SZEMBERG: Tio radikala åtgärder – för att CHL ska överleva

För första gången berättas hela storyn om bakgrunden till Champions Hockey League och varför det verkar vila en förbannelse över det europeiska cupspelet i hockey. Szymon Szemberg, som var med och startade både den första CHL-upplagan 2008/2009 och den nuvarande, skriver om saker som tidigare inte framkommit i en serie på tre delar.

Missa inte del 1: Hemliga spelet bakom sorgebarnet CHL
Del 2: Matchen som beseglade CHL:s öde

CHL:s kommersiella avtal med sportagenturen Infront går ut 2028. Vad händer då? Låter man CHL dö eller går det att få en ekonomisk och sportslig rätsida på turneringen?
Ja, CHL kan räddas. Men då krävs radikala åtgärder istället för att bara sminka grisen.

Champions Hockey League fortsätter att brottas med svaga publiksiffror. Snittet efter gruppspelet och den första playoff-omgången är 3463. Trots att många klubbar erbjuder kraftigt rabatterade (dumpade) biljettpriser. Och trenden är att ju längre in på turneringen man kommer, desto svagare siffror. (Förutom finalen som alltid säljer ut). 

När SC Bern hade chansen att slå ut Brynäs i 1/16-finalen kom 4602 åskådare av de 15,000 som vanligtvis ser det schweiziska laget. Nokia Arena i Tammerfors, som tar 13,000, gapade tom när Ilves slog ut tyska Fischtown från Bremerhaven – inför 1914 trogna.

Visserligen är kapaciteten i Kuopios Olvi Areena beskedliga 5300 men när de finska mästarna KalPa skulle slå ut de regerande CHL-mästarna ZSC Lions och nå kvartsfinal kom bara 3305 åskådare. Och när Zürich-klubben tog emot KalPa i första matchen i formidabla Swiss Life Arena (kapacitet 12,000) ansåg enbart 2713 att det var värt besväret. Om den svenska publikens ointresse vet vi.

Efter elva år med CHL kan man fastslå att de deltagande lagen drar, i stort sett, mellan en fjärdedel och hälften av de publiksiffror som man har i det nationella ligaspelet. Det var inte så det var tänkt när ligan lanserades.

Kan man vända detta? Går det att få CHL att lyfta?   

Det tjeckiska bilmärket Skoda – inte minst känt i hockeysammanhang – är ett bra exempel på en produkt som en gång i tiden var undermålig och utskrattad, med ett varumärke kört i botten – men som man med radikala grepp vände till succé. Strategin: Man började producera bilar som folk ville köpa.  

Något liknande går att göra med Champions Hockey League. Detta måste göras för att få till en sportsligt och ekonomiskt hållbar europeisk cupturnering.

Tio åtgärder för att CHL ska överleva

1. Gå ner till tolv lag med ett upplägg liknande det från 2008-2009. Fyra matcher i gruppspelet. De som går till final ska spela max åtta matcher. Sju kan räcka om man, som nu, spelar en final. Less is more. Man börjar i oktober, finalen i slutet av januari. Bara mästarna och seriesegrarna från de stora ligorna ska vara med. 

2. Öka antalet lag när ligan är framgångsrik, dock 16 lag som max. Inte mer än två lag från samma liga. Man kan hålla 2-3 platser öppna för lag som kvalar in.  

3. Med det nya formatet, måste man gå ut på upphandling angående de kommersiella rättigheterna. Schweiziskt/kinesiska Infront har haft rättigheterna sedan starten 2014 och CHL-styret har sedan dess aldrig gått till marknaden, vilket gör att man inte vet vad turneringen verkligen är värd. Även om ingen bjuder mer än dagens pengar så kommer den prissumman i så fall att fördelas på tolv lag, istället för på 24. Färre matcher innebär också färre kostnader för flera inblandade. (Om ingen agentur erbjuder minst det man har idag och om CHL inte har kapaciteten att sälja själv – lägg ner).

4. Oavsett vilken agentur det blir, skrota det nuvarande systemet med en s.k. buyout. Buyout innebär, i det här fallet, att CHL-ägarna säljer alla kommersiella rättigheter till en agent (Infront) för en fast, årlig garantisumma. Detta utan att veta vad agenturen sen tar in i TV- och sponsringsrättigheter. Det är som om du skulle sälja din fastighet till mäklaren för en fast summa och sen har du ingen aning vad mäklaren säljer fastigheten för. En agent/mäklare ska jobba på provision. Så också i sport. För då har ägaren insyn och vet vad rättigheten är värd.

5. Ta bort det nuvarande systemet med 26 ägarklubbar (som tillsammans äger 63 procent av CHL). Det krävdes kanske för att få igång ligan 2014, men det finns ingen anledning längre varför Färjestad ska vara CHL-ägare men inte Rögle, Frölunda men inte Växjö och Luleå men inte Skellefteå. Varför ska t.ex. HV71 vara ägare när deras fokus de senaste åren varit på allt annat än CHL? Alla klubbar i Europa borde känna delaktighet. Ägarsystemet funkar bara om en liga är stängd, som NHL, eller halvstängd som Euroleague i basket. Klipp navelsträngen till European Trophy och HIEAB.

6. Gå till NHL och erbjud partnerskap där CHL-mästarna möter Stanley Cup-mästarna eller ett bra NHL-lag som fallet var i Victoria Cup 2008 och 2009. Då mötte New York Rangers (2008) och Chicago Blackhawks (2009) ryska Metallurg Magnitogorsk respektive schweiziska ZSC Lions. För dem som var där, oförglömliga matcher och perfekt reklam för CHL, samtidigt som man bygger ett partnerskap med NHL. Victoria Cup och CHL ska ha matchande branding, precis som då det begav sig.

7. Skrota de intetsägande, mallade CHL-dräkterna. Låt klubbarna behålla en ren version av sina riktiga dräkter och låt dem själva sätta på reklamen som säljs centralt av CHL. Det kan inte vara rätt att Brynäs tvingas spela utan sina klassiska axelränder medan Skellefteås liknar Luleås. En dräkt ska identifiera klubben i första hand, turneringen i andra. Inte tvärtom. Kan den superkommersialiserade fotbollen låta CL-klubbarna behålla sina dräkter, så kan också hockeyn. Ta också bort Top Scorer-tröjan. En spelare i varje lag kan inte ha en tröja som skiljer sig från de övrigas.

8. Klubbar som inte förmår att spela CHL-matcher i sina ordinarie arenor ska inte vara med.    

9. Lägg ner efterkonstruktionen att ”CHL är till för att utveckla hockeyn i Europa” och därmed försvara svulstiga turneringar. Ett europeiskt cupspel är till för att kora europamästaren, bjuda på spelkvalité som är högre än det i de nationella ligorna och se till att de deltagande klubbarna får så mycket pengar som möjligt att dela på. Om Belfast, Stavanger, Grenoble, Tychy eller Odense kvalar in på sportsliga grunder och därmed utvecklas – bra! 

10. Inför kval för de mindre hockeyländerna. De ska, förslagsvis, kunna kvala in på två av de tolv platserna eller tre av sexton. Dessa kvalturneringar kan bli attraktiva och även generera intäkter. Eftersom CHL ska börja i oktober kan kvalet spelas tidigt i september. 

Avslutningsvis. De personer som under dessa mer än tio år har jobbat operativt med CHL har gjort ett beundransvärt jobb, med media, press, organisation, regelverk och sporten. Och det ofta i motvind. Att CHL hittills inte har lyft beror på beslut som har tagits högre upp.

Szymon Szemberg
Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, samt projektledare och sedermera COO på Champions Hockey League, 2013-2015