Kjell Svensson varSveriges bästa målvakt när det begav sig. Nu går barnbarnen Oscar och Anton i sin farfars fotspår hockeyfotspår
I en lång intervju med hockeysverige.se berättar målvakten Oscar om sin tid på college i USA, forwarden Anton om de nya utmaningarna i Hockeyallsvenskan och farfar Kjell om sin fenomenala hockeyresa som tog honom hela vägen till Toronto.
– Det är mer coolt att vi har en i familjen som gjort något sådant. Det visar också att det går att komma långt, säger Oscar Svensson.
SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Kjell Svensson är en av svensk hockeys största målvakter genom alla tider. VidVM-guldet 1962 var det han tillsammans med Lennart "Klimpen" Häggroth somvaktade Sveriges mål. I september fyllde målvaktslegendaren 80 år och numera ärdet hans barnbarn, Anton och Oscar, som rör om i hockeyrinkarna runt om i bådeSverige och USA. Anton skrev nyligen på för Tingsryd medan vi hittar Oscar påUniversity of Wisconsin-Superior.
Hockeysverige.se reste till Södertälje för att träffa farfarKjell och barnbarnen över en lunch, men det var tre mil från Scaniarinken,närmare bestämt i Åkers Styckebruk, tanken på hockey väcktes hos Kjell Svenssoni slutet av 1940 och början av 50-talet.
– Det fanns inte konstfruset då utan vi fick ha tillit till kärr och sådant.Det brukade bli kallt efter jul och det fanns också en ishockeybana där somspolades. Vi var även med i seriesystemet, berättar Kjell Svensson ochfortsätter:
– Jag var egentligen bara pojklagsspelare i Åkers och flyttade till Södertäljenär jag var 15 år. Anledningen till att det blev hockey för min del var annarsatt det inte fanns så mycket annat att välja på om man ville idrotta. Spelahockey eller fotboll var det som fanns i utbudet. Antagligen hade jag talangoch då blev det hockey.
Men det var inte så att Kjell Svensson var målvakt frånförsta början.
– När jag var yngre var jag inte det, men av någon anledning blev jag ståendedär som målvakt. Varför? Jag var väl bra helt enkelt, säger Kjell Svensson medglimten i ögat och ett leende.
Hade du några förebilder i Södertälje vid den här tiden?
– Det var ”Brand-Johan” (Arne Johansson) som var stjärna här då. Han hade ioch för sig slutat när jag kom till Södertälje, men jag fick använda hansgrejer då jag kom hit.
– Jag var, som sagt var, väldigt ung och när jag var 15 år debuterade jag iA-laget så man kan säga att det gick ganska fort.
Hur mycket tid lade du på träning för att komma till SSKoch senare även landslaget?
– Vi hade inga isar här heller i början utan fick konstfruset i Södertäljeförst 1956. Jag blev uttagen att åka till Stadion (Stockholm) varje söndag. Jagåkte dit själv och gick med min stora trunk på ryggen från Centralen upp tillStadion.
– Det var Ishockeyförbundet som hade träning för juniorlandslag och så vidare.Vi fick träna 45 minuter. Det var inte is på den tiden, men i alla fall enis-sörja. Låg sarg var det också.
"FINNS HUR MÅNGA TRÄNINGSPRODUKTER SOM HELST SOM ALDRIG BLIR NÅGONTING"
Någon målvaktsutbildning att tala om fanns det inte heller.
– Nej, nej… Jag fick skapa mig bilder på målvakter jag tyckte var bra och sompassade in på mig. Det var först senare vi fick möjligheten att ha tränare.
– I början var det ”Brand-Johan” och sedan kom Thord Flodqvist. Jag försöktehelt enkelt bli bättre än dom. Det fanns en kille i Stockholm som jag ocksåtyckte var bra, Lasse Svensson. Jag försökte spela lite som honom. Han var inteen sådan som simmade utan han stod upp och var väldigt bra.
Idag kan det tyckas att om man ska bli en bra målvakt såmåste man spela på heltid, men det håller inte den tidigare förbundskaptenenriktigt med om.
– Det tror jag inte krävs utan det beror helt på vart man vill komma i livet.Det finns hur många träningsprodukter som helst som aldrig blir någonting.
Hur såg ditt liv ut vid sidan av hockeyn?
– Klart att jag skulle utbilda mig samtidigt, vilket har varit grunden förmig. Spela hockey var något man gjorde vid sidan av. Det fanns inte hellernågot alternativ. Ville man få det bättre så måste man utbilda sig.
Fick du ersättning från Södertälje som spelare?
– Vi var några stycken som blev bra och som fick pengarna, men det var intenågra stora pengar.
Kjell Svensson i Södertäljedressen. FOTO: Arkivbild
"COOLT ATT VI HAR EN I FAMILJEN SOM GJORT NÅGOT SÅDANT"
Oscar och Anton Svensson har givetvis inte sett sin morfarspela live, men han har varit en förebild för båda två, men mest vid sidan avisen.
– Hockeyn har egentligen inte varit i fokus, säger Oscar Svensson ochfortsätter:
– Nu när jag har varit över och pluggat så har det varit i fokus, att det är enviktigare del. Lyckas jag med hockeyn är det bara en bonus. Sedan är det cooltatt veta om allt han har gjort även om han själv inte berättar allting (skratt)
Anton Svensson:
– När jag växte upp var det så pass länge sedan farfar spelade så han har intevarit med så mycket på den delen. Det är mer farsan som jag pratat om hockeynmed. Farsan spelade i Södertälje fram till J20. Sedan blev han tränareistället.
– Farfar har mer pushat för skolan, att det är viktigast. Vad gör man annars dåman inte spelar hockey länge? Man kanske kan spela fram till 45 år, men då harman hälften av livet kvar. Har man en utbildning då så har man i alla fallnågot att luta sig emot.
Har ni någon gång känt press som hockeyspelare eftersommed tanke på vad farfar har presterat?
Oscar Svensson:
– Nej, aldrig. Det är mer coolt att vi har en i familjen som gjort någotsådant. Det visar också att det går att komma långt. När jag sedan träffar liteäldre folk som vet att han är min farfar så blir dom lite halvlyriska, vilketockså är lite kul.
Kjell Svensson:
– För mig är hockey en ungdomssport. Jag tycker att vissa håller på för länge,på övertid. Det jag tycker är viktigt är att man kan spela hockey parallelltmed att man utbildar sig.
– Det kanske är svårare idag eftersom många fler tränar mer än vad vi gjorde.Generellt är det ändå en ungdomssport och en dag tar det slut. Det är då jagser det viktiga i att vad man på klokt sätt använt tiden då man hållit på attspela. Det tycker jag dom här båda grabbarna har gjort, säger Kjell Svenssonoch nickar mot Anton och Oscar.
BÄTTRE UPPLÄGG I USA KRING HOCKEY OCH UTBILDNING
Är vi för dåliga på att lyfta fram just den biten?
– Det finns väl inga krav i samhället att man ska utbilda sig, säger KjellSvensson varpå Oscar Svensson fortsätter:
– Efter gymnasiet finns det inte idag möjligheten att göra båda sakernasamtidigt. Du kan inte spela på en hög nivå och samtidigt utbilda dig.
Anton Svensson:
– Det här är också anledningen till att vi valde att åka till USA. Där harskolan och laget ett samarbete. I Sverige är det att här pluggar du. Ska duspela får du göra det sedan.
– I Nyköping spelade jag med Niclas Lehmann. Han pluggade i Stockholm vilketgjorde att han missade träningar då han var tvungen att vara på seminarium ochgrejer. Det är inte optimalt att spela i exempelvis ettan och samtidigt pluggaäven om det fungerar. Dessutom, om man pluggar måste man jobba också eftersomman i ettan inte tjänar dom pengarna. Då blir det tre grejer.
– I USA har dom lagt upp det så att du ska kunna utföra sporten och pluggasamtidigt. Dessutom måste du ha vissa betyg för att ta dig in i laget.
Kjell, ställdes det krav på er från skolan då du självspelade?
– Nej, det var inga krav på något sådant. Jag började plugga i Stockholmparallellt med att jag spelade i högsta serien. Klart att det gick. Jagpluggade fyra år i Stockholm och reste fram och tillbaka med tåget dit varjedag under hela den tiden.
– Snacket om att det inte går, klart att det går om man vill. Det går även idagoch jag tycker att dom som leder ishockeyn och Svenska Ishockeyförbundet bordeha krav på att killarna och tjejerna ska klara skolan om man ska spela.
Många gånger är det dock så att föräldrar går in och styrdet här med utbildningen i negativ riktning.
Anton Svensson:
– Tyvärr är det så ibland när föräldrarna tror att deras barn har en talangblir det som ”Dom behöver inte utbilda sig eftersom dom kommer blihockeyspelare”.
Anton Svensson. FOTO: Ronnie Rönnkvist
FÅR CHANSEN I HOCKEYALLSVENSKAN
Kommande säsong kommer Anton Svensson spela för Tingsryd iHockeyallsvenskan. Han lämnar med andra ord Västerås där han avslutade förrasäsongen på ett mycket fint sätt.
– Jag gjorde det ganska bra i Köping förra säsongen och hade en bra tränare i Patrik Fagerlund. Han tillät mig att göra det jag är bra på och spela mittspel. Det hjälpte mig ganska mycket i utvecklingen.
– Västerås tränare (Thomas Paananen) var och tittade på flera av våra matcher.Han och Fagerlund är väldigt bra polare. Det började redan då med att Fagerlundgav Thomas lite tips om mig. Efter tredje sista matchen i Allettan ringde Västeråsoch sa ”ska du komma och träna”? För mig var det självklart.
– Först tränade jag. Sedan spelade jag med Köping på onsdagen och på torsdagentränade jag med Västerås. Efter träningen snackade vi lite och han sa tänklite på det här.
– Jag ringde tre samtal på vägen hem. När jag sedan körde avmotvägen stannade jag bilen, ringde och sa ”japp, vi kör”.
Varför blev du inte kvar i Västerås?
– Vi pratade efter säsongen, men det slutade med att dom inte gav mig någotkontrakt. Redan när förra säsongen tog slut ringde Tingsryd och pratade med minagent, Marcus Isaksson. Vi avvaktade lite i början, men när Västerås sa nej sajag till min agent att nu kör vi.
– Tingsryd visade att dom ville ha mig och såg något i mig, vilket också kan fåen att växa.
Vad har du för förväntningar på säsongen förutom att fikapå Börjes?
– Jag vet faktiskt inte, men jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig islutet av förra säsongen och är väldigt taggad på att se vad jag kan göra påden här nivån. Komma in och testa redan från början av säsongen. Förra kom jagju in så pass sent.
Oscar Svensson är målvakt, men det är inte farfar Kjell somligger bakom det valet.
– Det är hans fel, säger 22-åringen och nickar mot sin storebror.
– Så fort han ville spela sa han ”Oscar, ställ dig i mål”. Sedan börjadehan skjuta på mig.
Anton Svensson:
– Vi hade en skottramp hemma i garaget. När jag sköt eller när vi körde pågatan fick alltid han stå.
Oscar Svensson:
– Jag hade inte så mycket att säga till om. Pappa fixade en gammal utrustningjag kunde ha på mig. Sedan var det väl just utrustningen som målvakter har, denvar cool och lite speciell att ha.
Du har sett farfars utrustning, skulle du ställa dig imål med den idag?
– Nej, det tvekar jag till om jag hade gjort (skratt). Det var skillnad dåjag började eftersom man då var täckt från topp till tå.
Kjell Svensson:
– Jag köpte alltid min utrustning i Amerika så då hade jag allt det bästa.Klart att det var en annan sport då och även ett annat material. Vi hadeen-påkar mer eller mindre. Klubborna målvakterna har idag är som en pilbåge.Det går inte att jämföra eftersom att det är som två olika sporter.
Vad är den stora skillnaden i målvaktsspelet då jämförtmed idag?
– Nu ska man ligga och krypa. Statistiken säger också att flesta puckarnagår utefter isen. Nu ser man att spelarna skjuter mycket högre igen, i allafall såg jag det under VM. Dessutom prickar man väldigt bra.
– Sådana mål släppte vi aldrig in eftersom vi aldrig var nere på isen. Där ärdet skillnad, plus att skotten är mycket hårdare idag.
Oscar Svensson:
– Idag är det mycket hur man står och många olika detaljer. Man måste veta vadman ska göra i varje situation.
GICK I BRORSANS FOTSPÅR
Idag är också konkurrensen bland målvakterna i Sverige heltannorlunda än vad den var då Kjell Svensson spelade under 1950 och 60-talet.
– Under fem, sex säsonger hade jag ingen konkurrens här i Sverige. Sedan kom”Honken” (Leif Holmqvist) som gjorde att jag fick ta i lite mer. Innan detkunde jag göra lite som jag ville, skrattar världsmästarmålvakten från 1962.
– När vi spelade mot dåliga lag kunde jag släppa ut pucken så deras killar ficken chans till.
Gör du också så Oscar?
– (Skratt) Nej, det gör jag inte.
Kjell Svensson:
– Lasse Svensson, han var ju före mig, såg mer ut som en målvakt i litemodernare tappning och jag gillade hans spelstil.
Både Oscar och Anton Svensson har alltså valt att gå fyra årpå college i USA för att både utbilda sig och spela hockey.
– Anledningen till att jag åkte över var för jag att jag sett att det gick braför brorsan där och att han trivdes, säger Oscar Svensson och fortsätter:
– I Hockeyettan, där jag spelade, är det tufft att spela och samtidigt plugga.Då såg jag möjligheten att göra både och där borta. Samtidigt får jag fyra årpå mig att utvecklas som hockeyspelare. Jag trivs jättebra och det är det bästagjort.
Oscar Svensson. FOTO: Ronnie Rönnkvist
Har du tankar på att stanna kvar där borta efter skolan?
– Jag har två år kvar. Efter det får vi se vilka möjligheter det finns ochvad jag vill göra med hockeyn.
Anton, var det näraatt du skulle stanna kvar i USA?
– Efter mitt sista år, under bussresan hem då vi hade åkt ur slutspelet, fickjag två samtal från lag i en liga direkt under East Coast (ECHL). Jag skulle få åka påtry-out först. Sedan kunde det bli förlängt. Eftersom jag var europé och hadestudentvisum var jag i så fall tvungen att byta visum till ett professionelltvisum.
– Det skulle innebära att jag först var tvungen att lämna landet för att sökadet nya visumet. Det bästa landet för mig att få ett visum ifrån var Sverige.Då hade jag varit tvungen att åka tillbaka till Sverige samtidigt som jag hadetvå och en halv månad kvar av terminen och till examen.
– Jag kände efter om det verkligen var värt att åka hem och kanske inte taexamen. I alla fall valde jag att strunta i att spela vidare eftersom jag inteville riskera att behöva komma tillbaka och göra en termin till med en massaextra kurser för jag inte att hade klarat det.
– När jag var där borta bodde jag med två amerikaner och en kanadensare. Enback som jag bodde med åkte dit även jag skulle åkt. Han var ju amerikan ochkunde bara åka. Han lyckades vinna allting och få ringen.
FICK CHANSEN MED TORONTO MAPLE LEAFS
Ångrade du dig då?
– Det hade varit coolt att spelat för att se hur det var om jag införsäsongen därpå ville komma tillbaka.
– Jag fick frågan från samma lag igen säsongen efter. Hade jag åkt ner innanhade beslutet varit lättare att ta, men jag kände samtidigt att jag var färdigmed amerikansk hockey. Jag ville spela svensk hockey igen. I USA var detväldigt mycket dumpa ner och köra. Speciellt på college i division 3 där allakanske inte är så skickliga.
– Precis som Oscar säger så är college det absolut bästa beslut jag tagit. Jagfick lära mig ett språk på köpet vilket jag har haft nytta av i arbetslivetockså.
Kjell Svensson och Carl-Göran "Lill-Stöveln" Öberg var överoch testade på spel med Toronto under 1960-talet, men Svensson valde att tackanej till kontraktsförslaget.
– Jag fick ett kontrakt, men det passade mig inte riktigt. Jag hade fått enutvecklingsplan här i Sverige och jag tyckte att den kändes mycket bättre.
– Jag ångrar ingenting, men det var sex lag och det var bra att ändå fåkontrakt där då, men, som jag sa, så passade det inte mig.
Kjell Svensson i Leafströjan. FOTO: Arkivbild
Trots allt spelade Kjell Svensson ett antal träningsmatchermed Maple Leafs.
– Det gick jättebra och var anledningen till att jag fick ett kontrakt. Jagtycker inte att det var så speciellt och hade den spelstilen, ett ganska enkeltspel, som passade den ishockeyn som var där just då.
– Jag visste vad jag ville göra med livet och har haft det mycket bättre. Jagångrar mig inte ett dugg, avslutar målvaktshjälten med ett leende samtidigt somregnet fullkomligt öser ner utanför fönstret så vi knappt ser bort till vackra Södertäljekanal.
