Då rasade klubben ned i dåvarande division 2 och Rolf "Råttan" Edberg lämnade klubben för spel i rivalen AIK – där han blev en ikon.
– Både AIK och Djurgården hörde av sig, två klubbar som det nästan varit otänkbart för mig att spela för tidigare, minns Edberg.
Inför säsongen 1970/71 valde han attlämna söderklubben för spel med AIK.
– Jag var 20 år och hade varit fyra år i Hammarby. Det åretåkte vi ner till tvåan. Det var inte vanligt att man bytte klubb här i Stockholmdå. Men både AIK och Djurgården hörde av sig, två klubbar som det nästan varitotänkbart för mig att spela för tidigare. AIK låg väl på bäst så det var välhelt enkelt därför som det blev AIK.
Blev det en stor omställning att byta omklädningsrum pågamla Johanneshovs Isstadion från Hammarbys till AIK:s?
– Ja det var det. Här fanns det ännu större stjärnor än i Hammarby. Killar som Bert-Ola Nordlander, "Honken" Holmqvist, Lennart Selinder med fleratog bra hand om oss nya där också.
Desktop ad in article Mobile ad in article
SPELADE I NHL MED WASHINGTON
Du kom till AIK 1970 och lämnade klubben 13 årsenare. Det sägs att AIK under dom här åren genomgick en väldigt storutveckling som förening. Hur upplevde du att den tog sin form?
– I början var det Lasse Norman tillsammans med Sven Bergqvist och ytterligarenågon som skötte hela klubben. Allt var så enkelt när det gälldekontraktsförhandlingar och hela den biten. Nu har allt dragit iväg och det harblivit så jäkla höga löner och mycket folk utifrån som vill köpa upp klubben sådet är inte riktigt samma sak längre. Det var väl både finnar och amerikanaresom var inblandade och hade stora planer utan att det blev någon speciellt braordning, berättar Rolf Edberg som mellan 1978 och 1981 spelade i NHL förWashington innan han återvände till AIK.
Var det Lasse Norrman som såg till att du kunde brytakontraktet och återvända hem till AIK?
– Han hade kontakt med min general manager i Washington, Max McNab hettehan och dom styrde upp det där.
– McNab var ungefär var som Lasse Norrman var för mig i AIK. Det kändesjättetryggt. Dessutom var han gift med en norska. Han höll mig bakom ryggen ochpushade mig även då jag inte fick spela.
– Det var han som skulle ta besluten om vilka spelare som skulle skickas i väg,men han skickade aldrig mig till farmarlaget. Dom gånger jag inte ens fick bytaom var jag kvar hemma hos familjen och tränade med dom som var skadade. Det häruppskattade jag mycket.
Desktop ad in article Mobile ad in article
BLEV SVENSK MÄSTARE MED AIK
När ”Råttan” sedan återvände till Sverige fick han direktbli svensk mästare med AIK.
– Det var vår tur kan man säga. Året innan jag åkte övertill NHL var vi i final mot Skellefteå och förlorade trots att vi hade ettriktigt bra lag på pappret. Det här året höll vi också väldigt hög klass ochtog ett ansvar för varandra när det var lite trögare. Ibland var min femma braoch när vi hade det jobbigare klev Leffes (Leif Holmgren) kedja fram och så vidare.
– Sedan gäller det alltid att ha bra målvakt om man ska vinna SM-guld och dethär året hade vi Gunnar Lejdborg som var riktigt bra.
Coach i laget var Dan Hobér då.Vad betydde han för det här guldet?
– Jag har alltid gillat Hobér. Han hade alltid glimten i ögat men kunde iblandbli alldeles tokig och skällde ut oss om det var något som inte fungerade. Detvar en jäkla fart på träningarna och det fanns alltid saker som skulle görassnabbt mellan övningarna som att flytta pyloner eller något. Hann inte vispelare göra det så for han runt på isen med en jäkla fart och ställde om förny övning. Det gjorde att tempot blev väldigt högt på träningarna och det blevjäkligt kul. Det var stor skillnad mot allt tvåmålspel som var på träningarna iWashington, om man nu kan kalla det för träningar, avslutar Rolf Edberg sominför säsongen 1983/84 skrev på för Hammarby och var då med om att ta upp singamla klubb till Elitserien.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist
