GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Man får grubbla på vad som gick snett. Sen får man släppa det och gå vidare.
André Dahlqvist har precis spelat sin andra hockeyallsvenska match och det blev knappast en match att skriva hem om. Mora förlorade med 7-1 mot Brynäs och åkte på sin andra raka förlust. Dahlqvist spelade 16 minuter.
Men i stora drag är det mesta positivt för Morabacken. Han blev pappa i slutet av september, och han har gått från att spela i HockeyTvåan till att få chansen i “sitt” Mora IK i HockeyAllsvenskan på bara några månader. Han noterades förvisso för en SHL-match i Mora redan som junior, men den här säsongen i HockeyAllsvenskan blir 25-åringens första på elitnivå efter fyra års gnuggande i tredjeligan och ett år i fjärdedivisionen.
– Jag tycker ändå jag kommit in i det bra. Men man kan alltid önska mer - man har ju ganska höga krav på sig själv, konstaterar Dahlqvist efter karriärens andra allsvenska match.
“Man har sett andra som tagit den vägen”
s resa är speciell. Han var en gedigen hockeyettan-back under flera år, både i Lindlöven och Borlänge, men när det så berömda livspusslet inte längre gick ihop valde backen att gå ned en division och bli lagkapten i moderklubben Orsa IK. Han valde att flytta hem för att få ihop den sociala tillvaron, i första hand.
Med facit i hand blev det ett beslut som gynnade honom.
– Det kan man säga att det var. Ja. Absolut. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad tar du med dig från året i division 2?
– Jag tar med mig ett ledarskap som jag hade där. Jag fick visa upp mig för andra, yngre grabbar och bevisa att det finns möjligheter om man jobbar hårt varje dag. Det har jag försökt bygga vidare på.
– Jag har ju kört mycket ensam på somrarna, och verkligen jobbat för det här.
Efter ett starkt år, med 52 poäng på 27 matcher och en vinst i backarnas poängliga med hela elva poäng, ringde plötsligt telefonen. Mora ville ge Dahlqvist ett provspelskontrakt. Ett starkt provspel gjorde att han fick ett permanent avtal med ett par veckor kvar till den allsvenska premiären.
Blev du förvånad när Mora hörde av sig?
– Nja, jag vet inte. Nej, det skulle jag ändå inte säga. Jag vet att det finns möjligheter. Man har ju sett andra som tagit den vägen.
– Det var ju ändå jobb-biten och den ekonomiska biten som gjorde att jag flyttade hem. Jag kände ju aldrig att jag var klar med hockeyn. Det berodde mer på situationen som blev, jag behövde flytta hem och landa lite. Få en stabil grund. Och jag känner som sagt att jag utvecklats som person också. Jag fick en liten annan roll ifjol än jag haft tidigare. Men hockeyn ville jag inte ge upp.
– Det var bara roligt att få chansen att visa upp sig.
Har målet alltid varit att bli en elitspelare på heltid?
– Ja, så är det. Det är det jag alltid velat. Det var väl tal att jag skulle någon annanstans inför säsongen också, men det var inget som blev riktigt klart. Sen väntade vi barn också så det blev lite funderingar över hur jag skulle göra. Då hörde Mora av sig- och det blev ju väldigt bra, säger han med ett leende. Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du tvivlat på att du skulle lyckas?
– Nej, det har jag inte gjort. Man lär ju leva på hoppet, och att man vill framåt som person och hockeyspelare.
“Den är jättetuff, absolut”
Morabacken hymlar inte med att åren i HockeyEttan var tuffa, tillvaron som HockeyEttan-spelare är påfrestande.
– Den är jättetuff, absolut. Jag hyllar verkligen allihopa som är där och spelar. Det är inte många klubbar som kan betala dig slant ens.
– Du ska jobba sju till fyra, sen är det träning på eftermiddagen, sen är det långa bortaresor…Det är väldigt tufft, säger 25-åringen.
Det här är första gången du får ordentligt betalt för att spela hockey.
– Ja, så är det ju.
Hur känns det?
– Det känns som en annan grej, tycker jag på ett sätt. Men det gäller ju bara att jobba vidare. Man vill bara fortsätta framåt nu. Nu gäller det att ta nästa steg och etablera sig här, och visa att man vill vara kvar.
Plantskolan Mora: “Många som fått en språngbräda”
Desktop ad in article Mobile ad in article Mora har de senaste åren blivit en klubb dit spelare gått för att lyfta - och snabbt få kontrakt i en större liga. Förra säsongens trupp blev söndervärvad av SHL-klubbar. Johannes Johannesen hamnade i Rögle. Isac Heens hamnade i Frölunda. Olle Strandell i HV71. Anton Heikkinen i Skellefteå. Axel Sundberg i Örebro. Dessutom återvände Jonathan Myrenberg till Linköping. Huvudtränaren Johan Hedberg försvann till Örebro. Axel Bergkvist, Lukas Wernblom och Matteus Ward försvann till SHL redan sommaren 2022. 2021 var det Ludvig Larsson, Oskar Stål Lyrenäs och Oscar Eklind som var tappen till SHL.
Det är något André Dahlqvist inspirerats av.
– Ja, verkligen. Det är väldigt många på senare år som fått den där språngbrädan av att gå hit, och tagit klivet upp. Det är målet.
Du som ändå varit i Mora tidigare också, vad är det man gör så bra?
– Många saker. Det är mycket fokus på individuell utveckling. Man pratar mycket, ser mycket video. Jag tycker man utvecklats väldigt bra på de grejerna inom klubben och det syns ju ett de gjort något bra eftersom det gått så pass bra som det ändå gjort för många spelare.
Vilka är dina personliga mål med säsongen?
– Att etablera mig. Jag vill spela ett stabilt och enkelt spel från backplats. Sätta ett enkelt förstapass, jobba hård och få stopp i spelet. Sen vill man ju absolut vara med och bidra, och göra något poäng också…
Mora spelar igen imorgon, onsdag, mot Djurgården. Efter två raka förluster jagar de sin första seger sedan premiären, då man vann mot Södertälje. Desktop ad in article Mobile ad in article
