Måns Karlsson: Då är ordningen återställd – eller?

Ett år i HockeyAllsvenskan fick räcka. Brynäs klev ned, gjorde precis vad de skulle och gjorde, och tog sig tillbaka. Så, nu är väl ordningen återställd då?

När Brynäs åkte ur gick snacket om att de inte hade en aning om vad som väntade i HockeyAllsvenskan. När det blev slutspel kom samma snack igång igen. Slutspelet – det skulle minsann bli något helt annat.

Och det blev det. För lagen som mötte Brynäs, vill säga.

Det lag som i grundserien tog 114 poäng och vann med 17 poängs marginal hade en förmåga att se ganska oinspirerade ut under stunder. De slarvade bort många poäng mot sämre lag. Det slarvet såg vi inte tillstymmelse till under slutspelet. De vann tolv matcher och förlorade en. Räknar vi in de tio sista grundseriematcherna vann de 22 av de sista 23. De förlorade ingen av de 23 matcherna under ordinarie tid. De vann 20 av dem under ordinarie tid.

Ett facit som till och med PSG hade varit nöjda med. Jag är brutalt imponerad över vad de gjort de senaste månaderna. I stort sett alla i laget spelade sin bästa hockey när det behövdes som mest.

Det är klart att stjärnorna är de som lett Brynäs hela säsongen. De har haft en oerhörd spets. Men i de här två avslutande matcherna är det Oliver Tärnström, Noel Nordh, Theo Lindstein med flera som klivit fram. Och den tilltänkte andremålvakten Damian Clara växte under säsongen ut till ett monster.

Det går att säga att Brynäs åkte ur i ett perfekt läge. De åkte ur när många av de bärande spelarna var 30+ och inte hade något emot att ta ett år i HockeyAllsvenskan. De åkte ur när de hade Håkan Svedman som klubbdirektör, vilket gav ett lugn i stället för något annat. Tänk bara om Brynäs hade åkt ur i kvalet mot HV71 för tre år sedan. Då hade de haranterat varit kvar i HockeyAllsvenskan idag. Dessutom fick de tillbaka alla spelare till slutspelet. De hade inte en enda skada när det skulle avgöras. Hur ofta är man i det läget?

Kan de se det här som ett tillfälligt snedsteg?

Svedman och den ifrågasatte sportchefen Johan Alcén har styrt skutan med en trygg och lugn hand, och tillsammans med tränaren Niklas Gällstedt har de sett till att man hela tiden fått jobba med teoretiska snarare en faktiska frågetecken runt Brynäs. Det har inte funnits något att klaga på, utan man har hela tiden fått säga saker som att: “Det där KAN bli ett problem”, “Ojojoj, har de målvaktssidan för att gå upp?”, “Kommer Jordie Benn klara av den stora isen?”, och sådana saker.

Så, nu är väl ordningen återställd då? Nu kan Brynäs, med drygt sex decennier i högstaserien, se förra säsongens plump och den här säsongen i andraligan som ett tillfälligt snedsteg. Nu börjar jakten på det fjortonde SM-guldet.

Eller?

När Brynäs åkte ur för ett år sedan minns jag att klubbdirektören Håkan Svedman var oerhört lugn och samlad, och sa något i stil med att de redan hade identifierat några orsaker till varför det blev som det blev. Varför man varit ett närmast ständigt bottenlag under ett decennium, sparkat tränare på löpande band, och till sist tappat sin plats i högstaligan. Men det är nu vi kommer få facit på om det verkligen är så.

Har Brynäs lärt sig något av det kaos som omgärdat klubben det senaste decenniet? Har man vidtagit åtgärder för att det inte ska hända igen, nu när de är tillbaka i det finrum där de tycker att de hör hemma? Det är frågor jag är nyfiken på att få svaret på. För låt oss vara ärliga: Den här säsongen i HockeyAllsvenskan har varit oerhört imponerande på alla sätt och vis. Det är lättare sagt än gjort att motsvara förväntningarna, kanske rent av överträffa dem, när förväntningarna var så höga som de var. Men de har i slutändan bara gjort vd som förväntades av dem. De gick upp i SHL. Den här säsongen bevisade egentligen inte så mycket. Hur hårt det än kan låta.

Det är nästa säsong, och åren därefter, vi får svaret på om Brynäs gjort vad de kunnat för att komma ifrån bottenträsket av SHL-tabellen och bli den klubb som de själva tycker de ska vara. Och som de själva länge trott att de varit. Och som de egentligen borde ha förutsättningar för. Det finns egentligen inga ursäkter till varför det sett ut som det gjort de senaste åren.

Då är man inte längre PSG

Nästa säsong kommer såklart bli en prövning. Då räknar jag med att Brynäs kommer vara medvetna om sin plats i den så kallade näringskedjan. De kommer få värva en del andrahandssortering, och kommer med största sannolikhet vara ett bottenlag. För att ställa en teoretisk fundering igen, då:
Hur hanterar man det då?

Då är man inte längre “PSG", utan snarare “Lorient”.

Men här och nu vill jag ta av mig hatten och gratulera ett av de mer överlägsna slutspelslag vi sett inom svensk herrhockey, SHL och HockeyAllsvenskan inkluderat.