Joakim Englund om kritiken mot domarna: “Inflation på gnällandet”

Efter senaste tidens drev mot domarkåren känner jag att det är läge att skriva av mig i ämnet igen, det var ett tag sen senast. 

När ett drev mot domarkåren startas fungerar det ungefär som en snöboll som släpps i nedförsbacke. Den tycks bara bli större och större desto högre det skriks. Addera dessutom spelare och ledare, som sitter på ett högt inflytandekapital ut mot supportrarna, och ni förstår att snöbollen snabbt blir stor och rullar väldigt fort. 

Jag har, som ni förmodligen redan vet, svårt för uttryck som ”våra domare är dåliga”. Ofta är de inte bara dåliga utan till och med FÖR dåliga. Nivån är för låg osv. Det skriks efter avstängningar till höger och vänster på både spelare, ledare och även domare. Oavsett vad det skriks efter är det alltid domarens eller hockeyns eget rättsväsendes fel.

“INFLATION PÅ GNÄLLANDET”

För mig blir det inflation på gnällandet vilket ofta resulterar i att jag till slut inte orkar lyssna. Icke konstruktivt gnäll blir substanslöst och urvattnat vilket leder till att värdet på kritiken snabbt dalar.

Ta den före detta spelaren Dick Axelsson, som nu är i ropet med ytterligare domarkritik, som ett exempel. En fantastiskt skicklig hockeyspelare med underbara händer och högt hockey-IQ som lade av efter förra säsongen. Han sitter inne på ett högt inflytandekapital i sitt tyckande runt om i hockeysverige. När han kritiserar domarkåren är det inte bara djurgårdare som dras med utan kritiken är lätt att applicera även för personer med andra lagsympatier när det grinar emot. Ett drev bildas där människor, vars åsikter bekräftas, inte är sena att haka på i kritiken.

Jag är inte emot kritik av domare på något sätt men det gäller att välja rätt kanal eller forum för att framföra budskapet. Inte minst för spelare och ledare bör man tänka till både en och två gånger. Domare ska vara neutrala men samtidigt är det människor vi pratar om. Om en spelare delar ut en verbal brandbil till en domare ena matchen ligger han knappast på plus inför nästa match med samma domare. Än värre tror jag det blir om hårtorken sker via media/sociala medier.

Även om inte alla tycker det borde vara så går det inte att komma ifrån att spelare som Dick Axelsson, Luleås Juhani Tyrväinen eller Västerviks Lucas Sandström ofta har ett extra öga på sig redan innan första bytet är spelat. Även om domarna knappast skulle medge det tror jag den här typen av spelare ofta ligger på minus hos domarna redan innan matchen startat. Detta för förseelser som skett i tidigare matcher.

“BEDÖMNINGAR PÅ EN MILLISEKUND”

Jag kan förstå att det ibland rinner över och att saker och ting sker i affekt, oavsett om vi pratar ute på isen eller direkt efter en match. Det tycker jag kan vara helt okej och man får ha visst överseende i stridens hetta. Men när tugget går, gång efter annan, att domarna är alldeles för dåliga känns det mer som att man vill skapa ett drev än att faktiskt lösa problemet. Jag tror inte ens det är möjligt att få domare som dömer så alla blir nöjda. Inte ens robotdomare skulle kunna lösa den biffen. Vad är en hakning exempelvis? Hur lös måste en slashing vara för att inte rendera i en utvisning? Det är bedömningar som görs på en millisekund. Ibland tycker man domarna gör rätt, ibland fel. Ofta beroende på var man tycker ribban för matchen ligger. 

Att hemmapubliken däremot försöker sätta press på domarkvartetten under matchens gång tycker jag tillhör sporten. Det tillför en viss krydda med en enögd hemmapublik som eldar på stämningen och skapar externa känslor. Men sedan bör det inte vara alltför stor omställning att ta på sig lite mer neutrala glasögon när olika matchsituationer rullar på skärmen flera timmar efter matchen. Det sker alltför ofta att enögdheten till sitt lags färger skiner igenom och istället för konstruktiv eller saklig kritik övergår snabbt i skällsord eller allmänt hård ton i ett försök att poängtera att ”det är jag som har rätt, inte du”.

Domarna har, precis som spelare och coacher, bättre och sämre dagar på jobbet. Konstigt vore det annars då det är människor vi pratar om. Att missa en solklar utvisning eller att rycka armen lite förhastat när det kanske inte borde renderat i utvisning är således inget konstigt. Men sett över en hel säsong på 52 omgångar jämnar saker och ting ut sig, jag lovar er. Sedan är det givetvis olyckligt när ett tveksamt domslut blir matchavgörande som i fredagens möte mellan Västerås-AIK, men likväl som domaren kan göra fel kan det i nästa match vara en spelares misstag som blir matchavgörande. Alla är människor, misstag sker.

Jag är väl medveten om att mina åsikter om domarna inte går hem hos alla. Varken hos spelare, ledare eller kanske allra minst hos supportrar. Jag vet själv att det är lätt att gömma sina egna tillkortakommanden bakom en medioker domarinsats. Men det kommer varken ta det egna lagets eller domarkårens verksamhet framåt på sikt genom att fortsätta klaga på domarna. Snarare tvärtom vill jag hävda.

Jag är ganska övertygad om att domarkåren blivit mer professionell med åren för att matcha nivån på ligan man huserar i. Sedan ska man komma ihåg att domare, precis som spelare, vill uppåt i hierarkin vilket innebär att det knappast finns någon domare som vill göra en dålig insats. Så länge det inte misstänks, eller än värre uppdagas, korrupta domare som har ekonomiskt intresse av att en match slutar på ett visst sätt är det knappast läge att tro att domarna inte skulle göra sitt bästa.

Man utvärderar sin verksamhet löpande under hela säsongen, precis på samma sätt som lagen gör, allt för att utveckla sin egen verksamhet och bli så bra som möjligt. Sedan kommer det alltid uppstå situationer, som delar både lag och supportrar, och nivån diskuteras.

Varje match och även varje situation är unik där spelarna kan dra nytta av att känna av läget. Jag förstår att vissa kan tycka att regelboken ska följas oavsett om det är grundserie, slutspel, boxplay eller vad det nu kan tänkas vara. Men följer man regelboken slaviskt kan vi lika gärna införa robotdomare. Jag tycker det tillför en krydda till sporten att vissa spelare kan känna av läget och exempelvis dela ut en, till synes, ojuste smäll i rent investeringssyfte och dessutom komma undan med det. Dels kan man dra fördel av det i situationen som sådan, dels få motståndarna ur balans där fokuset mer och mer flyttas till domaren istället för den egentliga uppgiften att spela hockey. Lyckas man med det sistnämnda är mycket vunnet. 

“MÅSTE FÖRSTÅ”

Någonstans måste man även förstå spelreglerna i hockey. Det är inte tennis eller schack som ska bedömas. Hockey är en bedömningssport där matchen skulle blåsas sönder om det vore robotar som dömde strikt efter regelboken. En slashing i en match kanske inte är i närheten av att vara det i nästa match. En situation i början av matchen kanske inte renderar i utvisning, men i slutet av densamma blir armen uppsträckt för en liknande förseelse. Kanske pga att domaren står i en annan vinkel och upplever situationen annorlunda. Precis som skillnaden om det är mål eller inte kan marginalerna ute på öppen is vara oerhört små.

Den här nidbilden av kulturen inom hockeyn är knappast den bästa som den redan är och jag tror inte den gynnas av allt gnäll på domarna. Det är människor som dömer, inte robotar. Tur är väl det.

Malmö var ett riktigt grisgäng med många storvuxna spelare som i mitt tycke spelade fulast av samtliga lag i Elitserien under några säsonger i början/mitten av 90-talet. Man hade ett storvuxet lag och en strategi att spela med en stor dos fasthållningar, interference och hakningar etc. Domaren kunde inte plocka alla förseelser utan såg mellan fingrarna en hel del där vinningen i att få ner farten på motståndarna blev större än förlusten med några fler boxplay. I boxplay höjdes dessutom toleransnivån avsevärt.

Man kan se det ungefär som att gå från skolbetyget 1-5 där det bara fanns ett fåtal femmor att dela ut per match till att gå till betygsystemet IG-MVG där en klass kunde ha 20 toppbetyg. Kompensationsutvisningar kändes nästan som att det var en del av spelet för 25 år sedan. Med andra ord ser hockeyn och domarnivån helt annorlunda ut idag än vad den gjorde då.

Det blev en hel del ordbajsande i den här texten men jag vill bara belysa att domarna gör sitt bästa varje match och blir knappast bättre av att hela tiden mötas av spott och spe. De är också bara människor. 

Innan ni nästa gång kastar ur er kritik mot domarna eller domarkåren, fundera över hur man kan göra saker och ting bättre! Och blir det endast bättre för just ditt lag eller kommer även domarna, hockeyn, andra lag och dess supportrar hålla med dig i ditt/dina förslag?

TV: “Han var uträknad - men kom in och var kung”