Old School Hockey Rickard Wallin
Följ HockeySverige pÄ
Google news
Han har varit lagkapten och vunnit SM-guld med FĂ€rjestad. Han har varit lagkapten i VM för Tre Kronor. Rickard Wallin Ă€r utan tvekan en av svensk ishockeys stora profiler under 2000-talet. Sedan ett par veckor tillbaka Ă€r han dessutom tillbaka i FBK – den hĂ€r gĂ„ngen som sportsligt ansvarig.
Den hÀr texten publicerades ursprungligen sommaren 2016.
Rickard Wallin Àr sÄ starkt förknippad med FÀrjestad att man lÀtt kan tro att han Àr frÄn Karlstad. Men sÄ Àr inte fallet. Hans mycket lÄnga och fina karriÀr inleddes faktiskt i VÀsterÄs.
â Jag började inte spela hockey i nĂ„gon organiserad verksamhet nĂ€r jag var fem eller sex Ă„r utan jag började spela pĂ„ tennisplanen som man spolade upp hemma i VĂ€sterĂ„s dĂ€r jag bodde. PĂ„ det sĂ€ttet lĂ€rde jag mig Ă„ka skridskor.
â Sedan hade jag en dagiskompis, John Kvist, som började pĂ„ skridskoskola. Det var varje söndag och det var utan klubba och puck. NĂ€r jag frĂ„gade pappa och mamma om jag fick vara med dĂ€r sa dom nej eftersom jag inte fick ha klubba och puck vilket var det jag tyckte var roligt. Om du fortfarande vill nĂ€sta Ă„r dĂ„ det blir med puck och klubba fĂ„r du vara med.
â Jag tror inte att mina förĂ€ldrar tog det dĂ€r riktigt pĂ„ allvar, men jag tog det Ă€ndĂ„ som ett löfte. EfterĂ„t har dom berĂ€ttat att det var fullt Ă„ret efter och att dom fick tjata som bara den för att jag skulle fĂ„ vara med, vilket dom hade lovat.
â Runt Ă„tta pĂ„ söndagsmorgnar i Rocklundahallen delades vi upp i tre zoner dĂ€r det var alldeles fullt med ungar och jag kommer ihĂ„g att jag verkligen Ă€lskade att vara dĂ€r. Jag hade dĂ€remot inga skydd, men jag fick ett par handskar, ett halsskydd och en gallerhjĂ€lm. Det var vad jag hade. Sedan var det termobrallor och ut och köra. Jag minns hur avundsjuk jag var pĂ„ killarna som hade hockeybyxor. NĂ€r jag sedan hade tjatat till mig ett par hockeybyxor i julklapp sĂ„ sov jag i stort sett i dom.
â Ăven fast jag inte hade varit med sĂ„ lĂ€nge kĂ€nde jag snabbt att jag var ganska bra, vilket var ganska tacksamt.
Spelade du bandy samtidigt?
â Nej, faktiskt inte. Det var hockey som jag fastnade för. Efter skolan cyklade vi alltid hem till min kompis frĂ„n dagis som hade dragit med mig till hockeyn. Vi spelade hockey pĂ„ hans gata och hade hockeyalbum som vi blĂ€ddrade i och hittade vilka spelare man ville vara.
â Det fanns dessutom nĂ„gra kilar pĂ„ den gatan som hade ett riktigt hockeymĂ„l. DĂ€r nĂ„gonstans föddes intresset för sporten. Innan det visste jag inte nĂ„gonting om hockey alls och det var egentligen genom min kompis som jag fick min första utbildning om hockey.
âALDRIG NĂ GON SOM TRODDE PĂ MIGâ
Ăven om det inte blev bandy för Rickard Wallin sĂ„ blev det sommartid en hel del fotboll.
â Det var min första kĂ€rlek, men hockeyn tog över. Det blev en annan gemenskap nĂ€r man fick pĂ„ sig skridskorna. Jag vet egentligen inte vad det var men hockeyn högg tag i mig ordentligt i alla fall.
Rickard Wallin spelade i VÀsterÄs fram till J20, men det var aldrig riktigt aktuellt att PÀr MÄrts eller Dan Hobér, som coachade VIK:s A-lag, skulle slÀppa fram honom i elitserien.
â Som jag minns det var jag aldrig nĂ„gon som fick hoppa upp nĂ„gon Ă„ldersklass under pojkĂ„ren. Jag kĂ€nde aldrig att det var nĂ„gon som trodde pĂ„ mig pĂ„ just det sĂ€ttet. Det fanns alltid andra killar i föreningen som var pĂ„lĂ€ggskalvarna, sĂ„ jag fick en ganska lugn resa fram.
â Jag var inte sĂ„ snabb och heller inte sĂ„ stark, precis som det varit under hela karriĂ€ren, men jag hade ett bra spelsinne. Mina styrkor kom fram ju mer tempot höjdes. NĂ„gonstans i brytpunkten mellan U16 och J18 började jag hitta rĂ€tt. Jag spelade egentligen aldrig J18 utan fick komma upp och göra nĂ„gra matcher i J20 som pojkspelare. Det Ă€r nog fortfarande det mest nervösa jag varit med om i mitt liv.
â Hösten efter skulle jag börja i J18, men varje dag efter skolan satte jag mig pĂ„ lĂ€ktaren och kollade nĂ€r J20 trĂ€nade. Jag hoppades att nĂ„gon skulle vara borta sĂ„ jag fick göra nĂ„gra trĂ€ningar dĂ€r. Nu hade inte J20 ett sĂ„ superbra lag, men jag hade, som jag minns det sjĂ€lv, nĂ„gra riktigt bra trĂ€ningar nĂ€r jag fick vara med och fick Ă„ka med pĂ„ en bortamatch. Efter det blev jag kvar i J20 hela den sĂ€songen.
PÀr MÄrts. Foto: BildbyrÄn.Var det aldrig aktuellt att du skulle fÄ chansen i A-laget?
â Jag kĂ€nde dĂ„ att det var ett alldeles för stort steg dit upp. VIK var fortfarande i elitserien. I den vevan spelade jag som B-junior i J20 och hade inte ens tĂ€nkt tanken att jag skulle komma upp i A-laget.
â NĂ€r vi Ă„kte ur med VIK ville jag fortsĂ€tta spela SuperElit. I samband med det, nĂ€r jag var uppe pĂ„ kansliet och berĂ€ttade att jag ville flytta vidare, nĂ€mnde dom att jag kunde fĂ„ chansen att trĂ€na med A-laget om jag stannade, men det trodde jag nog inte pĂ„. Jag sĂ„g mig inte som fĂ€rdig att kliva upp dĂ€r utan jag ville spela juniorhockey. Att dĂ„ fĂ„ chansen att göra det i FĂ€rjestad var en riktig dröm.
FLYTTEN TILL FĂRJESTAD
Som J20-spelare i VÀsterÄs gör Rickard Wallin tre mÄl och totalt sex poÀng pÄ 26 matcher. I FÀrjestad sÀsongen dÀrpÄ gör han 20 mÄl och totalt 50 poÀng pÄ 29 matcher.
â Det gick fort dĂ€r. NĂ€r jag kom till FĂ€rjestad hade jag bestĂ€mt mig för att satsa pĂ„ hockeyn. Det var sagt, mellan pappa, mamma och mig, att det skulle bli ett Ă„r för att prova. Det var frĂ€mst för att mamma tyckte det var lite tidigt för mig att flytta.
â Det var en riktig satsning och jag minns att jag körde som sjutton den sommaren. Kanske inte sĂ„ mycket styrketrĂ€ning men jag stod och dribblade och sköt uppe pĂ„ Rocklunda eftersom jag var sĂ„ himla inspirerad. Sedan var jag pĂ„ ett hockeylĂ€ger den sommaren och dĂ€r kĂ€nde jag att det började ramla rĂ€tt i mitt spel samtidigt som sjĂ€lvförtroendet ökade.
â Jag hade fĂ„tt spela alla matcher i VĂ€sterĂ„s J20 Ă„ret innan, men jag tror att vi bara vann tre eller fyra matcher. SĂ„ det var ingen trygg miljö att blomma ut spelmĂ€ssigt heller. Det var ganska jobbigt bitvis och dessutom ramlade vi ur. Det gjorde att det blev en positiv push att komma till FĂ€rjestad. Den andra killen som flyttade med samtidigt frĂ„n VĂ€sterĂ„s , Johan Lilja, och som FĂ€rjestad ville ha, jag kom med lite pĂ„ köpet eftersom vi var kompisar, det Ă€r honom jag ska tacka för att jag fick komma hit.
Som trĂ€nare i FĂ€rjestads J20-lag fĂ„r Rickard Wallin Harald LĂŒckner.
â Jag och Harald förstod varandra ganska tidigt och han gav mig verktygen för att utveckla mig men framförallt började jag tro lite mer pĂ„ mig sjĂ€lv. Redan i första trĂ€ningsmatchen kĂ€nde jag att jag nog kunde fungera ganska bra hĂ€r. Dessutom fick jag spela med Christian Magnusson, en 79:a som spelat i juniorlandslaget och var en av SuperElits bĂ€sta spelare. Det hĂ€r gjorde att det blev en vĂ€ldigt bra miljö för mig.
Inte nog med succén i FÀrjestads J20, Wallin fÄr Àven spela i Junior-EM tillsammans med bland andra bröderna Sedin, Mattias Weinhandl, Niklas Kronwall, Christian BÀckman, Tony MÄrtensson och Henrik Zetterberg.
â Att fĂ„ vara med i juniorlandslaget var heller ingenting som jag hade haft nĂ„gon tanke pĂ„. Givetvis var det en dröm och jag var vĂ€ldigt besviken pĂ„ att jag aldrig fick testa pĂ„ bredd eller elit lĂ€ger. DĂ€r var jag aldrig aktuell. Jag tror det var Henrik Zetterberg som kom med samtidigt och gjorde debut.
â Vi hade ett grymt lag med killarna födda 1980, men just Sedinarna var inte med före EM eftersom dom spelade med Modo i elitserien redan. Dom var aldrig nĂ„gra sĂ„ kallade stjĂ€rnor utan smĂ€lte vĂ€ldigt bra in i laget. Dessutom var dom fruktansvĂ€rt bra ute pĂ„ isen. Utan dom hade vi aldrig vunnit guldet, vilket vi nu gjorde. Vi mötte Ryssland i sista matchen och var tvungna att vinna med fyra mĂ„l. Vi vann med 5-1. Sista tvĂ„ minuterna passade Sedinarna till varandra sĂ„ tiden gick ut.
ELITSERIEDEBUT
SÀsongen dÀrpÄ fÄr Rickard Wallin debutera i elitserien för FÀrjestad.
â Jag var med pĂ„ bĂ€nken och hoppade in i nĂ„gra matcher. Det minns jag inte sĂ„ mycket mer av en att jag satt ett steg bakom.
â Sedan fick jag spela frĂ„n start i Europaligan mot Slovan Bratislava borta. DĂ€r fick ett gĂ€ng av oss juniorer som var lovande vara med och spela. Den matchen gjorde jag faktiskt mĂ„l i och den pucken har jag kvar sĂ„klart.
SÀsongen 1999/00 lÄnas Rickard Wallin ut till Troja i allsvenskan för att fÄ speltid mot seniorer.
â Jag hade visserligen fĂ„tt vara med pĂ„ bĂ€nken nĂ„gon match, men jag kĂ€nde mig absolut inte redo för att hoppa in och spela i elitserien. Jag förstod ganska tidigt att det jag presterade pĂ„ trĂ€ningarna rĂ€ckte inte riktigt till.
â NĂ€r vi pratade med FĂ€rjestad efter sĂ€songen sĂ„ föreslog dom utlĂ„ning, vilket jag var helt med pĂ„. Vi hade vunnit SM med J20 Ă„ret innan sĂ„ jag kĂ€nde mig fĂ€rdig med den serien ocksĂ„. Jag ville ut och spela och dĂ„ var frĂ„gan vart jag skulle spela. Det nĂ€rmaste var Karlskoga, men jag kĂ€nde att jag ville bort och stĂ„ pĂ„ mina egna ben och inte bo kvar i Karlstad och Ă„ka fram och tillbaka varje dag med nĂ„gra av dom andra killarna.
â Sedan var det Bo âKulonâ Lennartsson som var inblandad i beslutet att jag skull testa Troja. Det kĂ€ndes het rĂ€tt frĂ„n början nĂ€r jag kom ner. Ăven David Nyström och Peter Messa frĂ„n juniorlandslaget var dĂ€r och som jag kĂ€nde sedan tidigare. Det var en riktigt bra utbildning för mig att komma dit. Vi var lagom bra sĂ„ jag fick en stor roll.
Tiden i Troja kom ocksÄ att betyda vÀldigt mycket för Rickard Wallin som spelare.
â Ja, det gjorde den. Det var bara jag i laget som inte hade nĂ„got jobb sĂ„ det blev ganska trĂ„kiga dagar, men jag hade tiden att trĂ€na och sĂ„ vidare. Vi hade en ganska tung höst och klubben sparkade faktiskt trĂ€naren (Lars âLillisâ Lövblom ut Jerry Andersson in). Det blev ett litet uppvaknande dĂ€r jag insĂ„g att det jag gör pĂ„verkar folks liv. Det blev som en inkörsport inför det att jag kom upp i elitserien och spelade viktiga matcher.
â Jag var införstĂ„dd med att alltid göra mitt bĂ€sta och lĂ€rde mig att hantera inte bara mina egna förvĂ€ntningar utan Ă€ven andras. Det var ett vĂ€ldigt kul Ă„r hockeymĂ€ssigt, men tyvĂ€rr blev vi utslagna ganska tidigt.
Rickard Wallin jublar med Peter Nordström.
FĂRSTA GULDET
Efter en sÀsong i Troja ÄtervÀnder Rickard Wallin till FÀrjestad och sÀsongen 2001/02 fÄr han vara med om att vinna SM-guld för första gÄngen.
â SĂ€songen innan hade vi förlorat mot DjurgĂ„rden i finalen i match sex i gamla ishallen. Man hade dĂ„ redan slagit i pĂ„larna för att bygga Löfbergs Arena som skulle vara klar till hösten dĂ€rpĂ„.
â Inför sĂ€songen -02 hade vi verkligen bestĂ€mt oss för att vinna samtidigt som klubben satsade och tog in vĂ€ldigt bra spelare. Vi hade ett grymt lag och vi hade bara sex eller sju förluster i serien pĂ„ 50 matcher. Sedan gick vi rakt igenom slutspelet. Det var egentligen bara en drömsĂ€song.
â Jag och Uffe Söderström hade spelat ihop sĂ€songen innan. DĂ„ hade vi Christian Berglund som tredje lĂ€nk. Sedan kom Dieter Kalt in och jag tror det var tĂ€nkt att han skulle spela ihop med Jörgen Jönsson och Peter Nordström, men sĂ„ blev det inte. Han kom ner till vĂ„r kedja under försĂ€songen och dĂ€r blev han kvar. Vi hade en sagolik kemi och det blev en grym sĂ€song för mig spelmĂ€ssigt. Jag lĂ€rde mig mycket och fick ett vĂ€ldigt bra sjĂ€lvförtroende av det.
Kan du klÀ ord pÄ kÀnslan nÀr Peter Nordström sÀtter 5-3-pucken i sista finalen mot Modo?
â Jag var sĂ„ inne i det dĂ„ och det blev mer som en lĂ€ttnad nĂ€r vi vann, detta trots att jag var sĂ„ pass ung. Det var som att alla krĂ€vde att just den hĂ€r dagen skulle det hĂ€nda. Det var lite Ă„ngest innan matchen trots att jag inte hade nĂ„got att förlora.
â Samtidigt kĂ€nde vi nog att vi kommer vinna det hĂ€r eftersom vi Ă€r sĂ„ pass bra. Det var en fantastisk kĂ€nsla, men det var mer lĂ€ttnad Ă€n glĂ€dje.
Ă KTE ĂVER TILL NHL
Coach för FĂ€rjestad guldsĂ€songen 2001/02 var tidigare NHL-stjĂ€rnan Bengt-Ă
ke Gustafsson.
â âBenganâ var, av det jag har förstĂ„tt, en fantastisk spelare och som ser hockey pĂ„ ett speciellt sĂ€tt. I början tror jag att han hade svĂ„rt att förmedla till oss spelare hur han tĂ€nkte. Han hade en tro pĂ„ att man skulle lösa situationerna sjĂ€lv och gav vĂ€ldigt mycket ansvar till oss spelare. Ibland kanske han tyckte att det borde vara lite lĂ€ttare Ă€n vad det egentligen var för oss eftersom vi inte hade hans hockeykunskaper.
â Nu fick vi mycket frihet i spelet samtidigt som han drev pĂ„ jĂ€ttebra. Det blev ett positivt spinn pĂ„ bĂ„de spelet och ledarskapet.
Var det bestÀmt redan under den sÀsongen att du skulle över till NHL och Minnesota Äret efter?
â Nej, sĂ„ var det inte. Det hade varit pĂ„ tapeten redan Ă„ret innan att jag skulle sajna pĂ„, men jag kĂ€nde mig dĂ„ inte riktigt redo för att Ă„ka över.
â Det var OS-uppehĂ„ll den hĂ€r sĂ€songen. Vi fick lĂ„ngledigt frĂ„n FĂ€rjestad och dĂ„ Ă„kte jag och en kompis över till Christian Berglund som spelade i New Jersey för att hĂ€lsa pĂ„. I samband med det trĂ€ffade jag nĂ„gra representanter frĂ„n Minnesota och förstod av det mötet att dom var lite smĂ„intresserade.
â Sedan visade sig att Minnesota ville erbjuda mig ett kontrakt. Jag kĂ€nde att det inte kunde bli en bĂ€ttre sĂ€song hemma i Sverige Ă€n vad jag hade haft i FĂ€rjestad. Med facit i hand kan jag Ă„ngra lite att jag inte följde upp det sĂ„ jag hade tvĂ„ bra sĂ€songer och fĂ„tt lite mer kött pĂ„ benen innan jag Ă„kte över.
Hur upplevde du dina tre första sÀsonger i NHL och som Calder Cup-mÀstare?
â Första sĂ€songen var sjukt lĂ„ngt och hĂ€ndelserikt. Vi Ă„kte över tidigt för att jag skulle ge mig sjĂ€lv chansen att lĂ€ra kĂ€nna miljön och sĂ„ vidare. Sedan hade jag ett vĂ€ldigt bra trĂ€ningslĂ€ger men Ă€ven trĂ€ningsmatcherna gick riktigt bra och jag blev kvar till sista gallringen.
â Jag var den som gjorde mest mĂ„l i laget under försĂ€songen sĂ„ jag tyckte sjĂ€lv att jag skulle haft en plats frĂ„n start. I sin ungdomliga entusiasm ser man inte helheten och att det var ett snĂ€pp upp till att möta dom hĂ€r killarna som jag bara hade sett pĂ„ TV. Det var nog bra för mig att komma ner till Houston (AHL) och spela. DĂ€r hamnade jag i ett bra lag. Vi vann dom flesta matcherna och det var kul att spela samtidigt som det gick bra frĂ„n start för mig dĂ€r ocksĂ„.
â I början av december blev jag uppkallad till Minnesota och fick göra debut i Joe Louis Arena mot Detroit. Jag fick ta första tekningen mot Igor Larionov. Det var helt bisarrt och att se deras morgonvĂ€rmning var som att se All Star game. Det var (Brendan) Shanahan, (Nicklas) Lidström, (Henrik) Zetterberg, (Pavel) Datsiuk, (Chris) Chelios⊠jag kan inte ens komma ihĂ„g alla storstjĂ€rnor som var med.
â Jag lyckades göra mĂ„l i den matchen och vi vann den, sĂ„ jag fick en vĂ€ldigt bra start dĂ€r. Sedan tog det tvĂ„ eller tre matcher sĂ„ bröt jag ett ben i handen, vilket kanske inte var sĂ„ lĂ€mpligt. Efter det var det rehab under ett par mĂ„nader. Minnesota hade en regel dĂ€r skadade spelare inte fick vara dĂ€r samtidigt som övriga laget. Jag fick komma dit och rehaba efter vilket gjorde att det blev en ganska seg tid. Jag fick sitta pĂ„ ett hotellrum i Minnesota och vĂ€nta pĂ„ att bli frisk.
NĂ€r Rickard Wallin Ă„ter var skadefri skickades han Ă„nyo ner till Houston i AHL.
â Det blev ett bra avslut pĂ„ sĂ€songen. Vi gick hela vĂ€gen och vann Calder Cup. Det blev dessutom en hĂ€ftig finalserie mot Hamilton. Matchserien gick till sju matcher och dĂ€r lyckas jag göra det matchvinnande mĂ„let.
âFANNS INGET RUM I FĂRJESTADâŠâ
Efter tre sÀsonger i Nordamerika vÀljer Rickard Wallin att ÄtervÀnda till FÀrjestad. DÀr stannar han bara en sÀsong innan det blir en ny flytt. Den hÀr gÄngen till Lugano i Schweiz.
â Det hade varit lockout sista sĂ€songen jag var i Minnesota. Jag hade helst velat spela hemma i elitserien den sĂ€songen, men i samrĂ„d med klubben Ă„kte jag och spelade i AHL Ă€ven det Ă„ret. AHL var en bra liga dĂ„ eftersom det var mĂ„nga bra unga spelare som klev ner dit dĂ„ frĂ„n NHL.
â Jag kĂ€nde att jag hade vart dĂ€r i tre sĂ€songer och det var lite âmake or breakeâ för mig att Ă„ka pĂ„ trĂ€ningslĂ€gret. Det gick inte sĂ„ bra och klubben kĂ€nde kanske pĂ„ sig att jag var lite splittrad. Man testade mig tidigt och sa att jag skulle bli nedskickad. DĂ„ reagerade jag pĂ„ det genom att jag ville Ă„ka hem.
â Jag kom hem sent till FĂ€rjestad och fick ett kontrakt som gĂ€llde enbart för den sĂ€songen. Efter den sĂ€songen hade FĂ€rjestad vĂ€rvat in ganska mycket folk samtidigt som mĂ„nga av dom gamla spelarna i FĂ€rjestad satt pĂ„ ganska lĂ„nga och nyskrivna kontrakt. Det fanns inget rum för mig i FĂ€rjestad, men det fanns inga hard feelings frĂ„n min sida Ă€ven om jag var besviken. Jag fick titta efter ett nytt jobbâŠ
DÄ dök Lugano upp.
â Lugano hade tappat Ville Peltonen och Petteri Nummelin ganska sent till NHL. Det gav mig en möjlighet att Ă„ka ner dit, vilket ocksĂ„ blev vĂ€ldigt bra.
I Luganos tröja. Foto: BilbyrÄn.
Hur trivdes du i Lugano?
â JĂ€ttebra. Klart att det blev lite ensamt eftersom jag var sjĂ€lv pĂ„ den tiden. Jag kom ner till Lugano utan familj. Det Ă€r ett fantastiskt stĂ€lle, men jag tror att det Ă€r lĂ€ttare att vara dĂ€r om man har en familj att dela livet dĂ€r med. Dick TĂ€rnström var ju dĂ€r och som tog hand om mig lite grann.
â Det gick bra för mig spelmĂ€ssigt dĂ€r ocksĂ„. Jag spelade ihop med Jukka Hentunen, skarpskytten. Vi hade ocksĂ„ en fantastiskt bra kemi och hade ett grymt spel tillsammans hela den sĂ€songen. Hade Lugano velat förlĂ€nga mitt kontrakt under sĂ€songen, som brukligt Ă€r i Schweiz, sĂ„ hade jag tagit det. Nu ville man vĂ€nta lite grann och, som jag uppfattade det, sĂ„ var det Ă€ven lite struligt i klubbledningen. Jag vĂ€ntade pĂ„ att Lugano skulle bestĂ€mma sig, men nĂ€r FĂ€rjestad ringde i slutet av den sĂ€songen tog jag beslutet att komma hem.
SKRĂLLEN: VĂRVADES AV TORONTO
Efter tvÄ sÀsonger ytterligare i FÀrjestad hÀnder nÄgot ovanligt. Toronto Maple Leafs vill fÄ över en dÄ 29-Äriga forwarden till sin organisation.
â Jag kĂ€nde hela tiden att jag skulle velat fĂ„ en andra chans i NHL, men nĂ€r jag hade hunnit bli sĂ„ pass gammal hade jag egentligen gett upp den tanken. PĂ„ den sommaren fick jag reda pĂ„ att det fanns ett intresse. Jag hade gjort tre VM i rad och dessutom hade jag en bra sĂ€song i Sverige bakom mig. SĂ„ för mig var det ingenting att tveka pĂ„ nĂ€r jag nu fick chansen. Jag kunde inte sĂ€ga nej och hade jag gjort det hade jag förmodligen Ă„ngrat mig.
â Det kĂ€ndes vĂ€ldigt jobbigt att sĂ€ga till FĂ€rjestad att jag skulle flytta eftersom jag hade ett lĂ„ngt kontrakt med dom samtidigt som Jörgen Jönsson, Peter Nordström med flera slutade i föreningen. Men jag sĂ„g det som en drömchans att fĂ„ se och uppleva Toronto, vilket det inte Ă€r alla som fĂ„r göra.
Foto: Imago.
Det blev 60 matcher, tvÄ mÄl och totalt nio poÀng för Rickard Wallin i Toronto.
â Det var tufft. Vi hade inget bra lag. Det hade varit struligt under mĂ„nga Ă„r och var bitvis struligt Ă€ven dĂ„ jag var dĂ€r Ă€ven om det dĂ„ var en lite annan inriktning pĂ„ klubbledning.
â Jag fick en bra start dĂ€r ocksĂ„ och gjorde bra ifrĂ„n mig bĂ„de i trĂ€ningsmatcherna och pĂ„ trĂ€ningslĂ€gret. Första tio matcherna var ocksĂ„ helt okej mig förutom att vi inte vann. Efter det gjorde coacherna vissa förĂ€ndringar och det blev mindre och mindre istid för mig. Jag hamnade i fjĂ€rdekedjan dĂ€r det var ganska svĂ„rt att prestera mitt vanliga spel. Sedan fick jag sitta pĂ„ sidan nĂ„gra matcher och det tog hĂ„rt pĂ„ sjĂ€lvförtroendet. Det Ă€r lite tuffare att spela i Toronto Ă€n nĂ„gon annanstans nĂ€r det inte gĂ„r bra. Jag var inte riktigt förberedd pĂ„ hur mycket press det var utifrĂ„n pĂ„ oss spelare. Det kan man inte förestĂ€lla sig innan man vĂ€l stĂ„r dĂ€r och ser hur mycket folk det var pĂ„ varje trĂ€ning.
Wallin var inte ensam svensk i Torontos organisation under den hÀr sÀsongen. Bland annat spelade Jonas Frögren, Jonas Gustavsson, Carl Gunnarsson, Viktor StÄlberg och Fredrik Sjöström i laget.
â Jag trivdes bra vid sidan av och Toronto Ă€r en grym stad att bo i. Dessutom bodde jag och âFröggaâ ihop. Hade bara hockeyn gĂ„tt bra hade det inte funnits nĂ„got annat att be om för en hockeyspelande kille. Det var fantastiskt att fĂ„ uppleva dom hĂ€r miljöerna.
Hade chansen att stanna kvar i Toronto?
â Jag vet inte hur intresserade dom var. Det var inte sĂ„ att man sa efter sĂ€songen âtack för ossâ. Budskapet till min agent var att Toronto ville avvakta lite grann. Jag vĂ€ntade till en bit efter VM, men sedan kĂ€nde jag att jag inte ville vara sistavalet.
â Med facit i hand gjorde jag det rĂ€tta. Jag hade gjort mitt dĂ€r borta och fick nu komma hem till FĂ€rjestad, vilket kĂ€ndes bra.
NĂSTA GULD
Rickard Wallin vann fyra SM-guld med FÀrjestad. Det första var, som ni har kunnat lÀsa om tidigare, 2002. Det andra guldet vann Wallin 2006.
â Vi hade det tufft lĂ„ngt in i sĂ€songen. Detta trots att vi hade ett bra lag pĂ„ pappret. Vi sparkade Leif Strömberg som trĂ€nare ganska sent pĂ„ sĂ€songen. DĂ„ kom istĂ€llet (Per-Eric) âPerraâ Johnsson in. DĂ€r nĂ„gonstans började vi vĂ€xa ihop. Sista matchen blev vi utbuade nĂ€r vi Ă„kte av isen efter att vi hade förlorat mot Mora hemma. DĂ„ var det ingen som trodde pĂ„ oss. Knappt vi sjĂ€lva heller.
â Under den en och en halv mĂ„nad som slutspelet var sĂ„ vĂ€xte vi ihop och kĂ€nslan var fantastisk. Vi hittade rĂ€tt pĂ„ alla roller och positioner. Sedan Ă€r det speciella minnen för mig i semifinalen mot HV 71 dĂ€r jag lyckades avgöra med sju sekunder kvar.
Tredje guldet vinner han 2009.
â Det var sista Ă„ret med dom gamla gubbarna, om jag fĂ„ sĂ€ga sĂ„ nu nĂ€r jag Ă€r gubbe sjĂ€lv nu. Jag menar Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Thomas Rohdin, Greger Artursson och sĂ„ vidare. Det var ett bra lag pĂ„ pappret men ocksĂ„ ganska mycket importer frĂ„n start.
â Det tog ett tag innan vi fick ihop det och sedan klev Jonas Gustavsson in och stĂ€ngde igen mĂ„let efter nyĂ„r. Till slut hade vi ett sjukt bra spel och lag. Det alla minns frĂ„n finalerna Ă€r att det var Jörgens sista matcher och att han fick avsluta pĂ„ ett snyggt sĂ€tt.
Frögren, Lindström, Wallin
âKLASSISKT FĂRJESTADSLAGâ
FjÀrde och sista guldet vinner Rickard Walin 2011.
â Fast det bara var tvĂ„ sĂ€songer bort sĂ„ hade vi ett nĂ€stan nytt lag. Jag och Jonas Frögren hade kommit tillbaka frĂ„n Toronto. Sanny Lindström hade kommit in i laget. Christian Berglund kom hem. Micke Johansson var dĂ€r liksom Marcus Paulsson, Dick Axelsson och sĂ„ vidare.
â Visserligen var det, som sagt var, ett helt nytt lag men det var Ă€ndĂ„ ett klassiskt FĂ€rjestadslag. Vi fick en hĂ€rlig sammanhĂ„llning i det gĂ€nget. Det var mycket sĂ„ att vi spelade för Christian, Sanny och dom hĂ€r killarna som inte vunnit nĂ„got tidigare. Det blev ett examensprov pĂ„ att vi klarade det hĂ€r utan generationen som var med innan. Vi ska inte heller glömma att Pelle Prestberg var kvar. Han hade en stor del i det hĂ€r guldet.
Du Àr med i elitseriens poÀngligatopp mer eller mindre varje sÀsong fram till och med sÀsongen 2012/13, vad hÀnder dÀr?
â Det kom ett diskbrĂ„ck, sĂ„ enkelt var det. Jag hade inte gjort sĂ„ mycket poĂ€ng i sĂ€songsupptakten, men det var inget konstigt. Det hĂ€nder ibland att man helt enkelt inte fĂ„r in pucken.
â Innan en trĂ€ning dĂ€r vi skulle möta Frölunda pĂ„ lördagen hamnade jag inte nĂ„gon kamp. Det kĂ€ndes som att jag stĂ€ckte mig i höftböjaren. Jag gick in och satte mig i bĂ„set en stund, men sedan gick jag ut och fullföljde trĂ€ningen. Det kĂ€ndes konstigt och nĂ€r jag var hem för att vila kĂ€nde jag att det gjorde sĂ„ jĂ€kla ont.
â Dagen efter skulle jag försöka spela. Jag struntade i matchvĂ€rmningen men tĂ€nkte Ă€ndĂ„ att det hĂ€r skulle jag nog klara av att kĂ€mpa mig igenom. Jag satte pĂ„ mig utrustningen men direkt nĂ€r jag kom ut pĂ„ isen kĂ€nde jag att benen inte riktigt bar mig dĂ„ jag ska svĂ€nga. Jag hade ingen kontakt md ena benet. Det visade sig sedan dĂ„ vi tog magnetröntgen att jag hade fĂ„tt ett diskbrĂ„ck.
â Jag kĂ€mpade mig tillbaka sĂ„ gott jag kunde precis som jag alltid gjort efter det att jag haft lite smĂ„skador. Jag tĂ€nkte att jag kunde bita ihop, men det kunde jag inte. Det tog fram till februari innan jag fattade att jag kanske skulle trĂ€na upp mitt ben igen som hade tappat en del muskelstyrka.
â Efter det var det en uppbyggnadsfas igen, men dĂ„ hade jag tappat sjĂ€lvförtroendet som jag hade samtidigt som jag inte litade riktigt pĂ„ mig sjĂ€lv. Det tog tid att bygga tillbaka.
Foto: BildbyrÄn
Hur upplevde du sista sÀsongerna i FÀrjestad dÀr du fÄr en lite mer tillbakadragen roll?
â I slutspelet, den sĂ€songen jag blev skadad, började jag hitta tillbaka och kunde göra dom sakerna som jag ville göra. Det fungerade bra och jag tyckte att det var kul att spela igen. Innan det visste jag inte om jag skulle kunna fortsĂ€tta. I alla fall hade vi ett bra slutspel och gick till final. Efter det ville jag fortsĂ€tta spela och dĂ„ i FĂ€rjestad.
â DĂ„ var FĂ€rjestad lite tveksamma till att förlĂ€nga. Det kan jag förstĂ„ till en viss del, men jag lyckades övertala dom att jag kunde ta en annan roll, göra den bra och hjĂ€lpa laget sĂ„ bra jag kunde. Jag hade ju haft en lite mer defensiv roll Ă€ven i Toronto. Jag tycker att jag har gjort den hĂ€r defensiva rollen bra sista tvĂ„ sĂ€songerna Ă€ven om det har varit vĂ€ldigt annorlunda.
Har det varit lika kul att spela dÄ du haft den hÀr lite mer defensiva rollen?
â Ja, men pĂ„ olika sĂ€tt. Bitvis var det tufft att hantera nĂ€r man kĂ€nner igen lĂ€gena som jag har kunnat göra bra förut. Klart att det dĂ„ kryper i kroppen lite grann, framförallt dĂ„ vi har förlorat. Det hĂ€r hade jag fixat och det hĂ€r hade jag velat hjĂ€lpa till med.
â Jag har hela tiden jobbat med mig sjĂ€lv för att hitta nya saker att utveckla och nya infallsvinklar.
VM-DEBUT 2007
Rickard Wallin har Àven haft en mycket fin karriÀr i Tre Kronor. Han debuterade redan sÀsongen 2001/02 men det skulle komma att dröja fram till 2007 innan han fick spela sin första VM-turnering.
â Jag spelade ihop med Jörgen Jönsson och Johan Davidsson i debuten i Globen. Det var ingen dĂ„lig omgivning sĂ„ för mig var det bara ut och köra. Den matchen gick dessutom ganska bra. Ăven om jag sjĂ€lv inte lyckades göra mĂ„l i den av matchen sĂ„ lyckades i alla fall nĂ„gra frĂ„n vĂ„r femma med det (Backarna Thomas Rhodin 2 mĂ„l och Pierre Hedin 1 mĂ„l nĂ€r Finland besegrades med 3-2).
â Vi spelade nĂ„gra matcher ytterligare innan VM och dĂ„ gick det sĂ€mre och sĂ€mre för mig. Det var kul att vara med men jag rĂ€ckte inte riktigt till hela vĂ€gen ram till VM.
Var det en speciell kÀnsla att dra pÄ sig landslagströjan?
â Ja, det var riktigt hĂ€ftigt och nervöst. Min generation sĂ„g oftare landslaget Ă€n NHL pĂ„ TV nĂ€r vi var smĂ„. Att dĂ„ fĂ„ dra pĂ„ sig landslagströjan var som en barndomsdröm som gick i uppfyllelse.
Vid VM 2007 i Ryssland fÄr du debutera i VM. Sverige slutar fyra efter att ha förlorat bronsmatchen mot Ryssland med 3-1.
â Jag hade sett hur mĂ„nga VM som helst pĂ„ TV. Man inser att det Ă€r ganska stort nĂ€r man stĂ„r dĂ€r pĂ„ isen. Vi var ganska nederlagstippade dĂ„ vi Ă„kte till Moskva, men vi gjorde Ă€ndĂ„ en ganska hyfsad turnering.
â Det var en hĂ€rlig upplevelse att fĂ„ spela för Sverige i VM. Ăven om mĂ„nga sĂ€ger att man inte bryr sig sĂ„ tittar i alla fall dom som Ă€r lite hockeyintresserade. Det blir trots allt en ganska stor uppstĂ„ndelse nĂ€r man Ă€r med pĂ„ plats.
Var det inte sÄ att mÄnga ganska anonyma spelare som blommade ut under den hÀr turneringen?
â Jo, sĂ„ var det. Bland annat var Nicklas BĂ€ckström med. Han var vĂ€ldigt ung dĂ„ men gjorde bra ifrĂ„n sig. Alexander Steen kom till VM frĂ„n NHL, men vi fick inte hem sĂ„ mĂ„nga dĂ€rifrĂ„n dĂ„. Sedan vann dessutom Johan Davidsson poĂ€ngligan i hela VM efter det att han innan turneringen varit ganska ifrĂ„gasatt som landslagsspelare.
Du har spelat fem VM-turneringar, vilken ser du som din bÀsta eller som höjdpunkten?
â Givetvis var det hĂ€ftigt att fĂ„ spela VM-finalen 2011, vilken ocksĂ„ var min sista turnering, men den matchen vill jag helst glömma eftersom allt gick fel. Efter att vi hade ledningen mot Finland med nĂ„gon minut kvar av andra perioden sĂ„ tappade vi helt och förlorade med 6-1.
â Egentligen gick det bĂ€st för mig spelmĂ€ssigt Ă„ret innan. DĂ€r hade jag en stor roll och spelade jag riktigt bra, men annars har jag spelat i fjĂ€rdekedjor och har haft undanskymda roller i laget, vilket Ă€ndĂ„ har varit helt okej. 2010 fick jag vara med och göra lite mĂ„l och poĂ€ng och det Ă€r alltid kul att fĂ„ vara med och synas i den Ă€ndan ocksĂ„.
Rickard, du har trots allt fÄtt vara lagkapten i VM 2011, vilket Àr fÄ förunnat.
â Ja, det var hĂ€ftigt. Jag blev vĂ€ldigt glad dĂ„ Pelle (MĂ„rts) berĂ€ttade för mig att jag skulle vara lagkapten. Det var stort och den tröjan har jag sĂ„klart kvar ute i garaget, sĂ€ger Wallin med ett lĂ€tt skratt och fortsĂ€tter:
â Tanken slog mig innan finalen att om vi vinner sĂ„ var det jag som skulle fĂ„ lyfta pokalen, men sĂ„ blev det inte. I stĂ€llet blev det min kompis frĂ„n Houston, Mikko Koivu, som fick göra det.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Varför valde du nu att lÀgga rören pÄ hyllan och inte fortsÀtta spela?
â Det var helt enkelt för att FĂ€rjestad inte vill förlĂ€nga mitt kontrakt. Jag kĂ€nde att jag egentligen inte var riktigt redo för att sluta utan var ganska nöjd med den sĂ€songen jag hade haft.
â NĂ€r jag fick det beskedet av FĂ€rjestad tog beslutet en annan vĂ€g, fanns det nĂ„gon annan utmaning kvar eller nĂ„got annat som jag kunde ha som morot för att fortsĂ€tta satsa? Det hittade jag inte. DĂ„ kĂ€ndes det ganska bra att ha spelat min sista match i den tröjan som betytt mest för mig.
Numera jobbar Rickard Wallin som sportdirektör för FÀejestad.
TV: SHL.s största profiler
Den hÀr artikeln handlar om:
