BODIN: När verkligheten överträffar dikten
Annandag jul. Jag har just landat i Vancouver för att täcka JVM, slår på mobilen efter den långa flygningen och möts av ett sms från en kompis som är leksing: ”Kolla Twitter. Tobbe Forsberg är skadad. Det verkar allvarligt…”
Allvarliga skador sker inom hockeyn titt som tätt. Det är oundvikligt i en idrott som är så tempofylld, fysisk och intensiv. När jag hade läst sms:et tänkte att det antagligen handlade om en otäck knäskada eller något slags benbrott. Skador som är otäcka att bevittna, men som inte nödvändigtvis innebär mer än en operation och rehab.
Det här var något helt annat.
De gryniga bilderna på olyckshändelsen när Forsberg brakade in i sargen gjorde så fysiskt ont att se att ögonen tårades. De blev ännu en påminnelse om hur lite hockey betyder i det stora hela.
Vi spolar fram bandet till den 5 april. En dag då vi även fick en påminnelse om hur mycket hockey faktiskt också kan betyda i stora hela. Och hur idrottens oförutsägbara natur kan få verkligheten att överträffa dikten.
Att Leksands IF i dag kvalificerade sig för spel i SHL är osannolikt på så många olika plan. Både sett till hur det gick till och alla omständigheter.
Om vi börjar med det mest väsentliga är det givetvis Tobias Forsberg som står i centrum för det. Han är av förklarliga skäl upptagen med en betydligt tuffare kamp än den hans lagkamrater har tagit sig igenom mot Mora. Men att avancemanget till SHL kom på hans födelsedag kunde inte vara mer symboliskt – eller vackert.
Jag är på intet sätt en troende man – snarare en grinig cyniker – men inte ens rationellt klarar jag av att avfärda det här som en simpel tillfällighet. Det känns förutbestämt. Som ödet.
Den lilla filmsnutt på Tobias och hans känslosamma reaktion som kom ut alldeles efter övertidsmålet värmde i både kropp och själ. Lägg på lagkamraternas starka känsloyttringar och allsång med ”ja må han leva” tillsammans med de tillresta fansen i Jalas Arena var det svårt att hålla tårarna borta.
DEN MEST OSANNOLIKA AV OSANNOLIKA HJÄLTAR
Sedan har vi den där August Berg. Den okända juniorbacken som värvades från AIK till Leksands J20-lag bara för att spela så pass moget och bra att han tar plats i A-laget. Och skjuter upp Leksand i SHL – med karriärens första seniormål. Smaka på den.
Av alla osannolika hjältar man har upplevt genom åren vette katten om inte han tar rekordet.
Och så Roger Melin. Uträknad som tränare efter den misslyckade återkomsten till Brynäs förra säsongen – och nu en legendar av ”Perra”-mått i Leksand. Hans stillsamma reaktion på avancemanget ackompanjerat av de rödgråtna ögon i intervjun med Frida Nordstrand efter matchen är en tv-klassiker.
Jag gladdes också med Martin Karlsson. En kille jag delar moderklubb med och som jag av den anledningen följt med ett extra öga under åren. Jag träffade honom strax innan jul, när Leksand var som längst nere i skiten i samband med den långa förlustsviten som slutligen utmynnade i att Leif Carlsson blev sparkad.
Jag frågade honom lite försynt hur det var att gå på byn när laget presterade så illa och förväntade mig att få svaret att han helst undvek det. I stället svarade Martin rakryggat: ”Kan jag gå där i medgång, då kan jag fan gå där i motgång också”.
Ganska lätt att förstå varför den killen spelar med ett ”C” på bröstet.
KAN ETABLERA LEKSAND I SHL
Slutligen vill jag framhäva Thomas Johansson. Han har inte varit i Leksands IF tillräckligt länge för att man på något sätt ska kunna framhäva honom som ”hjärnan bakom avancemanget”. Däremot tror jag att han på sikt kommer att bli en tillgång som gör att klubben har en chans att etablera sig i SHL.
Johansson är en progressiv hockeyman som har förstått vikten av att bygga en helhet, skapa en röd tråd genom en verksamhet och jobba långsiktigt. Skulle jag peka ut tre områden där Leksand fallerat som klubb de senaste åren är det dessa tre. Klubben har varit ett lindansargäng gång efter annan på grund av sin oförmåga att skapa kontinuitet och lugn i föreningen. Får Thomas Johansson mandat att göra det han vill, då kommer Leksands möjligheter att undvika denna återkommande kvaldramatik att minska radikalt.
Men det skulle å andra sidan döda en hel del av charmen med Leksands IF – klubben som bor granne med kaos.
Den här artikeln handlar om: