ULLVI/LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
När Leksands IF åkte ur SHL i våras satt en av lagets mest erfarna spelare, Jon Knuts, på läktaren skadad. Nu är dessutom framtiden osäker för 35-åringen från Malung och i nuläget dessutom inte inskriven i Leksands trupp.
-- Jag kommer ihåg att det var fruktansvärt. Nu är det ändå några månader sedan, men det var en pina mins sagt, säger Jon Knuts då hockeysverige.se träffar honom i Ullvi i utkanten av Leksand och ber honom beskriva känslan att sitta på läktaren och följa sista kvalmatchen mot HV71.
-- Sedan hade jag ändå väldig en tro på att vi skulle lösa det. Jag tycker att vi var med i matcherna och jag fick en känsla av att det mer och mer började väga över till vår fördel, men 4-0 i matcher är svårt att prata bort. Det var jäkligt tufft.
Hur nära laget kunde du vara under kvalet?
-- Jag var hyfsat nära. I början åkte laget i väg på två matcher när dom spelade mot HV71 borta. Då var jag inte med utan följde matcherna från TV:n.
-- När laget sedan var här hemma var jag runt hallen, pushade och försökte gjuta mod, se möjligheter och blicka lite historiskt sett vad vi tidigare gjort i föreningen.
-- Som jag sa också säga att till laget att jag hade känslan av att det började bära över. Snacka, pusha och vara där. Jag tycker att jag var där så mycket som man ska vara.
Du har både gått upp och åkt ur med Leksand, hur snabbt släpper man som spelare att laget du spelar för degraderas och i stället känner en revanschlust?
-- Det är lite olika såklart. Nu visste jag att jag skulle läggas på operationsbordet inom någon vecka. För mig var det först att veta vad det skulle bli med allt det.
-- Tidigare år har jag känt revanschlust. När vi åkte ur mot Malmö Redhawks hade jag under säsongen precis kommit hem från just Malmö. Då kände jag direkt att jag ville tillbaka och vara med på den resan igen. Det hade känts fel att då hoppa på ett annat tåg.
-- Sedan åkte vi ur mot Mora IK. Då var det lite samma sak och jag hade en väldig revanschlusta där och då också.
-- Den här gången visste jag att det var ganska långt bort med hockeyn för mig. Att prata revanschlusta för mig, nej så var det inte. Men för föreningen var det så.
Hur var då din känsla?
-- Surt, men jag kunde inte göra så mycket mer.
Jon Knuts skadade sig redan i februari och tvingades till operation. Givetvis hade han inte kunnat spela vidare trots skadad.
-- Jag provade. Dels hade jag varit borta i tre veckor. Att ställa sig i ett kval, inte vara matchredo och rädd för ett knä hade varken gjort mig eller Leksand rättvist.
Hur har rehabiliteringen gått?
-- Bra. Det är Sophiahemmet som kör en uppföljning på mig och därifrån får jag positiva rapporter.
Är du i ett speldugligt skick?
-- Nej, det är jag inte.
Du är 35 år, hur tänker du kring fortsatta satsningen som spelare?
-- Det är något som jag bollar med nu. Jag får se hur kroppen mår och rehaben utvecklas. Om det ens finns en möjlighet att spela igen.
-- Tanken är att jag ska ta ett beslut längre. Att då få se hur allting gott och vad som finns på marknaden. Som du säger är jag 35 år och kommer ha varit borta från hockeyn under nio, tio månader. Jag vet att det då är en uppförsbacke, så vi får se.
Vilka ledaregenskaper har Johan Hedberg som gör honom till rätt person att ta tillbaka Leksand till SHL?
-- Han är otroligt målmedveten och är en glädjespridare som kommer så till hallen varje dag oavsett resultaten var dagen innan.
-- Johan gjuter mod i alla att tro på någonting och har verkligen an vilja att göra det här. Jag tror starkt på honom.
Kan du se dig själv jobba inom Leksands IF i framtiden?
-- Ja, absolut. Det skulle jag kunna. I vilken roll har jag ingen aning om, men varför skulle jag stänga den dörren, avslutar Jon Knuts.








