TIMRÅ (HOCKEYSVERIGE.SE)
På söndag möter ni Finn Lundström i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Redan idag bjuder hockeysverige.se på ett utdrag ur intervjun där han som 18-åring hemma i Laisvall svarar på en annons i tidningen som skulle ta honom vidare i karriären.
-- Nybro annonserade i norrbottningstidningar efter hockeyspelare året innan jag for dit ner. Första året vad det tre killar som åkte ner. Målvakten Roland Lestander och sedan var det Erling Bergmark och Gunnar Eriksson. Killarna var hem till Laisvall julen därpå. Samtidigt spelade jag i A-laget. Då kom Erling och sa:
-- ”Du, ska du inte flytta med ner till Nybro?”
-- ”Nja…”
-- Dom kom upp till Laisvall igen på sommaren och sedan for vi tillsammans ner dit. Klubben ordnade jobb åt mig på Nymans så i augusti drog jag ner dit (140 mil bilvägen).
-- Jag hade fått ihop det med min Marianne då. När det blev augusti frågade jag henne om hon skulle följa med till Nybro. ”Ja, det gör vi”.
-- Mamma och pappa hennes sa ”aldrig i livet”, men så ändrade sig mamman och sa ”Låt dom fara, dom är tillbaka om en månad.” Det blev fem år. Vi hade inget ordnat boende, men det löste sig och hon fick jobb på Linnéahemmet där nere.
Finn Lundström om tiden i Nybro
Den tid Finn Lundström minns bäst från tiden i Nybro är säsongen 1967/68 då laget kvalade upp till dåvarande Division 1/allsvenskan.
-- Vi vann serien ganska så komfortabelt eftersom Tingsryd redan var uppe. Dom hade gått upp säsongen innan. Då hade vi inga riktigt svåra konkurrenter i vår serie så vi gick till kval.
-- Där spelade vi mot Vita Hästen, Fagersta och Karlskoga. I den näst sista matchen, mot Vita Hästen, vann vi komfortabelt och sedan var det grönt.
Hur trivdes du i Nybro som lag?
-- Jag hade inte så stora ambitioner då. Det var mest att lattja och spela. Att komma från uterinken i Laisvall och sedan komma till en inomhushall var rena himmelriket, skrattar Finn Lundström som också var imponerad över publikintresset kring lagets matcher.
-- Hallen tog in runt 3 500 åskådare och det var mellan det och 3 200 hela tiden. I Laisvall var vi tre killar som tog på oss att sköta hockeybanan. Boliden, som ägde Laisvall-gruvan, betalade oss 1000 kronor tillsammans om vi skötte det där. Då var det mycket pengar, men vi hade även gjort det gratis.
-- Innan matcherna var vi där och skottade. Sedan bytte vi om för att spela match. När vi då kom till hallen i Nybro var det nyspolat, varmt och skönt inomhus.
Det sägs att du och Des Moroney rök ihop en match, vad hände där egentligen?
– Vi slogs inte. Han fick en utvisning för en crosschecking i ryggen på mig. Det var inget mer än så.
Du måste ha gett igen eftersom du också fick fem minuter på botbänken?
-- (Skratt) Ja, det kanske jag gjorde, men det har jag inget minne av. Vi var nog lika goda kålsupare bägge två. Man behövde inte reta honom mycket innan han gick upp i varv. Roland Lestander, Rolf Larsson, Björn ”Böna” Johansson, Kenneth Mannberg, Berny Karlsson, Sverker Torstensson, bröderna Lennart och Sven-Åke Rudby och så vidare. Att Nybro hade ett talangfullt lag råder det inget tvivel om.
-- Jag spelade tillsammans med ”Böna”, som var forward då, och Lennart Rudby. Vi gick från Division 3 upp till allsvenskan med i stort sett samma lag. Det var några som faktiskt var från Nybro i det här laget. Bland annat ”Böna” och hans brorsa (Ulf Johansson), reservmålvakten Lasse Brus som senare flyttade till Stockholm. Bröderna Rudby. Sedan var det folk som kom lite utifrån.
Efter fem säsonger i Nybro flyttade Finn Lundström 1970 upp till Timrå.
Hela intervju kommer på hockeysverige.se under söndagen.
