Säsongen 1989/90 kom att bli en mycket händelserik säsong för Mats Sundin. Dels fick han debutera och vinna SM-guld med Djurgården dels var han med i det JVM-lag som slutade femma i Finland under förbundskaptenen Curt Lundmarks ledning. Samma säsong plockade även Tommy Sandlin med Sundin till VM i Bern. Detta trots att han alltså inte varit ordinarie hela säsongen i Djurgården
– Jag spelade mitt första VM 1990 och samma sak där som i Djurgården, jag hade en mindre roll kan man väl säga. Jag tog en av dom sista platserna till VM.
– Det var också otroligt lärorikt, även om jag inte spelade så mycket, i den åldern att få vara med dom här betydligt mer erfarna killarna. "Kenta" Nilsson var med och att få se hur många av dom här stora duktiga proffsen förbereder sig var jättenyttigt, berättar Mats Sundin för hockeysverige.se.
Var det en stor skillnad mellan att spela JVM och kliva in i ett senior-VM?
– Är du en tillräckligt bra spelare är det nästan lättare att spela seniorhockey. Du har skickligare spelare runtomkring dig och det är ett annat ”flow” i spelet jämfört med hur det är i juniorhockeyn.
– Jag brukar säga att det är svårare att spela med Sollentunas veteraner i dag mot hur det var att spela i NHL. Folk i NHL vet var dom ska ta vägen när man slår passningar och så vidare. Det är mycket rörigare på en lägre nivå.
– Ju högre upp du kommer, om det nu är i Djurgården eller landslaget, så blir det lite enklare på ett sätt.
"DET VAR MITT STORA INTERNATIONELLA GENOMBROTT"
Mats Sundins meritlista i Tre Kronor är lång. Trots att han bara har spelat drygt en säsong i Sverige har han ändå hunnit med 118 A-landskamper, tre VM-guld och ett OS-guld. Vi börjar Sundins landslagsresa med VM-guldet 1991 i Åbo.
– Det var mitt stora internationella genombrott, helt klart. Jag vann poängligan där och hade verkligen en genombrottssäsong 20 år gammal.
Hur minns du det avgörande målet på Andrej Trefilov i Sovjets mål i mitten av tredje perioden i den avgörande slutspelsmatchen?
– Det var mäktigt och med facit i hand såg jag ju att det dessutom var (Vjatjeslav) Fetisov som jag hade dragit. Det hann jag ju inte se när jag var på isen, men det var ett härligt mål.
VM-guldet 1992?
– När vi vann guldet 1991 hade vi ett kanonlag. Vi var kanske inte favorittippade men vi hade ändå ett bra lag med (Håkan) Loob, (Mats) Näslund och så vidare. Nästan alla våra bästa spelare var där.
– 1992 var det tvärtom. Många av dom rutinerade spelarna var borta och in kom en massa yngre killar. En av dom var Peter Forsberg.
– Vi hade en jättetung grundserie och var helt utdömda fram till kvartsfinalen mot Ryssland som vi slog i en bra match. Sedan slog vi Schweiz i semi och Finland i finalen. Det var en annan väg till guldet, men ett lika lyckligt slut.
Peter Forsberg har sagt att hans viktigaste uppgift var att inte vara i vägen för dig…
– (Skratt) Nej, så var det inte. När man får upp en sådan talang som Peter är det väldigt roligt. Man känner att det här är någon som förstår spelet på samma sätt som än själv. Klart att det underlättar och det var verkligen jättekul att få spela tillsammans med honom.
"JÄTTEKONSTIGT EGENTLIGEN"
VM-guldet 1998?
– Vid VM 1998 hade vi återigen ett superbra lag och hade nästan alla våra bästa spelare med igen. Då var vi favorittippade faktiskt och första gången vi vann under favorittryck. Vi var det bästa laget i turneringen på pappret och mycket riktigt vann vi också.
– Det här guldet var också ett jättefint minne. Vid alla tre gulden har vi haft olika typer av lag och olika förutsättningar, men vi har lyckats vinna ändå.
Det var en målsnål och annorlunda finalserie mot Finland. Finalerna gick i bäst av två matcher. Den första vann Sverige med 1-0 efter mål av Johan Tornberg och den andra slutade 0-0.
– Det var två finalmatcher, jättekonstigt egentligen, och det vart bara ett mål på dom här matcherna.
OS-guldet 2006?
– Det skulle man kunna säga är den anrikaste medaljen som jag har vunnit. Nu vann Tre Kronor både VM- och OS-guld 2006, men jag skulle vilja säga att OS-guldet är det största Tre Kronor har vunnit någonsin meritmässigt i och med att alla lagen var representerade av sina absolut bästa spelare.
– Att vinna ett OS-guld där alla lag har sina bästa spelare med är en enorm fjäder i hatten för svensk hockey.
Är det din största upplevelse som hockeyspelare också?
– Den största meriten är det, men sedan har jag varit med om mycket roligt i slutspelsmatcher borta i NHL som jag tycker är viktiga. Självklart, ska jag plocka fram den största prestigesegern så är det klart att OS-guldet väger tungt.
