Ali Khaldi var en av del av Vilda Väsby som mycket oväntat tog steget upp till Elitserien 1987.
Långt efter att hockeykarriären lagts till handlingarna dök en oväntad chans upp – nämligen att få representera Alis pappas hemland Algeriet ien landslagsturnering.
Hans namn är Ali Khaldi, uppväxt i Akalla och till stor del fostrad som hockeyspelare i Djurgårdens ungdomsverksamhet. Idagjobbar han främst som personlig tränare.
– Det här är 2008 och jag går in på Aftonbladet och ser att det var något jagborde läsa. Jag tog upp artikeln och då var det en kille från Grums medmarockanskt ursprung som varit nere och spelat Arab Cup i Abu Dhabi, berättarAli Khaldi då vi slagit oss ner i en hotellfoajé i Sollentuna.
– Jag såg att Marocko, Förenade Arabemiraten, Kuwait, någon ytterligare ochAlgeriet som var med. ”Algeriet, varför är inte jag där?”
Ali Khaldi.Foto: Ronnie Rönnkvist
"DU MÅSTE VARA ALGERIETS BÄSTA LIRARE?"
Många skämtade med Khaldi om att han var just algerier dåhan spelade hockey.
– ”Ali, du måste vara Algeriets bästa lirare?” (Skratt). I alla fall togjag kontakt med en kille i London, Karim Kerbouche, som dragit ihop det här.Han hade över nätet hittat killar med algerisk bakgrund och som hade spelathockey.
– Eftersom jag lade av så pass tidigt fanns det inga stats på mig så han kundedå inte hitta mig. Jag drog ner ett mail till honom. Året efter skulle det blien ny Arab Cup. Vi hade träningsläger i Paris en vecka i maj och kördestenhårt.
– Då var jag med och lirade ett antal matcher för det algeriska landslaget motfranska division 1- och 2-lag. Det var en kille till från Sverige men medalgeriskt ursprung, men dom flesta var från Frankrike såklart och som lirade ifranska ligan. Det var även med någon från Kanada.
Vilken nivå höll laget?
– Om jag ser till förra året då jag var nere och coachade laget i ArabClubs Championship skulle jag säga att någon kanske skulle kunna spela division1-hockey, men annars är det ner på division 3- eller 4-nivå.
Du har alltså coachat laget också?
– Arab Cup skulle spelats varje år. Hösten 2009 hände det ingenting. Efterdet skulle vi spela African Cup, men det hände heller ingenting. Då lade jagdet där åt sidan.
– Nu har det tagit fart igen så förra året i april var vi i Abu Dhabi ochlirade Arab Club Championship. Då var det Algeriet, Egypten, Libanon, Tunisien,Förena Arabemiraten…
Finns det intresse kring det här nere länderna du nämner?
– I Algeriet har man inte har man inte någon riktig koll på hockeyn. Det ären skön snubbe som spelat i England, Karim Kerbouche, som styr hela grejen. Hanhar bland annat haft massor med möten med sportministeriet för att vi ska fåett eget förbund.
– Sedan finns det en kille i en relativt stor stad som heter Sétif som har ettköpcentrum. Inne där finns en liten rink och det är den enda isen som finns iAlgeriet. Där har Karim och några killar från Frankrike varit nere och hållit ilite hockeyskolor både på och off ice. Vi har skickat ner utrustning och litesådant till dom.
– Däremot finns det ett intresse i Frankrike och det finns en del algerier,marockaner och tunisier där som numera lirar hockey.

Ali Khaldi (vänster) i Algeriets färger.Foto: Privat
SPENDERADE HELA DAGARNA PÅ NATURISEN
Ali Khaldi är född i Sverige, men anledningen till att hanär iblandad i den algeriska hockeyn är att hans pappa har rötterna där.
– Jag har dubbla medborgarskap. Min farsa är från Algeriet. Däremot är morsannorska så egentligen fanns det ingen hockey i mig från första början.
Var fick du hockeyintresset ifrån?
– Jag minns att jag fick ett par grillor av några norska släktingar dåjag var fem, sex bast. Då klev jag ner på någon naturis utanför huset. Därvar jag hela dagarna.
– Sedan var det en farsa till en av mina polare som var tre år äldre, denfarsan såg mig där nere och sa ”du borde hänga med på hockeyskola.” Jaghängde med till en hockeyskola i Kallhäll som var i Jakobsbergs GoIF:s regi ochpå den vägen är det.
– Det var också mycket hockey ute i Jakobsberg vid den här tiden och vi hadeett väldigt bra 65-lag.
Just känslan av att ha rötterna i Algeriet är något somväxer mer och mer inom honom.
– Jag har varit ner dit och ju äldre jag blivit desto mer känner jag attAlgeriet delvis är mitt land. Såklart blir det ännu tydligare när vi ser hurdet ser ut i samhället. Eftersom jag heter Ali Khaldi så förstår man att jaginte är svensk. Då blir det ännu viktigare för mig att stå upp för dom bitarnaoch mina rötter.
– Sedan är jag svensk, men jag kan inte sitta vid ett fikabord och höra folksäga ”jävla araber.” Det funkar inte. ”Vi tänker inte på dig Ali, duär ju svensk.” Min farsa är arab… Det här har blivit viktigare ochviktigare för mig ju äldre jag blivit.
"ALI, ALI, APA"
Som hockeyspelare fick han också höra ett och annat om sittursprung även om han inte lade så stor vikt vid det.
– Jag kommer ihåg Bamse-cupen. Vi var åtta bast. Då stod det, jag tror detvar grabbar från andra gängen, och skrek ”Ali, Ali, Apa”. Jag gissarinte att det var några föräldrar med, men jag kommer ihåg det där väldigt väl.
– Det var inget som bet på mig utan jag förstod att anledningen till att dom skrekpå mig var inte för att jag var dålig utan tvärtom, att jag var bra.
Det måste ändå ha satt sig inom dig eftersom du minns detväl nästan 50 år senare.
– Ja, exakt. Jag kommer verkligen ihåg det och det har satt sig. Sedan vardet en del på seniornivå att det i trashtalket var "jävla svartskalle" och hejoch hå, men det hade jag inga bekymmer med.
Ali Khaldi.Foto: Ronnie Rönnkvist
"ATT VI INTE FATTAR BÄTTRE 2019"
Hockeysverige.se har tidigare träffat flera spelare somdrabbats av rasism och talat öppet om det. Bland andra Daniel Muzito Bagenda och Hugo Enock.
När vi berättar om vad som drabbat dom skakar för Ali Khaldipå huvudet och det märks tydligt på honom att det här är inget som han tyckervi ska acceptera i svenska samhället.
– Jag tycker det är vidrigt och en ren okunskap. Ska vi ta det längre så är dethär vad som händer här ute i samhället, säger Khaldi och nickar ut mot torgetutanför hotellfönstret.
– Självklart tycker jag det är en vidrig företeelse. Det var inte lika mycketpå den tiden jag växte upp och lirade. Jag tog det mer som en skön kick ”nujäklar ska jag mosa er.” Idag är det på ett helt annat sätt.
– Det är så märkligt att det ens förekommer, att vi inte fattar bättre 2019.Det handlar om det allmänna tyckandet om invandringen, men det är helt andrafrågor. Idag når dessutom saker ut mycket snabbare via sociala medier. Om någonkallade mig för svartskalle i en match så nådde det ingenstans utan detstannade hos mig.
– Dom här killarna du nämner har kanske fått utstå det här länge, under många,många år både på isen och i sociala medier bara för att dom valt att lirahockey.
MED PÅ VILDA VÄSBYS RESA
Svensk-algeriern från Akalla var också med om enklassisk resa 1987 då han var en av spelarna i det Väsby-lag som tog klivet upptill elitserien.
– Det var häftigt eftersom det var helt osannolikt. Vi var i stort sett ettantal unga grabbar som inte hade tagit någon tröja i AIK, Djurgården ellerHammarby, men vi hade bra hockeykunskaper. Dessutom hade vi ett väldigt bradriv, vilket var det som gjorde att vi gick upp.
– (Niklas) Wikegård piskade på samtidigt som vi var villiga att göra allt…
Var Niklas Wikegård mer pådrivare än vad Anders Sörensen var?
– Ja, det var han absolut. Wikegård var pådrivande och bara några år äldreän jag. Han var dessutom yngre än några i laget. Det var honom man ville visa sigför. Sörensen var kanske tänkaren i sammanhanget.
– Det var inget svårt att vara pådrivare för det här laget eftersom vi varmånga unga galna. Det var full fart framåt och vi var villiga att göra det somkrävdes av oss.
Ni lär ha varit tajta vid sidan av också.
– Ja, det var vi verkligen. Det tycker jag var häftig eftersom vi var ettgäng killar som hade lirat mot varandra under hela uppväxten som blev superbrapolare. Det var, som sagt var, väldigt häftigt, men det var också enDagslända.
– Vi brukar skämta om det jag och Peter (Wallén), vi är väldigt bra polare. Jaghade nummer 18 och sa efter säsongen då vi gått upp att jag lade av eftersomjag satt på bänken så mycket den säsongen. Jag var 22 år, men kände att jaginte nådde dit jag hade som mål.
– Jag lämnade min tröja. Då kom Peter dit, tog min nummer 18 och sedan liradehan ner grabbarna, avslutar Ali Khaldi med ett skratt.
Ali Khaldi valde efter hockeykarriären att i stället hålla påmed kampsport och jobba som personlig tränare. En intervju med honom om hur hanser på att man ska förbereda unga spelare för träning innan dom kommer imålbrottet hittar ni inom kort på hockeysverige.se.




