Under förra veckan kunde ni här på hockeysverige.se läsa attungefär 100 av 180 svenska spelare i SDHL har slutat spela undersenaste fyra åren. För många en skrämmande siffra medan andrainte alls är förvånade. Vad ligger bakom att en som älskar sinhockey väljer att sluta spela? Hockeysverige.se har kontaktat 19 avdom spelare som spelade i Riksserien 2014/15 och nu har slutat föratt i alla fall skrapa på ytan av vilka anledningar det kan handlaom. Alla fall är givetvis unika och det går inte att generalisera,men vi fick många intressanta svar som ni själva kan dra eraslutsatser kring.
Vi ställde frågorna:
1. Varförvalde du att sluta spela?
2. Vad hade fått dig att fortsätt?
3.Hur tänker du kring att 100 av 180 spelare slutat?
Tilda Svensson, 22 år. Spelade i Brynäs. 2 Junior-VM. Slutade 2016
1. – Främst på grund av psykisk ohälsa. Men också för att jag kändeatt jag då representerade en klubb som inte visade oss spelarerespekt. Exempelvis hade det under flera års tid ”lovats” sakermen som sedan visade sig vara tomma ord. Men även för att klubbensaknade en satsning utan istället struntade i damlaget.
2. – Omjag hade känt att klubben jag representerade hade visat mer intresseoch respekt för oss som spelare och individer. En annan del varockså att jag kände att det var svårt att motivera sig till attfortsätta lägga ner allt tid och energi som jag gjorde.
– Dels på grund av att man kände att det arbetet man la ner varje daginte betydde något för klubben i stort. Men även känslan av attman hade gjort ”allt det roliga” med cuper, turneringar, U18landslaget och så vidare. För egen del var ändå mitt psykiska mående denstörsta delen i mitt beslut.
3. – Att det är tragiskt och heltsjukt. Och att det tydligt visar att det måste ske en förändring.Varför slutar så många svenska spelare och varför i sådan ungålder?
"OM EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR VARIT BÄTTRE..."
Annie Svedin, 27 år. Spelade iSundsvall, Modo samt collegehockey. 1 OS, 5 VM, 2 Junior-VM. Slutade2018
1. – Jag valde att sluta för att motivationen som behövsför att spela på högsta nivå inte längre fanns där och jag varredo för något nytt. Jag kände mig istället motiverad till attleva ett ”vanligt” liv och alla dess utmaningar.
2. – Omekonomiska förutsättningar hade varit bättre hade jag förmodligentänkt till en extra gång innan jag tog beslutet, samtidigt var inteekonomin avgörande att jag slutade utan det handlade främst ommotivation. En annan sak som kanske skulle ha påverkat mitt beslutär utvecklingen av klubb och landslag, resurser och så vidare.
3. – Det ärsynd då många fortfarande skulle vara otroligt duktiga och bidramed massvis av utveckling i SDHL.
Kim Martin Hasson, 33år. Spelade för AIK, Linköping, collegehockey samt i Ryssland. 4OS och 9 VM. Slutade 2015.
1. – Jag kände mig färdig och var merintresserad av att utöka familjen.
2. – Jag kände mig ganskaklar, men såklart att det kanske varit lättare att övertalas omekonomin fanns och jag kände att det var värt det. Hade det funkatför Rielly (dottern) och det hade känts rätt för familjen så hadedet inte varit omöjligt.
3. – Det är tragiskt att så mångaslutar. De/vi slutar alldeles för tidigt. Det drabbar verkligensvensk hockey då vi inte kan behålla spelare och då erfarnaspelare framförallt. Jag hoppas att det hittas en lösning för attbehålla spelare!
Kim Martin Hasson.Ronnie Rönnkvist
Lina Bäcklin, 25 år. Speladeför Brynäs. 1 OS, 2 VM och 3 Junior-VM. Slutade 2018.
1/2. – Anledningen till att jag slutade var av flera skäl. Det ena var avpraktiska skäl, att jag inte hade ekonomiska förutsättningar föratt spela. Jag fick inte den hjälp av klubben vad gäller jobb (somdom utlovade) vilket såklart ledde till att jag inte kundefortsätta. Sedan kände jag att respekten gentemot oss spelare frånledningen, både på klubbnivå och landslagsnivå, inte fanns där.
– Jag kände inte att man fick den respekten som jag ansåg attvi förtjänade med tanke på vad man själv får lägga åt sidanför att spela. Jag var 23 år när jag slutade och hade förmodligenmina bästa år framför mig. Hade situationen sett annorlunda ut dåså hade jag spelat hockey fortfarande.
3. – Att så mångaspelare har slutat är naturligtvis ingen slump. Jag kan bara utgåfrån mig själv och personer jag har pratat med, men där handlardet också om det jag skrev ovan. Inte respekterad på det sätt manförtjänar. Det tar otroligt mycket energi. Med tanke på hur mångaunga spelare som lägger av så tror jag att en annan anledning kanvara att dom senaste åren har varit väldigt mycket fokus påimporter istället för att plocka upp juniorer.
– När jagblev upplockad till damlaget från pojklaget så var jag glad att denplatsen inte fylldes ut med en importspelare. Då var fokuset inteheller lika stort på att plocka in spelare från andra länder ochresultaten på landslagsnivå var istället betydligt bättre än vaddet är nu.
– Jag tycker att det är bra med importer för dethöjer kvalitén på ligan, men det finns såklart en framsida ochbaksida med allt. Baksidan kanske är att svenska spelare hamnar iskymundan i klubblagen för att sedan kliva in i landslaget och därska vara nyckelspelare. Min åsikt är att landslaget har fått tagiten smäll. Satsning och intresse från landslagsledningen är en deltill det resultat som blivit, men också att svenska spelare hamnar ien ovan sits i landslaget gentemot klubblaget.
"SVÅRT ATT BEHÅLLA MOTIVATIONEN"
Camilla Sjöholm, 24 år. Spelade för AIK och SDE Hockey. Slutade2019.
1. – Jag valde att sluta spela ishockey för att jag villesatsa helhjärtat på min tränarkarriär.
2. – Egentligeningenting eftersom jag slutade på mina egna villkor. Glöden föratt spela fanns inte kvar utan den brann istället för att äntligenfå kliva in 100 procent i tränarrollen.
3. – Jag tänker attdet är extremt tråkigt att flera av dessa inte fick chansen, somjag, att sluta på sina egna villkor utan istället slutar på grundav skador. Jag hoppas att antalet kvinnliga hockeyspelare ökar såatt konkurrensen blir större och som i sin tur kanske gör att endel spelare inte slutar för att de uppnått allt med sin hockey somde önskat och drömt om, innan de fyllt 25 år.
Frida Thunström, 29 år. Spelade för Sundsvall, Modo och Linköping.Ett OS och ett VM. Slutade 2016.
1. – Jag valde att sluta åretefter OS 2010, 22 år gammal, jag kände mig färdig och hade nåttmitt mål att vara med på ett OS. Det var svårt att få det att gårunt, träna tio pass i veckan plus jobb. Det fanns ingen fritidalls. (Gjorde kort comeback säsongen 2015/16)
2. – Det är enväldigt svår fråga, men lön är helt klart en del av svaret.Kanske också att jag inte hade varit så ung när jag nådde sittmål.
3. – Svaret på sista frågan är nog att man har så storameriter vid relativt ung ålder att det är svårt att behållamotivationen. Dels för att man är vuxen och ekonomin blir en störredel i livet och dels är dels svårt att kombinera elitsatsning medheltidsjobb. Man vill kanske inte få hjälp av föräldrar ochfamilj hur länge som helst för att få ihop det.
Emma Eliasson, 30 år. Spelade för Modo, Brynäs, Munksund, Luleå. 3OS, 7 VM. Slutade 2017
1. – Jag valde helt enkelt att sluta föratt vardagen hade under en period varit ganska ohållbar och attalternativkostnaden blev för hög. Jag ville skapa utrymme förannat i mitt liv och satsa på studierna.
2. – Bättreförutsättningar att studera och bedriva en elitsatsning samtidigt.Kanske någon form av trygghet vad gäller jobb efter avslutadestudier eller liknande. Medel för att kunna se en långsiktigtrygghet att falla tillbaka på efter avslutad hockeykarriär,nödvändigtvis inte ekonomiska medel. Ishockeyn och dess närhettill näringslivet hade kunnat hitta traineeprogram, typ, för attkunna skapa en trygghet hos de aktiva.
3. – Det är trist ochabsolut ett hot mot svensk damhockey från både ett kortare ochlängre perspektiv.
Lina Bäcklin.Foto: Ronnie Rönnkvist
Lisa Ekberg, 27 år. Speladeför Munksund och Luleå. Slutade 2016.
1. – Jag valde att satsapå studier och kände att tiden inte räckte till för att satsa påbåda delar helhjärtat.
2. – Att förutsättningarna attkombinera skolan och hockeyn hade sett annorlunda ut. Då hade jagkunnat tänka mig att fortsätta.
3. – Det är såklart tråkigtatt så många har valt att sluta, men jag ser positivt på framtidendå många klubbar helhjärtat valt att satsa på sina damlag. Någotsom leder till bättre förutsättningar och en möjlighet förspelare att fortsätta längre.
"FUNKADE INTE ATT KOMBINERA HOCKEY, JOBB OCH FAMILJ"
Josefin Jonsson, 24år. Spelade för Modo och Munksund. Slutade 2015.
1. – Jagslutade på grund av att jag inte kände att det var lönt för migatt fortsätta. Jag fick inte riktigt ihop livspusslet när jagpluggade heltid i Luleå och spelade hockey i Piteå, vilken betyddeatt jag pendlade dit praktiskt taget varje dag. Sedan var det matchervarje helg. Det gick helt enkelt inte. När det kom till att antingenklara skolan (vilket troligtvis leder till jobb) eller fortsätta medhockeyn var det inte ett svårt val för mig.
2. – För migpersonligen hade nog inte mycket kunnat få mig att fortsätta dåjag kände mig väldigt klar med den delen av mitt liv. Var enligtmig själv inte heller tillräckligt bra och fick inte jättemycketspeltid vilket gjorde att mitt självförtroende var på botten. Jagbehövde därför lägga av för mitt psykiska välmående också.
3. – Tycker det är väldigt höga siffror och mycket ungaspelare. Dock tycker jag inte att det är förvånande då det är enväldigt påfrestande vardag. Speciellt när man som ung tjej skaprestera både på planen och utanför.
Åse Andersson, 26 år. Spelade för Skellefteå och Sundsvall. Slutade 2016.
1. – Det var många faktorer som fick mig att sluta med hockeyn. Denhuvudsakliga anledningen till det var för att det inte längrefungerade att kombinera hockey, heltidsjobb och familjelivet.
2. – Klart att förlorad arbetsinkomst och viss ersättning hadeunderlättat. Det kanske gjort så att jag valt att spela längre.Men, som sagt var, det många faktorer som påverkade mitt val attsluta.
3. – Självklart är det tråkigt att det är så passmånga som valt att slutat, men jag tror många kämpar med att fåjobb/studier och vardag att gå ihop med hockeyn. Ska man spela villman kunna satsa 100 procent. Då måste också rätt förutsättningarges.
Rebecca Stenberg, 27 år. Spelade förMunksund, Luleå, Djurgården. 1 OS, 2 VM och 1 JVM. Slutade 2019.
1. – Huvudorsaken till att jag valde att sluta är på grund av denekonomiska situationen, det är den bittra sanningen. För att fåihop vardagslivet behövs en inkomst som man kan klara sig på.Hockeyn är ett heltidsjobb utan heltidslön och det fungerar inte ilängden att både spela hockey plus att ha ett till jobb på sidanom för att få ihop ekonomin. Sedan tycker jag att jag hade uppnåttdet jag ville inom hockeyn och tyckte att jag var klar med detkapitlet.
2. – Det är svårt att svara på. Personligen kändejag mig ganska nöjd och hade uppnått det jag ville. Jag kände attdet var dags för ett nytt kapitel i livet liksom. Men det är klart,hade jag kunnat ha hockeyn som ett jobb så hade jag mest troligtsett annorlunda på situationen.
3. – Det är bara under desenaste två till tre säsongerna som mer än någon enstaka klubb påallvar fått mycket bättre förutsättningar som exempelvis bättreekonomiskt stöd, träningstider, utrustning, klubbor o s v. De somslutade tidigare än så fick aldrig sådana förutsättningar.Samtidigt var damhockeyn en väldigt liten sport bara för fyrasäsonger sedan och många hade redan spelat OS, flertalet VM ochvunnit SM-guld, när de endast var 20, 21, 22 år gamla. Då tror jaginte att de hade så mycket mer att spela för.
Rebecca Stenberg.Foto: Ronnie Rönnkvist
Maria Omberg, 24 år. Spelade för Munksund, HV71, Sundsvall och Luleå.1 JVM.
1. – Jag valde nog egentligen att sluta spela hockey avframförallt två anledningar. Den ena är att jag alltid har haftandra intressen som jag tvingats hålla tillbaka på grund av dentiden jag velat lägga ner på hockeyn. Tillslut kom jag fram till enpunkt där alla de där andra sakerna helt enkelt vägde över.
– Den andra anledningen är att jag tyvärr de senaste säsongerna harhaft problem med kroppen med alltför jämna mellanrum som även detvar bidragande till att vågskålen tippade.
2. – Det här är enextremt svår fråga tycker jag. I en perfekt värld där jag hadekunnat göra en elitsatsning på ishockeyn utan att behöva offra enannan del av mig så hade jag troligtvis fortsatt att spela. Men detär en drömvärld. Under de åren jag spelat hockey har tiden jaglagt ner alltid varit värt det, hundra gånger om och jag skulleinte byta det för något i världen. Men beslutet att ta klivet utefter förra säsongen var helt rätt för mig, trots att detgivetvis har varit känslosamt.
3. – Att sluta med någonting manlevt för under hela sitt liv är långt ifrån lätt, såklart, ochjag tror att de flesta som väljer att ta det steget inte bara gördet av en, utan av flera anledningar som tillsammans blir avgörande.Det är såklart lätt att snabbt dra en parallell medförutsättningarna, det är många damhockeyspelare på den högstanivån i Sverige som varje dag kämpar med att få sin vardag att gåihop. Vilket jag tror säkert bidrar till att karriärer tar sluttidigare än man önskar.
– Jag anser det oundvikligt att lyftafram den aspekten på grund av de stora uppoffringarna det innebäroch någonstans måste det grundas i att man inte behöver känna attdet blir på bekostnad av det egna välmående.
– Om jag skautgå från artikeln där ni skriver om det ökade antalet utländskaspelare i ligan så hamnar jag i något slags dilemma. Jagpersonligen har alltid tyckt att det är något som driver liganframåt, ökar kvalitén och gör den roligare att spela. Jag förstårargumenten om mindre speltid och att det blir svårare för ungaspelare att slå sig in, men jag vill dock inte tro att det ska varaen anledning till att svenska spelare väljer att avsluta sinaelitkarriärer utan att det snarare är en motivationsfaktor.
– För att försöka avrunda ett säkert alldeles för långt svar ärfakta du lyfter fram om att 100 av 180 svenska spelare slutat desenaste fyra säsongerna såklart tråkig att titta på. Som jag harförstått det slutar damer generellt sett att spela hockey tidigareän herrar både av anledningar som går att påverka men även sominte går att påverka. Den önskvärda trenden skulle givetvis varaatt se en ökning av längden på karriärer för svenskadamishockeyspelare. Hur det ska göras tål att funderas betydligtmer på. Det känns som en komplex frågeställning som har ettdussin svar, och det hade jag kunnat fortsätta skriva en novell omkänns det som.
"DAMSPELARE KÄMPAR OFTAST I MOTVIND"
Leon Reuterström, 22 år. Speladeför Leksand. Slutade 2018.
1. – För min del var det ju en liteannorlunda situation där jag inte hade något annat val än attsluta. Jag väntade in i de sista med att sluta, men tillslut gick deprivata inte att skjuta upp det längre utan jag fick då påbörjamin hormonbehandling (eftersom jag är transsexuell), vilket dåledde till att jag inte får eller kan fortsätta med hockeyn då deblir doping.
2. – Som jag var inne på så fanns det ingenmöjlighet för mig att fortsätta när jag påbörjade minhormonbehandling och kom ut som transsexuell. Dels eftersom det ärdoping klassat, men sedan vet jag inte hur hockeyn ställer sig tillatt välkomna transpersoner.
3. – Jag tycker att det ärjättetråkigt såklart. Det blir väldigt svart på vit med denstatistiken. Dom flesta slutar ju för tidigt, men de blir välnaturligt när man måste satsa på karriären eller inte orkar ellerkan kombinera den med elitidrotten. Som damhockeyspelare kämpar duoftast i motvind, både ekonomiskt och när de gäller allt runtomkring med förutsättningar, fördomar och så vidare. Det ärsåklart att de blir slitsamt. Svenska landslaget hade onekligenvarit bättre om flera hade fortsatt och spelat vidare högre upp iåldern som till exempel Jenni Hiirikoski, Riikka Sallinen, Iveta Koka med flera.
– På något sätt måste vi hitta en väg för attkunna behålla dom samtidigt som man fortsätter rekrytera nya tjejertill att börja spela. Jag kan ju inte riktigt tala från egnaerfarenheter på den här punkten, men detta är ju verkligen någotsom man behöver belysa och jobba med.
Nina Aronsson,25 år. Spelade för Linköping och HV71. Slutade 2017
1. – Jagslutade för att jag inte kunde få ihop mitt liv. Mina föräldrarstöttade mig ekonomiskt under hela min karriär, vilket jag ärotroligt tacksam för. Hade det inte varit så hade jag behövt slutamånga år tidigare. När jag var klar med gymnasiet var det dags attsöka jobb.
– Jag brottades med valet mellan ett jobb jag brannför eller ett jobb som passade tiderna för mina hockeyträningar.Det vill säga ett jobb där jag kunde sluta innan 16, där jag kundevara ledig på helgerna och där arbetsgivaren kunde ge mig ledigtnågra fredagar och måndagar när vi hade långa bortamatchresor. Dejobben växer inte på träd och jag valde tillslut att ta ett jobbsom jag ville ha. Det gick att kombinera en kort tid men kort därefter fick jag lägga skridskorna på hyllan.
2. – Hade jag fåttersättning för mitt hockeyspelande hade jag kunnat fortsätta tillkroppen inte orkade. Att kunna tjäna pengar på det man älskar ärverkligen ett privilegium. Jag hade nog till och med kunnat fortsättaom jag fick en halv inkomst från hockeyn och kunde jobba halvtid påen vanlig arbetsplats.
3. – Det är helt bisarrt! Jag har aldrigtänkt att det är så många. Att tjejer slutade var inget man blevförvånad över när man var mitt uppe i det. Tjejer i laget slutademest hela tiden, man visste att damspelares karriärer inte sträcktesig mycket längre än till 25-årsåldern. De som höll ut längresåg man som riktiga veteraner. Vilka kämpar tänker jag nu iefterhand. Jag upplever att ingen vill ta på sig ansvaret försituationen och att det är det som är problemet. Sponsorer, klubbaroch förbundet är precis lika skyldiga och det räcker inte att enpart ändrar på sig. Det är snart 2020 och vi borde ha kommitlängre än så här!
Jenni Asserholt.Foto: Ronnie Rönnkvist
Jenni Asserholt, 31 år.Spelade för Linköping och HV71 samt collegehockey. 3 OS, 10 VM.Slutade 2019.
1. – Jag slutade spela ishockey främst för att jagvarit med länge på elitnivå och började känna mig klar. Det vardags att bläddra blad i livet och satsa på familjelivet.
2. – Om den brinnande elden börjar slockna känns det inte som enekonomisk ersättning är en långsiktig drivkraft i det läget. Jagär uppväxt i medelklass, men pengar har aldrig varit det centrala.Utan det har varit resan och möjligheten att få tävla mot de bästai världen har drivit mig till att satsa och utvecklas. Med det sagtär det klart att det hade underlättat och optimerat satsningen ochän mer om man hade möjlighet att satsa på sin sport fullt ut frånstart.
3. – Det speglar den stora problematik vi har i svenskhockey på damsidan. Vi får aldrig kontinuitet. Istället är detgenerationsväxling efter generationsväxling och vi får hela tidenbörja om från början. Det skapar ingen stabilitet. För de flestaspelare de senaste fyra åren tror jag att en stor del har att göramed den ekonomiska begränsningen, brist på återhämtning, långaresor/jobb/studier, ökad träningsdos i elitlag, familjeliv samteventuell speltid.
– Jag skulle vilja skicka en uppmaning tillcoacherna i SDHL, att ta mer ansvar och spela mer på fyra kedjor ochsju backar. På så sätt behålla spets, sprida kompetens och gefler unga svenska spelare möjlighet.
– Det är inte importernasfel. Vi har i dagsläget världens bästa liga i Sverige. Iställetborde hockeysverige ta tillvara på stjärnspelarna och spridatekniska färdigheter och kompetens runt om i ungdomsflicklagen ochhockeygymnasier i Sverige.
"TITTA PÅ VAD FINLAND GÖR"
Emma Holmbom, 29 år.Spelade för Sundsvall och Linköping. 1 JVM. Slutade 2018.
1. – Jag kände att motivationen och orken började tryta. Jag jobbade 100procent vid sidan av hockeyn och var inte hemma många timmar pådygnet. Det tog på krafterna och jag valde att avsluta min karriärnär jag kände mig som bäst ishockeymässigt.
2. – Om jag hadekunnat gå ner i tid i mitt vanliga jobb och få mer ersättning frånishockeyn så hade ju det underlättat satsningen inom ishockeyn. Dåhade jag kanske haft en längre karriär.
3. – Tragiskt såklart,men jag förstår också det. Det är svårt att kombinera både encivil karriär och hockeykarriär samtidigt.
– Sedan tror jagockså att spela i landslaget senaste åren har varit väldigtoinspirerande så det tror jag med har sin orsak. Jag hoppas man kantitta lite vad Finland gör för att kunna behålla sina spelare. Detkänns som att de har lyckats få deras spelare att spela längre änSverige.
Jonna Kågström.Foto: Ronnie Rönnkvist
Jonna Kågström, 20 år. Spelade förSundsvall. Slutade 2019.
1. – Jag valde att sluta med hockeyn delsatt Sundsvall la ner verksamheten för damer när jag gick mittförsta år på gymnasiet om jag minns rätt. Året efter dom ladener skrev jag kontrakt med Skellefteå, men jag bodde kvar hemma delsför att jag bara hade ett år kvar i skolan, och dels för att jaghar travhästar som jag valde att prioritera.
– Jag ochSkellefteå kom bra överens hur vi skulle lägga upp säsongen. Densäsongen tränade och spelade jag matcher jag med Kovlands J18-lag,samtidigt som jag pendlade till Skellefteå om det var så att dombehövde målvakt.
2. – Vad som hade fått mig att fortsätta ärväl att jag inte hade behövt flytta så långt för att kunnafortsätta spela. Om jag hade haft bättre förutsättningar rentekonomiskt hade det varit ett stort plus.
3. – Oj det visste jaginte… Men det förvånar mig inte heller.
"SORGLIGT ATT SÅ MÅNGA SLUTAR"
Maja Ewel, 24 år. Spelade för Brynäs.
1. – Jag slutade på grund av fleraanledningar. Till exempel upplevde jag att min egen prestationsångestförtog en del av glädjen för spelet, men den största anledningenvar de yttre omständigheterna. Det tog helt enkelt för mycket tid iförhållande till vad man fick tillbaka, vilket gjorde att det ejvar värt det. Särskilt ur ett ekonomiskt perspektiv.
– Eftersom jag (och mina lagkamrater) behövde ha ett jobb ”vid sidanom” hockeyn gavs det egentligen ingen tid till fritid. Hela livethandlade om hockey och jobb. Jag gick upp 06.00 på morgonen, jobbadehela dagen, sedan cyklade jag direkt till ishallen, gymmade och kördeett pass på is. Kom sedan hem sent på kvällen, åt mat och gickoch lade mig. Det blev inte hållbart helt enkelt.
2. – Hadeförutsättningarna varit bättre hade jag fortsatt, det är jagganska säker på. Om man erbjöds någon form ekonomisk ersättning,om man alltid fick matlåda från ishallen, o s v, o s v. Allt sådantsom underlättar vardagen och gör det lättare att bara fokusera påsporten man älskar, och inte allt runt omkring för att få det attgå ihop.
3. – Jag tycker det är sorgligt att så många spelareslutat, men jag förstår dom alla. Det krävs OERHÖRT mycket av endamspelare att satsa på en karriär inom ishockeyn, mer än förherrspelarna då de hela tiden erbjuds så fruktansvärt mycketstöttning och stöd från klubbarna. Det är lätt att bli bitternär man tänker på det. Jag är så imponerad av alla grymmahockeytjejer, tränare, materialare o s v som fortsätter kämpa imotvind där ute. Jag hoppas att vinden snart vänder. Jag hoppas attfler skulle förstå vilka uppoffringar tjejerna gör och hurförutsättningarna faktiskt ser ut; hur orättvist det är.
Hanna Lindqvist.Foto: Ronnie Rönnkvist
Hanna Lindqvist, 27 år. Spelade för Leksand och Brynäs. Slutade2019.
1. – Varför jag slutade var att jag mest inte orkade medvardagen längre. Att jobba 100 procent och prestera på jobbet,sedan vidare direkt till träning i princip varje dag i veckan föratt alltid vilja prestera på topp där och inte komma hem förränsen kväll. Ju fler år och säsonger som gick kände jag att detinte var lika roligt längre på grund av att det mesta kändesstressigt för att hinna med vardagen.
2. – Självklart hadesituationen sett helt annorlunda ut om jag hade kunnat jobba mindreoch lägga mer tid på hockeyn. Då jag tror att glädjen tillhockeyn skulle bli större om man hade en mer ”sund” vardag. Ochatt man skulle kunna prestera bättre.
3. – Jag blev chockad närjag läste det och hade aldrig kunnat gissat på så många.Självklart en tråkig läsning. Skulle alla klubbar kunna haka påde storsatsande klubbarna (tex Luleå) och skapa bättreförutsättningar för spelare tror jag många damspelare skullevälja att spela flera år till än vad många gör nu, vilket jagäven tror skulle leda till större framgångar inom svenskdamhockey.
Under kommande veckor kommer ni möta några avdom som jobbar eller har jobbat inom damhockeyn för att få derassyn på hur svensk damhockey mår just nu.
