Säsongen är snart slut – här är klubbarna som står inför vägskäl

När slutspelet rycker närmare för många börjar det bli dags att planera för framtiden för andra. Seriespelet närmar sig sitt slut och om några få veckor har 16 av lagen i Hockeyettan spelat klart för säsongen. Det innebär att det är dags att lyfta blicken och fundera på hur trupper och organisationer ska skruvas för att kunna komma tillbaka starkare nästa säsong. Nu ska sägas att allt inte är hundra procent ristat i sten. Det kan finnas en viss möjlighet till slutspel eller risk för kvalspel kvar på något håll, men när jag analyserar de undre halvorna av tabellerna i Hockeyettans serier kan konstateras att vissa har mer att fundera på än andra. Idag riktar jag fokus mot fem klubbar som står inför lite av vägskäl inför säsongen som kommer. {{ PAYWALL LIMIT }} KIRUNA IF ”För att prestera över tid krävs rätt struktur, tydliga roller, en trygg arbetsmiljö och ett ledarskap som håller ihop helheten. Där har vi som förening inte varit tillräckligt bra den här säsongen”, skrev klubbens ordförande Hannes Tiensuu nyligen i en och det är förståeligt att mungiporna pekar neråt i gruvstaden. Laget missar slutspel för tionde säsongen i rad och har fallit från en position som topputmanare i Norrland till identitetslöst bottenskrap som aldrig lyfter. Rekryteringen av finländaren i en sportslig nyckelroll som var tänkt att leda föreningen framåt, uppåt, resulterade i att den kombinerade sportchefen och tränaren fick sparken under vintern utan att ha gjort särskilt mycket avtryck alls och det kan knappast sägas något annat än att Kiruna IF står och stampar. Så här kan det inte fortsätta. Men frågan är bara hur man ska kunna vända förfallet? Styrelsens analys är så klart korrekt, det krävs struktur och tydliga roller för att få en drake att lyfta, men samtidigt är det den röda tråden i verksamheten som är något av boven i dramat här. I Kiruna har man under många år slagit fast att det är direkt nödvändigt att vara självförsörjande för att kunna få ett Hockeyettan-lag att snurra i norraste Norrland och man har varit stolta över att slussa in många egna spelare i a-truppen (i år har 14 spelare med IF som moderklubb beträtt isen). Men rent krasst måste man våga erkänna för sig själva att kvaliteten på den hemvävda stommen inte är tillräckligt bra för att kunna lyfta i några tabeller. Den kan spela i Hockeyettan och hålla föreningen flytande, men kommer inte kunna leda Kiruna IF till något lyft hur mycket man än vill att så ska vara fallet. Därav vägskälet. Ska man fortsätta tro på och satsa på den inhemska stommen och därmed riskera att fortsätta vara ett lag som står och stampar utan att ta sig någonstans eller ska man göra ett avsteg från den ideologiska väg där man egentligen vill hålla till och göra sig av med fler spelare inför nästa säsong? Det andra alternativet kommer att kosta. Kiruna IF lägger redan nu ganska stora summor på den spets man hämtar in från utsidan i och med att det är svårt att locka spelare till mörkret i norr. Att även börja värva arbetare vid sidan av spetsen blir väldigt dyrt, men kanske nödvändigt? Oavsett vägval kommer man behöva bli väldigt mycket noggrannare med den spets man faktiskt tar till gruvstaden. Man har haft bra spelare, men det var länge sedan någon kom till Kiruna och verkligen rockade världen. Nico Surenkin fick sparken som Kiruna-tränare under säsongen. Foto: Skärmdump HUDDINGE Slutspelsplatsen var egentligen aldrig nära, den södra Hockeyettan var alldeles för tuff för att Huddinge med sin budgettrupp skulle kunna konkurrera. Men säsongen 25/26 måste ändå betraktas som ett tydligt steg framåt. På flera olika sätt. Efter tre raka säsonger med tröstlöst usla resultat, splittrade lag och en hockey som allt annat än värmt har Huddinge ändå hittat något den här säsongen. Man har inte haft en trupp som räckt till för att utmana uppåt, men det har ändå funnits en stabilitet där och den trupp man haft till sitt förfogande har spelat en mer sevärd hockey än vad som varit fallet på några år. Det är positivt. Dessutom tycks man ha hittat en bra balans mellan en tydlig kravställning och den ack så viktiga lilla detaljen att ha kul. Det kunde på papperet framstå som en liten udda mix när seriöse sportchefen valde att plocka in , som snarare är känd som en players manager än den som kommer in med piskan, i tränarrollen inför säsongen, men det har gift sig perfekt. Spelarna gillar Österblom och hans mjuka värden har landat utan att det blivit på bekostnad av den seriositet som Huddinge ändå vill stå för. Nu har man dessutom krattat väl genom att förlänga tränarens avtal även över nästa säsong och skrivit nya kontrakt med nyckelspelare som , , , , och . Men någonstans framstår det som viktigt att bygga vidare nu när kugghjulen är i rullning. Man har skapat en bra grund och nästa säsong måste man kunna lyfta blicken mot toppen för att inte tappa momentum. Frågan är dock om man vågar satsa lite hårdare. Sportchef Jonason måste bygga en lite slagkraftigare trupp med lite fler beprövade spelare om Huddinge ska kunna hävda sig i den tuffa söderserien. Är det en ekonomisk risk klubben är villig att ta efter några svajiga år? Dessutom är det nog dags att ta ett beslut. Björn Jonason är 37 år ung och älskar hockey mer än någon annan, men det är knappast till gagn för klubbens längre ambitioner att det ständigt är en följetong kring sportchefen. Spela eller inte spela, spela eller inte spela... Den här säsongen blev det spela, men jag tror att det vore bra för hela föreningen om man redan under våren tog beslutet att det är på kontoret han ska vara. Fullt fokus på att bygga ett slagkraftigt lag och all energi fokuserad på ett och samma ställe. Det gynnar föreningen mest även om han fortfarande håller på isen. Björn Jonason, spelande sportchef Huddinge. Foto: Andreas L. Eriksson/Bildbyrån VÄSBY Den viktigaste frågan är förstås om Väsby över huvud taget kommer få spela kvar i Hockeyettan nästa säsong? I och med att man i höstas valde att försätta sitt aktiebolag i konkurs gjorde man sig skyldiga till ekonomiska aktioner som på ett eller annat sätt kommer att behöva tas i beaktande av den licensnämnd som ska granska siffror i vår. Men låt oss inte föregå någon granskning utan utgå från att stockholmarna får behålla sin status. Det finns ändå en hel del att fundera på. Först och främst måste man så klart se till att skapa lugn och ro. Säsongen fick en väldigt bucklig start med uteblivna löner, spelaruppror, den omtalade konkursen och tränare och sportchef som båda smögs ut bakvägen. In kom en ny sponsor som plötsligt började kommunicera i formen av sportsligt ansvarig och klubbchef och truppmässigt har det varit en hel del strul med allt från skador och sjukdomar till avstängningar. Så kan man inte ha det igen. Väsby måste sätta sig ner och bestämma vad man vill stå för och sedan agera tydligt. Säsongen 25/26 har det spretat alldeles för mycket. Samtidigt är det kanske någonstans begripligt att man agerade så yrvaket efter skilsmässan från Brödernas. Initialt tycktes ju ingen riktigt veta om de var med eller inte och i vilken riktning klubben skulle röra sig. Det dröjde väl egentligen hela vägen fram till jul innan man fick någorlunda fast mark under fötterna. Nu vill jag så klart inte uppmuntra till att klubben ska riskera att förköpa sig, men på något vis är känslan att Väsby ändå måste hitta tillbaka till positionen som topplag. Det är där de förväntas vara i den stockholmska hierarkin och det blir svårt att överleva utan att ha den målbilden. Men hur man bygger en ny stark trupp är inte lika lätt att svara på. I årets trupp hade man ett gäng skickliga spelare som hängt kvar från Brödernas-tiden och runt dem fyllde man på med spelare som i mångt och mycket var att betrakta som utfyllnad. Nu är frågan om det är värt att satsa vidare på den stommen (om spelarna ens har något intresse av det?) eller om man ska försöka bygga något helt nytt? Det finns för- och nackdelar med båda förhållningssätten, men jag lutar nog åt att det är läge att bygga något nytt. Brödernas-stommen har gjort sitt, Väsby behöver sätta en ny fräsch identitet. Väsby har haft en rörig säsong. Foto: Skärmdump VÄSTERVIK Den här säsongen har egentligen bara handlat om överlevnad. Västervik har spelat för att säkra ett nytt kontrakt och efter fjolårets totala kaos är det nog ganska skönt för sportchefen och hans ledarstab att kunna göra ett bokslut utan drama och blicka framåt mot en ny säsong. Frågan är bara på vilket sätt? Efter att ekonomin brakat samman fullständigt och det Hockeyettan allstars-lag man ställde på isen säsongen 24/25 sålts av in till i stort sett sista gubbe tvingades Öhman bygga ett helt nytt lag till den här säsongen. Utan särskilt mycket till pengar ska sägas. Resultatet blev en brokig samling ungtuppar som bitvis saknat rätt inställning och en grupp som varit lite för ambulerande under säsongen. Många har kommit och gått, men samtidigt har den sportsliga ledningen fått en väldigt god uppfattning om i vilka gubbar det finns utvecklingspotential och står i skrivande stund med bortåt åtta spelare på kontrakt inför kommande säsong. Det är en väldigt bra grundplåt för ett nytt lag och viktigast av allt är så klart att trotjänaren kommer fortsätta dra laget. Frågan är nu bara hur man ska kunna ta tillvara på lugnet och de betydligt mer gynnsamma förutsättningarna inför nästa säsong, för en sak är säker, Västervik måste spela om något mer än bara sin existens i Hockeyettan. Läktarna har gapat sorgligt tomma i LF Arena den här säsongen och så kan det inte fortsätta om Västervik ska kunna fortsätta framåt. Man måste ställa ett lag på isen som gör resultat och som underhåller. Fortsatt med en ganska modest plånbok får man anta. Victor Öhman kan med andra ord inte välja att spränga banken, men att han redan från början har en stomme att luta sig emot bör innebära att han kan vara lite mer nogräknad när det gäller att sätta sin trupp. Han kommer inte behöva värva kroppar bara för att ha en trupp utan kan nog överväga vad och vem han behöver för att spetsa till det. På tränarsidan finns också ett vägval att göra. Det är tryggt och hemtamt med och på bänken, men kanske skulle man behöva titta lite över horisonten och försöka få in en ledare som verkligen kan göra skillnad (nej det är ytterst långsökt att klubbhjälten skulle återvända)? Västervik kan behöva tänka en och två gånger på hur de ska disponera de små slantar de faktiskt har att spendera. Victor Öhman, sportchef Västervik. Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån MÖRRUM Laxarna har haft några mellansäsonger där man satsat på unga trupper, betalat av på sina skulder och egentligen inte gjort så mycket mer än existerat i Hockeyettan. Individuella spelare har gnistrat och det har funnits perioder där det spelats bra hockey under ledning av tränarduon och , men som helhet har Mörrum haft svårt att konkurrera. Det ska det bli ändring på nu. Säsongen som kommer firar klubben 60-årsjubileum och det ska man göra med ett starkare lag på isen. Sportchefen har utlovat ett lag som på fullaste allvar ska kunna vara med och konkurrera om topp tio. Men hur ska Mörrum nå dit? Att det petas in några kronor till i en spelarbudget för att ställa ett mer slagkraftigt lag på isen kan vi så klart räkna med. Kanske var det med en baktanke om att spara till en sådan sak man valde att släppa spetsarna , och i samband med deadline. Men hur de där extra stålarna ska användas är en delikat fråga. Att värva meriterat för att försöka konkurrera med de större drakarna i serien har man testat förut, det var det som försatte föreningen i den ekonomiska krisen från första början. Men samtidigt är det tveksamt om det kommer gå att bli ett givet topp tio-lag bara genom att fortsätta satsa på unga utvecklingsbara spelare som ska ta nästa steg. Där måste Mörrum hitta en väg framåt där de balanserar rätt. I mångt och mycket handlar det nog trots allt om att hitta ett mindset. Att bygga något som är starkt organisatoriskt och som man sedan kan stå upp för. Att säga att man ska vara med och utmana är ingenting värt om man sedan inte kan fullfölja på det även i praktiken. Där har Mörrum svajat betänkligt genom åren. Det har varit väldigt mycket storvulet snack och väldigt lite verkstad. Man har haft för låg kravställning och för hög svansföring. Här är ett ypperligt tillfälle att göra om och göra rätt och visa att man faktiskt kan bygga en satsning på ett genomtänkt och stabilt sätt. I mångt och mycket kommer det nog ner till att Mörrum kommer behöva jobba med och stärka sin organisation. Mörrum vill locka tillbaka publiken till Jössarinken. Foto: Magnus Lejhall/Bildbyrån

Säsongen är snart slut – här är klubbarna som står inför vägskäl

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

De tar plats i Hockey Hall of Fame 2026

Efter trejden – backpjäsen stannar i Edmonton

Avslöjar: Bad själv om att få lämna

Lista: NHL:s 50 hetaste free agents

Från Stenungsund - till en av världens mest hajpade talanger