Varnar allsvenska klubbarna – trots krisen: ”Ska vara oroliga”

Medan konkurs-hot hägrar i Norge lockas Hockeyallsvenska toppspelare. Men hur ser egentligen situationen ut i ligan, och bör svenska klubbar vara oroliga? För hockeysverige.se ger de svenska tränarna Fredrik Glader och Johan Åkerman en inblick.

• En tuff verklighet: ”Jättebegränsade resurser”
• Intresse, men alla gynnas inte: ”Ingen som kan konkurrera med dem”
• Åkerman lämnar efter konkurshotet: ”Synkade inte”
• Uppmaningen: ”Ligan måste jobba fram ett bra TV-avtal”

I fjol fick vi se en lite överraskande flytt när Henrik Larsson valde att lämna Karlskoga för spel i Norge. Nu, ett år senare, ryktas även Södertäljes Sebastian Dyk till ligan, medan Anton Gradin skrivit på för Sparta Sarpsborg. Frågan är därmed: Borde Hockeyallsvenska klubbar oroa sig över att toppspelare tar den vägen?

Hockeysverige.se har pratat med två av tre svenska huvudtränare från 2025/26:s upplaga av den norska ligan för att ge en inblick.

– Det tror jag. Svenskar är väldigt uppskattade. Även spelare med allsvenska meriter som nordamerikaner och finska spelare. Jag tror definitivt att klubbarna i Hockeyallsvenskan ska vara oroliga för att toppklubbarna i Norge betalar bra pengar och driver en bra daglig verksamhet. Det är en liga där man kan göra mycket poäng, och man kan synas på ett helt annat sätt, säger Johan Åkerman som nyligen lämnat jobbet i Lillehammer.

Samtidigt klev den nu 53-årige Åkerman in i klubben inför den gångna säsongen, och fick direkt hantera obekväma omständigheter. För även om duktiga svenska spelare lockats till ligan hänger en tung ekonomisk situation över en del av norsk hockey. Inte minst för Lillehammer som omgärdades av konkurs-rubriker.

Likt tidigare löste det sig dock då en grupp privata investerare tryckt in en miljon kronor för att rädda klubben. Något Lillehammer gick ut med i ett pressmeddelande 10 maj.

– Lillehammer börjar bli den där katten med nio liv, skrattar Fredrik Glader, huvudtränare i Narvik de senaste tre åren.
– Nej, men det är väl inte första gången, de har haft det kämpigt ekonomiskt en längre tid. Det är något som jag tror ligger på ett större bord än bara klubbarna i sig.

En tuff verklighet: ”Jättebegränsade resurser”

Just detta är kanske nyckeln i det hela, åtminstone för Lillehammer och Narvik. För utan ekonomiska förutsättningar är det svårt att locka toppspelare.

– När man har räknat ihop allt har man insett att det behövdes komma in pengar. Men det har inte varit någon fara under säsongen, som jag känner, berättar Åkerman och fortsätter om Lillehammers förutsättningar under konkurshotet.
– Det är klart att man alltid vill ha ett lite bättre lag och någon bättre spelare. Om man hade fått välja så hade man inte gått till fyndhörnan hela tiden, utan mer valt från en hylla ovanför. Men de norska spelarna som var där var väldigt bra förberedda och hade stora ambitioner, så den delen står man väldigt starkt rustad med.

För Fredrik Glader är det möjligen ännu tuffare då han tog upp Narvik till högsta serien så sent som 2024.

– Vi har jättebegränsade resurser om du jämför med övriga lag i ligan. Om du frågar mig har vi maximerat allt sportsligt. Första året efter att vi gick upp slutar vi sjua, håller oss kvar och går till en kvartsfinal. Andra året slutar vi femma, går till kvartsfinal som är ganska jämn även om vi förlorar 1–4 i matcher mot Stavanger. Vi har maximerat det sportsligt och tagit steg inom organisationen, säger Glader och fortsätter:
– Vi har gjort det så professionellt och bra det bara går med väldigt begränsade resurser, jämfört med andra klubbar. Långt ifrån att alla kan vara heltidsanställda hockeyspelare, utan många är tvungna att ha ett jobb vid sidan av. Det är väldigt tufft att jobba så, men samtidigt så har vi gjort något riktigt bra på det sportsliga planet.

”Det är ingen som kan konkurrera med dem”

Så var kommer då den där oron som Åkerman menar att de allsvenska klubbarna ändå bör ha? Jo, från de där rikare norska klubbarna.

– Ligan är ju uppdelad i vissa skikt där man jobbar utifrån förutsättningarna man har. Det är ingen som kan konkurrera med Vålerenga, Storhamar, Frisk Asker och Stavanger. De tillsätter väl kanske fyra, fem gånger så mycket pengar som vi har lagt på truppen, säger svenske tränaren och fortsätter:
– De förutsättningarna vet man om, men man försöker jobba med små medel och försöker utveckla det laget man har. Sen finns det självklart spelare som har ambitioner att gå vidare, och det är väl så det ser ut.

Vad är orsaken till att det blivit som det blivit i Lillehammer? Är det att man inte har ordning på allt?
– Ordning på allt, men sen tycker jag inte att man har haft den riktiga uppbackningen av staden Lillehammer heller. Det finns ganska stora företag, och jag känner inte den där riktiga uppslutningen kring hockeyn.

Därför lämnar Åkerman Lillehammer: ”Synkade inte”

För just Åkerman slutade detta också i ett avsked efter endast ett år.

– Dialogen har väl pågått ett längre tag. Lillehammer själva försöker få ordning på ekonomin och jag försöker få ordning på vad nästa steg skulle vara för klubben. Där synkade det inte riktigt och då blev det ett avslut, berättar Åkerman.

Fredrik Glader, å andra sidan, kliver in på sin fjärde säsong.

– Det är klart att man saknar familjen, det ska jag inte sticka under stolen med, men jag trivs jättebra i norsk ishockey och trivs jättebra i Narvik. Så jag har inte tänkt i de banorna än så länge, utan man får vara glad att man får jobba med sitt eget fritidsintresse. Det är så jag brukar tänka. Det får förunnat och det får man vara glad över, svarar Glader om att vända hem till Sverige.

”Man måste ta ett större grepp från liga-håll”

Även om det är lätt att peka på klubbarna i situationer som Lillehammers menar Glader, som sagt, att man måste se det ur ett större perspektiv.

– Givetvis är man ansvarig för sin egen ekonomi, men jag tror att man måste se det ur ett ligaperspektiv. Hur man ska göra ligan ännu mer attraktiv, hur man ska resa och spela? För oss i Narvik har vi flygresor varenda bortamatch. Det är klart, ska vi åka och spela borta en torsdag och hemma en lördag, för att åka borta en tisdag, så blir inte det heller ekonomiskt hållbart över tid. Jag tror att man måste ta ett större grepp från liga-håll och ta ett beslut kring vad man vill för att skapa ännu bättre ekonomiska möjligheter och förutsättningar för klubbar, säger han.

Johan Åkerman lyfter samtidigt att intresset för norsk hockey ökat med bra uppslutning på många matcher, och publikrekord på sina håll.

– Jag tror att intresset börjar växa kring hockeyn. Samtidigt är det inte alla lag som får ta del av publiken på det sättet. De rika blir väl rikare på grund av det där, skulle jag säga, säger han.

Inte den största sporten: ”Måste jobba fram ett TV-avtal”

Det känns lite märkligt ändå, med de ekonomiska problemen, i och med att Norge är ett så rikt land?
– Jo, sen ska man inte glömma bort att hockey i Norge inte är den största sporten som den är i Sverige. Du har inte TV-avtal i Norge i närheten av vad vi har i Sverige. Vi kanske kan jämföra oss med, på sin höjd, hockeyettan vad det gäller TV-avtal. Det finns inte de sponsorerna i bakgrunden, att det exempelvis trillar ut pengar från ligan speciellt ofta och mycket. Det är det jag menar, jag tror att ligan måste ta ett stort ansvar där och jobba fram exempelvis ett TV-avtal som är bra för norsk hockey. Sen kanske man inte kan gå in med tanken att alla klubbar ska ha 50 miljoner var, men man kanske måste sträva efter att få upp den summan. Numera tror jag att den ligger på ett par hundratusen bara. Det är under en miljon varje klubb får, säger Glader.

Johan Åkerman instämmer i analysen kring intresset för hockeyn.

– Nej, inte ens om som vinteridrott är det ju den mest populära sporten. Folk uppskattar andra saker, men som sagt, det kommer mer och mer publik på matcherna. På något sätt så har det ändå växt ett intresse kring ishockeyn, men ekonomin har inte växt med den om man säger så, avslutar han.