SOLLENTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Kim Lilja kom fram som enstor talang i Luleå i slutet av 2000-talet. Pappa Tomas Lilja spelade ielitserien för både Västerås och Luleå. Även hans farbror, Tobias Lilja, spelade ett par säsonger i elitserien med Västerås. Detmesta talade alltså för att Kim Lilja hade en ljus framtid inomhockeyn. Hela tiden fanns även musiken med i Kim Liljas liv och hanvalde länge mellan den och hockeyn. I en intervju medhockeysverige.se i februari 2014 sa han till Uffe Bodin att nu vardet hockeyn som gällde. Då hade han precis debuterat i elitserien,men bara en säsong senare slutade han med hockeyn och i kväll kanvi se honom på scenen i Idol. Vad hände egentligen?Hockeysverige.se stämde träff med den 25-åriga före dettaLuleå-forwarden på ett hotell i Sollentuna för att få svar påden och många andra frågor.
– Hockeyn var min grej för jagtrodde att det var det jag skulle göra eftersom jag var duktig pådet. Samtidigt har det alltid, alltid funnits en liten som röstpratat till mig ”Kim, är det verkligen det du ska göra, ärverkligen det här rätt, känn efter ordentligt”, säger KimLilja när vi satt oss vid ett av borden lite avskilt i hotellfoajén.
– Det började redan i Leksand (2010/11) att jag flyttade hemeftersom jag ville spela musik. Lite senare, då jag kom hem frånMörrum (2014/15), var det några klubbar som hörde av sig. Piteåtyckte att jag skulle spela där, men sedan ville dom ändå inte hamig. Sedan ringde dom upp mig igen när dom hade fått några skador,men jag kände att jag inte ville vara något andrahandsval.
FICK INTE A-LAGSKONTRAKT I LULEÅ
Dåvalde Kim Lilja att istället sluta helt med hockeyn.
– Dåbörjade jag mer cross-fit, vilket var svin-kul. Jag kände ganskasnabbt att bli bäst på det där skulle vara väldigt svårt. Sedankom det bara att ”nu är det ett optimalt läge att satsa påmusiken”.
– Den där rösten sa då ”Ja, mengrattis, det tog bara tio år att inse vad du skulle göra”. Nuhar jag har hittat hem, kan man väl säga.
Kim Lilja fick göra tre matcher i Elitserien som 20-åring.Foto: Per Friske/Bildbyrån
Kim Liljafick aldrig något A-lagskontrakt med Luleå efter säsongen handebuterade i elitserien. Givetvis var det en besvikelse och gjordeatt han till viss del tappade gnistan för hockey.
– Ja, litegrann. Det var snack om att jag skulle få talangkontrakt. Luleåville att jag skulle vara kvar ett par år till som överårig i J20,men jag kände att det där hade jag redan gjort. Det var kanskederas sätt att säga ”Vi vill ha kvar dig i föreningen, meninte som ordinarie”. Då kände jag att ”nej, jag görnågot annat”.
Han valde då att flytta ner tillBlekinge och spela hockey i Division 1 för Mörrum, en tid som hanmed facit i hand tyckte var ganska kul.
– Jag var liteträdgårdsarbetare där. Det var rätt kul och ganska slitsamt mensköna gubbar som jag jobbade med. Jag gjorde det jag skulle och ficklite pengar.
– Samtidigt… Jag kom tillbaka till det där”Kim, är verkligen det här du ska göra” och jag kände”nej”…
Kan du se dig själv i framtidenjobba med hockey i någon form?
– Nej, jag känner migganska klar där. Det skulle kanske vara om jag får egna barn ochdom vill spela hockey. Då kan jag mycket väl ta på mig entränarroll.
– Annars… Nej. Jag har aldrig varit intresseradav hockey på det sättet att jag tittat och följt hockeyn.
FÖLJER DAMHOCKEY: "MYCKET ROLIGARE ÄN HERRARNA"
Gårdu någon gång och sätter dig i Coop Arena för att se Luleåspela?
– Ja, det blir på dammatcherna. Jag känner någradamspelare eftersom dom tränar på vårt gym. Vi brukar få någrabiljetter ibland. Då brukar jag, Markus och Ylva knata över föratt titta på deras matcher.
– Det är skitkul och blir en heltannan hockey. Jag tycker att det är mycket roligare att titta pådamerna än herrarna.
Vad är det som lockar meddamhockeyn?
– Det blir snyggare mål, mer yta och lir. Detär kul att se på och det händer mer. Inte bara chip sarg, stoppvid röd och sedan försöka ta tillbaka pucken. I damhockeyn svängerdet mer.
Mer oförutsägbart?
– Precis och detgillar jag som fan. Sedan är varenda en så jäkla skickliga ochtekniska. Det är mycket snygga dragningar och kul att sitta ochtitta på.
Kim Lilja tycker också att den satsning Luleågör på damhockeyn är riktigt bra.
– Den är så jävla bra.Jag tycker det är riktigt kul och dom är Sveriges bästa damlag.Att inte satsat på damhockeyn hade nästan varit en synd, höll jagpå att säga.
SPELADE GITARR VID SIDAN AV HOCKEYN
Det syns att den drygt 190 cm långa Idolenfortfarande är i bra fysisk form under alla tatueringar som pryderhans armar.
– Det har blivit mindre träning nu eftersom jaghar fullt upp med det här, men jag försöker träna. Jag går uppsju för att äta frukost, man far i väg åtta, är på studion heladagen, har styling, rep, lära sig kamrer, ett nummer, koreografi,texten…
– Då blir det väldigt mycket i skallen. När jagväl kommer hem är jag i princip mörbultad. Har jag haft en litelugnare dag så tar jag mig tiden att gå och köra lite på gymmet.Nu var jag och körde för någon dag sedan och har faktisktfortfarande träningsvärk, säger Kim Lilja med ett skratt samtidigtsom Gottfrid Krantz, som också är med i Idol kommer förbi ochsnackar lite på väg till just gymmet.
Nu är Kim en av tolv idoler som tävlar om en plats i finalen på Globen. Foto: Ronnie Rönnkvist
Musiken haralltid funnits i Kim Liljas liv och han minns fortfarande väldigtväl då han fick sin första gitarr.
– Det var mamma och pappasom gick ihop om en gitarr. Sedan åkte jag och farsan iväg ochköpte den. Då kan jag ha varit runt elva, tolv år.
– Jaghade en akustisk som jag satt och klinkade på, men jag ville juspela ”el-gura”. Jag köpte den på ett lov och det var verkligenäta frukost på morgonen, träna, komma hem, sätta mig med gitarrenför att spela, iväg för match, hem, stänga in mig på rummet medgitarren för att spela.
– Det enda jag gjorde när jag kom utfrån rummet var att äta mat. Sedan gick jag in på rummet igen föratt spela.
Är du självlärd?
– Ja, det ärjag. Sätter jag mig in väl i saker så går jag in för det till200 procent. Bland annat gav jag mig fan på att lära mig spelamunspel så nu spelar jag det också. Jag köpte en skiva med lite”backtrack” som jag kunde lira till.
– Dessutom är munspelett roligt instrument. När man får feeling kan man sitta och spelalite.
Musikådran tror Kim Lilja kommer från mamma.
– Mamma är jätteintresserad av musik. Det är från henne jag mesthar fått min musikaliska ådra ifrån. Dessutom var Morfar resandeyrkesmusiker, men även farfar var resande yrkesmusiker. Alla kusinerpå mammas sida är musiker.
"HÖLL PÅ ATT TACKLA THÅSTRÖM"
Kim Lilja använde ocksåmusiken för att tagga till inför matcher när han fortfarande varaktiv elithockeyspelare.
– Det var ett måste. Jag lyssnade påallt från Foo Fighters till The Hives eller Queens of the stone age…allt.
Ebba Grön?
– Det hände en så sjukgrej. När vi var på hade slutaudition var vi på Oscarsteatern. Jagoch ”Ludde” Hahn hade varit på apoteket för att köpaöronproppar och lite andra saker om vi skulle bli förkylda.Systembolaget låg precis i kröken av huset där apoteket låg såman såg inte när man gick runt hörnet.
– Jag slickade denkurvan och höll på att springa in i någon som jag inte såg vemdet var. Jag sa ”å ursäkta” Han mumlade bara ”ja,ja, lugnt”. Samtidigt som polarens haka droppade ner tillknävecken. Han sa ”fortsätt gå”. Jag frågade vad detvar ”Titta bak får du se vem du höll på att tackla”.När jag tittade bak var det Jocke ”fucking” Thåström. Snackaom att jag blev starstruck, skrattar Kim Lilja.
Varförsökte du till Idol?
– Det var faktiskt en vadslagning meden polare, Niklas Vågelind. ”Om Idol kommer till någon stadsom ligger relativt nära söker du då?” Jag svarade att detbara skulle vara jobbigt att ta sig dit. ”Om jag skjutsar digvart det än är?” Jag sa okej till det och tog i hand, mentänkte att han skulle glömma bort det där.
– Sex, sjumånader efteråt ringer han. ”Du, bra, då söker vi i år, dukan ta dig dit själv för det är i Boden. Vi har tagit i hand pådet.”
– Jag for dit, tog det med en klackspark, lirade liteoch sjöng. Sedan ringde dom upp och det har ändå gått ganska bra.Jag tror att den här inställningen varit bra, att det ska vara kuloch roligt att stå på scen. Det ska vara show.
Kim Lilja.Foto: Ronnie Rönnkvist
Denstorväxte före detta elitserieforwarden har sedan dess stortrivtsmed att vara med i Idol.
– Det är så jävla kul. Nu har jagvarit här i fyra veckor och ikväll går vi in på andrafredagsfinalen.
– Jag får showa, ”connecta” men människor,känna energin, göra min grej, få uttrycka mig och bara få suga åtmig allt.
– Det är en sådan sjuk dubbelmoral för jag haralltid älskat stå i centrum, men jag hatar att se, höra och prataom mig själv, skrattar Lilja.
"VI I IDOLGÄNGET ÄR SVINTAJTA"
Att kliva upp påIdol-scenen första gången var lite nervöst eftersom han aldrigstått inför en så stor publik tidigare.
– Den störstapublik jag hade spelat inför var i Scandinavium (med Luleå). Detvar en mäktig känsla att gå upp på scen. Speciellt när allakände igen låten och jag hörde det här suset i studion. Det varrätt kul faktiskt. Då drivs man igång.
– Sedan är detalltid nervöst första tonerna. ”Snälla låt första radensitta.” Då är det som allt rinner av mig och det är bara attnjuta och gå för det.
Kan du känna att det finns enliknande adrenalinkick när du går upp på scenen som när dudebuterade i elitserien?
– Det kanske var det som interiktigt klickade med hockeyn och gjorde att jag inte kände mig somhemma. Jag fick kicken jag sökte, men det var på fel ställe.
KimLilja är fostrad inom lagidrotten och gänget kring Idol tycks ha ensammanhållning som är utöver det vanliga. Kanske ändå lite liktett framgångsrikt hockeylag eller liknande.
– Vi är svintajtaoch det är svinkul, säger Kim Lilja med allvar i blicken men ocksåett litet leende på läpparna.
– Jag tror inte någon av ossser det som en tävling trots att det är så. Det är många somskriver och tycker till om att man inte kan tävla i musik. Det ärväldigt rätt. Musik är en så delad uppfattning. Det handlar omvilka man når ut till.
– Jag når ut till min ”audience”,dom som gillar och faktiskt vill ha rock medan en annan kanske körsoul.
För att utvecklas och lyckas blir det att ni,precis som i ett lag, stöttar och peppar varandra?
– Ja,självklart. På så sätt är det väldigt kul. Man lyssnar påvarandra, frågar ”kan du stå där uppe på balkongen ochlyssna på mitt genrep och säga hur det låter?”. ”Det lät braoch det vore coolt om du gjorde en sådan här grej, vad tror du omdet?” Vi bollar idéer med varandra, vilket är jäkligt kul.
– Alla är öppna och förstår varandra. Jag gör den härmusiken, men även om jag inte gillar all musik så kan jag se detfina i det, se den artisten i sitt genren, och känna att det är såjävla bra. Man kan få gåshud även om man inte lyssnar på sådanmusik annars.
– Man bara vet att dom hittat rätt och är hemmadär. Det är så coolt. Vi blir som en familj, bröder och systrar.
"SKULLE VARA EN DRÖM ATT VINNA"
Hur är relationen till Idol-juryn?
– Domhänger där lite ”back-stage” och pratar med oss bakom scenen.Jag tycker dom är roliga samtidigt som dom också bara människor.Jag tror TV-programmet målar upp juryn som ganska hård, men Nikki(Amini) som ska vara hårdast, jag tror hon är den som skrattar ochler mest av alla.
– Alexander Kronlund är nog den som är mestsocial. Han kan komma förbi och säga hej ”Det där gjorde dubra, men vad tror du om det här” och så vidare. Han är sjuktinsatt och man känner att han ger sin genuina åsikt och inte baraklappar medhårs.
– När jag gjorde Imagine Dragons-låtensvajade jag lite i början, vilket jag även kände själv. Då saKronlund ”Det kändes som att det inte var riktigt du, man måstevara sann mot sig själv och det kanske inte riktigt var din grej.”När jag sedan gjorde ”Are you gonna be Be my girl” var jaghemma.
– Det är roligt och jag lyssnar mycket på vad jurynsäger för dom är proffs. Jag älskar det här och försökerverkligen lapa i mig allt dom säger.
– (Anders) Bagge ärockså väldigt skön, lättsam och väldigt rolig. Han klagade påmin frisyr på pressbilden. Han tyckte jag såg ut som en 1400-talssoldat som just kommit hem från kriget, att min frisyr såg ut somen legobit som man bara tog av och lade vid sidan av sängen,skrattar Kim Lilja och fortsätter:
– ”Vad säger du Bagge?Det här är en typisk hårdrocksfrisyr”. Kishti (Tomita) ärockså jättemysig. Hon glider runt och sprider glädje.
Vadskulle det betyda för dig att vinna Idol, eller tänker du inte allsi dom banorna?
– Jag tänker inte så utan jag tar det veckatill vecka. När folket röstar, gör man ett dåligt framträdandehänger man löst eftersom konkurrensen är så pass hård nu. Manhar inte råd att sjunga lite småfalskt för då hänger man där.
– Folket är så pass duktiga att höra om det är bra ellerinte. Att folk sedan röstar för att dom exempelvis hatar rock ”hanska inte ha min röst”, visst finns det sådana också. Nufinns det också dom som skrivit ”Nu är inte jag någotjätterock-fan, men jag måste säga att din röst passar så jävlabra till det”.
– Jag vågar inte tänka på hur detskulle kännas att vinna idol, men det skulle vara dröm och jävligtcoolt. Tänk att få uppträda i Globen…, avslutar Kim Lilja medett leende.
Foto: Ronnie Rönnkvist
