Pär Djoos är en av svensk hockeys mest kreativa backar genom alla tider. Moderklubben är Mora, men via spel i Brynäs och Tre Kronor åkte han över till NHL 1990. Inledningsvis blev det spel med Detroit, men redan under första säsongen trejdades han till New York Rangers.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Inför säsongen 1993/94 skrev Djoos på för Lugano innan han styrde sin hockeyresa mot hemlandet 1994. Nu blev det inte Brynäs när Pär Djoos återvände till Sverige.
– Brynäs ville helt enkelt inte ha mig. Jag sa till Tommy Sandlin att jag tänkte återvända till Sverige efter säsongen i Schweiz. ”Du kan väl ringa om det blir aktuellt” blev Tommys svar. Jag vill inte verka kaxig, men i det läget jag var satte jag mig inte och ringde runt till olika klubbar och frågade om man ville att jag skulle spela där.
– I stället blev det Frölunda. För min egen del hade jag slarvat med sommarträningen och var inte speciellt bra förberedd. Det blev tränarbyten där under säsongen och jag upplevde mest att man letade syndabockar när det gått dåligt i stället för att få ordning på problemet.
– Andra säsongen blev jag korsbandsskadad och det blev aldrig riktigt bra. Visserligen fick jag hjälp av Frölunda att få ordning på skadan, men det tog tid och jag lämnade Frölunda och flyttade till Södertälje i stället. När problemen med knäet fortsatte där sa jag till Mats Hallin att nu lägger jag ner hockeyn.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var Mora aktuellt då?
– Jag bodde i Mora då och sa lite skämtsamt ute på stan att om jag kommer att kunna spela hockey igen blir det Mora. Fast då var jag mest inne på att jag hade spelat färdigt faktiskt. Då ringde Kjell Damberg, igen, säger Djoos med ett leende och fortsätter:
– Han frågade om jag ville komma tillbaka till Brynäs och låta Glenn Hellström försöka få ordning på det där jävla knäet. Det var mycket jobb och många tester, men den koll som Glenn hade på hur styrkan i mitt knä förändrades förstod jag först efteråt hur viktig det var.
– Avtalet med Brynäs utformades så att om jag inte skulle kunna spela behövde heller inte Brynäs betala den överenskomna lönen. För min del kändes det hel-rätt.
GICK HELA VÄGEN 1999
När förstod du att Brynäs skulle kunna gå hela vägen och vinna SM-guld 1999?
– Vi tyckte själva att vi spelat bättre än vad femteplatsen i Elitserien visade på. Det var först i slutspelet det året som ”Honken” (Johan Holmqvist) fick sitt genombrott. Hade vi haft en mer rutinerad och äldre målvakt i grundserien hade vi antagligen vunnit även den.
– Ove Molin har beskrivit att det var en speciell känsla i gruppen. Sedan handlar det om att ha lite flyt. I femte semifinalen mot Luleå stod det 1-1 när Andreas Custemo avgjorde matchen med sitt första mål för säsongen. Vad tror ni oddsen var på det?
– Roger Melin och Gunnar Persson var helt klart också viktiga för det här guldet. Roger fick oss att slappna av. Var det någon som inte kunde vara med ersatte Roger bara honom med en annan. Han gav oss mycket förtroende helt enkelt.
– Sedan var det flera spelare som hade kommit tillbaka till Brynäs dom här åren. Anders Huss hade bestämt sig för att satsa hos Brynäs igen, Janne Larsson, Tom Bissett och så vidare. Även ”Flygis” (Göran Sjöberg) och ”Lillis” (Lars Lövblom) hade gjort ett bra jobb åren innan och byggt upp det här laget.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vart firades guldet?
– På Torget i Gävle dagen efter. Vi vann guldet på bortaplan så firandet blev först dagen efter även om en hel del folk mötte upp oss vid Gavlerinken då vi kom hem på natten.
– Efter firandet på Torget var vi i laget och åt på O´learys, men sedan stack Tom hem till USA och jag, Janne Larsson och Ove Molin drog till VM. Av vad jag har hört så var det en del av killarna som fortsatte fira ytterligare några dagar.
Varför tog ni er inte hela vägen till guldet även år 2000?
– Uppriktigt sagt tycker jag att vi hade ett bättre lag då än 1999. Tony Mårtensson och Björn Danielsson var två av dom nya unga spelarna. Vi var inte nöjda eller mätta, men vi lyfte aldrig till nivån vi hade haft säsongen innan. Jag har inget bra svar på varför. Turen med rätt studsar som vi hade året innan hade blivit till otur i stället, avslutar Pär Djoos som totalt spelade elva säsonger i Brynäs-tröjan.
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
