Tomas Sandström kan se tillbaka på en mycket framgångsrik NHL-karriär. Han kom att spela inte mindre än 986 matcher i världens bästa liga och svarade för 394 mål och totalt 857 matcher. Han var även med om att vinna Stanley Cup med Detroit 1997. Innan ”Tjompen” åkte över till NHL spelade han med Brynäs, men moderklubben är Fagersta. När han sedan återvände blev Malmö hans nya klubbadress.
– När NHL-lockouten var 1994/95 köpte helt enkelt Malmö rättigheterna för mig. Sedan spelade jag där under själva lockouten. Då vi skulle återvända till Sverige ville jag och familjen bo i en storstad så vi hamnade i Skanör.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Skanör?
– (Skratt) Ja, det är i alla fall närheten till en storstad.
Var aldrig Brynäs aktuellt?
– Nej, det stod klart ganska tidigt att jag skulle återvända till Malmö. Jag vet faktiskt inte ens om det fanns intresse från Brynäs sida. Jag spelade tre säsonger i Malmö mellan 1999 och 2002, men sedan lade jag av.
“Ett jäkligt roligt gäng”
Trots 14 säsonger i NHL spelade Tomas Sandström 77 A-landskamper och sågs ofta i Tre Kronor-tröjan när det vankades storturneringar som VM, OS eller Canada Cup.
– Jag tackade nej någon gång då jag var skadad. Annars måste jag säga att det alltid varit kul att ställa upp och spela i Tre Kronor. Det passade ofta ganska bra, speciellt under åren i New York Rangers eftersom vi sällan gick långt i slutspelet.
– En annan kul anledning till att jag gärna ville spela i landslaget var läkaren Lennart Hovelius. Han var läkare i Brynäs när jag var där och man visste att det skulle bli en kul turnering vid sidan av isen om han var med.
Desktop ad in article Mobile ad in article
OS 1984 i Sarajevo var Sandströms första stora turnering med Tre Kronor.
– Jag var 19 år då och självklart var det väldigt roligt att få chansen att spela i ett OS då. Vi tog ett brons till slut efter Sovjet och Tjeckoslovakien, som var omöjliga att slå de här åren. Det var ett jäkla roligt gäng som vi åkte dit med och “Ankan” Parmström var förbundskapten.
– Den hösten spelade jag även Canada Cup och dessutom VM våren efter. Det innebar att jag spelade JVM, OS, Canada Cup och VM under loppet av en och en halv säsong. Intensivt, men väldigt roligt.
Canada Cup 1984 minns vi mest för nattvändningen i den andra finalen mot Kanada. Ni ligger under med 5-0 efter halva matchen och Arne Hegerfors uppmanar folket där hemma att stänga av TV-apparaterna och gå och lägga sig. Vad händer i Tre Kronor när ni ligger under så här stort?
– Det var lite som hockey är. Vi gör 5-1, vilket gör kanadensarna lite osäkra. Sedan rullar det på och det är nära att vi lyckas vända matchen. Nu vinner Kanada med 6-5, men det var inte långt borta att vi skulle vända och få till en tredje final.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Gjorde det klassiska målet
Vid VM i Wien 1987 lyckas Tre Kronor bättre. Efter en märklig grundserie som avgjordes i civil domstol tar sig Sverige till slutspel. Väl i slutspelet imponerar svenskarna och lyckas knipa åt sig guldet.
– Grejen var så enkel som att vi hade ett väldigt bra lag plus Tommy Sandlin som förbundskapten. Jag har alltid gillat Tommy och han betydde mycket för det här guldet. Sammanhållningen var jättebra, lugnt vid sidan av och så vidare.
– I slutspelet hade vi lite flyt också. Vi spelade två oavgjorda matcher och sedan slog vi Kanada med 9-0 i den sista matchen. Att vi tog poäng av Sovjet var en skräll. Det hände att vi kunde leda mot Sovjet med 2-0 inför sista perioden. Då lade ryssarna i en högre växel och vann med 7-2. Att vi nu tog en poäng var väldigt otippat.
Berätta om det klassiska 2-2-målet när hela femman med Tommy Albelin, Anders Eldebrink, Håkan Loob, Bengt-Åke Gustafsson och du är inblandade.
– Jag har sett det på TV några gånger men det är fortfarande kul att se, skrattar Sandström.
– Jag gjorde egentligen inte så mycket mer än att sätta dit klubban så pucken gick i mål. Fast samtidigt ska man ta sig dit vid rätt tillfälle också. I alla fall var ryssarna ordentligt knäckta efter det målet. Speciellt eftersom det kom så pass sent i matchen och innebar att ryssarna inte kunde vinna guld.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur viktig var fältherren Bengt-Åke Gustafsson för laget?
– ”Bengan” är en jätteduktig ledare på isen, men det fanns flera stora ledare i det här laget. Det var den rätta kemin helt enkelt. Trots en del tjafs om vi skulle ta oss till slutspel eller inte så höll vi hela tiden ihop och det gav resultat.
Vart har du den klassiska rutiga kavajen?
– Den kastades ganska snabbt. Fulare kostym har jag sällan sett, avslutar Tomas Sandström med ett skratt
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
