Christian Ruuttu är en av Finlands bästa hockeyspelare genom alla tider. Inför säsongen 1985/86 lämnade han finsk hockey för en karriär i NHL och inledningsvis Buffalo Sabres.
– Jag hade faktiskt tackat nej till att flytta över till Buffalo fyra år i rad innan jag väl åkte. Jag kände mig inte färdig för spel i NHL och ville utveckla mitt internationella spel genom att spela i några VM-turneringar, berättar Christian Ruuttu och fortsätter:
– Tredje året var inte managern i Buffalo glad på mig så vi kom överens om ett kontrakt innan jag flyttade till IFK där jag skulle stanna ett år och om Buffalo skulle gå till playoff skulle jag åka över dit och spela slutspelet från och med andra omgången. Det var första gången ett sådant kontrakt hade skrivits. Men Buffalo kom aldrig så långt så jag åkte till VM i stället.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du slutade på en tredjeplats i Buffalos poängliga efter Dave Andreychuk och Phil Housley redan under din rookiesäsong, men hur togs du emot av lagkompisarna och fansen i Buffalo Sabres då du kom över säsongen 1986/87?
– Helt okej. Självklart var det lite annorlunda och då var det fortfarande så att amerikanarna såg det som att vi kom över dit och tog deras jobb. Du måste komma ihåg att det du presterat i Europa är inget värt när du kommer över. Du börjar helt enkelt på noll. Men då du väl började leverera fick du acceptans direkt.
“Micke bodde hos mig”
Går det att jämföra sammanhållningen inom laget i NHL och Finland?
– I Finland var du ju inte heltidsproffs då som man var i NHL. Hemma tränade man vid fem på eftermiddagarna och så vidare. I NHL så var det mera att ta hand om sig själv och göra det du kan åt laget. Sammanhållningen i NHL fick man väl annars mest på lagets olika ”roadtrips”.
Vilken kedja fungerade du bäst med i Buffalo Sabres?
– Oj, vilken svår fråga. Men första säsongen spelade jag tillsammans med Dave Andreychuk och Mike Foligno och vi tre gjorde väldigt mycket poäng. Bakom oss hade vi bland annat Phil Housley som offensivt var lagets och en av hela ligans bästa backar.
– Buffalo Sabres sålde Phil till Winnipeg och det måste vara den mest idiotiska ”trade” som klubben någonsin gjort.
Desktop ad in article Mobile ad in article
I Buffalo Sabres fanns även svenskarna Mikael Andersson och Calle Johansson.
– Micke bodde hos mig när han åkte upp och ner mellan Buffalo och farmarlaget Rochester. När jag byggde mitt hus i Buffalo bodde jag hemma hos familjen Johansson under tre månader. Man kan väl säga att jag var deras hyresgäst. Vi känner varandra väldigt bra alla tre.
– En annan idiotisk trade var ju den med Calle Johansson till Washington Capitlas där han kom att spela flera tusen matcher, skrattar finske centern.
– Där tappade Buffalo en ung väldigt bra spelare helt i onödan. Vi hade ju ett väldigt ungt lag där exempelvis bara fyra av spelarna var gifta. Under mitt första år där kom vi sist i hela NHL. Andra året så kom vi till kvartsfinal i vår konferens och därefter tillhörde vi de bättre lagen i NHL under flera år. Så allt eftersom utvecklade vi oss som lag och framför allt blev vi mognare som spelare.
Ingick i trejd med Hasek
Efter säsongen 1991/92 lämnade Christian Ruuttu Buffalo Sabres för en flytt 87 mil sydväst ut till Illinois och spel i Chicago Blackhawks.
– Jag var free agent och hade hört att Chicagos coach Darryl Sutter ville ha mig dit, något som jag också verkligen ville. Jag kom att ingå i ett triangelbyte där bland andra Dominik Hasek fick lämna Chicago för Buffalo.
– Första året upplevde nog Chicago det som ett bra byte, men då Hasek väl fick börja stå i Buffalo var det inte lika glada miner längre.
Hur trivdes du i Chicago Blackhawks?
– Chicago är nog den bästa staden du kan bo i om du ska spela hockey. Organisationen tillhör ”the original six” och det märktes verkligen på hur bra organiserad klubben var och intresset och traditionerna som fanns kring klubben.
– Vi hade ett lite äldre lag i Chicago och det märktes även på spelet. Det blev ett lugnare spel och framför allt ett bättre spel. Sedan hade vi en fantastiskt bra lagkapten i Dirk Graham. Jag har haft många bra kaptener med Dirk vill jag
Desktop ad in article Mobile ad in article nog säga är den bästa jag har haft.
Ruuttu hade två och en halv framgångsrik säsong i Chicago och en halv i Vancouver Canucks innan han återvände till Europa för spel med Västra Frölunda i Elitserien.
– Jag gillar verkligen Göteborg, som är en riktig sportstad. Innan säsongen visste jag faktiskt inte speciellt mycket om vare sig laget eller traditionerna som klubben hade.
“Finalerna var faktiskt ganska fula”
Frölunda gick överraskande till final där Luleå blev för svåra och vann med 3-1 i matcher.
– Finalerna var faktiskt ganska fula och jag vill nog säga att domarnivån inte var den bästa. Tyvärr hade vi lite för tunn trupp och inför den fjärde finalen så blev både Petteri Nummelin och Stefan Larsson skadade vilket gjorde det tungt för oss. Men med tanke på att man innan säsongen inte trodde att vi ens skulle gå till playoff tycker jag att vi gjorde en riktigt bra insats som tog oss till final.
– Men jag gillade inte ”Falkens” (Lasse Falk, tränare i Frölunda) idé att lämna mig och Nummelin hemma i den sista omgången av grundserien eftersom han inte ville vinna grundserien. Jävlar vad förbannad jag var då som lagkapten för Frölunda. Givetvis skulle vi försöka vinna grundserien och med det få hemmaplansfavör om vi skulle möta Luleå, som i stället vann serien, i en final.
.jpg)
Efter säsongen i Frölunda och efter ett år i Schweiz spelande för Grasshoppers återvände Christian Ruuttu till Finland för spel i IFK Helsingfors, innan han avslutar med spel under en säsong i Espoo Blues. Under sitt år i Helsingfors så skulle det äntligen bli en mästerskapstitel att lägga in i prissamlingen då huvudstadsklubben vinner FM-ligan.
– Familjen hade rest runt i tolv år då och det var dags att komma hem till Finland. Det fungerade riktigt bra och vi vann ju guldet samtidigt som klubben firade 100 år. I Helsingfors hade vi också ett väldigt ungt lag där väldigt många blev stora stjärnor. Men jag har heller aldrig spelat i ett lag där vi haft så många problem vid sidan av isen. Men trots att vi var så många olika personligheter så när vi kom till träningen gjorde alla sitt jobb till 100 procent.
– Vi vann femton matcher i rad och förlorade inte en match i playoff, vilket jag tycker är fantastiskt starkt av oss. Men vi hade som sagt var ett ungt, men mycket bra lag med bland andra Tim Thomas, Johan Davidsson, Jere Karalahti, Olli Jokinen, Kimmo Timonen, Jarkko Ruutu, Sakari Lindfors och så vidare. Men man kan nog sammanfatta säsongen med att det var mycket ”action outside”.
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
