Tampas mot jättarna: ”Ambitionen har vi”

Efter sex spelade omgångar i den södra AllEttan toppar Hanviken SK tabellen. Det framför storklubbar som Karlskrona, Västervik och Troja/Ljungby. Där den lilla klubben nu börjar drömma stort.
– Vi har nog högre ambitioner än vad folk tror, säger huvudtränaren Anders Hultin till Hockeysverige.se.

TYRESÖ (Hockeysverige.se)

Om någon sagt för tio, tolv år sedan att Tyresö/Hanviken och inte Huddinge eller Väsby skulle vara det lag som låg närmast en plats i Hockeyallsvenskan…

… Då hade jag förmodligen skrattat, svarar Tyresö/Hanvikens tränare Anders Hultin när hockeysverige.se träffar honom på ett café i Tyresö centrum och inleder fikastunden med just den frågan.
– Jag skulle såklart inte trott det. Ska jag vara helt ärlig tror jag ingen annan heller hade gjort det.

Vad var det som fick dig för tre säsonger lämna först AIK och Segeltorp för att ta över den här klubben?
– Jag har faktiskt funderat lite på det där. Under covid-perioden blev allt lite nedsläckt. När jag landade i ”Torpet”, av olika sociala skäl, blev det ganska bra för mig. Jag och Kristian Gahn, som körde det laget tillsammans, kände att vi hade nått vägs ände. Det gick inte att fortsätta. När jag klev av, hade dialog med sportchefen och ”Torpet” klarade sig kvar…
– Grejen var att några dagar efter skickade Mats Börjel, som är sportchef i Hanviken och som jag dessutom känner sedan tidigare, ett SMS. Han ville träffa mig.
– Det var rätt förutsättningslöst och jag åkte dit eftersom jag tyckte att det skulle vara trevligt att träffa honom. Vi diskuterade lite och han lade fram vad dom var ute efter. Vad klubben ville förändra och göra bättre. Då kände jag direkt att det här var väldigt intressant.
– Dessutom, när jag ser på Hockeyettan, så är det för mig en utvecklingsliga. Många yngre spelare. En liga för spelare som kanske inte är klara utan behöver mer tid. Då kändes det här otroligt roligt.

Vad var det för lag och förening du kom till för tre säsonger sedan?
– Det var tydligt att här fanns det många människor runt mig som är, livet slarvigt uttryck, drivna som jag själv är. Marcus Due-Boje, William Garpenlöv, tittar vi på efternamn är det mycket hockey där. Även Mats Börjel har mycket hockey i sig.
– Det finns en vilja att göra någonting, vilket var det egentligen Mats presenterade för mig. Det här var något som växte extremt mycket hos mig, vilket var kul.

Anders Hultin om Stockholmshockeyn: ”Tror inte den mår så jättebra”

Är just hockeykunskapen som är styrkan i klubben?
– Ja, och att det är lite nördigt. Epitetet runt oss, utan att sticka ut hakan, är att klubben är väldigt proffsig. Nästan lite SHL-miljö med organisationen runtomkring. Det bygger inte på en massa löner eftersom vi inte gör det här på heltid. Långt därifrån.
– Sedan handlar det om arbetsfördelningen som jag tycker är perfekt. Man är i sitt skrå och jobbar.
– Dessutom har vi en tydlig spelidé, hur vi vill jobba och driver mot det. Alla är klara med vad dom ska göra och det är otroligt roligt. Bara att åka ner på träningarna är fantastiskt roligt. Det är alltid något nytt på gång och vi försöker utveckla saker hela tiden.

Finns det en bredd underifrån i föreningen eller är det en bristvara?
– Som klubb är den extremt stor. I grundserien fram till jul hade vi våra träningar på söndagsmorgnar. Vi tränar alltid innan vi spelar matcher. Jag har då haft förmånen att se alla chippar som fladdrar runt på isen. Både tjejer och killar. Det är stora kullar.
– Dessutom är det kul att se på J18 som är uppe i elit. J20, förra säsongen var man uppe i kvalserien för nationella. Det är mycket underifrån.
– Nu jobbar också klubben med med just det som kommer underifrån, men även med ett hockeygymnasium som är på väg att dra i gång. Det är i samråd med skolan.

Hur tänker du kring hur Stockholmshockeyn generellt mår idag?
– Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att den mår så jättebra. Ibland kan jag uppleva, utifrån uppdragen jag har på utsidan, att det är väldigt hysteriskt. Att man ska lyckas innan man ens är 15 år, hockeygymnasier, stressigt och jag upplever att man inte har tålamod.
– Rom byggdes inte på en dag och någonstans blir det så hysteriskt att det går ut över lag, men framför allt ut över småkillar och småtjejer som spelar. Dom mår såklart inte bra av det.

När du säger stressigt och hysteriskt, tänker du främst då på spelarna själva eller föräldrar och omgivning?
– Jag tror att det är en kombo, men inte att det skulle vara något problem med spelaren. Jag tror att det är utifrån och in på spelaren.
– Klart att jag förstår att blod är tjockare än vatten då det kommer till föräldrar. Det här med att den kom med i TV-pucken, medan den andra inte gjorde det. Där är det nog mycket det som kommer från utsidan som påverkar negativt. Tyvärr blir det ett stort svinn då eftersom många spelare slutar.

Toppar serien: ”Vill vara ett spelande lag”

Med tanke på det du säger, är det då viktigt att en liten förening visar att det går att lyckas som spelare även i den och med små medel?
– Ja, jag är övertygad om att det är så. Vi börjar bli i ett sådant läge när jag tittar på våra juniorer, att det är många kring dom lagen som börjar ta plats positivt.
– Där måste vi börja tänka utanför boxen. Att den och den spelaren är intressant och vi måste ge honom möjligheten.
– Vi har ett bra samarbete och växelspel mellan upp och ner. Jag tycker att vi ligger i framkant där, men jag tror att vi kan göra det lite till. I vårt fall, som inte har någon jättebudget, måste vi värna om det vi har runtomkring oss. Om vi bara stryper det och inte vill samverka tror jag vi som liten klubb binder ris åt ryggen. Man måste vara väldigt transparent.

Kan du utveckla vad ni kan skruva på ytterligare?
– Om jag tar en back som är lika bra som att ta någon från utsidan. Då finns det ett jättestort mervärde att knuffa upp den. Det syns direkt.
– I en lite klubb är det väldigt stort. Skulle det ske i Djurgården, AIK eller Södertälje är det inte lika stort. Därför tror jag att ett hockeygymnasium kan bli väldigt lyckosamt för oss.

Blir det mer synligt i en mindre klubb?
– Ja, så blir det.

I kväll ställs Hanviken mot Västervik i Allettan. Ett Hanviken som just nu leder serien före storklubbar som Karlskrona och Troja.
– Kontinuitet och en väldigt tydlig spelidé, svarar Anders Hultin då hockeysverige.se frågar honom om vad som ligger bakom framgångarna den här säsongen.
– Marcus, jag och Mats, alla tre, pratade om när jag kom hit vad vi skulle jobba med. Jag hade en idé om det här, vilket dom köpte till 100 procent. Det är den vi följer och framför allt varje dag. Det är ett spelande spel och vi vill vara ett spelande lag. Vi vill inte kasta runt puckar till höger och vänster. Vi tränar på det här varje dag och miljön är väldigt tillåtande.

Hur får du spelarna att tro på din spelidé?
– Vi hade lite tur att direkt få det att funka, skrattar Anders Hultin och fortsätter:
– Då var det mycket enklare. Sedan var det modet och tro. Jag gapar aldrig, skäller aldrig, skriker aldrig. Däremot kan jag markera, men aldrig gapa och skrika.
– Vi har skaffat oss en miljö som är väldigt tillåtande även om det är saker som inte alltid är bra. Blir det ett felpass, vi är mycket för att spela i vår zon och ta sig ur kontrollerat, då blir det fel ibland. ”Gör det igen”. Det tycker jag att vi har lyckats med.

Samarbetet med Djurgården: ”Varit en del juniorer som ramlat ner”

Är dialog i dina ögon ett bra ledarskap som hockeycoach?
– Ja, så är det. I allra högsta grad. Jag försöker, precis som alla andra runt laget, ha ett varmt ledarskap. Ett varmt ledarskap är något där man även bjuder in spelaren att tycka.
– Jag tycker det är väldigt roligt att ha en spelargrupp som har ett intresse för det vi gör. En grupp där man får frågor, funderingar eller där någon tar tavlan och sitter och ritar. Då har vi fått en grupp som driver sig själv.
– Det är också dit jag vill komma, att jag inte ska behöva stå med pekpinnar hela tiden. Om jag målar paletten med den stora penseln kommer det alltid bli små drag som jag inte kommer åt. Där är då spelaren och grejar med sina egna grejer.
– Jag skulle bli jätteförvånad om en spelare skulle säga ”Vi vågar inte komma in till dig och tycka”. Den dialogen har jag med samtliga spelare eftersom jag tycker att det är roligt och jag lär mig något av det. Den dagen jag tycker att jag kan det här ska jag sluta.

Upplever du att det är en hög ambitionsnivå hos killarna, att dom vill vidare uppåt i sina karriärer?
– Nu har vi flyttat spelare upp i systemet så det heter duga. Vi har flera i laget som definitivt också skulle klara av det.
– Om vi har 60 minuter effektiv träning och 20 minuter kvar. Då är det alltid mellan tolv och 15 spelare som är kvar och tränar själva. Det säger en del om vilken miljö vi är i.
– Om sedan den som är äldst går av för att han måste åka hem av någon anledning så har jag full respekt för det, men majoriteten är kvar vilket är helt galet.

Och det här är väl heltidsproffs?
– Absolut! (Skratt)
– Nej, definitivt inte, men man kan tro det med tanke på hur mycket tid dom lägger ner på sin hockey. Det är roligt.

Tyresö/Hanviken har också ett nära samarbete med Djurgården.

– Tidigt på säsongen hade Djurgården några skador. Då flyttade vi spelare bort till Hovet. Nu har det varit en del juniorer som ramlat ner till oss, Melvin Wersäll, Lucas Stockselius och så vidare. Det här har fungerat bra och dom tycker det är roligt.
– Sedan känner jag (Niklas) Wikegård sedan tidigare. Han har dessutom tränat mig en gång i tiden (Väsby). Hela gänget med ”Honken” (Michael Holmqvist) och dom här har jag mött under åren då dom stått i Djurgårdsbåsen.

Anders Hultin och Hanviken börjar drömma: ”Sportsligt har vi möjligheten”

Nu när laget går så pass bra, har ni märkt av att det finns lite scouter och klubbar på läktarna som är intresserade av era spelare?
– Ja, så är det faktiskt. Nu ska jag inte sticka ut hakan för mycket, men det är väldigt många spelare och agenter som hör av sig till oss. Det är positivt eftersom det visar på att vi gör någonting vettigt i alla fall.
– Vi har inte svårt att få ihop lag, men många av spelarna som vill komma till oss vill också ha väldigt bra betalt. Vi kan inte ge dom pengarna. Det vill säga om vi inte bara ska ställa en spelare på isen, men då blir det väldigt svårt att vinna matcher.

Hur ser du på er möjlighet att sportsligt ta steget upp till Hockeyallsvenskan?
– Sportsligt har vi det. Ambitionen har vi. Vi vill jättegärna vara med och röra om i grytan. Man ska vara medveten om att resan är lång. Ingen kan ta ifrån oss det vi har gjort, vilket varit fantastiskt bra.
– Vi har delat in den här serien i tre delar. Sex matcher, sex matcher och gör sedan utvärderingar på det. Efter det får vi se vart vi landar. Vi har nog högre ambitioner än vad folk tror. Om vi skulle gå upp i Hockeyallsvenskan och dom pengarna som behövs där… Resan dit lämnar vi där hän, men ambitionen har vi.

Finns det förutsättningar organisatoriskt för spel i Hockeyallsvenskan?
– Ja, det tycker jag att det gör. Bara att titta på vår materialsida. Den är fantastisk. På gränsen till löjligt bra. Läkare, terapeuter och allt det här funkar hur bra som helst. Ibland blir jag nästan brydd över att det är så bra.

Du är 58 år ung, vad är din ambition med tränaryrket framåt?
– Jag har gjort en del resor, varit i Hockeyallsvenskan och även tagit upp en del lag dit. Tyvärr fick jag gå efter sju, åtta månader från AIK då vi låg i SHL.
– Jag har fortfarande en väldigt stark drivkraft, vilket kanske låter fånigt när man är 58 år. Men jag kan garantera att på och runt isen är jag inte 58.
– Nu har jag snart varit här i tre år och har ambitionen att fortsätta jobba. Sedan har jag fått förfrågningar på ganska intressanta grejer, vilket jag inte sticker under stolen med.
– Det skulle vara intressant att ta mina egna idéer in i en ny miljö. Gärna med Hanviken. Jag är inte nöjd ännu.
– Ibland ska det bara vara unga tränare hit och dit, men det har börjat vika över lite. Roger Melin och lite så där. Så länge du har drivit och vill någonting så… I alla fall har jag ambitioner, avslutar Anders Hultin.