Leif Holmgren lämnade Kiruna som relativt ung för att flytta till Umeå där alltså Teg blev hans nya klubb. Teg hade varit uppe och spelat i högsta serien säsongen 1967/68 och hade fortfarande höga ambitioner när Leif Holmgren anlände till klubben.
– Anledningen till att det blev Teg var att jag var norrlänning och blyg samtidigt som jag kände några killar där som hade spelat hockey tillsammans med farsan uppe i Kiruna.
– Björklöven var inte aktuellt i det läget eftersom dom inte visste att jag skulle komma ner dit, men när jag skulle flytta ner till AIK försökte ”Löven” värva mig kvar i Umeå. Min flytt till AIK berodde också mycket på att farsans jobb förflyttades ner till Stockholm.
– Farsan hade för övrigt spelat hockey uppe i Kiruna tillsammans med bland andra "Curre" Lundmark och Lars-Göran Nilsson, så dom både känner jag sedan jag var sju år. Det var faktiskt tänkt att jag skulle gå till Västerås eftersom Curre spelade där. Jag var nästan klar, men sedan hörde AIK utav sig.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Säsongen 1971/72 kom att bli Holmgrens första av 14 i AIK.
– Stockholm känns alltid spännande, men jag skulle bara bo här i ett år. En som låg bakom att jag flyttade ner var Kjell-Rune Milton även om vi inte spelade tillsammans i Teg. Bert-Ola (Nordlander) brukar alltid säga hur stolt han är över att han påverkat att jag kom till AIK. Bert-Ola och Kjell-Rune delade rum på VM. Då var det han som berättade för Bert-Ola att jag var på väg att flytta ner till Stockholm. Efter det sökte AIK via Lasse Norrman kontakt med mig.
– När jag kom ner hit hade jag ändå bestämt mig för att spela i Västerås, men den första stockholmsklubben som hörde av sig var Djurgården. Det var någon, som jag tyckte, kaxig stockholmare, som tyckte att jag skulle ta ”tricken” bort till Gullmarsplan. Men jag visste inte vad ”tricken” var så jag åkte aldrig, skrattar Holmgren och fortsätter:
– Dagen efter ringer Lasse Norrman och sa att dom skulle komma och hämta mig. Hade istället Djurgården kommit och hämtat mig så hade jag troligtvis spelat där eftersom jag i det läget inte hade någon känsla för vare sig AIK eller Djurgården.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“I STOCKHOLM KAN MAN INTE BO MER ÄN ETT ÅR”
Under sin första säsong i AIK svarar Leif Holmgren för sju mål och totalt tolv poäng på 26 matcher.
– Jag hade, som jag sa, bestämt mig för att i Stockholm kan man inte bo mer än ett år, men jag har inte flyttat härifrån ännu. Det var spännande att komma hit ner samtidigt som AIK var i en generationsväxling. Christer Lundberg var också ny och han var ett år äldre än jag, men det fanns några ytterligare i ungefär samma ålder. Vi började hålla ihop och jag fick känna på Stockholms uteliv. Allt det här gjorde att jag kände mig väl mottagen av AIK och lärde mig att trivas här.
Blev du nära vän med Rolf “Råttan” Edberg redan då?
– Nej, det tog nog något år innan vi båda blev riktigt tajta polare. Vi växte ihop, skrattar Holmgren och fortsätter:
– När jag debuterade i AIK, det var mot Tingsryd borta, spelade jag med "Janne" Olsson, som då var forward, och Martin Wallin, en Uppsala-kille. Vi var tredjekedjan. Sedan blev det att jag flyttade till lite olika kedjor.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Minns du själv ditt första mål med AIK i allsvenskan?
– Nej…
Surahammar borta i 13:e omgången, 4–3 målet i en match som ni vinner med samma siffror. ”Råttan” Edberg står noterad som passningsläggare.
– Ja ha… Det kommer jag nog ihåg nu då du säger det. Jag minns att jag blev väldigt glad då jag gjorde det målet.
Var det en stor omställning för dig från spel med Teg i division 2 till AIK i allsvenskan?
– Ja, visst var det så. Det var bättre spelare jag spelade både med och mot. Även om det kanske inte var så hög fart vid den här tiden så var det i alla fall högre än i division 2.
– Jag var ung och kände en oerhörd respekt för ”Honken” (Leif Holmqvist) och Bert-Ola som jag hade i mitt eget lag. Det var ju två nationalhjältar så jag såg väldigt mycket upp till de båda. Dessutom fick jag möta alla kanoner jag sett då landslaget spelat. Det var inte alltid så kul att teka mot Håkan Wickberg, men det var spännande. Han var trots allt en av Sveriges bästa spelare vid den här tiden, avslutar Leif Holmgren om sitt intåg i AIK.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
