”Än i dag förstår jag inte hur nära det var att jag miste livet”

Han har byggt sig en fin allsvensk hockeykarriär. Men det finns mer att berätta om Almtunas forward Tobias Liljendahl. 2004 var den nu 24-årige stockholmaren nära att mista livet i samband med tsunamin i Thailand.
– Det fanns inte så mycket vägar att springa på och det var mycket folk som ville fram och fullständigt kaos. Vi ramlade i vattnet, men jag vet inte riktigt hur vi kom upp, berättar han för hockeysverige.se om den dramatiska upplevelsen.

UPPLANDS VÄSBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tobias Liljendahl hade en märklig säsong. På det personliga planet var det hans bästa som seniorspelare, men samtidigt ramlade hans Almtuna ur Hockeyallsvenskan.

Men innan vi börjar nysta i vad som gick rätt för Tobias och fel för Almtuna den här säsongen börjar vi i en annan ände. En betydligt mer personlig. Tobias Liljendahls resa dit han är i dag är nämligen speciell.

2004 befann han sig i Thailand när en av vår tids mest omtalade naturkatastrofer slog till. Där höll Tobias Liljendahl på att mista livet.
– Jag kommer inte ihåg så himla mycket från tsunamin eftersom jag bara var nio år, men det är klart att vissa saker sitter kvar fortfarande, säger 24-åringen när hockeysverige.se träffar honom i klassiska Vilundahallen i Upplands Väsby.
– Hela händelsen… Just när vi var där var det inte så mycket. Vi var där hela släkten, ungefär 20 personer, och skulle fira en födelsedag. Vi åkte på julafton och det här hände på annandagen. Allting gick väldigt fort.

Tsunamin i Indiska oceanen den 26 december 2004 slog till skoningslöst. Mellan 220 000–300 000 människor miste livet och över fem miljoner beräknas ha blivit helt hemlösa eller tvingats fly till en följd av katastrofen. Svenska utrikesdepartementet räknade med 543 döda  och saknade svenskar, varav väldigt många barn. Nära 500 av de svenska dödsoffren befann sig vid turistorten Khao Lak norr om Phuket.
– Vi kom ner. Sedan skulle vi gå ner på stranden och det var vatten överallt. Det var verkligen så, helt sjukt, och det går inte att sätta ord på det. Just där och då förstod jag inte hur kraftig den skulle bli.
– Det var mer när vi kom hem, läste alla rubriker och förstod hur många som hade mist livet i den händelsen, som jag förstod omfattningen.

Hade tsunamin redan dragit förbi då du kom ner till stranden?
– Nej. Det var så här att pappa och mamma var kvar på hotellet medan jag gått ner till stranden med övrig släkt och vänner. Vi bodde precis på stranden så det var inte långt att gå, hundra meter kanske.
– Lokala thailändarna visste att det var något på gång eftersom vattnet skjutit ut och stranden var mycket större än vad den brukade vara. Vi förstod inte vad som hände, men thailändarna sa åt oss att vi måste backa för vattnet kommer komma tillbaka och då kommer det gå fort.
– Efter fyra, fem sekunder såg vi vattnet komma och att det gick med en jäkla fart. Vi sa till varandra att det nog var bäst att vi sprang därifrån. Som tur var hann alla våra vänner och släkt undan. Vi var lyckligt lottade att alla som var med oss hann ifrån vattnet.

Det höll ändå på att gå riktigt illa för den då nioåriga Tobias Liljendahl och hans kusin Sebastian.
– Jag och min kusin hamnade i vattnet. Han är tre år äldre än jag. Vi ramlade ner i en å som rann ifrån havet upp mot bergen.
– Det fanns inte så mycket vägar att springa på och det var mycket folk som ville fram och fullständigt kaos. Vi ramlade i vattnet, men jag vet inte riktigt hur vi kom upp. Jag tror att min andra kusin, Christoffer, hjälpte oss upp. Han är född 1989 och äldre än oss. Han lyckades dra upp oss. Sedan var det bara att springa för livet.
– Jag hann tänka både det ena och andra. ”Vad händer nu”?. Men som tur var gick det vägen.

Du var bara nio år då, förstod du då hur farligt det egentligen var?
– Nej, absolut inte. Det kan jag inte säga att jag gjorde. Jag tror inte att jag än i dag förstår hur nära det var att jag miste livet där.
– Som jag sa så var det mer då jag kom hem och sedan är det många som frågat under åren hur det var där och då.

Tobias Liljendahl fick också uppleva förödelsen efter tsunamin som slog till med full kraft mot stranden där han, hans släkt och vänner befann sig.
– Vi var kvar ett par dagar. Nu kommer inte jag ihåg exakt hur många dagar det var, men vi ville inte gå nära stranden eftersom dom sa ”det ser förfärligt ut och det kan ligga lik där nere”, säger Tobias Liljendahl som tystnar lite innan han fortsätter:
– Jag var nio år och självklart inte så intresserad av att springa där nere. Istället höll vi oss kvar på hotellet. Sedan har jag sett både bilder och en dokumentär om det som hände och det är förfärligt.
– Allt gick så fort från att det var frid och fröjd till att det tio sekunder senare var katastrof. Jag gick, som sagt var, inte ner på stranden, men några av dom äldre i släkten gick ner och kollade. Dom sa att det inte fanns någonting kvar. Allt var borta. Då förstod vi att haft en väldig röta.

Hur tänker du kring det här då du åker på semester idag?
– Jag har inte varit i Thailand efter det här. Några i släkten har åkt tillbaka dit för att se hur man har byggt upp det igen, men jag tror inte att det blir Thailand mer för mig, säger Tobias Liljendahl innan vi släpper det hemska som hände 2004 och istället pratar om något helt annat.

Reijo Liljendahl till vänster. Foto: Bildbyrån/Ludvig Thunman

PAPPA – EN VÄLKÄND TRAVKUSK

Pappa till Tobias Liljendahl är en av Sveriges just nu bästa travtränare Reijo Liljendahl som under många år jobbade åt Stig H Johansson. Som förnamnet skvallrar om har familjen delvis rötterna på andra sidan av Östersjön.
– Pappa är finsk så jag har lite släkt i Finland. Jag är 50 procent finsk. Nu har jag bara svenskt medborgarskap och pappa har inte varit jättemycket för att prata finska. Jag kan några fraser, men det har inte blivit att jag lärt mig. Det har varit Sverige som gällt hela tiden.

Det har ändå varit på gång att han skulle flytta till Finland för att spela hockey.
– Jag var ganska nära att hamna i Finland efter juniortiden, men det blev Sverige i stället. Det är inte heller något jag ångrar.
– Klart att det skulle vara kul att komma dit. Vi får se i framtiden om det blir någonting.

Hur ofta har du fått frågan varför du inte valde travet som din pappa?
– (Skratt) Alldeles för många gånger. Klart att det blir frågor om det eftersom pappa alltid har hållit på med trav. Framför allt nu då på senare tid, då pappa blivit egen företagare och tränare, har det kommit frågor om jag inte känner suget.
– Pappa sa till mig ganska tidigt ”håll dig ifrån travet, det är ingenting”. Han såg nog att jag inte hade det här riktiga intresset med djuren och så vidare.
– Dessutom bodde vi granne med ”Challe” Berglund, vilket hade en stor inverkan på att det blev hockey för mig. Jag är jättebra kompis med hans son, Emil, som spelar i Timrå. Vi var som två bröder då vi var yngre och hängde ihop hela tiden. Då blev det hockey och det är inget jag ångrar i dag.

Hjälper du pappa någonting med travet?
– Väldigt sällan. Det kan hända någon gång om han behöver hjälp. Jag kan lite grann om den vardagliga skötseln av en häst, men jag är verkligen ingen supernörd.

Har du jobbat något på gården uppe i Heby?
– Ja, förra sommaren var jag med och hjälpte till lite grann, men det stannar där, om jag säger så. Jag tycker inte att det är superkul om jag ska vara ärlig.

MÅRTENSSON – DEN STORA TRAVEXPERTEN

Tobias Liljendahl följer i alla fall det som händer i travvärlden.
– Jo, det gör jag absolut. Framför allt har travet en stor del i ett hockeyomklädningsrum i och med att många spelar på V75. Ofta är det att många superstjärnor inom hockeyn köper travhästar. Sedan kollar jag absolut hur det går för pappa.

Men han slipper vara travexpert i Almtunas omklädningsrum. Den rollen har en mer rutinerad och äldre hockeyspelare fått iklä sig.
– Många tror att jag ska vara expert, men den här säsongen då vi hade Tony (Mårtensson). Han har dragit in några fina vinster på travet så han fick sköta expertbiten. Sedan kom jag med mina idéer, men det var nog tur att inte så många lyssnade på mig.

Charles Berglund med SM-bucklan 2000. Foto: Bildbyrån/Björn Tilly

DEBUTERADE I ETTAN – SOM 13-ÅRING

Den som var med och styrde in Tobias Liljendahl på hockeyspåret var alltså OS-guldmedaljören från 1994, ”Challe” Berglund.
– När jag var yngre var ”Challe” i toppform. Han vann SM-guld med Djurgården och var i Schweiz ett tag då jag och Emil hängde ihop. Klart att han har betytt mycket för mig som person och hockeyspelare.
– Han har kommit med en del tips, tricks och idéer. Jag hade honom som tränare ett tag i Djurgården och han var även med hela tiden i Väsby då vi spelade i ungdomslagen där.
– Pappa och ”Challe” var goda vänner redan innan jag kom till världen eftersom dom bodde ute på Stig H:s gård ute i Väsby. Emil är ett år äldre än jag och han var nog den första personen jag träffade efter mamma och pappa efter det att jag kommit från BB, säger Tobias Liljendahl med ett skratt.

24-åringen från Upplands-Väsby debuterade i Hockeyettan 1 som 13-åring, har spelat i Djurgården upp till J20 och varit med på alla åldrar från U16 till U20 i Juniorlandslaget, men han har aldrig fått chansen i SHL/elitserien.
– Klart att det alltid varit en dröm att få spela i SHL. Jag var med i Djurgårdens A-lagstrupp då vi gick upp till SHL igen. Då kände jag att det kanske var för tidigt i karriären för mig för att vara kvar i föreningen eftersom jag var sistaårsjunior då vi gick upp.
– Jag var sugen på seniorhockey eftersom jag hade spelat juniorhockey i Djurgården och haft en fin tid där. Då blev det Norrköping….

Säger du med norrköpingsdialekt.
– Exakt (skratt). Den är lite speciell och något jag lärt mig under mina tre år där.
– Det gick bra där och visst har det funnits lite intresse från SHL, men aldrig något konkret. Det har blivit att jag nött på i Hockeyallsvenskan.

Foto: Bildbyrån/Tobias Sterner

ÅKTE UR ALLSVENSKAN

Senaste säsongen spelade Tobias Liljendahl Almtuna dit han blev värvad från Timrå. Ett Timrå som tog steget upp i SHL. Nu fick han i stället vara med om att åka ur Hockeyallsvenskan. Mitt i all degraderingsbedrövelse gör han sin poängmässigt bästa säsong i Hockeyallsvenskan med tio mål och totalt 32 poäng på 52 matcher.  
– Tittar vi på min bild rent poängmässigt så har den varit bra, men jag tycker att det handlar om så mycket mer än bara poäng. Jag tycker också att jag har tagit ganska stora kliv både defensivt och offensivt som hockeyspelare.
– Jag fick en ganska stor roll och ganska mycket istid i både powerplay och boxplay. På så vis har det varit en väldigt lärorik och utvecklande säsong för egen del. Jag är jättenöjd med prestationen jag gjort även om allt alltid kan bli bättre.

Vad hände med laget, varför gick det som det gick?
– Nu är det ganska tajt in på säsongen och jag vet ännu inte vad jag ska svara på den frågan. Det är så mycket som har cirkulerat i huvudet sedan vi slutade spela.
– Vi hade helt enkelt en för låg lägstanivå. Vi hade höga toppar och spelade bra i stora delar av säsongen, men tyvärr, i dom viktiga avgörande situationerna blev det en alldeles för låg nivå och vi straffade ut oss själva helt enkelt.

Hur påverkades laget av att först Nichlas Falk kom in i laget som tränare för att bara några veckor senare få sparken igen?
– Som tur är har jag varit med om liknande situationer förut. Framför allt var det väldigt rörigt på tränarsidan i Vita Hästen under ett tag. Nu hade vi ett ganska ungt lag den här säsongen och jag tror att det påverkade andra spelare mer.
– Det var en ganska speciell situation. Först började vi säsongen med två tränare. Dom får kliva åt sidan och in kommer en ny. Sedan får han kliva åt sidan… En sådan rockad påverkar mycket, men nu blev det dubbla rockader. Då sätter det sig absolut i skallen hos många.
– När det kommer in en tränare nollställs allt, man vill visa upp sig och så vidare. När vi nu skulle göra samma sak flera gånger tog det nog ganska mycket kraft ur gruppen.

Var ni i laget med och påverkade att Nichlas Falk skulle lämna uppdraget?
– Det skulle jag inte säga att vi var. Framför allt var det ett styrelsebeslut. Klart att det snackades en del i laget, men så gör det alltid då sådana saker händer. Vad det bidragande var till att han fick gå vet jag faktiskt inte.

Foto: Ronnie Rönnkvist

UTSLAGNA I SISTA MATCHEN

Allt avgörs i sista kvalmatchen mot Kristianstad i slitna Gränby Ishall. Bortalagets back William Pethrus avgör i förlängning.
– Ett ord jag kände var tomhet. Jag var inställd på att det var en match som kommer att påverka väldigt mycket framöver. Vi spelade inte bra, men helt okej. Det blir ”overtime” och vi visste att nu skulle det verkligen bli kniven mot strupen.
– Vi har en puck i målet som döms bort. Då kände jag ”fasen, vad är det här?” Speciellt eftersom vi var med om att hamna i kvalserien då det bara var fem sekunder kvar av matchen mot AIK på Hovet. Ska det bli ett sekunddrama en gång till? Sedan gör dom 2–1…
– Det svartnar för ögon. Jag satt där på bänken och var helt tom. Jag visste inte vad jag skulle tänka och tycka. Sedan tittade jag upp på läktaren och såg alla fans som såg lika tomma ut. Det var en tuff dag och tuff vecka efteråt.

Almtuna-forwarden har inte hunnit smälta det som hänt ännu.
– Nej, inte riktigt. Jag åkte på semester ett tag för att försökt nollställa och koppla bort hockeyn, men absolut kommer jag gå och tänka på det här ett långt tag.
– Jag försöker ändå släppa det lite och det kommer som tur är nya matcher.

Tobias Liljendahl har eller hade kontrakt med Almtuna även över kommande säsong, men hur det blir för honom framöver kan han idag inte svara på.
– Jag skrev på ett nytt kontrakt i julas som i alla fall gällde spel i Hockeyallsvenskan. Nu vet vi inte hur det blir, men det ser ut som att alla klubbar kommer klara licenser och grejer.
– För dagen har jag inget kontrakt. Jag har, som sagt var, varit på semester i tio dagar och försökt koppla bort hockeyn helt och hållet. Jag pratade med Claes (Elefalk), min agent, som nästan var den första jag pratade med efter det jag landat i Sverige. Nu är det en ny kula som rullar, men vart det blir vet jag inte. Någonstans hoppas jag få en tröja i alla fall.

Har du stängt dörren till Almtuna om det blir Hockeyettan?
– Absolut inte. Jag trivs jättebra i Almtuna och tycker det är väldigt härliga människor som är med där och sköter den föreningen. Dom har gjort ett bra jobb under många år. Det är väldigt tråkigt att det blev som det blev, men jag har inte stängt någon dörr. 
– Jag har även pratat lite löst med Björn (Danielsson), sportchefen, men vi får se vad som händer. Vi har inte sagt varken ja eller nej.

Med tanke på din fina säsong i Hockeyallsvenskan måste det väl finnas en del intresse från annat håll?
– Klart att finns lite intresse. Det fanns intresse även innan jag skrev på för Almtuna, men i och med att jag trivdes så pass bra, är nära hem och jag är från början från Stockholm så passade det jättebra för mig att spela i Almtuna.
– Det finns lite lösa grejer, men inget konkret. Som tur är finns det i alla fall några klubbar som vill ha mig så jag hoppas att platsa någonstans nästa säsong, avslutar Tobias Liljendahl.

FOTNOT:
Här kan ni läsa OLD SCHOOL HOCKEY med den före detta hockeyspelaren Per Brandser där han berättar om jobbet med tsunamins offer: https://hockeysverige.se/intervju/sm-guldmedaljoren-som-blev-begravningsentreprenor-old-school-hockey-per-brandser//