– Jag ska vara mig själv så mycket det bara går och inte gå upp hit och gömma mig på något sätt. Jag ska ta tag i det här för att hjälpa Jussi och grabbarna.
Anders Gozzi lät meddela att han kliver åt sidansom assisterande tränare och lägger all sin fokus på jobbet som sportchef. Insom assisterande tränare till Jussi Salo kommer relativt okände Emil Alengård.Han lyfts upp från klubbens juniorverksamhet.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Antagligen är han den första,eller en av dom första, elittränare i Sverige som faktiskt spelat VM förIsland.
– Jag har dubbla medborgarskap i och med att jag har en mamma som kommer frånIsland. Där är själva kopplingen, berättar AIK-tränaren då hockeysverige.seträffar honom för en intervju inne i AIK:s klubbrum på Hovet i Stockholm.
– Däremot har jag aldrig bott på Island. Jag har under hela mitt liv bott ochspelat i Sverige. Kopplingen har ändå varit stark eftersom jag känner många påIsland. Eftersom min mor är därifrån känner jag även en stark koppling dit. Jagkänner mig mer som isländsk hockeyspelare än som människa.
Anders Gozzi lämnade uppdraget som assisterande tränare i AIK.Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån
FOSTRADES I LINKÖPING
Sverige mot Island i fotboll, vart har du sympatierna då?
– Jag är neutral, skrattar Alengård som fostrades som hockeyspelare i Linköping.
– Jag har fått hela min skolning därifrån. Efter J20 i Linköping hamnade jag iDivision 1, men klamrade mig aldrig upp ovanför där. När jag var i J18-åldernfick jag frågan från Island. Samtidigt kände jag att jag hade ganska braförutsättningar för att komma in i svenska juniorlandslaget. Det hade jag somdröm, att som junior kunna gå hela vägen i Sverige.
– Det var alltså då jag fick frågan från Island. Det första jag fick höra varatt vi skulle åka till Australien och spela VM. Första säsongen spelade jag treVM, J18, J20 och A-landslaget.
– När jag en gång hade spelat i det isländska landslaget kunde jag inteåtervända och spela i ett svenskt landslag. På den vägen var det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det fanns också en del utmaningar med att spela i det isländska landslaget fören spelare som var skolad i den svenska skolan.
– Ishockeyn på Island är extremt speciell eftersom killarna där har helt andraförutsättningar jämfört med svenska spelarna.
– A-landslaget skulle jag säga att nivå håller ungefär mitten eller botten avDivision 2 i Sverige.
GIVET INSLAG I LANDSLAGET
Emil Alengård var ett givet inslag i Islands VM-lag mellan 2005 och 2016.
– Nu har jag inte exakt koll, men jag spelade tolv A-VM. Första två säsongernagjorde jag sex VM i och med att jag spelade i A, J20 och J18-landslaget. Exakthur många turneringar totalt det blev får ni nog kolla upp, skrattarAIK-tränaren.
Vad ser du själv som det mest minnesvärda från alla dina VM-turneringar?
– Jag kände Tim Brithén sedan tidigare och rekommenderade vårt förbund att takontakt med honom eftersom han själv var ganska intresserad. När det varhemma-VM i Stockholm träffade jag Islands förbund rekommenderade jag Tim och påden vägen kom han in som förbundskapten.
– Han kom in med en väldig ambition om att lyfta vårt förbund, landslag och utvecklingeni isländsk hockey. Det tog jag mycket lärdom av. Jag och Tim blev dessutomganska tajta. Där någonstans började hända något med oss som landslag, men ävenmed hockeyn på Island. Den lyfte sig och det blev en annan seriositet.
– Även om inte kunnandet riktigt fanns där så var det en väldig passion försporten. Den tog oss ganska långt. Vi hade ett VM i Serbien där vi spelade i enganska tuff grupp. Där tog vi ett silver vilket var långt över våraförväntningar. Resan med grabbarna i det laget var minnesvärt även om det inteledde till ett guld. Att vi ens tog silver var stort i sig.
Emil Alengård (höger) återförenas med Jussi Salo (vänster).Foto: Ronnie Rönnkvist
VANN MED 50-0
Ett annat minne Emil Alengård delar med sig av är från Junior-VM 2006 iLitauen.
– Det här var då serien var ganska ojämn. Vi mötte Armenien och vann med 50-0.Klart att det är minnesvärt men…, säger förra isländska VM-spelaren och skakarpå huvudet lite.
31-åringen från Linköping har även haft tränaruppdrag i isländskajuniorlandslaget.
– Jag har en annan skolning än dom flesta där borta i och med att jag kommer frånLinköpings system. Jag hade ganska bra pejl och var intresserad av det taktiskai spelet. Där fick jag också ta ett ganska stort ansvar mot spelare och tycktedet var kul att få vara en del av den processen.
– Under mina tolv år jag hade som spelare i landslaget tyckte jag också helatiden att det var kul att försöka få mina lagkamrater att synka, att vi skulletänka och snacka samma språk. På den vägen hittade jag glöden och kände att jagville fortsätta.
– Först fick jag förfrågan från förbundet att hoppa på J20-landslaget. Därjobbade jag tillsammans med Magnus Blårand som idag är i Mora (J20-tränare).Han hade hand om Islands landslag under två säsonger. Bland annat hade vi dåett VM på Nya Zeeland med vårt J20-landslag. Säsongen efter fick jag tahuvudansvaret för J18-landslaget. När jag sedan började här i AIK fanns detinte tid för landslaget längre.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du var även två säsonger i New England, hur har det påverkat ditt ledarskap?
– Jag gick på college där. Det är ett annat ledarskap där. Jag skulle säga attjag fick en förståelse för det här individuella ansvaret, det ställdes på sinspets. Alla spelare måste bidra med sin del för att det ska funka.
– Ett exempel på det är att man på college är väldigt hårda med det akademiskaoch inte bara det sportsliga. Om man inte håller ett visst betygsnitt får maninte heller spela hockey för skolan. Min idé med att komma dit var att spelaoch studera på samma ställe. Rent praktiskt var det jättebra för mig, plus attdet var ett äventyr att bara få komma dit.
– En stor del som jag känner att jag fick med mig därifrån var att se till attspelarna känner en delaktighet och ett disciplinerat ansvar, att sköta sigsjälva, säger Emil Alengård samtidigt som AIK:s målvaktstränare, Christopher Heino Lindberg, kommer fram och hälsar. Samtidigt ramlar spelare efter spelarein genom dörren för att byta om till träning. Alla lägger sina mobiltelefoner ilåda vid entrén och tar en kopp kaffe innan dom går in i omklädningsrummet.
VIKTIG STÖTTNING HEMIFRÅN
Förra säsongen coachade Alengård AIK:s J20 tillsammans med nuvarandeA-lagstränaren, Jussi Salo.
– Vår kommunikation är väldigt förstående och rak. Till slut kommer vi alltidöverens. Även om vi inte alltid har samma syn från början så hittar vi ett sätttillsammans. Framförallt där känner jag att vi fungerar ihop.
– Jussi är bra på att se människan och då även mig, att jag får känna ettansvar tillsammans med honom. Det är också en stor del till att jag ville tadet här jobbet.
Hur reagerade du då frågan kom upp?
– Först pratade jag med familjen. Jag har fru och en sjukmånaders pojke därhemma. Jag ville förankra det så jag inte skulle jobba i motvind hemifrån. Nukände jag stöttningen därifrån så då var det bara att gasa.
Jussi Salo och Emil Alengård.Foto: Ronnie Rönnkvist
Har det varit en lång process?
– Jag fick frågan under förra veckan. Sedan dess har det gått väldigt fort ochjag har haft många tankar i huvudet. Självklart var det så att fick jag baramed mig familjen så ville jag köra.
– Jag och Jussi jobbade på J20 förra säsongen. När vi fick vår grabb innansommaren var det en ganska brokig förlossning. Då ville jag kliva ner på J18eftersom jag ville ge mer support där hemma. Den delen var ganska känslig iframförallt början. Jag ville inte riskera att fastna i en massa resor just dåeftersom det var lite tufft hemma då. Idag når vår son bra och det är ingaproblem.
– J18 har gått jättebra och har bara tappat två poäng på hela säsongen. Där harvi legat i toppen så nu byter jag toppen mot botten, skrattar förra J18-tränarenoch fortsätter:
– Jag känner att jag kommer in med en bra känsla i och med att vi har gått braunder hela säsongen. Det kommer ge energi även till det här laget.
Desktop ad in article Mobile ad in article
"SKA VARA MIG SJÄLV SÅ MYCKET DET BARA GÅR"
Hur ser du på din roll i det här gänget?
– Först och främst kommer jag jobba med backarna och lite med våra defensivadelar, men även vårt boxplay. Det var exakt så jag och Jussi hade det förrasäsongen, det vi känner oss bekväma med.
– Sedan har vi tillsammans en helhetssyn och pratar om alla delar. I slutändanär det Jussi som bestämmer. Jag har varit lojal med Jussi sedan vi träffades såvi förstår varandra på det sättet.
Har du ambitionen att i framtiden kliva in som headcoach i något lag?
– Självklart. Min roll nu då jag kommer in efter att det gått 16 matcher äregentligen att först lära känna grabbarna, bygga relationer och komma in iallt.
– För min del är det bra att vi har match först om några dagar så jag fårgrotta ner mig i vårt spel och våra grabbar. Det viktigast för min del är atthitta min roll i det här. Jag ska vara mig själv så mycket det bara går ochinte gå upp hit och gömma mig på något sätt. Jag ska ta tag i det här för atthjälpa Jussi och grabbarna.
"DET ÄR EN PRESS, VILKET JAG ÄR MEDVETEN OM"
Hur var det första dagen att kliva in i det här omklädningsrummet och möta dittnya lag?
– Juniorerna har jag koll på sedan tidigare, men det hade jag inte med allaspelare. Vi hade individuella samtal med spelarna innan jag träffade helalaget.
– Det var speciellt och stort. Det här stort här inne, stort på Hovet eftersomjag kom från Ritorp, men jag har kommit in i det väldigt snabbt.
– Som jag sa är det viktigaste att jag är mig själv och det verkar ha fungerattidigare. Jag ser inte varför det inte skulle fungera nu.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det är en viss press att träna AIK…
– Det är en press, vilket jag är medveten om. Jag är inte ensam i det här. Jagkänner att det jag gör har jag backning i, det Jussi gör har han backning i ochdet spelarna gör har dom backning i. I slutändan är det mitt och Jussis ansvaratt få ut det här i en prestation och resultat. Det är viktigast.
– Jag har varit i den här världen och jobbat i sådan här press ganska länge.Dessutom har jag satt press på mig själv hela livet. Även om det varit påjuniornivå är den pressen inte ny på något sätt. Självklart är det nu på enannan nivå, så är det.
– Jag är medveten om den här pressen och jag kommer älska den. Att fåutmaningen att vända skeppet är en något som driver mig. Det är därför jag ärhär, avslutar Emil Alengård samtidigt som gotlänningen Kim Tallberg kommer framoch hälsar och Jussi Salo dyker upp med ett leende på läpparna redo förfotografering tillsammans med sin nygamle träningskollega.
