De 40 klubbarna i Hockeyettan har minst sagt olika utmaningar när de bygger trupperna inför den säsong som väntar, men vissa lagbyggen ser i nuläget mer intressanta ut än andra. Det behöver inte innebära ”bäst” av alla, men ändå på ett eller annat sätt med tydliga uppgraderingar gentemot säsongen som gick.
Det finns helt enkelt potential, här är de fem Hockeyettan-klubbar som kan ståta med mest spännande lagbyggen i skrivande stund...
Visby/Roma
Det går förstås inte att blunda för gotlänningarna i ett sådant här sammanhang. Medan många andra tilltänkta topplag tvingas skära ner och se över sin verksamhet i jakt på de ekonomiskt mest fördelaktiga lösningarna är Visby/Roma ganska ensamma om att skala upp. Drivna av drömmen om en ny evenemangsarena på Gotland har näringslivet slutit upp bakom klubben och plötsligt är sportchefen André Lundholm en av de riktiga storspelarna på marknaden.
Det märks i truppen där förlängningarna och spetsvärvningarna har avlöst varandra den senaste tiden. Visby/Roma hade en med Hockeyettan-mått mätt riktigt stark trupp redan säsongen som gick, men nu ska det av allt att döma satsas ännu hårdare. Nye tränaren Fredrik Mälberg kommer få en rejält namnstark trupp att förfoga över.
Bland värvningarna märks till exempel rejäla pjäser som Hugo Ollila och Carl Sjöberg och att man lyckats förhandla fram kontraktsförlängningar med spelare som genombrottsmannen Karl Påhlsson och spelskicklige backen Andreas Thelander bådar gott.
Det som gör Visby/Roma lite extra intressanta inför kommande säsong är dessutom att spelarmaterialet indikerar att man kommer försöka kombinera flärd med ett fysiskt dna som finns präntat i den gotländska själen. Det kan bli riktigt svårt att tas med för alla kommande motståndare i den södra serien. Men framförallt framstår Visby/Roma så klart som den kanske enda riktigt maffiga storsatsningen i Hockeyettan inför kommande säsong.
Foto: [Magnus Lejhall/Bildbyrån]
Boden
Egentligen var det väl inte direkt meningen att det var så det skulle bli, men organisatoriskt trassel och försiktiga finanser gjorde att Boden till den gångna säsongen blev sittande med ett på många sätt ganska tunt lag. Man tvingades satsa på yngre förmågor och befordrade in-house-lösningar till större roller. Med facit i hand kan dock inte sägas annat än att det blev helt perfekt för klubben. Många av de yngre spelarna som fick chansen lyfte rejält under säsongens gång och sportsligt gjorde man större framsteg och bättre resultat än vad som var att förvänta. Det ofrivilliga steget tillbaka blev ett rejält kliv framåt.
Inför kommande säsong står man nu på en helt annan position och kontinuitet tycks vara ledordet. Boden har lyckats med bedriften att behålla i stort sett det mesta av det bästa från fjolårets succétrupp. Målvaktsparet (Anton Hjalmarsson/Felix Stenmark) förblir intakt, genombrottsbacken Kevin Arvidsson skrev nytt kontrakt och offensivt får man behålla så väl rutinerade rävarna Daniel Mannberg och Nils Thomasson som de hemvävda poängleverantörerna Alexander Wallin och Andreas Nilsson. Lägg till det att många av de yngre killarna som tog kliv i vintras kommer vara en säsong bättre när pucken släpps till hösten.
Framgången tycks också ha gett lite ringar på vattnet. Boden är inte en klubb som kan spendera några monstersummor på spelarmarknaden (”det finns ingen bank att spränga” konstaterade sportgruppens representant Jonas Hedberg skämtsamt när han gästade min Hockeyettan-podd nyligen), men har ändå lyckats göra några riktigt bra nyförvärv i bland annat Elias Callgren och Jacob Sundin som man fräckt knycker från rivalen Piteå.
När många av klubbarna i den norra serien står och stampar eller rent av tar försiktiga kliv bakåt är känslan att Boden verkligen har något att bygga vidare på och kan bli synnerligen intressanta att följa. Kanske rent av en utmanare till att ta andraplatsen bakom Hudiksvall?
Foto: [Skärmdump]
Huddinge
Det har varit en ren misär. Tre raka säsonger av total kräftgång där den tidigare så framgångsrika kubben missat både Allettan och slutspelet tre säsonger i rad. Det är så långt under föreningens värdighet att det hade varit begripligt om uppgivenheten varit total. Men känslan är ändå att det börjar blåsa lite friska vindar i rätt riktning igen. Ekonomin må vara körd i botten (klubben genomför bland annat en nyemission i sitt aktiebolag för att ordna ett kapitaltillskott), men det har lagts en plan om att vara tillbaka i toppen igen om tre år och sportsligt har flera pusselbitar lagts rätt inför säsongen som kommer.
Den envise trotjänaren Björn Jonason sadlar om från spetsforward till sportchef och har plockat in profilen Mikael Österblom som tränare inför säsongen som kommer. Bara det borgar för att Huddinge ska kunna få ihop ett ganska spännande material. Bland värvningarna återfinns dessutom redan några riktigt fräscha namn i form av Devin Kling, Gabriel Åhs och Liam Pettersson som samtliga pryglat in poäng i division 2. På backsidan får man behålla Lukas Dahlbeck samtidigt som Nils Strandberg Sarén vänder tillbaka från Brödernas/Väsby och den intressanta Djurgårdsjunioren Wilmo Andersson ansluter.
Det är så klart budgetvärvningar och chansningar, men utifrån de förutsättningar som finns ger Huddinge sken av att skruva saker och ting i rätt riktning.
Det har väl sagts inför flera av de senaste säsongerna också, men nu är faktiskt känslan att Huddinge kan ha ett spelarmaterial som det går att klämma en hel del bra ur. Man har alla möjligheter att vända på den negativa spiralen och börja rikta blicken uppåt igen. Nu ska att klubben tar kliv framåt inte misstas för att de kan förväntas hålla till i toppen. Söderserien kommer som sagt vara stentuff till vintern.
Huddinge har på den undre halvan av tabellen att göra, men kan man börja vinna lite matcher och göra väsen av sig är mycket vunnet för att kunna nå den där målsättningen om att vara tillbaka i den heta slutspelsstriden inom några år.
Foto: [Andreas L. Eriksson/Bildbyrån]
Tranås
Är det någon klubb som kan sägas ha sparkapital inför kommande säsong är det definitivt Tranås. Lukas Isaksson vänder hem efter några tunga säsonger i Hockeyallsvenskan, Markus Ruuskanen hade en halvdan säsong efter sitt misslyckande i Tingsryd, Viktor Nilsson Westlund vände tillbaka efter att ha haft svårt att få till det hos Mariestad och Kalvyn Watson plockades in mot slutet efter en säsong präglad av skada. Vi snackar fyra spetsspelare som på olika sätt hade ganska svaga säsonger, men som tidigare har visat exakt hur bra de kan vara i Tranås-tröjan. Hittar kvartetten bara tillbaka till sin storform innebär det att Tranås har ett offensivt oerhört potent laddat lag.
Risken finns så klart att det fortsätter gå tungt för de tilltänkta spetsarna, men jag skulle vilja påstå att det är mer sannolikt att det kommer bli tvärtom. Att de hittar glädjen igen och flyger (som tranor). Laget som de kommande säsongerna ska coachas av likaledes återvändande tränaren Jussi Salo är annars byggt på tydliga roller. Det är i alla fall så det framstår när man tittar på uppdelningen mellan tilltänkta spetsar och spelare som snarare är att betrakta som gnuggare.
Det kan bli en ganska skiktad trupp, i alla fall i det offensiva, men känslan är att det kan vara positivt för Tranås. Så som anfallssidan är byggd kommer man bli ett ganska jobbigt lag att möta.
Det som byggs om mest är dock backsidan där både Gustaf Malmkvist och Alfred Hjälm drar till Vimmerby, men där man å andra sidan har fått in hårde Johan Norberg, spelskicklige Lucas Frank och spännande finländaren Niklas Puistola. Det ser bra ut. Tranås missade slutspel säsongen som gick mycket på grund av att det offensiva inte riktigt fungerade och nu har bossen Stefan Fransson skruvat på flera rattar som gör att det ser lovande ut. Får man utdelning på sitt sparkapital, då kan Tranås blir riktigt, riktigt vassa.
Foto: [Skärmdump]
Mörrum
Det hände något under den gångna vintern när Mörrum valde att göra ett tränarskifte och skickade fram profilen Marcus Paulsson som huvudansvarig. Egentligen var det väl något som skedde lite på ett bananskal, men resultatet blev bländande. De unga spelarna har respekt för den forne stjärnan och den kunskap och energi han spred omkring sig fick laget att lyfta. Därför blir det så klart oerhört spännande att se vad som händer nu när han stannar en säsong till och kommer vara med från start. Förväntningarna på att kulturbäraren ska kunna lyfta Mörrum till en ny nivå är stora.
Efter ett ekonomiskt stålbad har Blekinge-klubben dessutom blivit något av en talangfabrik de senaste åren. Unga spelare har kommit till Jössarinken, fått chansen i stora roller och utvecklats positivt. Vi har sett spelare som Hugo Frylén, Vilmer Stahmann, Hampus Johannesson och Rasmus Leijonhielm få genombrott i den laxfjälliga dräkten. De två sistnämnda väljer dessutom att stanna kvar ytterligare en vinter för att fortsätta utvecklas vilket är oerhört positivt för Mörrum.
Kombinationen av talangutveckling och skaplig kontinuitet (det rutinerade målvaktsparet David Otter och Didrik Jansson tillhör också de som stannar) gör att det finns stor anledning att tro på Mörrum inför säsongen 25/26. Laget kunde stöka med de bästa lagen redan i vintras, men saknade den jämna nivån för att kunna betraktas som en seriös utmanare.
Kan man skruva upp den nivån en aning är det ingen långsökt tanke att tänka sig att Mörrum skulle kunna vara med och hugga på en slutspelsplats. Det vore en riktigt stor framgång.
