Vi har vant oss vid att se hans ansikte i TV-rutan varje vecka, men innan han blev expert hann också Petter Rönnqvist med en framgångsrik spelarkarriär. Oftast förknippar vi honom med Djurgården där han spelat fyra A-lagssäsonger, men han har även spelat för Davos, Björklöven, Frölunda, Leksand, Moskitos Essen, Almtuna och framför allt MoDo. Även i Örnsköldsviksklubben spelare Rönnqvist fyra säsonger och säsongen 1998/99 var han en nyckelspelare då laget tog sig till SM-final, men förlorade mot Brynäs.
– Att totalt spelat 19 matcher på två säsonger i Djurgården var inte ”kattpiss” men jag var inte nöjd med det. Först pratade jag med (Niklas) Wikegård som ville ha mig upp till Boden där han var tränare. Han hade varit juniortränare i Djurgården och visste vem jag var. Sedan hade jag det här med Ottawa eller alternativet att vara kvar i Djurgården. Då hör “Leffe” Boork av sig…, berättar Petter Rönnqvist som var två vändor i MoDo.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Ett samtal som inte Petter Rönnqvist glömmer i första taget.
– Jag var i Spanien med min dåvarande tjej. Jag ringer upp Leffe från en gammal hederlig telefonautomat efter det att jag fått höra att han sökt mig. Han säger att han ville ha mig till MoDo.
– Jag svarade att dom hade Fredrik Andersson. Han precis hade spelat sin livs hockey där uppe och SM-final mot Malmö säsongen innan. Han var hjälte i ”Ö-vik”. Vad skulle jag då dit upp och göra? Jag vill ju spela mer. Leffe sa bara ”sådant vet man aldrig, men är du rädd”? Nej. ”Då så”.
– Jag åkte upp till Örnsköldsvik, träffade Leffe och hela organisationen och skrev kontraktet.
ÅTERVÄNDE HEM TILL DJURGÅRDEN
Petter Rönnqvist gjorde två väldigt bra säsonger i MoDo och petade skicklige Fredrik Andersson från att inneha förstaspaden.
– Vi delade på bördan i träningsmatcherna och allt gick jättebra. Sedan åkte jag på en dubbelsidig lunginflammation och bihåleinflammation. Det gjorde att jag var borta hela september och en bit in i oktober. Det var väldigt tufft när jag bara var 20 år.
– När jag kom tillbaka, efter jag varit på is några gånger bara, fick jag hoppa in och spela mot Brynäs. Efter det rullade allt på och sedan slog jag ut Fredrik den säsongen.
– Första säsongen var rätt tuff för oss i och med att Leffe hade sparkat rätt många etablerade spelare. Vi var som ett juniorlag där uppe, men där någonstans lades grunden till att vi gick till final 1999. Nu ska jag inte ta någonting från Pelle Bäckman men det var Leffe som lade grunden i och med att han gav oss unga chansen och att vi växte ihop som ett lag, även om jag stack iväg ett tag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Säsongen 1997/98 var det så att Petter Rönnqvist lämnade MoDo en säsong för att återvända hem till Djurgården.
– Anledningen till det var nog för att jag var djurgårdare. Jag ville ha revansch, tror jag, och ville visa Djurgården som förening att jag var en bra målvakt. Det hade ingenting med familjen att göra, att jag saknade morsan, farsan, brorsorna eller tjejen.
SKADADE RYGGEN I GYMMET
Det blev en säsong i Djurgården för honom där han krigade om målvaktsspaden med Andreas Hadelöv, en trygg norrlänning från Kiruna.
– Det började hur bra som helst i Djurgården. På den här tiden fanns det inga officiella ”stats”, men Thomas Magnusson kom ibland och berättade hur vi låg till och jag minns att jag låg på 97 eller 98 procent efter x antal spelade matcher.
– Jag stod första derbyt, det som vi vann mot AIK med 2-0. Då hade vi även Hadelöv som var en ung målvakt på den tiden. När vi skulle åka upp till nästa match kommer Thomas och säger att nu skulle Hadelöv stå två matcher. Det där fungerade inte för mig.
– Jag förstod ingenting och det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. När jag kom till Djurgården hade jag haft två säsonger som förstamålvakt i MoDo och var dessutom aktuell för landslaget den hösten. Men landslagsledningen vågade inte satsa på mig eftersom jag och Hadelöv hade delat på målvaktsjobbet.
– Det gick hur bra som helst, men under landslagsbreaket, då jag inte kom med för att jag inte hade spelat tillräckligt med matcher, gick min rygg sönder ute på Bosön.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det här var något som tog hårt på Petter Rönnqvist karriär mellan stolparna och skulle hålla i sig under hela hans karriär.
– Jag körde benböj liggande på Bosöns golv när ryggen smällde. Jag kunde inte röra benen och trodde ett tag att jag var lam. ”Putte” Carlsson kom ut och satt med mig i mörkret medan vi väntade på ambulans.
– ”Putte” åker med mig till sjukan men lämnar mig sedan. Vi åkte till SÖS (Södersjukhuset) där man körde en vanlig skiktröntgen. Läkarna hittade ingenting eftersom det inte var några skelettskador. Nu efteråt förstår jag att det var diskbråck, dessutom ett rejält sådant. Jag vart borta två veckor.
– Från det att jag var ung, spelet fungerade bra och jag stod på gränsen till landslaget så blev allt negativt för mig. Jag hade enormt ont och kommer sedan att ha det i flera år till. Jag rullade ur sängen under i stort sett tre år efter det här.
“SEX TABLETTER VOLTAREN OM DAGEN, MINST”
Känner du av det här idag?
– Nej och jag gör heller ingenting som är farligt för ryggen, men det var sex tabletter Voltaren om dagen, minst.
– Efter det här Djurgårdsåret skulle jag tillbaka till hockeyn och byta klubb, men det här med ryggen var inget som jag pratade om då. Det här kan jag säga nu, jag hade så ont att jag nästan inte visste vad jag hette på morgnarna, men det var bara att hålla masken när jag åkte till Färjestad, Leksand och MoDo för att förhandla om vart jag skulle spela någonstans. Nu vart det MoDo igen eftersom det kändes tryggt att åka upp dit.
Du var ju, som sagt var, runt bland flera klubbar, men hur blev just MoDo aktuellt igen?
– Jag var och träffade Torgny Bendelin i Leksand. Han var förbundskapten för Vikingarna på den här tiden och det var så jag kom i kontakt med honom första gången. Jag gillade ”Toggan” och han gillade mig. Sedan var Färjestad intresserat eftersom dom behövde en målvakt. Samma sak var det med MoDo.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Säsongen 1998/89 fick alltså Petter Rönnqvist vara med om att spela SM-final med MoDo mot Brynäs. Enligt många ett av MoDos bästa lag någonsin och som leddes av Pelle Bäckman och Pär-Arne ”Pirro” Alexandersson.
– Jag minns dom här två säsongerna som ett svep egentligen. Det var två bra säsonger där jag hade ont, men ändå trivdes.
Visste MoDo om att du hade så här ont?
– Nej, jag höll tyst till alla. Vi hade en dansk läkare, Kim hette han, och jag nämnde det för honom några gånger. Han frågade om jag ville ta lite sprutor, men jag sa nej och att jag kör på. Jag var rädd att tala för mycket om det, säger Petter Rönnqvist innan vi återvänder till laget som gick till finalen 1999.
– Det var ett otroligt bra gäng där Per Svartvadet var en gigant som ledare för gruppen. Vi hade ett driv i truppen som gjorde att vi kändes oslagbara.
Hur upplevde du Per Bäckmans ledarskap?
– Rakt, kallt… Vid den här tiden hade jag haft Lasse Falk som var, tycker jag, helt talanglös. Han var otrevlig och gjorde bort sig på alla plan. Efter Lasse kom jag upp till MoDo och fick Leffe Boork som var intelligent och komplex på alla sätt och vis, men även social. Det var allt annat än vad Lasse Falk var.
– Efter det fick jag Pelle Bäckman som är väldigt enkel, en brukspojk. Han var bra för oss killar och hade ett driv att vinna matcher. Verkligen passionerad. Även om vi inte räckte hela vägen fram den sista säsongen jag var där så vann vi ändå serien och förlorade SM-guldet först i den sista och avgörande matchen, där vi faktiskt drabbades av en kollektiv kollaps.
– Jag minns första säsongen, andra säsongen hade Pelle och jag inga problem med varandra alls, jag tror till och med att vi låg sist ett tag. Vi hade ett bra lag. Pelle var känd som ”SM-guld-coachen” och var rutinerad. Då värvade MoDo tillbaka ”Fredde” Andersson och det hände lite andra grejer i mitten av säsongen.
- Då var Pelle rak, skällde ut och sågade mig vid fotknölarna. Han sa bland annat: ”Du har samma spelstil som Miikka Kiprusoff. Skillnaden mellan honom och dig är att han tar puckarna medan du släpper allt”. När jag försökte svara så sa han bara ”Kom inte och prata spelstil med mig för jag har haft varenda jävla målvakt, så håll käften” (Skratt). Det var ett rakt språk, men det där triggade bara mig, avslutar Petter Rönnqvist
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
