Framtidens stjärnor: Läs allt om spelarna i J20- och J18-serierna.
Efter vinsten i Tyskland på U18-VM så draftades målvakten Lukas Swedin till USHL-laget Muskegon Lumberjacks i Michigan. I mitten på december ville laget att jag skulle komma över och träna med dem. Eftersom mellandagarna var det enda tillfälle som funkade så var det bara att sticka iväg till Michigan och utvärdera denna möjlighet. USA var drabbat av en våldsamt kall vinterstorm så in i det sista var resan inte självklar - men till slut gav han sig av.
Resan till Muskegon
Ingen tvekan, det är en lång resa till Detroit som ligger en bra bit in i USA.
Vi lämnade ett kallt vinter-Stockholm och flög mot Amsterdam som är transferstad. Därifrån är det direktflyg till Detroit, som är bäst att flyga till. Efter att ha checkat in mina hockeygrejor som specialbagage gick den cirka två timmar flygresan till Amsterdam ganska snabbt i ett litet plan kallat City-Hopper. Desktop ad in article Mobile ad in article
I Amsterdam fick vi vänta i två timmar innan vi startade resan mot Detroit. Vi slapp i alla fall att vänta på våra väskor eftersom vi endast reste med handbagage (rekommenderas om du inte ska stanna länge). Vi skulle stanna en vecka så det funkade bra.
När vi väl kom fram till Detroit var det kallt och mer snö än i Sverige. Efter de sedvanliga frågorna i säkerhetskontrollen, Vet du vem du är? Vilket lag ska du till? Vilket tröjnummer har du? Vilken är din favoritmålvakt? så väntar vi utanför "special-luggage" - men inget bagage kommer. Efter att ha frågat fem, sex personer säger en kille att bagaget är kvar i Amsterdam.
Katastrof för en hockeymålis att inte ha sina egna grejor...suck!
Killen på flygbolaget Delta lovade att vi ska få dem efter ungefär tre dagar. Ja, men då så… Vilken mardröm! När vi fyllt i ett reklamationsärende så går vi mot utgången då jag plötsligt ser mina hockeybagar.
Det visade sig att endast klubborna fastnat i Amsterdam. Vilken lättnad!
Vi går snabbt mot utgången där den assisterande coachen för laget, CJ, väntar med en stor truck. Så schysst att få skjuts de cirka tre timmarna ut ur Detroit och till Muskegon, Michigan. En trevlig bilresa med en trevlig ung coach och bra info om laget Muskegon Lumberjacks. Jag berättar också en del ommsin egen hockeyresa. Desktop ad in article Mobile ad in article
När vi kommer fram till hotellet som är jätteschysst och ligger alldeles intill arenan, så har vi varit vakna ungefär 24 timmar.
Vi somnar snabbare än snabbt.
Dag 1 - första gången på liten is
Vaknar, äter en god amerikansk frukost kallad Foundation. Jag vet jag inte om bacon med ägg och vitt bröd med sylt är den bästa grundningen, men vi tar seden dit vi kommer. Snabbt till arenan, där vi träffar staben innan målvaktsträning på is.
Det är min första gång någonsin på liten rink. Det kräver en hel del tillvänjning med vinklar, snabbare spel och så vidare. Vi är tre målvakter på is och en hyfsat ung målvakts-coach - enligt ryktet en bra sådan med öga för detaljer.
Det gillar vi!
En ganska chill träning som jag gissar går ut på att utvärdera mina hockeykunskaper och få en klar bild av mig. Övningarna täcker in de flesta målvaktsområdena - allt för att kolla av målvaktens styrkor och svagheter.
De andra målvakterna är födda 2002 respektive 2003 och jag står mig mycket väl i konkurrensen - skönt.
Pappa snackade med målvaktscoachen Steve lite efter träningen, och ställde efter lite skönt snack den lätt kaxiga frågan: Vad tror du ligger bakom att Lukas som minsta målvakt i Superelit J20, vunnit målvaktsligan två år på raken? Främst för att kolla om han har koll. Han börjar prata om vilka skills målvakter behöver i USHL för att lyckas och till slut säger han några saker som fastnar hos mig: Hockey-IQ, snabbhet och pannben. Det är mycket skymning framför målvakten i ligan också, så det brukar ta fyra, fem matcher innan man får koll på vinklar och spelet på liten rink. Han tycker jag har ett bra rörelsemönster, är snabb och gillar att jag redan börjat snappa upp de nya utmaningarna. Jag är nöjd med svaren, han verkar bra och noggrann. Han har sett målisar komma och gå, och säger att det gäller att ha passionen och jobba stenhårt. Steve säger att han scoutat mig någon månad innan de blev världsmästare i U18-VM i Tyskland. Oj, seriös goaliecoach. Han har jobbat tio år i Muskegons lag. Han säger också att USHL-spelare brukar spela cirka två år i ligan, och sedan går många vidare till college. En del spelar tre år och även ett fjärde år för att förbereda sig för det ännu snabbare och mer vuxenlika spelet på college. Det gäller att vara förberedd om och när man får chansen. Desktop ad in article Mobile ad in article
I Muskegon Lumberjacks har alla killar utom en redan “comittat” sig, det vill säga: Signat med något college.
På eftermiddagen blir det lagträning som börjar med uppvärmning följt av uppspelsövningar, tre mot två-lägen och fyra mot fyra, i många olika varianter. Sen blir det spel på helplan, fem mot fem.
Tanken som slår mig är att det känns som om det är högre tempo än i J20 Nationell i Sverige - men det kan vara rinken som gör att det känns så också. Fort går det i alla fall, med snabba uppspel och tidiga avslut.
Dock kan jag ibland tycka att det blir lite väl chansartat spel, men det är väl det höga tempot som orsakar en del missade passningar och tappade frilägen med mera. Ett typiskt böljande amerikanskt ungdomsspel på hög nivå med andra ord. De andra målisarna släpper tre respektive två mål vardera, när det blir min tur. Jag håller nollar och räddar två frilägen. Superskönt!
Så efter dag ett är vi nöjda och chillar och hänger lite med tränarstaben och några spelare efter träningen. Jag och farsan avslutar dagen med middag på hotellet - sedan tidigt i säng.
Dag 2 - jetlagen är en faktor
Bra frukost och vidare till arenan, där lagträning står på schemat.
Mer spel idag och jag blandar och ger lite. Helt okej träning, men jag känner att tidsomställningen gör sig ännu mer påmind dag två. Efter ytterligare en eftermiddagsträning, som går helt okej, så frågar ass-coachen om vi vill åka med och titta på finalen mellan collegelagen Bulldogs och Broncos. Det är en turnering där topplag från olika college bjuds in att delta. Den brukar hållas i Detroit men i år går den i Grand Rapids och kallas ”The 56th annual Great Lakes Invitational Tournament”.
Vi säger ju självklart ja och åker mot ”Van Andel Arena” som tar 15 000 åskådare och just idag är det ungefär 7000 på läktaren. Två brassband från vardera skola står för musiken och kör hits mellan avblåsningarna. De agerar även högljudd hejarklack när de inte spelar. Vi bjuds på asgrym hockey med ännu högre tempo och bättre precision överlag. Vi sitter högt upp i arenan, men jag tvivlar inte en sekund på att de bästa collegelagen säkert skulle ge många SHL-lag en match. En cool upplevelse att få se bra collegehockey med denna fantastiska inramning! Kul också att få åka med grabbarna i USHL-laget som var supertrevliga.
En kanonkväll och vi slocknar på hotellet.
Dag 3 - Oh my God - vilken arena
Vi vaknar alldeles för tidigt och kör frukost på Starbucks.
Aj aj aj.
Vidare till hallen för lite softare morgonträning med laget, som ska möta amerikanska U18 landslaget senare på kvällen. Landslaget spelar i samma liga, eller conference som det heter här. Toppenkillen Andreas Johansson, som är min svenska agent, har via sin amerikanska samarbetspartner Bartlett hockey fixat så att jag och pappa ska få en guidad rundtur på det anrika University of Notre Dame. Efter träningen sticker vi och fixar hyrbil för den cirka två och en halv timmar långa resan. När de på biluthyrningen får veta att jag är draftad till Muskegon Lumberjacks får vi en mycket coolare sportbil för samma peng. Amerikanare är roliga! Vi ser ut som två torpeder i vår svarta Chrysler Sport… Desktop ad in article Mobile ad in article
Vi kommer fram till campus och ishallen, där en mycket trevlig kille möter oss och visar hela anläggningen.
Oh my God, vilken arena!
Byggnaden är vacker som en dag och påminner föga om en ishall.
Det är NHL-standard på omklädningsrummen. Det finns spa, ett videorum som ser mer ut som en bio, och skottramp som mäter allt du kan tänka dig. Rampen har blinkade lampor som visar var du ska skjut, med mera. Det är fantastiska hjälpmedel. Men det imponerar mest är ändå tavlan med alla före detta. elever som vunnit Stanley cup.
Skolan har 20 000 elever och ungefär 2000 lärare och är lika stor som en svensk medelstor stad. Vi åkte, utan att stanna, i en timme med en golfbil för att ta oss runt hela området. Campus består av en kyrka från 1730-talet och ett hundratal stora vackra byggnader som är alla byggda med samma ljusa tegelstenar. Skolan startades 1842 och den amerikanska collegefotbollsarenan rymmer 80 000 besökare, ja ni får nog en bild av det hela.
Vi tackar för besöket och åker imponerade tillbaka till hotellet. Desktop ad in article Mobile ad in article
Dag 4 - Veckans bästa träning
Frukost på hotellet och därefter morgonträning med laget.
Efter en hel del övningar så blir det fokus på smålagspel. Jag känner att jag nog gör veckans bästa träning. Det känns jättekul eftersom både trevlige headcoach Parker och målvaktscoachen Steve verkar uppskatta mitt spel. Efter träningen så har vi ledig eftermiddag - så först käkar vi grillbuffé, sen beger vi oss så långt ut mot Lake Michigan det går att komma. När vi vandrat hela piren ut, ungefär en kilometer, når vi fyren och där är det bara jag, pappa och Lake Michigans jättevågor.
På hemvägen besöker vi även ett ubåtsmuseum med fokus på andra världskriget. Ubåten var med i världskriget och vi får en guidad tur inuti den. Häftigt, men samtidigt skrämmande, när man betänker vad de unga sjömännen var med om. På hemvägen hittar vi ett supertrevkigt fik, med kanonbra stämning och musik. Några sköna killar driver ställer och vi sitter och sippar kaffe länge och väl.
Sen middag och därefter sömn.
Dag 5 - "Värsta SHL-introt"
Vi stiger vår vana trogen upp för tidigt på grund av tidsomställningen,. Vi äter frukost och tar hyrbilen mot nästa collegebesök som är Michigan State University, som är ett statligt college. Vi anländer till campus runt elvatiden och börjar besöket med att titta på deras lagträning. Vi fick se mycket bra hockey eftersom de är ett av topplagen i ligan som kallas ”The Big Ten”. Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter träningen träffar vi ansvariga målvaktscoachen som visar oss arenan och berättar om skolan, laget och deras verksamhet i stort. Det är en fantastisk arena med allt du kan tänka dig och lite till. Skolan är galet stor och har ungefär 50 000 elever och 5000 lärare. Helt klart en bra miljö att kunna utvecklas i!
Full fart på Chryslern och tillbaka till Michigan igen inför kvällens match med Lumberjacks. Ikväll är det nyårsafton och match mot amerikanska U18-landslaget igen, men denna gång på hemmaarenan Trinity Health Center. När vi kommer fram så får jag och farsan våra passerkort och det råder feststämning i arenan. Nationalsången sjungs av en live-artist och det är rök och pyro innan matchen startar.
Värsta SHL-entrén för Muskegon Lumberjacks!
Matchen startar och vi bjuds på kul innovativ anfallshockey på typiskt amerikanskt manér. Defensiven är inte lika strukturerad som i Sverige men galet hög fart och kul hockey att titta på! Efter vinst med hela 9-6 för Lumberjacks förra gången, så blir det förlust med 7-3.
Tyvärr.
Men vi kommer minnas denna nyårsafton länge. Vi somnar utmattade innan tolvslaget.
Dag 6 - Hemresan
Det har varit en spännande och kul vecka att få uppleva amerikansk juniorhockey på högsta nivå. Mycket lärorikt med en massa bra erfarenheter, allt från spelet på liten rink till hur coacher jobbar i USA och få hänga med amerikanska lagkompisar förstås. Collegebesöken var också en höjdare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vi är nöjda och trötta då vi 4.30 på morgonen beger oss mot Detroit och flygresan hem. Nu tillbaka till HV71 J20 med nya matcher och nya möjligheter!
Hockeyresan fortsätter och den svarta Gangsta-Chryslern tar oss vidare mot Detroit i gryningen.
