt, efter TV-pucken, när jag skulle börja ta mig in till hockeygym och fick lite ögon på mig.
Säsongen 2017/18 kom chansen till NHL-debut med Chicago.
– Det var häftigt såklart och allt gick väldigt fort. Jag blev uppkallad, tog direktflyg till Minnesota och fick direkt reda på att jag skulle spela. Jag hann inte tänka så jättemycket, men det var ruggigt häftigt.
– När man är på en ”roadtripp” tänker man inte så mycket. När jag sedan kom hem och fick spela i United Center första gången… Jag hade bara sett inramningen på plats innan. Att sedan få uppleva det på isen var riktigt häftigt.
Hade Colliton som tränare: “Hade han kommit upp något år senare…”
Flera tidigare NHL-spelare har vittnat om vilken häftig hockeystad Chicago är, vilket även Carl Dahlström skriver under på.
– Jag håller med. Jag kom in i en tid där Chicago nyligen vunnit tre Stanley Cups. Det var ett sjukt go runt laget. Dessutom hade inte Chicago Cubs (baseboll) vunnit på, jag vet inte hur många år. Beers, amerikanska fotbollslaget, hade varit dåliga länge. Samma med basket laget (Chicago Bulls).
– Det var bara hockeylaget som varit bra, så det var en grym atmosfär. Jag var lyckligt lottad som fick komma upp i just Chicago.
Var det en liknande atmosfär säsongerna du spelade i Toronto?
– Kanadensiska städer vs amerikanska är lite annorlunda. Det känns som att publiken är mycket mer kunniga i Kanada. Det skriks inte lika mycket samtidigt som det i USA är mer fest. Alla sitter med bira, det skriks och det kommer upp på jumbotronen att man ska vara högljudda.
– I Toronto kan man hockey och det skriks inte bara för att det är en tackling. Det ska lite mer till. På så vis skiljer det sig ganska mycket. Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
Under sin tid i Chicago hade han dessutom Jeremy Colliton som coach. En ledare som han uppskattade.
– Han är bra och otroligt smart. Jag tror att hade han kommit upp något år senare… Det var en tid då det skulle presteras. Chicago hade vunnit tre Stanley Cup innan jag kom. Vi hade fortfarande bra spelare, men dom började komma upp i ålder.
– Det blev några mellanår. Fans och kanske organisationen ville att det skulle gå bra på en gång, men man tog in Colliton som är ruggigt bra på att utveckla. Som sagt är han smart och ser spelet väldigt bra.
– Hade han tillexempel kommit in nu i Chicago och man haft lite mer tålamod hade det kanske varit annat.
Säsongen 2022/23 blev inte vad Carl Dahlström hade hoppats på i Torontos organisation. Bara åtta gudseriematcher för farmarlaget Toronto Marlies. Mycket beroende på en skadad axel.
– Det var mycket att sitta på läktaren och kolla, rehaba… Frustrerande, men samtidigt leder alla vägar någonstans. Nu fick jag komma hit och trivs sjukt bra här.
– Klart att det var surt. Samtidigt som jag skadade mig skadade sig tre andra. Med facit i hand hade jag antagligen fått börja i NHL och spela 40 matcher. Då hade det kanske sett helt annorlunda ut, men allt händer av en anledning och nu är jag, som sagt var, här och har det jättebra.
Vänskapen med Ejdsell: “Jättenära vänner”
Var det mentalt tufft att sitta vid sidan då chansen fanns att etablera sig i NHL?
– Ja, så var det såklart. Framför allt när jag såg andra skada sig samtidigt. Det är sådana chanser man väntar på när man är gränsspelare. Jag hade varit upp och gjort det bra säsongen innan, så självklart var det tufft.
– Samtidigt sa jag till mig själv, när jag bestämt mig för att opereras och läkarna rekommenderat det, att jag inte kunde hålla på att ångra mig. När det väl blev operation var jag inställd på den och då ta det som det kom och ta mig tillbaka så snabbt som möjligt. Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur mår axeln idag?
– Den mår bra och jag tror att läkarna har gjort ett bra jobb.
.jpg)
Innan Carl Dahlström åkte över till Nordamerika spelade han för Linköping, men när han nu kom hem blev Färjestad nya klubbadressen.
– När det kom upp på tapeten att jag kanske skulle börja kika hemåt hade jag några kriterier. Nummer ett var att jag ville vara hyfsat nära Stockholm eftersom jag har en far och mor som älskar att komma och kolla på mina matcher. Även en del kompisar tyckte det var jättekul när jag skulle vända hem så dom kunde komma och kika, säger Dahlström med ett leende och fortsätter:
– Sedan har jag Victor Ejdsell här. Vi har helt enkelt varit nära vänner sedan Chicago och Rockford. Att ha någon som man klickar lite extra med. Sådana människor hittar man inte alltid.
– Vi har en grym kemi i det här laget, men det finns människor man, som sagt var, klickar extra med. Victor är en sådan människa för mig. Samma med hans fru och min sambo som är jättenära vänner. Att det ska klicka även för min familj hör också till.
– När min sambo fick säga sitt var hon mer sugen på att hänga med Alva än några som hon kanske inte känt innan.
– Dessutom fick jag ett jättebra intryck av (Rickard) Wallin och (Tomas) Mitell. Jag hade dessutom haft Mitell lite innan då jag var i Chicago, så det var mycket som klickade. Dessutom har jag följt Färjestad på nära håll senaste åren med tanke på Victor. Han hade bara gott att säga om Färjestad.
“Jag har en tendens att vara bra mot bra motstånd”
Hur har första tiden varit i Färjestad och Karlstad?
– Bra. Det är alltid en omställning att gå från liten till stor rink. Klart att det skiljer lite, mer åka här. Samtidigt tror jag det är något som kan passa mig eftersom jag är ganska bra på skridskorna.
– Framför allt tycker jag det är kul att vi börjat spela en bra hockey. Det känns som när vi vill är vi ruggigt slagkraftiga och det är alltid kul att få vara en del av ett bra lag.
– Många snackar om att ”Teddan” (Theodor Lennström) lämnat och han var en ruggig x-faktor här förra säsongen. Samtidigt tycker jag att vi har fått in stabila pjäser på backsidan. Forwardssidan känns jättespännande och vi har två grymma målvakter.
– Vi känns väldigt kompletta och det är alltid skönt att kunna luta sig tillbaka på det om det skulle börja krisa. Man går inte genom en säsong med bara vinster och tjo och tjim. Det kommer komma perioder då det går lite tyngre. Då är skönt att kunna lita på att vi har fyra ”lines”, åtta backar och två målvakter som är grymma. Det spelar då ingen roll vilka vi har ute på isen för alla ska klara att göra sina uppgifter på ett bra sätt. Desktop ad in article Mobile ad in article
.jpg)
Du kommer från NHL och får med det en viss press på dig, hur tänker du kring den biten?
– Jag ser det mer som en utmaning. Det var också något jag visste då jag kom hit, att jag skulle få ta ett stort ansvar. Det är något som jag bara ser positivt på.
– Jag har en tendens att vara bra mot bra motstånd, vilket också är något jag fått göra mycket där borta, spela mot bra spelare och försöka stänga ner dom.
– Nu när jag kommit hem är tanken att jag ska ta lite mer offensivt ansvar och vara lite mer av en tvåvägsback. När jag fått spela i NHL har fokuset varit defensivt. Har teket varit i egen zon fick jag hoppa in. Fick vi ut pucken och det blev tek i anfallszonen fick jag hoppa av.
– Det är lite mer roller där men du måste kunna göra lite mer här och jobba på lite fler ställen ute på isen. Det är också något jag ser fram emot, att jag får ha lite mer offensiva tänket, hänga med i anfall och så vidare, som jag kanske inte fick göra i NHL men känt att jag har lite av det spelet i mig.
– Sätts du där borta i ett fack att du ska vara defensiv då är du defensiv och ska inte försöka vara någon annan än det.
Vem är du i omklädningsrummet?
– Det skiljer sig så mycket. I det här laget är jag i mittenschaktet åldersmässigt. Sedan har jag mycket rutin och försöker bidra med det jag kan.
– Jag skulle säga att jag är en som försöker höras när det behövs, men hörs inte i onödan. Mer bidra med spelet på isen, men kommer folk och frågar försöker jag självklart ge svar. Vi har så många informella ledare i det här laget så jag behöver inte ta supermycket plats, men samtidigt vill jag vara en som tar plats, avslutar Calle Dahlström. Desktop ad in article Mobile ad in article
