AVICII ARENA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är nog många som kommer ihåg den där matchen mot Tjeckien förra året. Joel Eriksson Ek hade skickat vidare Tre Kronor med 2–1 i kvartsfinalen mot Finland och Sverige fick chansen att säkra en finalplats med ytterligare vinst. Istället rann siffrorna iväg och plötsligt stod de blågula där med hängande huvuden efter en 3–7-förlust.
Nu väntar en retur mot vad jag vill kalla ett riktigt mardrömsmotstånd.
Sverige hade allt i egna hände när man åkte ut i Avicii Arena under tisdagen, men kunde inte säkra den den där ynka poängen som hade behövts för att vinna grupp A. Ett resultat som rent ut sagt kan kosta en medalj, enligt mig. Istället för ett kvartsfinalmöte med Tyskland/Danmark ställs man nu nämligen mot det motstånd som man endast lyckats slå i två av de fem senaste mötena i VM-sammanhang.
Senaste VM-mötena med Tjeckien:
VM 2024: 3–7, semifinal.
VM 2022: 5–3, gruppspel
VM 2021: 2–4, gruppspel.
VM 2019: 2–5, gruppspel.
VM 2018: 3–2, gruppspel.
Även om det till slut blev en tredjeplats i den andra gruppen skulle jag dessutom vilja säga att Tjeckien har varit det lag med bäst högstanivå i Danmark. USA har ett ungt lag som tappat ledningar flera gånger om, medan Schweiz enda förlust kom mot just Tjeckien i den första gruppspelsmatchen. Med tanke på detta, de tidigare mötena, samt att 3–7-matchen fortfarande finns färskt i många spelares minnen, måste Sam Hallam se till att Sverige är påkopplat i kvartsfinalen. Annars kan detta VM sluta i fiasko.
Är det verkligen en förstärkning?
Inför dagens match mot Kanada fick Tre Kronor in förstärkning (?) från NHL i form av William Karlsson (Vegas Golden Knights) och Rasmus Sandin (Washington Capitals), men just i dessa typer matcher vet jag inte om det egentligen tillför något nytt.
Enligt mig bevisade Kanada idag det faktum att Sverige saknar några av sina bästa defensiva pjäser på backsidan. Åtminstone i sin bästa form.
Marcus Pettersson har imponerat tidigare i VM, men hade sin tyngsta dag hittills, vilket hans agerande vid både 1–2 och 1–3 visade. Samtidigt tycker jag att Rasmus Andersson var långt ifrån den spelare han bevisat sig som borta i NHL. Kaptenen var inne på flertalet mål bakåt, tillsammans med Pettersson, och såg återigen ut att vara påverkad av benbrottet som han drabbades av mot slutet av säsongen i Nordamerika. Lägg sedan till att Rasmus Sandin i stora delar var osynlig, så tycker jag att det är tydligt att detta är det svenska lagets största svaghet i VM 2025.
Med det sagt klandrar jag inte Sandin överhuvudtaget.
En till puckskicklig back var verkligen inte det Sverige behövde i det här läget av turneringen. Visst kan 25-åringen bidra i offensiv zon, men när laget blir tillbakapressat gör han mindre nytta. Det är alltid lätt att kritisera med facit i hand, men i detta fall undrar jag om Sam Hallam inte gjort det tuffare för sig själv genom att peta in en spelartyp som han redan har. Förstärkningen (?) rubbade på backparen och såg endast till att minuterna behövde fördelas över fler backar.
Matchens Tre Kronor
Filip Forsberg, Nashville Predators:
Trots siffrorna på tavlan var det faktiskt en imponerande uppryckning av Sverige efter det tidiga 0–1-målet. Under den perioden tycker jag att Filip Forsberg tog fina initiativ och visade mest vilja av de svenska spelarna. Han är en av få som kan kliva av isen med huvudet högt.
Adam Larsson, Seattle Kraken:
Av de svenska backarna tycker jag att Adam höll högst lägstanivå under matchen. Defensivt var det oftast tätt och i andra zonen fyllde han på fint flera gånger om.
Marcus Johansson, Minnesota Wild:
Likt Forsberg tycker jag att Marcus Johansson bidrog med värdefull energi under Sveriges bästa perioder i matchen. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att säga att han har den bästa lägstanivån av samtliga spelare i hela Tre Kronor detta VM.
